Det finns fantastiska arkeologiska textilfynd på Island. Så de får ett eget inlägg. Jag gick tillbaka flera gånger.
Fin vävstol.Vävredskap med vävdvärd, sländor och varptyngder.Sländtrissa från Hruni dom förmodligen är medeltida.
På tidigt 1200-talet bodde det en kvinna dom hette Thora, som var husfru på Hruni och hon nämns i Sturlungasagan. På trissan står det i runor: Jag tillhör Tora. Det är så jag vill gråta. Tora är det kvinnonamn som finns från Björkö, mitt första arkeologiska fynd var en sländtrissa och idag badade jag i Toras vatten, möjligen i ”Toras badkar” på Hruni Jag läste inte utställningstexten förrän nu, så det var en slump, eller något annat. Känner mig tacksam!
De ligger i två lådor så de oftast har det mörkt och bra.
I lådan ligger en vante, två barnvantar och en nålbunden sko.
Barnvantarna från Heynesi i Akranesi sydda i vadmal.
Barnvantarna hittades på en gård och för något år sedan så gjordes en kol14 analys och de fick svaret de hoppats på – att de är från början av 900-talet! Det är bara så coolt! Tänk det lilla barn som haft sina små händer däri för att inte frysa!
Flätat band så barnet inte skulle tappa sina vantar. Vanten.
Den här vanten tittade jag på när jag gjorde vantarna till Birkautsällningen för mönstret. Vanten är sydd i brun vadmal och är daterat till 8-900-tal. Även om jag inte tänker på vadmal när jag ser tyget.
Skon som jag trodde var en socka.
I nästa låda ligger flera tygbitar i ganska grov ylle. Men det häftigaste tyget är låtsaspälsen. Det har vi bara fragment av från Birka.
Fuskpäls.Uppvikt kant av undersidan, där set inte syns några långa hår.
De långa lockarna kallas röggvar och en kappa/rock blir då röggvarfeldi, en vararfeldi yfirhafnir var en exportvara.
Igår gick jag från lägenheten till Nationalmuseet. Det tog en dryg halvtimme och ville vara där till 10.30 och sen gå på guidetur kl 11. Museet öppnade 10.
Vinterskor och skjorta.Det är gatukonst även i lite mer fancy områden.
Och vägen gick dit över en liten sjö som heter Tjörnin. Fast det går att gå Lagurvegur och sen svänga vänster. Glömde ta kort på själva huset. Tyvärr stod det fel på någon hemsida så guidturen gick den 10.30 och jag kom fram 10.34. Men håll i er för nu blir det en ”miljard” bilder på vikingagrejer…
Trappan upp till utställningen.The making of a Nation – en utställning från vikingatid till idag.
Det är intressant att de har en historis som är ganska precis 1200 år i landet. Folk började ju flytta hit runt 870, eventuellt lite tidigare. Förutom de iriska munkarna då som var här innan.
Spelpjäserna i valben från en mansgrav i Baldursheimur.
Insåg igår att Krigarkvinnans grav på Birka, Bj 581, med precis likadana spelpjäser för hneftafl, saknar en snygg spelkung men har en rund med ett märke. Baldursheimusgraven var också för en krigare.
I utställningen fanns böcker att läsa och sittplatser lite varstans.
Men det fanns även utställda böcker
Íslendingabók av Ari den Kloke.
Íslendingabók från 1130 av Ari den kloke berättar om när Island blev befolkat från 870. Det här är en kopia från 1681. De norröna männen kallade de iriska munkarna för ”papar”.
Pärlor, kammar och snycken. Ett armband i silver och ett i jet från en grav.
En likadan armring av jet är hittad på Birka.
Flera av de här pärlorna har jag låtit göra. Är lite nyfiken på de gröna pärlorna. Arabiska silvermynt.Små knappliknande flätverk i silver och guld från en grav i Thórsmörk.
Det finns både nordiska saker keltiska saker. Flera kom ju via Skotland också.
