Har beställt pärlor från Indien igen. Den här gången bergkristallpärlor i melonform och små karneoler 🙂
Fick ett fint paket med en matlåda.
Jag förundras över att det tillverkats likadana pärlor i över minst 1000 år!
Så lättad när det fungerar. Vet ännu inte om de andra beställningarna kommer…
Här är pärlorna från vikingatiden. Jag är så nöjd med de jag köpte även om flera är lite mindre. Kan göra något annat av dom.
Vet inte så mycket mer om dom, men fina är dom 🙂
Kram
Nu har äntligen de nya pärlorna kommit från Indien 🙂 De flev så fina och jag är tacksam att mannen jag nu hittat är lätt att jobba med. En var ju asjobbig och en annan lurade mig, så det är inte lätt…
Den här gången gjorde jag fler vendeltida pärlor och här är några av de nya 🙂
Har gjort flera från de senaste grävningarna i Gamla Uppsala. Så fina pärlor.
Min absoluta favorit från Birka!
Älskar silverfoliepärlorna.
Ska fota på naturlinne istället till butiken. Det här var bara en första snabbfotning och den rosa färgen ändrade sig beroende på viljen pärla jag fotade 🙂
Kram
Jag fick en fråga igår om blå tyger på Birka och det finns ju flera fynd av det, i någon sorts svartblå kypert och blågrön kypert, men trots att jag läst Inga Häggs bok Kvinnodräkten i Birka fram och tillbaka flera gånger så är det som om det står nya saker i den varje gång jag öppnar den…
Den här kvinnograven, Bj 507, har jag till och med antecknat vid i marginalen och ändå inte registrerat fullt att det finns ett tyg i den med olika färg på garnet i varp och inslag! Det finns till och med en garnsnodd i blått och rött garn!
Teckning av Stolpe, ATA.
Det den här graven är mest känd för är nog örsleven i silver med motiv tolkat som ”Freja och Fenrusulven” på alternativt en ”valkyria” och något djur.
Örslev ifrån Birkagrav Bj 507. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.
På örsleven syns en kvinnodräkt med ett långt plagg och en sjal eller mantel över samt att det möjligen hänger ett förkläde framtill som en panel. I alla fall vad det ser ut som.
Både Agnes Geijer och Inga Hägg skriver om graven (Hägg s. 43, 62, 69, 85, 103, 120, 122, 137).
I Hägg kan man läsa att det i ena spännbucklan finns bevarat en ögla av smal remsa av linnetyg och att det utanpå den sitter en ylleögla i fin yllekypert. Ylleöglan har olika färg på garnet i varp och inslag, och jag läser det som att varpen är brun och att inslaget är i blåsvart – alltså ett garnmässigt tvåfärgat tyg! Det finns även ytterligare en ögla av fin ljusbrun tuskaft som förmodas vara ylle, men det är inte säkert.
Spännbucklor bj 507. Foto: SHM.
Kring nålfästet i den andra spännbucklan finns en ögla av ylle(?) och en till i fin yllekypert med olika färg i varp och inslag, mörkblått och brunt, men här står det i texten tvärtom från den andra öglan med lika tyg. … Förvirring! Jag vet alltså inte vilken färg som är varp och vilken som är inslag och skulle verkligen vilja att Amica tittade på tyget och att vi analyserade färgerna på något vis.
Kring nålhållaren finns även en ögla av samma fina kyperttyg, vilket skulle visa att hängselkjolen har ylleöglor uppe och nere i spännbucklan.
Utöver detta finns även en lös linneögla bevarad.
På Häggs illustrationer kan man se sidentyg, S4, och en dekorationssnodd.
Det är inte ett superfoto men textilerna är fastrostade på nålens nedre del.
Diamantkypert W10i, bj 507. Ur Geijer, Taf 4:3.
Hittade några fler foton i min telefon från senaste snabbfotograferingen i Textilmagasinet på W10i.
Ganska stort stycke av diamantkyperten W10i från Bj 507. Foto: Linda Wåhlander.
Bj 507 med vad som ser ut att vara en söm och så nedvikta stadkanter som kanske kan vara ovankanten på en hängselkjol. Foto:Linda Wåhlander.
Flera foton av ett av diamantkyperterna från Bj 507. Foton: Linda Wåhlander
Från graven kommer, enligt Geijer, två olika diamantkypertar, dels den täta, fina i mörkblått, W10i, dels en något grövre och ljusare, W10e (ljusare i vilken färg?). På W10i finns två bevarade vävkanter.
Problemet är ju att Hägg bara såg öglorna i spännbucklorna och kunde därför inte jämföra kypertarna i öglorna med Geijers W10i och W10e. Det vore ju spännande om det är ett stort plagg med olika färg på garnerna i varp och inslag!
