Kategoriarkiv: På museum

Hilma af Klint – de 10 största

Efter att ha lyssnat på audioguiden som Moderna museet har på sin hemsida och sett Lasse Hallströms film då kom jag och Veronica äntligen iväg till utställningen.

Jag har svårt att föreställa mig att hon målade dessa på 40 dagar. De är enorma! Fyra dagar per målning 1907! En tid då abstrakt konst inte börjat ännu. Konstnärer målade landskap och porträtt. Naturtroget.

Hon fick målningarna i uppgift från ” De höga mästarna”. Då, på 1800-talet och tidigt 1900-tal, var många intresserade av vetenskap 🧬 och spiritism. Dessa två till synes motsatser blir hos Hilma ett! Naturens spirituella sida och möjligheten att vetenskapligt lösa naturens gåtor. Hon fick information. Jag har inte läst tillräkligt ännu, så jag vet inte hur hon hörde eller fick veta det hon fick i uppdrag.

Alla tio följer på varandra. Från början av livet till ålderdomen. I många år låg de förvarade utan att någon såg dom. Världen var inte redo.

Barnaåldern:

Jag höll andan när jag tittade nära.

Det ska föreställa vetekorn. Men det är som ett ägg med manligt och kvinligt och så kommer alla spermier. Det gula är manligt och det blå kvinnligt. Människan söker sin andra hälft för att bli hel igen. En antik tanke från Platons Gästabudet.

Var det känt då hur spermier såg ut? Nu har vi det på näthinnan. Tänker på Lennart Nilsson, men hur tänkte de 1907? (Googlade och ja, det var känt sedan typ 1875.)

Ståndare och pistiller.

Det känns att de är målade med viss snabbhet, inget är precist, vilket jag gillar.

Ynglingaåldern:

Snäckorna återkommer och äggen.

Mannaåldern:

Love

Blomman med de fem bladen ska föreställa de fyra elementen jord, eld, luft och vatten omus det femte elementet kvintessensen. Det är ett koncentrat av det väsentliga i tillvaron. Jag behöver googla det… Det hör ihop med de vises sten.

Vestalasket – The Vestal virgin och asketen.

Ålderdomen:

Från frö till filländning.
Evighetstecknet.

Den två sista i serien är mer symetriska och geometriska. Tillbaka till naturen och sedan börjar allt om igen.

Teknik

En annan undran jag har är hur de limmade. Vilken typ av lim hon använde. Hon limmade ihop stora papper på duk och skarvade och pappret är knöligt på ställen, men det ger bara målningarna liv. Inga välspända 1800-talsdukar i olja som tog evigheter att torka. Istället snabbt och lätt. Precisist och oprecisist på samma gång.

Tillsammans med sin grupp av kvinnor hjälptes de åt. Det finns små instruktioner för färg på målningarna.

Färgen de målade med var äggtempera. Det blir oerhört hårt när det torkar. Så det är förmodligen en av anledningarna till att de hållit så bra. Hon behövde mycket färg.

Barfotafötter

De målade och hann inte låta färgen torka innan de fortsatte. Undrar om det finns fler fotspår än Hilmas, om det är hennes, eftersom de målade ihop.

Alla målningar finns som affish och vykort. Jag skulle vilja ha alla affisherna men nöjde mig med alla som vykort.

I rummet på intill

Hon färglade även fotografier för att kunna visa målningarna.

Men en liten målning jag fastnade för var en mörk bild, som en spiral, med ett ljus i mitten. Det är ett motiv jag sett många gånger för min inre syn. Så det var väldigt speciellt att se den.

När jag zoomar in så ser det ut som ett foster i mitten. I min syn är det ljuset i änden av tunneln.

Jag tyckte om Lasse Hallströms film. Jag vet inte hur avskalad den är, men den är gjord med kärlek. Jag köpte även en bok om henne, som jag hoppas orkar läsa utan att somna, vilket jag gör ofta nuförtiden. Somnar fast jag vill läsa.