Bältespännen. Den större i borrestil.Två små bronsbjällror från Brittiska öarna. Ringspännen och dräktnålar. Textilredskap och bevarade textilier från en kvinnodräkt. Textilierna från kvinnograven med det dekorativa bandet.
De här textilierna kommer från en kvinnograv och har bevarats under spännbucklorna. Banden är förmodligen axelremmar till en hängselkjol. Jag önskar jag visste vilken grav de är ifrån. Undrar om det är The Lady in Blue-Bláklædda Konan? Men bandet ser inte helt ut som artikeln jag läst. Får återkomma till den i ett annat blogginlägg. Uppdatering: Hittade att textilierna är från en gravhög i Reykjaseli i Jökundal!
En knapp för att tända ljuset i montern, vilket är bra för textilierna. Spännbucklor och smycken. Spännen och smycken.
Älskar att mitt favoritspänne med tre små borredjur även hittade hela vägen till Island! Och även såklart den tillbakablickande hjorten. Tyvärr står det inte var fynden kommer ufrån, men det finns en sittplars med en väldigt tjock bok där jag säkert skulle kunna hitta dom.
Utvikbar illustation om dräkt och smycken. Matlagning!
Täljsten kommer från Norge. Lägg märke till ”stekspettet”. Åt de med snäckskal som sked? En stenplatta till att grädda flatbröd. Rester av mjölkprodukter, förmodligen skyr – surmjölk/yoghurt – har hittats i Bergþórshvoll, där Njal i Njals saga boode. Vi har också ätit Skyr och det står i kylskåpet
Glömde fotogradera verktygen…Ljushållare.
Får himla lust att ha sådana här i sortimentet i butiken
Hästutrustning från vikingatid och tidig medeltid. Verktyg.
Släggan kan ha tillhört Gestur den Vise. Slaggblomman brevid var fin.
Jordbruksredskap. Fiskeredskap.
Alla arkeologiska saker är som en kurs i vad du behöver ta med din när fu flyttar till ett obebott land!
Tor.
Tog någon med sig Tor till Island lite seare l? Eller är han tillverad här?
Jag och Tor. Innehpllet från en båtgrav i Vatnsdalur för sju personer.
En kvinna ska ha varit den första som blev begravd i båtgraven i Vatnsdalur och sen begravdes förmodligen de andra sex personerna i graven vid senare tillfällen.
Gravgåvor från en kvinnograv från Dadastödum. Så fina pärlor. Handel. Vapen.En skolklassuppsättning med kläder. De hade även en låda med rekonstruktioner eleverna fick plocka i. I ett upphöjt golv låg det flera gravar. Jag lovade kalla den ena mannen för #bradpitt.
Mannen i förgrunden blev begravd med sin häst och vapen och han hade skölden över huvudet.
Det fanns infällda filmer att lyssna till och igen en bänk att sitta ned och läsa böcker. Guiden satt även här när hon hade en skolklass.
Mannen med hästen och vapnen.
Det fanns även en grav med ett litet barnskelett.
Smygfotade en skolkass när de fick höra om gravarna. Har suddat ut deras ansikten. Religion.
Undrade just om jag skulle hitta det kända vargkorset och det gjorde jag Tillägg: Det står som tidig kristet kors som även kallas Torshammaren.
Vargkorset som vi kallar det. Här kallar de det för Torshammaren. Två andra religiösa föremål.
På Island bytte de till kristendom på Alltinget år 1000. En man sov under en kappa och drömde. Folket hade några krav för övergången dock… De ville fortsätta äta häst och att kunna sätta ut oönskade barn. Undrar när de slutade med det? Och äter de fortfarande hästkött?
Det här blev så långt, så jag gör ett till inlägg från museet ikväll, med vantarna och textilierna och svanar!
Idag ska vi till Sky lagoon. Hälsningar från Island.
Efter att ha lyssnat på audioguiden som Moderna museet har på sin hemsida och sett Lasse Hallströms film då kom jag och Veronica äntligen iväg till utställningen.