Siden och yllefragment bj 507. Foto: Linda Wåhlander.
Baksidan. Foto: Linda Wåhlander.
W10e finns även på skalet till den ena spännbucklan och samma tyg ligger tillsammans med andra textilrester i flera lager kring en bronskedja, som kniven hängt ifrån. Det finns en silverring (gg), som är strierad, och hör till kniven och ringen finns som avtryck på ett av tygfragmenten.
Kedjan ligger mitt bland andra tygfragment och där har även hittats ekorrpäls!
Inte superbästa fotot. Tror att det möjligen är det finare av diamantkyoerttygerna,W10i. Men det liknar inget av Häggs teckningar… Foto: Linda Wåhlander.
W10e finns i flera lager mot kedjan och bland tygerna anas även linnetyg, med det är inbäddat i vad som verkara vara förmultningsrester ?
Det finns även W10e med avvikande vävriktning från de övriga skikten av diamantkyperten. Tyvärr har jag inget foton på kedjan och kniven.
W10e verkar ha legat både under och över kroppen och bör ha tillhört ett av livplaggen. Det som ligger utanpå spännbucklan kan komma av ett ytterplagg som haft ekorrpäls (T) och sidentyg (S4) fastsytt som dekoration.
Det finns även små sidentygsfragment från okänd plats i graven som häftar fast vid W10e tyget.
Treflikigt spänne bj 507. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.
Det treflikiga spännet i graven är enligt Hägg omgjort till hänge och därför inte ett tredjespänne. Det finns även en silverstrierad ”häkta” (Birka I, Taf 112:4) som möjligen har hört till plagget. Jag vet inte hur den ser ut, men ska gå igenom Arbman också och se vad som finns där.
De små sidenbitarna är av två slag – de är av grövre siden och lite finare siden. Av båda sorterna finns kantbitar bevarade och vid en av kantbitarna finns en fastsydd prydnassnodd av rött och blått garn. Det kan ju även vara en sk.”slitsnodd” som sitter längs kanten på ett plagg för att inte bli slitet i tyget. En del av sidenfragmenten skulle alltså kunna ha varit fastsydda som dekoration på den grövre, ljusare diamantkyperten, W10e och det vore ju fint att tänka att det varit en kappa.
Snodd i blått och rött garn i bj 507. Foto: Linda Wåhlander.
Hägg tolkar dräkten som hängselkjol med en möjlig ”tröja”. Med tröja menar hon en typ kappa. Lite som en ”tröja” i folkdräkten, men vi vet ju inte hur lång den varit.
Bergkristallpärlor och karneolpärlor bj 507. Foto: Christer Åhlin, SHM.
Kvinnan bar även många pärlor av karneol och bergkristall samt en dräktnål i silver. Pärlor som dessa kan kommer från Indien och Kaukasus.
Silvernål bj 507. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.
Den här dräktnålen ser lite annorlunda ut. Undrar om det varit något skrammel i den och hur den använts i dräkten? 🙂
Med sig i graven hade kvinnan även fått en hink som räknas som irisk, dvs. från Irland.
Jag ska leta vidare efter de färgade textilierna från Birka och fundera över hur den här dräkten kan ha sett ut…
Kram
Ur Sök i samlingarna:
Det är ingen idé att länka till sida för den kommer snart att bytas ut.
Lästips:
Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.
Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunden aus Birka.
Det här är en grav som jag inte tänkt på så mycket. Det är lätt att missa de magnifika gravarna där pesonen blivit kremerad. Det blir inte samma omedelbara igenkänning som för pärlorna som fortfarande har sina färger bevarade. De här pärlorna har tillhört en kvinna som blev kremerad och fick en gravhög i Hemlanden på Björkö, det vikingatida Birka.
Pärlorna i bj 39b. Foto: Lena Androsjtjuk, SHM.
Det är 28 st hela, tre fragmentariska och en bit av karneolpärlor, 15 st bergkristallpärlor och 23 st glaspärlor. Det är verkligen många! Karneolerna som är rödbruna blir vita när de påvetkas av eld.
Bj 39b plus pärlor för jämförelse. Foto: Christer Åhlin, SHM.
Det är flera olika slipningar och jag antar att karneolerna och bergkristallerna kommer från Indien och kankse Kaukasus. Det finns flera olika möjliga ursprung, men karneolen har jag hittat jag nästan likadana i Indien.
Pärlor jag har köpt i Indien. De är köpta en en tibetansk kvinna, men de kan vara väldigt gamla.
Det är ju så konstigt att känna till de dödas saker men inte veta vilka de var. Hur de fick sina smycken, vägarna de togs till Sverige, vilka händer som rört vid dem tills de hamnade hos Birkakvinnan.
Spännbuckla Bj 39b. Foto. Lena Androsjtjuk, SHM.
