Idag registrerades ett nytt trossamfund i Sverige

’Nordiska Asasamfundet’ blev registrerat som trossamfund idag – och vi har religionsfrihet i det här landet. De skriver att de inte är politiska, men än så länge finns inga foton på människor på deras wordpressida, vilket gör att det känns opersonligt.

image

Jag undrar hur många som redan följer den forna seden och hur många följare som kommer ansluta sig framöver? Det verkar finnas flera riktiningar inom asatron.

image

Det har gått många hundra år sedan den forna seden var en öppen religion och jag kan för lite om vilka som är vilka.

image

Själv hoppas jag det har med forn sed, naturen, jämlikhet och välvilja att göra. Många vet ju att jag dras till det mystiska och själsliga i våra liv. På Island där de bygger ett gigantiskt tempel – ett huvudhov- har de tagit tydligt avstånd mot rasism, militarism och djuroffer,

Lär nog få uppdatera detta när jag lär mig mer 🙂

Kram

http://asa-samfundet.se

Se även dessa!

http://www.samfundetfornsed.se

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Samfundet_Forn_Sed_Sverige#/search

http://www.islandsbloggen.com/2014/09/asatrosamfundet-tar-avstand-fran-rasism.html?m=1

Sápmi i Vikingar – uppdaterat

image

Nu är det färdigt, ombyggnaden av utställningsdelen om samer i utställningen Vikingar på Historiska museet. Det ska bli kul att sätta mig in i texterna och föremålen ordentligt. Vi har ju visat flera montrar tidigare men nu blir det med mer information. Fint att kartan är på sniskan!

image

Kammarna och skeden är funna på Björkö, platsen för det forna Birka och väskbygeln är funnen i Uppsala (Sök på tidigare inlägg om väskbygeln om du vill läsa mer). Alltså det som räknas som samiskt kulturuttryck tillverkas, pga av hantverksavfall, och används i det vikingatida Birka där många blev begravda med en hornkam men gravarna räknas inte som samiska. Den samiska hantverksstilen anses för övrigt dyka upp i skandinavien omkring ”år 0” ( även om inget år 0 finns… 😉

image

Det som är svårast är egentligen att benämna folken, som levde i det område vi idag kallar Sverige, som inte var samer. Markerna fanns, landskapen fanns men något enat ”Sverige” kom till först i slutet av vikingatiden och vi har ju enats om att ”vikingar” inte är en etnisk grupp av folk, utan mer en syssla – att gå i viking. När vi kommer in i medeltiden är de ju i alla fall inte längre vikingar även om samer fortsätter att vara samer… På Härjedalens hemsida använder de ”Det nordiska samhället” – ska vi ta det? Vi kan ju egentligen inte använda vikingar då det var en syssla, inte svenskar eftersom vi inte har ett enhetligt enat sverige ännu och nordgermaner har forskare som Inger Zachrisson gått ifrån. Hon skriver nu istället samisk och nordisk kultur och menar med den ”nordiska” de som inte är samer. Hon benämner dem även som nordmän.

Ja, det kanske skulle funka med ”nordiska folk/det nordiska samhället” precis som The norse culture/people på engelska finns som benämning när det är vikingakulturen som menas. Det enda som känns konstigt är ju att jag tänker på samer som nordiska också…

image

Grav 9 på Vivallen innehöll ett bälte som är "nordiskt" och personen anses idag vara en man i 50-års åldern iklädd kvinnodräkt och den rådande tolkningen är att han varit en nåjd. Jag tänker på det lilla silversmycket som kanske föreställer Oden i kvinnodräkt.

På vissa platser så ser och är föremålen annorlunda och begravningsskicket skiljer sig från tex Birkas gravar. På Vivallen ser flest föremål samiska ut även om det finns föremål som visar på kontakterna mellan samer och, som det benämns på Härjedalens fjällmuseums hemsida (se länk nedan), det ”nordiska samhället”. Det finns även ”nordiska” människor i gravarna.

Undersökningarna av skeletten har visat att de döda haft samiskt respektive nordiskt ursprung. I närheten av gravplatsen hittades på 1980-talet också en boplats, med resterna av torvkåtor, och djurben. Undersökningarna visar sammantaget att här en gång funnits en samisk boplats, som var i bruk under några hundra år, från vikingatid till tidig medeltid. Fynden pekar på att här har bott en mindre grupp välbärgade samer, som har haft intensiva kontakter med det nordiska samhället.

Jag har tidigare sagt ”människorna som levde under vikingatiden” och ”de vikingatida människorna” men det innefattar ju samerna och alla möjliga andra folk också!

I Danmark säger de ”den sydskandinaviska kulturen”, men det känns också konstigt eftersom samer under i varje fall vikingatiden bodde hela vägen ned till Mälardalen och den sydskandinaviska kulturen förekommer upp till åtminstone Sangis… och senare runt om i ett väldigt stort område. Hm.