Jag har svårt att föreställa mig att hon målade dessa på 40 dagar. De är enorma! Fyra dagar per målning 1907! En tid då abstrakt konst inte börjat ännu. Konstnärer målade landskap och porträtt. Naturtroget.
Hon fick målningarna i uppgift från ” De höga mästarna”. Då, på 1800-talet och tidigt 1900-tal, var många intresserade av vetenskap och spiritism. Dessa två till synes motsatser blir hos Hilma ett! Naturens spirituella sida och möjligheten att vetenskapligt lösa naturens gåtor. Hon fick information. Jag har inte läst tillräkligt ännu, så jag vet inte hur hon hörde eller fick veta det hon fick i uppdrag.
Alla tio följer på varandra. Från början av livet till ålderdomen. I många år låg de förvarade utan att någon såg dom. Världen var inte redo.
Barnaåldern:
Jag höll andan när jag tittade nära.
Det ska föreställa vetekorn. Men det är som ett ägg med manligt och kvinligt och så kommer alla spermier. Det gula är manligt och det blå kvinnligt. Människan söker sin andra hälft för att bli hel igen. En antik tanke från Platons Gästabudet.
Var det känt då hur spermier såg ut? Nu har vi det på näthinnan. Tänker på Lennart Nilsson, men hur tänkte de 1907? (Googlade och ja, det var känt sedan typ 1875.)
Ståndare och pistiller.
Det känns att de är målade med viss snabbhet, inget är precist, vilket jag gillar.
Ynglingaåldern:
Snäckorna återkommer och äggen.
Mannaåldern:
Love
Blomman med de fem bladen ska föreställa de fyra elementen jord, eld, luft och vatten omus det femte elementet kvintessensen. Det är ett koncentrat av det väsentliga i tillvaron. Jag behöver googla det… Det hör ihop med de vises sten.
Vestalasket – The Vestal virgin och asketen.
Ålderdomen:
Från frö till filländning.Evighetstecknet.
Den två sista i serien är mer symetriska och geometriska. Tillbaka till naturen och sedan börjar allt om igen.
Teknik
En annan undran jag har är hur de limmade. Vilken typ av lim hon använde. Hon limmade ihop stora papper på duk och skarvade och pappret är knöligt på ställen, men det ger bara målningarna liv. Inga välspända 1800-talsdukar i olja som tog evigheter att torka. Istället snabbt och lätt. Precisist och oprecisist på samma gång.
Tillsammans med sin grupp av kvinnor hjälptes de åt. Det finns små instruktioner för färg på målningarna.
Färgen de målade med var äggtempera. Det blir oerhört hårt när det torkar. Så det är förmodligen en av anledningarna till att de hållit så bra. Hon behövde mycket färg.
Barfotafötter
De målade och hann inte låta färgen torka innan de fortsatte. Undrar om det finns fler fotspår än Hilmas, om det är hennes, eftersom de målade ihop.
Alla målningar finns som affish och vykort. Jag skulle vilja ha alla affisherna men nöjde mig med alla som vykort.
I rummet på intill
Hon färglade även fotografier för att kunna visa målningarna.
Men en liten målning jag fastnade för var en mörk bild, som en spiral, med ett ljus i mitten. Det är ett motiv jag sett många gånger för min inre syn. Så det var väldigt speciellt att se den.
När jag zoomar in så ser det ut som ett foster i mitten. I min syn är det ljuset i änden av tunneln.
Jag tyckte om Lasse Hallströms film. Jag vet inte hur avskalad den är, men den är gjord med kärlek. Jag köpte även en bok om henne, som jag hoppas orkar läsa utan att somna, vilket jag gör ofta nuförtiden. Somnar fast jag vill läsa.
Jag är hemma från jobbet sjuk och kom på att det finns en runsten i utställningen Vikingarnas värld som berättar om en sjuk Husbjörn. Vikingatidens människor var också sjuka ibland! Så jag kunde inte låta bli att jobba…
U614 från Torssätra, Västra Ryds socken i Uppland. Föremålsnummer 108185_HST, relaterat förvärv 34894. Foto: Linda Wåhlander.
