Ibland kan man bara inte genomföra det man tänkt och planerat. Jag behöver lyssna på min kropp och min hjärna, göra det som är bäst för att må bra. Vila, yoga, äta nyttigt, plugga (så jag inte känner mig stressad) och sova. Och sova lite till.
Jag hade en bra kväll på Rosenhill häromkvällen. Det var länge sedan jag dansade. Igår var vi där på loppis och det är så vackert, men jag längtade ändå hem igen. Jag behöver vara hemma med katterna och bara vara.
Kram
Vi promenerade en bit på hemvägen igår, Lotta och jag. Det var ljummet ute och den bästa av milda kvällar.
Vi har känt varandra i 25 år nu.
Vi gick hem över Tranebergsbron. En bro jag åkt över, med tunnebana eller bil, hela livet men nästa aldrig gått över.
Lotta och jag träffades på Konstskolan i Stockholm när jag var 21 år. Det var ett underligt och jobbigt år då min mormor dog. Men det var också äventyrligt.
Det var vackert igår natt med alla färger i vattnet. När jag var liten var det mest grönt på båda sidorna om bron.
Jag blev inte konstnär, inte Lotta heller, men det var en bra skola ändå. Det går att vara konstnärlig på olika sätt 🙂
Det var härligt att gå hem i natten även om jag ser lite hysteriak ut 😉
Kram
Loppisar kan vara fantastiska! Nu har jag hittat en kopia av ett folkvandringstida, likarmat dräktspänne från Sisselbo, By sn i Dalarna, i Salins stil I. På engelska kallade equal-armed relief brooch. De här spännena är förmodligen tillverkade i den forntida metallverkstaden här på Helgö 🙂 Det har hittats fler gjutformsfragment än spännen och inget spänne är likadant. De är inte ens lika på båda sidarmarna. Min kopia är likadan på båda sidorna för den som gjort kopian har använt samma sida två gånger, eftersom originalet är trasigt.
Det står att nålen är av järn men min kopia har en mässingsnål.
Mitt spänne är trasigt där nålen ska häktas fast, så jag får fundera ut något…
Det vore spännande att höra den forntida konsthantverkarens syn på ornamentiken. Vad skulle smycket berätta? Kvinnosmycken som dessa tillverkades möjligen på Helgö i samband med bröllop. En skandinavisk kvinna hamnade hos Gepiderna i Szentes-Nagyhegy, grav 84, i Ungern. Allianser genom överenskomna äktenskap var viktigt i forntida skandinavien.
Spännet kom fram 1890 när gravar bortodlades och det var när det hittades lagat med en järnplatta som nitats fast.
Frågan är nu om jag lyckas få dit något på baksidan så jag kan använda spännet i min folkvandringstida dräkt. Annars kan jag ju i alla fall ha med den på visningar 🙂
Kram
Lästips:
Spännet i Historiska museets samlingar http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=271533&page=2&in=1
Holger Arbman, 1945. Stildrag i folkvandringstidens konst. Fornvännen. http://samla.raa.se/xmlui/handle/raa/1424.
Wilhelm Holmkvist, 1983. Tankar krimg en mammutpublikation om djurornamentik. Fornvännen. Här.http://samla.raa.se/xmlui/handle/raa/2498
Wilhelm Holmkvist, 1972. Relief brooches, in Excavations at Helgö IV, s. 254.
För några år sedan, när Allan var liten och vi var i Arambol, Goa, så samlade Allan och jag fina stenar, snäckor och andra små saker 🙂 Det är alltid kul. Häromdagen hittade jag samlingen med stenar och även en porslinsbit som vi hittade – en del av ett blåvitt porslinsföremål. Jag har ibland funderat över var den tog vägen sedan vi kom hem, men nu städade mamma köket pga ombygge och då dök den upp!
Indien var en av vägarna för kinesiskt, och även mongoliskt Yuan, blåvitt porlin att nå det Osmanska riket och Medelhavsområdet. För några år sedan visade jag utställningen Blåvitt på Medelhavsmuseet och det är en av de roligaste, tillfälliga utställningar jag visat och jag pluggade massor innan. Vi fick se utställningen första gången under vernissagen, så jag var tvungen att plugga med hjälp av ett utkast av utställningskatalogen och olika artiklar.