Det har nog varit hög temperatur på gravbålet men ändå så har pärlorna a klarat sig bra. Två verkar ha smultit fast vid ett spännbucklefragment.
Det fanns även broddar i graven, kanske för att hon skulle kunna gå lite stadigt nedåt och nordvart till Hel.
Kram ?
Det finns ett likarmat spänne som jag köpt in som ”Gotländsk” kopia, men varianter på formen visade sig var poppis på vikingatiden och flera finns från Birka och nu har jag hittat ett från Öland också från Gårdby. Undrar vem hon var.
Graven från Öland innehåller många populära smycken från vikingatiden.
Graven är från Gårdby på Öland och heter 1304:1844.
Foto: SHM.
I graven från Gårdby finns ett särkspänne. Ett likadant finns i allafall i bj 638.
Foto: SHM.
Ovsla spännbucklor av typen P 51.
Foto: SHM.
En fin pärlrad av blå fajans och silverfoliepärlor och kankse någon av glas.
Tre hängen med en tillbakablickande hjort i en stil, som i sök i samlingarna kallas ”Jelligestil”. De är gjorda i förgylld brons.
Foto: SHM.
Ett silvermynt omgjort till hänge.
Foto: SHM.
Och så det likarmade spännet, även om det är håligheter vid figurens armar på varsida om huvudena. Det ser ut som det suttit knoppar på det lika som på vissa soännbucklor.
Och så här ser de ut utställda på Historiska museet 🙂
Jag undrar vilka som gjorde dessa populära smycken – P51:or, tillbakablickande hjorten, de blå fajanspärlorna, silverfoliepärlorna och det likarmade spännet 🙂 Det lilla rundspännet vet jag inte om det är vanligt men detvfinns i allafall i två Birkagravar, bj 638 och 1090.
För att skaffa dessa likadana smycken reste kvinnorna eller männen runt till olika marknader dit handelaresande kom med de olika produkterna eller var det hantverkaren själv som reste runt? Eller var det till Birka, Ribe, Hedeby och Kaupang de åkte för att shoppa?
Här är de spännen som finns på Taf. 81 i Arbman. Det finns förmodligen fler, för alla avbildas inte i Tafeldelen. Flr att spännet ska bli helt rätt skulle jag alltså behöva borra lite hål vid armarna 🙂 Den från bj 1131 verkar hade extra knopparna kvar!
Så här ser det ut nygjort och det är inte exakt som alla fynd. Här är mitt försök att återskapa pärlrad och likarmat spänne från bj 961, även om en fajanspärla fattas.
Foto: Elisabet Pettersson, SHM.
Det likarmade spännet från Gotland, från Gustavsvik vid Visby, fid. 446702, har även det haft knoppar på sig som ramlat av eller försvunnit i graven.
Påfyllning
Det är ju många flremål som.inte har bilder i Sök i samlingarna, men de gömmer sig informstion ynder den lilla ”boken”. Där kommer man nland annat till järnålderskatalogen och dokumentationsbilder. Så här kommer några fler likarmade spännen av samma typ.
Gästrikland -men det finns förmodligen fler:
Valbo i Gästrikland.
Och pälorna till Valbospännet. Fid. 616033 och den pärlan öga har jag ju gjort i Indien! I graven fanns även P51:or och ett bygelarmband.
Blekinge:
Ett trasigt från Ronneby i Blekinge.
Det finns många likarmade spännen från Småland, men bara två foton på Histotiska museet. Flera landskap har inte inskrivet likarmade spännen alls.
Ströbohögen i Västmanland:
Djuped i Ångermanland:
Flera från Öland:
Från Östergötland :
En till från Östergötland.
Några från Småland:
Vore spännande att höra om ni dyker på liknanade likarmade spännen i materialet 🙂
Och vad föreställer det? Någon som håller i hatten? Siv som håller i sitt hår? Freja med två tofsar? Ska undersöka om någon skrivit om dem. Borde stå om dem i Birkaserien.
Kram
Länk:
Gårdby, Öl. 1304:1844. http://mis.historiska.se/mis/sok/resultat_objekt.asp?lokalid=54766&sort=ASC&orderby=lokal_&qtype=f&search=1 här.
Arbman, H. 1940. Birka I, Tafeln.
Uppdatering med svar på facebook från Nybjörn:
”Den där typen är den enda som kan sägas förekomma sparsamt på Gotland (i övrigt finns bara ströfynd av likarmade spännen). Nästan aldrig i konstaterade gravar dock utan snarare i kluster med verkstadsfynd. Hade inte tid att följa upp det ordentligt i avhandlingen men är ganska säker på att de ingår bland de fastlandsskandinaviska dräktsmycken som tillverkades här på ön – för export.”