Jag har skrivit runtexten med en app. Vet inte om det blev helt rätt. Det är lite svårt att se bara från fotot.
U614, Torssätra, Uppland. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.
Runsten U614 från Torsätra i Uppland är en av två runstenar som stått vid gränsen till Torsätra herrgård men som under vikingatid kanske kallades Husa. Antar att den tolkningen kommer av just Husbjörn som nämns på runstenen.
”Skule och Folke lät resa denna sten efter sin broder Husbjörn. Han blev sjuk ute då de togo gäld på Gotland.”
Visäte ristade denna sten någon gång under slutet av 1000-talet. Inskriftens början är vid rundjurets huvud och fortsätter längs kroppen, även om Visäte inte riktigt fick plats med hela inskriften… Kanske någon ändrade sin beställning?
Texten berättar att Husbjörn deltagit i en färd från fastlandet till ön för att hämta gäld, dvs skatt. Husbjörn blev sjuk och verkar ha dött efter den resan.
I utställningstexten står det om när svearna hämtade gäld och att det nämns i den medeltida Gutasagan. Där står det om ett avtal mellan gutarna och svearna. Avtalet gick ut på att svearna årligen hade rätt att hämta 60 mark silver i gäld på Gotland. Av det beloppet skulle kungen få 40 mark och jarlen få 20 mark. I gengäld – observera ordet gengäld! – skyddade svearna gutarna mot våld och härjningar och gutarna fick rätt till fri handel med svearna i svearnas farvatten.
Stenen flyttades till Historiska museet 1967 i samband med en arkeologisk undersökning inför anläggandet av ett militärt övningsfält. Men stenen hade redan blivit flyttad på någon gång efter vikingatiden.
Mynt från myntskatten funnen i Västergårde i Sundre socken på Gotland. Föremålsnummer 3008592. Foto: Ola Myrin, SHM, CC-BY.
De här 40 silverpenningarna blev aldrig betalde som skatt utan grävdes istället ned i en skattgömma i Västergårde, Sundre socken, på Gotland. Totalt innehöll skatten 1371 mynt.
Krya på er!
Lästips:
Stenen och mynten finns att se i utställningen Vikingarnas värld, monter 84: Betalning i många former. Monter 84, Vikingarnas värld. https://vikingar.historiska.se/objects.php?showcase=H_84&e=no&l=sv
Romersk ryttarmask föreställande Alexander den Store.
Ryttarmasken från Hellvi. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY
På museum möter dåtiden nyfikenheten hos nutiden. Vi försöker förstå det som varit och oss själva. Alexander den Store själv var en nyfiken man.
Masken är tillverkad i kopparlegering och tillverkningstekniken är förmodligen drivning av metallen. Ursprungligen hade den inte ögon. Ögat som sitter fast är pånitad med järnnitar. Det andra ögat hittades separat från masken. Längs med kanten syns flera mindre ansikten.
Masken var en del av ett depåfynd som hittades i en husgrund. Det fanns även bland annat delar av ett dryckeshorn, silverbitar, spännen och nålar.
Ryttarmasken från Hellvi. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY
När Masken var ny och satt på en romersk ryttare så lyste ansiktet som solen. Blank och gyllene. Masken användes vid riduppvisningar och ceremonier i det romerska kvalleriet.
Masken är daterad till romersk järnålder 1-400 evt/e.Kr. och hittad i Hellvi Norrgårde på Gotland. Exakt hur den hamnade där är något vi aldrig kommer få reda på, men de som ägde den ett tag kan ha använt den i den fornnordiska kulten. Då det ena ögat förvarats på en annan plats än masken så är Odenkulten inte långt bort i tankarna. Inspirerade denna mask vendeltidens hjälmar med ansiktsmasker?
Masken fotograferas här i Guldrummet av Paul Mortimer som skrivit om masken tillsammams med professor Neil Price.
Paul Mortimer fotograferar masken. Foto: Linda Wåhlander.
Maskens Föremålsnummer 1158868_HST, 1011. Inv. Nr. 35330.