Samer pratar finsk-ugriska språk och ”de andra” talar någon form av nordiskt språk (även om det blir många olika dialekter). Fram till vikingatiden verkar det kallas urnordiska, även kallat nordgermanska, men runt 800 skiljer det sig åt så pass från de germanska språken att det nu kallas fornnordiska, som är uppdelat på tre grenar: fornvästnordiska, fornöstnordiska och forngutniska 🙂

Samer och Nordfolken? Många tankar snurrar runt i huvudet och jag önskar att det inte var så krångligt!

Vad tycker ni? Ett tips är i varje fall att inte missa varanödleskinnet 😉

Kram

Lästips:

Härjedalens fjällmuseum: http://kommun.herjedalen.se/fjallmuseet/samlingar/utvaldaforemal/foremal/vivallensmycket.5.226690e414e9abde5a2b91a.html
Se källorna.

Inger Zachrisson 1997. Möten i gränsland. Samer och germaner i Mellanskandinavien. Statens Historiska Museer.

Inger Zachrisson, 2010. Samiska-Nordiska kontakter under järnåldern – i dräkt och personliga tillhörigheter, I: Red. Else Mundal & Håkan Rydving. Samer som ”de andra”, Samer om ”de andra”. Identitet och etnicitet i nordiska kulturmöten. Samiska studier 6.

Nordiska språk https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Nordiska_språk

Urnordiska https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Urnordiska

Fornnordiska https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Fornnordiska

Uppdaterar med blogginlägg om Hedebyväska: https://nattmal.wordpress.com/2015/05/14/haithabu-bag-1/

Nu är det vår…

image

Morris kom in med den här lilla sötingen – en blåmes. Jag fick tag på Morris och fågeln flög iväg och gömde sig här inne. Jag trodde den hade flygit ut när jag kastade ut katten för jag hittade den inte någonstans!

Morris tjatade efter ett tag och ville in igen. Han letade lite men gick och satte sig på skrivbordet bara för att fånga fågeln när den plötsligt flög rakt in i munnen på honom!!!

image

image

image

Jag tog fågeln den här gången och nu är den ute i det fria igen. Den putsade sig lite och jag satte den i en växt vid altanen. Den blev som tur var inte skadad! Men nu kommer det värsta med våren – alla små fåglar som går åt!

Kram

Textil funnet från Alvastra pålbyggnad! Men är det neolitisk textil?

Jackie har skrivit inlägg på Historiskabloggen om Alvastraprojektet: http://alvastrapiledwelling.historiska.se/whats-in-the-alvastra-box-part-2/

Jag vet inte om ni vet att det inte hittats någon stenålderstextil i det vi kallar Sverige idag! Men det har det!

Jackies inlägg är spännande och hon berättade även om ett tidigare fynd hon fått reda på, då folk hört av sig efter blogginlägget – på 90-talet daterades ett textilfynd i södra Sverige till neolitikum med kol14 -metoden. Hela fragmentet gick då åt och endast några fotografier finns kvar. Jag ska fråga igen vilka som hittade textilbiten och gjorde provet!

Men det betyder att det antagligen missats massor av stenålderstextil under arkeologiska utgrävningar – ingen har direkt letat!

Nu är frågan hur gamla textilbitarna från Alvastra är! Textilierna har bevarats i torvbiten i en låda sedan 1930. Dom ser ut att vara tuskaft och växtfibrer, så redan där är det sannolikt att det kan vara stenålder!

image

Förstorad bild, från bloggposten, av ett av textilfragmenten. Accessionsnummer 19414:F1Y. Foto: Helen Persson, SHM.

/

Jag tycker det är urspännande och hoppas och håller tummarna för att det är neolitisk textil!

Kram

Jötunvillur – runkod som knäckts

Att runa betyder hemlighet berättar jag om nu och då, men att de även användes för att skriva kod när de skrev, eller lekte med, runorna brukar jag inte berätta så ofta. Runorna har ju olika namn och nu har en norsk runolog, Jonas Nordby, knäckt koden ”jötunvillur” som jag inte ens kände till. Det var en nyhet 2014, men jag missade den…

Tänk om de lärde ut runor lite som i en skola, där runnamnen skulle memoreras, och om alla då kan läsa och skriva så går det ju inte längre att skicka hemliga meddelanden… Men om två personer, eller familjer, kommer överens om en kod så blir det ju hemligt igen 🙂 Kodknäckaren menar dock att han tror att koden mest var till för att lära sig runnamnen.

image

Photo: Aslak Liestøl/Museum of Cultural History, University of Oslo, från www.sciencenordic.com/mysterious-code-viking-runes-cracked, se nedan.