Jag har en hel pärm med material bara för en utställning från 2008 om framförallt Yuandynastinporslin, från mongolernas styre i Kina. Den kalebassformade krukan på framsidan av katalogen är bara den värd 500 miljoner kronor! Det är det dyraste föremål jag någonsin visat!
Det blir de bästa sortens visningar, när vi får underlag och nästan fria händer 🙂 Jag saknar flera av Medelhavsmuseets tillfälliga utställningar.
Till och med den blå färgen var spännande och jag undrar vad innehållet i min lilla skärva skulle berätta om dess ålder och ursprung? Den ser ut att vara från en liten kopp och förmodligen är den inte så gammal, men det är i varje fall underglasyrblått! Skulle den kobolt blå färgen, kallad samarrablå färgen från Yuan och tidig Ming, ha högt järninnehåll och låg mangan så kan den vara äldre än 1426! Efter 1425 är det Sumatrablå färg i Mingporslinet.
Mandarinänder – lever alltid parvis och är sinnebilden för ett gott äktenskap! Porslinet var fullt av rolig symbolik!
De konstiga löven med en lång spets är en av de saker som visar att den här tallriken är från Yuanperioden.
Något intressant jag hittade var att för ”Pa-hsien” – de åtta odödliga inom taoismen, så är kalebassen en av deras symboler! Den blåvita kalebassen har åtta paneler och porslinet hör till Topkapipalatser i Istanbul. Skulle gärna vilja åka dit någon gång.
En av de åtta odödliga är Li-t’ien-kuai, som levde under Yuan dynastin och sägs ha fått instruktioner av självaste Lao Tzu. Li Thei-kuai hade magiska krafter och bar med en kalebass (the gourd) och som han bar med sig och som innehöll en medicin som kunde återuppväcka de döda. Han använder en järnkrycka, för hans kropp ska av misstag ha bränts till aska medan hans själ befann sig på vandring och han besökte sin mästare Lao Tsu. Efter det ska han ha återfötts i en halt tiggares kropp och blev då en av de åtta odödliga. Hans attribut i konsten är en kalebass ur vilken en fladdermus flyger upp och är tänkt att jaga bort onda andar.
Även lotusen är en följeslagare av de åtta odödliga.
Men varför blått? Mongolerna valde färgerna – den blåvita – som nu kopplas så tydligt till kinesiskt porslin. Mongolerna ville ha stort porslin och äta som i Främre orienten 🙂 Den blå färgen tycker kineserna egentligen inte om (?) och de målar ofta demoner blå i ansiktet. Men mongolernas heliga färg är blå och de hade (har?) en högsta gud i Tengri, himlen! Även bl.a. turkiska folk hade Tengri som gud innan islam.
Gengis Khan ska ha styrt med orden ”by the will of Eternal Blue Heaven”…
I Skaparverkstaden på museet så fick barnen tillverka blåvitt porslin i miniatyr 🙂 Jag vet att jag gjorde en liten kalebass, men jag kan inte hitta den i min låda med museipyssel! Har nu (oftast) slutat ta med mig saker hem 🙂
Kul att minnas lite av det jag gjort bara av att hitta en lite skärva blåvitt porslin.
Lite kuriosa och mer till min CV… Under invigningen fick jag hjälpa till att vakta Drottningen under tiden hon tittade färdigt på utställningen 🙂 Så en museipedagog kan ha alla möjliga jobb…
Kram
Lästips:
Utställningskatalogen BlåVitt, Medelhavsmuseet. http://www.varldskulturmuseerna.se/medelhavsmuseet/utstallningar/utstallningsarkiv/blavitt/
Artikel ovan om den blå färgen.
Biedermanns Symbollexikon.
Christie, A. 1968. Chinese Mythology.
A dictionary of Chinese symbols, 1986.
Jag fick även en text av Regina Krahl om kinesisk keramik under sen Yan och tidig Ming-dynasti.
Yetts, P. W. 1916. The eight immortals. The journal of the Royal Asiatic Society.
Cooper, J.C.. Symboler.
Tengri, Wikipedia.
Lite mer om de åtta odödliga i Myths and ledgends of China här.
Åkte en sväng till parken igår och bara satt där en stund. Det var märkligt tomt och tyst. Önskar att jag hade haft mina pastellkritor med mig eller en bättre kamera. Ska planera in en ”kritdag” 🙂
Tänker på alla som vandrat genom parken.