Lästips
Mortimer, Paul. Artikel : What color a God’s Eye, An exploration of eye imagery on weapons, and ornaments mainly from 6th and 7thcenturies in Northern Europe. (It’s not all about Odin!).
Price, Neil and Mortimer, Paul. 2014. An Eye for Odin, Divine Role Playing in the Age of Sutton Hoo. European Journal of Archaeology 17 (3) 2014, 517-538.
Mansgraven från Öremölla är kanske mest känd för sin fina, romerska vinservis och de två glasbägarna med slipade ovaler, men det finns mer att säga wow över! Tex hans ringbrynjeväv och rester av hans dräkt i form av dimantkypert och brickvävda band!
Öremöllamannens monter i utställningen Forntider på Historiska museet. Foto: Linda Wåhlander, SHM, CC BY.
Hans grav är daterad till romersk järnålder, dvs. 1-400 evt. Men en mer specifik datering är ca 100 evt. Mannen fick en brandbegravning i Öremölla, i Skivarp socken i Skåne. Föremålen hittades av bonden Rasmus Bengtsson i Öremölla. De insändes av konditorn F Dahlman och inlöstes med 200 riksdaler. 1872.
Vinservisen lades inte på brandbålet. Istället begravdes mannen inuti den stora bronskitteln.
Vinkitteln från romarriket. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.
Kitteln är verkligen fin. Det var oerhört lyxigt då och servisen är den enda kompletta som är bevarad från romersk järnålder.
Öremöllamannens glasen med slipade romber troligen tillverkade i Egypten eller i Syrien. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.
Det är ovanligt med så ofärgat glas på den här tiden. Slipningen kallar Kent Andersson ”olivslipning”.
Vinskopa. Foto: Ulrik Skans, SHM, CC BY. Vinsil. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY. Vinsil. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.Keramikkärl. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.
Även fast att jag vet att krukan är i keramik, så tycker jag den ser ut att vara gjord av metall! Var det i denna kruka som kryddorna att krydda vinet med låg?
Fragment av lerkärl. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY. Handtag på vinkitteln. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY. En av lådorna med ringbrynjeväv. Foto: Tania Muñoz Marzá, SHM, CC BY.En annan av lådorna med ringbrynjeväv. Foto: Tania Muñoz Marzá, SHM, CC BY.
Mannen hade fått med sig, eller på sig, en ringbrynja. Det är flera lådor med ringbrynjeväv och jag tycker det även ser ut att vara brända ben bland fragmenten. Det ska även legat ett järnvapen i graven.
Välbevarad ringbrynjeväv från Öremöllamannens grav. Foto: John Ljungkvist, SHM, CC BY.En stor nit. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.
Så tyvärr är det inte så bra bilder på textilierna, men här är de iallafall.
Textilierna från Öremöllamannens grav. Föremålsnummer 267740_HST, Inv. nr. 4792. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY.
Diamantkyperten är enligt Amica Sundström, textilantikvarie på Historiska museet, vävd i ull med en s-tvinnad spinnriktning och trådantalet är olika i varp och inslag, 40/38. Det är möjligt att banden också ligger i lådan, men det finns ingen enskild bild på dom. Det är fyrskaftad 2/2 kypert i brickväv i ylle med parställda brickor.
Textilen i Catview, järnålderskatalogen.
Kent Andersson ser textiltesterna som fragment efter att mannen fått med sig en mantel och tänker att även den var romersk.
Det här vet jag inte riktigt vad det är, men finns under dokumentationsbild i Catview. Återskapad diamantkypert som på romersk järnlder av Amica Sundström. Foto: Linda Wåhlander.Återskapad diamantkypert som på romersk järnlder av Amica Sundström. Foto: Linda Wåhlander.
Amica Sundströms visade häromdagen en återskapad väv i röd diamantkypert, med stora, fyrkantiga diamanter så som de såg ut på romersk järnålder!