Av pärlorna jag köpte i Indien på marknad, i olika loppislådor, är jag mest förtjust i den blå glaspärlan <3
Pärlorna är annars av karneol, cowri, agat, ametist, silver och så den blå av glas. Karneolpärlorna ser likadana ut som på vikingatiden.
Den är ganska stor och har många ”melonränder”. Jag har inte sett så många stora pärlor som denna. I Indien tillverkades många vackra glaspärlor förr i tiden och det finns fortfarande glashyttor kvar.
Jag har nyligen beställt pärlor som är vikingakopior och nu håller jag tummarna för att de lyckas ta dig hit. Några har redan kommit. Men de är nyfödda 🙂 och jag kommer alltid att tycka om att leta enstaka, gamla i loppislådor <3
Hittade även en ganska stor karneolpärla som jag gjorde till ett armband. Känner mig nästan som en viking som upptäckte en vacker pärla och köpte med sig den hem. Fast jag kommer förmodligen inte att begravas med mina…
Jag tycker den är jättefin och den är slipad lika som på vikingatiden 🙂
Jag undar vad de varit med om – när blev de tillverkade? Vem eller vilka har slitit på dem genom årens lopp? I vilka pärlhalsband har de suttis och vilka pärlor har de skilts ifrån?
Gamla pärlor gömmer på sina historier. De kan vara värdefulla och antika, byta ägare och fortsätta sina liv i tusentals år…
Köpte även ett långt, ihopsatt halsband igen.
Kram
För några år sedan skrev jag och Sebastian om filigrantråd, dvs. pärlad silvertråd. Den kan även kallas strierad, tvärstrierad, räfflad eller när det är en pärla ”spirallagd”, silvertråd. De ser lite olika ut ibland och möjligen är tillverkade i olika tekniker. Då skrev vi om pärlhängen och nu har jag istället provat att tillverka pärlor av pärlad silvertråd som jag köpt.
De fynd som jag försökt efterlikna har hittats på Björkö, Adelsö och Helgö men finns även från även andra ställen. Jag har snurrad tråden och sedan jämnat till ändarna.
Nedan ser ni de jag hittat idag i Historiska museets samlingar. Det är lite knepigt att söka på dem, då de inte alltid heter samma. Har tagit skärmdumpar så ni ser fyndummer och fyndplats.
Adelsö, Kunsta:
Färgelanda, Stora Ryk:
Ekerö, Helgö:
Samma som ovan. Foto: Jenny Nyberg, SHM.
Adelsö, Björkö:
De är är samma som ovan. De är spännande då det syns så tydligt att silvertråden inte är pärlad hela vägen och att de är olika randade. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.
Samma som ovan. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.
Samma som ovan. Foto: Lotta Fernstål, SHM.
Othem, Klints:
Det känns som om jag tillverkat en liten, tung skatt. Har tänkt sälja dem i nätbutiken, behöver bara räkna ut vad de ska kosta först. Det är 925 silver men jag har inte lyckats lösa hur jag ska få dit stämpeln… De vikingatida är väldigt nötta och jag undrar hur länge de använtas och hur de kunde bli så nötta!
Kram
Lästips:
Wärmländer, K.T.S och Wåhlander, L. 2012. Vikingatida pärlhängen, Silvertrådens form och tillverkning, I: Birka Nu, s. 141-150.
Startsida Sök i Samlingarna: http://mis.historiska.se/mis/sok/start.asp här.
Här kommer lite fler bilder av de utställda fynden från graven med bälteväskan i Röstahammar, Rösta, i Ås i Jämtland samt pärlorna från grav 1.
Järnsaker, bl.a. en hank till en hink/ett ämbar.
En vikingatida balansvåg och en bit av ett arabiskt silvermynt.
Pärlor från kvinnogravgrav 1, av glas och karneol samt två guldfärgade pärlor.
Karneolpärlor var mycket populära under vikingatid. Två av glaspärlorna med annorlunda mönster är en mosaokpärla och en som ser dragen ut, men jag ska fråga Moa, så det blir rätt. Kvinnan i grav 1 verkar ha begravts i en båt.
Moas svar: ”De guldfärgade är riktig guldfolie, dvs. ganska tidiga antagligen. Den randiga är blåst-dragen och den mönstrade högst upp är mosaik. Den spetsiga behlver jag titta mer på.”
Väskan och bältet igen.
Doppskon till svärdsskidan.
Det dubbeleggade svärdet med silverinlägg på knappen och horndekoration på hjaltet.
Jag vet inte om det är den här delade pilen, eller vad det är, eller om det här den rakt avkapade pilen på nästa foto som används för att skjuta av hälsenor på bl.a. renar.
Sköldbuckla, yxa och pilar, bl.a. ekorrpilen.
Föremålen från graven är utställda i utställningen Vikingar på Historiska museet i Stockholm. Se även tidigare inlägg här.
Kram