Näckrosor… Både fint och lite otäckt samtidigt när det är så tätt.
Solen kom fram.
Några fåglar var redan framme och andra var påväg.
Det var fint.
Kram
Jag var här först hos ”farmor” Astrid och farfar Johan, som här på fotot. Lite senare flyttade pappa in med sin nya fru och ännu lite senare föddes min syster.
Häromdagen åkte vi förbi och jag visste inte vilket hus som var vilket. Gatan kändes väldigt kort och husen små. Jag minns saker ”tydligt” men tydligen så är det vad jag valt att minnas.
Jag tänker mycket på alla val i livet. Vad jag valt och vad jag behövt välja bort. Jag fick förmodligen fibromyalgi redan som barn. När jag var 12 år opererades jag för smärta och ju äldre jag blir desto svårare är det att hantera. Det blir alltid värre när jag är ledsen och orolig, så det är en ond cirkel. Jag har alltid behövt avboka saker. Eller genomföra vissa saker för att sedan ramla ihop i en liten hög eller ligga raklång och orörlig på sängen i timmar. Jag behöver planera min tid för att jobba bra och jag har lärt mig genom åren hur jag fungerar. Jag kan inte ta en paus heller, måste hålla igång med något som om jag vill ta igen för den tid jag inte kunde göra något.
Men hur jag än gör så missar jag mycket av livet och gör vänner besvikna och en sommar som denna gör ingenting bra för vare sig min kropp eller min hjärna. Extra inflammation i hjärnan är också endel av det hela… Vid PMS. Även om det varit bra att sy och städa lite under allt dåligt väder. Deppdagen, som nu är slut, har varit tuff och idag är en ny dag <3
Kram
Ibland syr jag vardagskläder till mig själv också, inte bara forntida kläder 😉
För några år sedan köpte jag ett vaxbatikfärgat tyg på Skansen av en afrikansk kvinna. Det var fin marknad med massor av fantastiska saker.
Nu först kom jag på hur jag ska sy en blus av det 🙂 Jag använde en gammal trasig blus som mönster och gjorde om formen lite. Det var inte helt enkelt att få till elefanterna rakt, för mönstret lutade lite i nedre änden av tyget.
Jag gick en kurs i Shibori, japansk batik, för ett tag sedan, men vaxbatik har jag aldrig provat. Sydde en blus häromdagen av ett av shiboritygen. När jag var liten på 70-talet batikfärgade mamma hela tiden i knytbatik 🙂
På sina ställen är vaxet fortfarande kvar.
Jag har nu tvättat blusen och imorgon kommer foto på både elefantblusen och shiboriblusen.
Nu behöver den bara strykas.
Kram
Lästips:
Etnografiska har haft en utställning om afrikansk batik. Här.
Nätverk för Shibori.
Surdegsbasen från Björkö har legat i frysen sedan förra augusti. Jag tog fram den för ett tag sedan och nu bor endel av den på Historiska museet. Det är så fantastiskt att den går att spara i frysen. Träffade ju en dansk man som ärvt sin surdeg och den var över 50 år! Vet inte om han hade den i frysen ibland. Behöver ju semester emellanåt 😉
Den är väldigt stark kultur och jag kan ha den i kylen ganska länge utan att baka av den.
Jag hade vatten, dinkel och vetemjöl, råg, havre, grahamsmjöl, salt och kummin i idag.
Först superlös deg, utan salt och kummin, som fick stå i några timmar under duk -se bubblorna – och därefter tog jag bort en 1 1/2 dl som jag ställde tillbaka i kylskåpet.
Sen salt, kummin och vetemjöl tills det blev en ganska lös deg som jag la i formar och hade lite mjöl över. De fick jäsa lite drygt en timme under duk. De små längre eftersom de inte fick plats samtidigt i ugnen.
Den långa formen 175 grader i 40 min. De små 15 min. Gräddade på nedersta falsen. Svalnade under duk på galler. Resten av de små har vi redan ätit upp. De går att skära i skivor.
Det bästa med att baka är att det finns frukost!
PS. Jag googlade surdegsrecept igår för att se om det fanns något gott att inspireras av, men nästan alla innehöll jäst. Det kan vara bra att veta. Surdegsbas är annars istället för jäst!
Kram