Jag skulle gärna suttit i sällskap med Öremöllamannen. Han var förmodligen en legosoldat som gjort tjänst i Rom och återvänt till Skåne. Vi kunde ha pratat om Rom, vävda tyger och druckit varmt vin vid brasan! Kanske fått ett recept på vin med kryddor i för att det skulle bli lite godare, eller om vinet var slut, dricka mjöd eller öl eller någon annan nordisk dryck ur de fantastiska glasen.
Jag hade inga direkta förväntningar inför visningen på Bonniers kosthall igår. Vi skulle dit med jobbet innan vi skulle besöka den nya lokalen för nya museet Sveriges museum om förintelsen.
Vi fick se två lika konstutställningar och den första var samtal från radioprogram som fått konstnärlig form. Ayesha Hameed med gäster / Radio Brown Atlantis.
Guldport.Olika konstverk i samarbete med Christopher Cozier, Keyna Eleison, Natasha Ginwala, Ranjit Kandalgaonkar, Manuela Moscoso, Bonaventure Soh Bejeng Ndikung, Pablo José Ramirez, Shuddhabrata Sengupta, Sancintya Mohini Simpson och Khal Torabully.
Intressant med Bonniers konsthall är att de arbetar med konstnärer som är under 35 år.
Den andra utställningen heter Cooking sections / Undammin rivers och det var en stark upplevelse, trots att första verket av fyra, inte fungerade.
Ett kontverk i tre delar heter ”When (Salmon, Salmon (Salmon)). Det är som en opera men ljudet var trasigt på första delen. Laxens färgning var temat. Vilken rosa färg på laxen tycker vi om? Det är olika i olika delar av världen.
Andra delen heter ”Traces of escapees”.
Rösten som berättade om laxarna var lätt att lyssna på, men det hon sa var så obehagligt. Sälar hade gjort hål i näten till de fångade laxarna och många hade flytt. Men de hade ingenstans att ta vägen. Deras riktiga livsrum var inte där.
Nät och under vartnet med de oldlade kropparna, som matas med bland annat färg.Allt snurrade på golvet.
Den tredje delen var en matanordning för laxarna.
Matningsanordning för odlad lax. Tänk om vi var odlade laxar.
Det var sorgligt och många som sett utställningen vill inte äta odlad lax mer.
Det sista, fristående, konstverket var som en Sverigekarta med alla laxälvar som knappt ger någon el från dammarna. De skulle kunna återställas. Fotografierna på älvarna har nedvikt den del som är kraftverket. Det är här laxarna ska leva.
Min kollega Amanda Spångberg blev också tagen av konstverken.Undamming rivers.
Restaurangen på konsthallen har en tanke om att vara Climate aware. Att laga mat som är bra, på många olika sätt. Det serveras inte någon odlad lax där.
I somras var jag nere i magasinet på Historiska museet för att titta på denna sölja tillsammans med antikvarie Thomas. Jag hade fått mejl från en man som undrade om denna söljtyp.
Bältesölja till ett svärdsgehäng från Bjers i Hejnum socken på Gotland. Fid. 784389, Inv. Nr. 8767:108. Foto: Linda Wåhlander. Undersidan av söljdelarna.
Bältesöljan är från Bjers i Hejnum socken på Gotland och har fynd id 784389 och Inv. Nr. 8767:108. En gång i tiden var den här söljan högsta modet! Den har suttit på ett läderbälte som förmodligen använts som svärdsgehäng. Tornen är inte böjbar, utan den sitter fast på en platta. Det är själva söljringen som rör sig.
Wulfheodenas för flera år sedan när de besökte Historiska museet.
Det finns flera guppet av återskapare som har dräkter med dessa numera och de kan knäppas lite annorlunda än söljor med en rörlig torne.
Jag läste inte utställningstexten förrän nu, så det var en slump, eller något annat. Känner mig tacksam! 
och spiritism. Dessa två till synes motsatser blir hos Hilma ett! Naturens spirituella sida och möjligheten att vetenskapligt lösa naturens gåtor. Hon fick information. Jag har inte läst tillräkligt ännu, så jag vet inte hur hon hörde eller fick veta det hon fick i uppdrag. 