Här är runpinnen med två mansnamn i både vanliga runor och i jötunvillur.

image

Runkoden jötunvillur går ut på att byta ut runtecknet med det sista ljudet i runnamnet. (Illustrasion: Jonas Nordby, från forskning.no, se nedan).

image

På det här runbenet står det Kyss mig i kod. Hemlig kärlek i Sigtuna kanske? Dateringen är 1100-1200-tal och skrivet i den vanligaste medeltida runkoden (cipher runes). En variant kallad isrunor. (Photo: Jonas Nordby).

image

Sifferkoden är ett system som delar in runealfabetet i sina tre delar/rader. Antal streck på vänster sida av tecknet visar vilken del av runealfabetet man skall leta sig fram i. Strecken på höger sida berättar vilken placering runan har i sin /delrad (Illustrasion: Jonas Nordby, från forskning.no, se nedan)

Sifferkod 🙂

image

Det här runbenet från hamnen i Bergen är roligt då linjerna i skäggen utgör det kodade meddelandet! Vad står det, undrar jag? (Photo: Aslak Liestøl/ Museum of Cultural History, University of Oslo).

Kram

Lästips:
http://sciencenordic.com/mysterious-code-viking-runes-cracked

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Jötunvillur

http://www.theguardian.com/books/2014/feb/12/ancient-viking-code-deciphered-runologist-jotunvillur

http://forskning.no/arkeologi-historie-sprak/2014/01/loser-vikingenes-runekoder

‘Vikings,’ Here to Set the Record Straight – NYTimes.com

http://mobile.nytimes.com

Nu har utställningen ”We call them Vikings” öppnat i New York under namnet Vikings. Jag längtar efter att se den igen. Vi fick åka till Edinburgh och se den där.

Jag är nu med i en introduktionsfilm som är som ett konstverk. Fick se den nyligen och jag är stolt över att ha fått min egen kremation!

image

Det var en otroligt vacker plats de hittade att filma på!

Before I died…I looked really fat and wealthy! Drinking mead 😉

Kram

”Vendelkråka” från Upplandsmuseet – Uppdaterad!

En av mina facebookvänner delade ett av Upplandsmuseets fina föremål – ett fågelspänne från Viby gård i Uppland.

image

Den är helt enkelt underbar! Det röda är förmodligen granater, men det ser ut att vara någon annan sten också. Jag har inte hittat den i deras samlingar ännu. Skulle vilja veta hur den ser ut på baksidan och vad det är för inläggningar.

Uppdaterar för jag hittade den efter mycket letande på Digitalt museum 🙂 (Googlade ’Upplandsmuseet Vårby gård) och har även hittat en grävrapport som nämner fyndet i en jordkällare/grav.

Utdrag ur grävrapport:

”Drygt 800 meter väster om området, inom Vibys ägor, ligger Bastubacken. Här finns en gravhög (raä 46) och en rest sten (raä 82). Ytterligare en hög och en rest sten har funnits i området (raä 33 och 38). Den resta stenen befanns vara borttagen vid 1970-talets fornminnesinventering, och gravhögen undersöktes och togs bort 1976. Vid tidpunkten för undersökningen, som genomfördes av Sverker Söderberg, var graven redan kraftigt skadad av en jordkällare placerad mitt i högen. Graven befanns under sin jordmantel ha ett kärnröse och under detta en grövre, tvåskiktad stenpackning. Under graven hittades äldre lämningar, troligen tillhörande en boplats. Fynden från gravundersökningen bestod bl a av åttio liter brända ben (inklusive björnklor), spelpjäser av ben, kamfragment, nitar, en liten tvinnad guldring som möjligen hört till en nit, ett bryne samt fragment av glaskärl. Graven daterades till övergången mellan vendel- och vikingatid (UM top ark). I Upplandsmuseets samlingar finns sedan 1944 ett fågelformat spänne och en smyckeskedja från Kalmar socken (UM20307 och 20309) (fig 2). Fyndomständigheterna är något osäkra, men enligt muntliga uppgifter ska fynden ha påträffats inne i själva jordkällaren på 1890-talet (UM top ark)”.
image

Tydligen är det inte granater, utan rubiner (?!). De genomskinliga stenarna ska vara bergkristall – ”Ett dräktspänne i form av fågel (s.k. Vendelkråka) av brons med steninläggningar av bergkristall och rubin” står det i Digutalt museum. Se länk nedan.

image

Jag köpte nyligen en liknande fågel på loppis. Den är enklare och har en broschnål på baksidan.
image

Jag tycker om min ”vendelkråka” – även om det kanske är en rovfågel som en örn eller en falk 🙂

Namnet har fågelndekorationen fått efter legenden om Ottar Vendelkråka. Fåglarna förekommer framförallt under vendeltiden 550-750 (793) e.Kr. men en är hittad i en grav på Birka. Birkafågeln är en av de vendeltida fynden som förekommer i de vikingatida Birkagravarna.

Kram

Lästips:

Linda Qviström, 2003. Arkeologisk utredning etapp I och II. Knarrbacken
Kalmar socken, Bista 3:1 Håbo kommun. Upplandsmuseet.

Spännet på Digitalt museum.