Kram

Lästips:

Moderna museets Hilmasida: https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/hilma-af-klint-de-tio-storsta-2022/

Audioguiden på Moderna museet: https://guide.modernamuseet.se/stockholm/collection/hilma-af-klint/

Stiftelsen Hilma af Klint här.

Det finns även flera dokumentärer och guideturer på Youtube.

En sjuk viking

Jag är hemma från jobbet sjuk och kom på att det finns en runsten i utställningen Vikingarnas värld som berättar om en sjuk Husbjörn. Vikingatidens människor var också sjuka ibland! Så jag kunde inte låta bli att jobba…

U614 från Torssätra, Västra Ryds socken i Uppland. Föremålsnummer 108185_HST, relaterat förvärv 34894. Foto: Linda Wåhlander.

ᛋᚴᚢᛚᛁ᛫ᛅᚢᚴ᛫ᚠᚬᛚᚴᛁ᛫ᛚᛅᛏᛅ᛫ᚱᛅᛁᛋᛅ᛫ᚦᛁᚾᛋᛅ᛫ᛋᛏᛅᛁᚾ᛫ᛁᚠᛏᚱ᛫ᛒᚱᚬᚦᚢᚱ᛫ᛋᛁᚾ᛫ᚼᚢᛋᛒᛁᚬᚱᚾ᛫ᚼᚾ᛫ᚢᛋ|᛫|ᛋᛁᚬᚴ᛫ᚢᛏᛁ᛫ᚦᛅ᛫ᚦᛁᚱ᛫ᚴᛁᛅᛚᛏ᛫ᛏᚬᚴᚢ᛫ᛅ᛫ᚴᚢᛏᛚᛅᚾᛏᛁ

Jag har skrivit runtexten med en app. Vet inte om det blev helt rätt. Det är lite svårt att se bara från fotot.

U614, Torssätra, Uppland. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Runsten U614 från Torsätra i Uppland är en av två runstenar som stått vid gränsen till Torsätra herrgård men som under vikingatid kanske kallades Husa. Antar att den tolkningen kommer av just Husbjörn som nämns på runstenen.

”Skule och Folke lät resa denna sten efter sin broder Husbjörn. Han blev sjuk ute då de togo gäld på Gotland.”

Visäte ristade denna sten någon gång under slutet av 1000-talet. Inskriftens början är vid rundjurets huvud och fortsätter längs kroppen, även om Visäte inte riktigt fick plats med hela inskriften… Kanske någon ändrade sin beställning?

Texten berättar att Husbjörn deltagit i en färd från fastlandet till ön för att hämta gäld, dvs skatt. Husbjörn blev sjuk och verkar ha dött efter den resan.

I utställningstexten står det om när svearna hämtade gäld och att det nämns i den medeltida Gutasagan. Där står det om ett avtal mellan gutarna och svearna. Avtalet gick ut på att svearna årligen hade rätt att hämta 60 mark silver i gäld på Gotland. Av det beloppet skulle kungen få 40 mark och jarlen få 20 mark. I gengäld – observera ordet gengäld! – skyddade svearna gutarna mot våld och härjningar och gutarna fick rätt till fri handel med svearna i svearnas farvatten.

Stenen flyttades till Historiska museet 1967 i samband med en arkeologisk undersökning inför anläggandet av ett militärt övningsfält. Men stenen hade redan blivit flyttad på någon gång efter vikingatiden.

Mynt från myntskatten funnen i Västergårde i Sundre socken på Gotland. Föremålsnummer 3008592. Foto: Ola Myrin, SHM, CC-BY.

De här 40 silverpenningarna blev aldrig betalde som skatt utan grävdes istället ned i en skattgömma i Västergårde, Sundre socken, på Gotland. Totalt innehöll skatten 1371 mynt.

Krya på er!

Lästips:

Stenen och mynten finns att se i utställningen Vikingarnas värld,  monter 84: Betalning i många former. Monter 84, Vikingarnas värld. https://vikingar.historiska.se/objects.php?showcase=H_84&e=no&l=sv

U614 https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Torsätrastenen

Ryttarmasken från Hellvi

Romersk ryttarmask föreställande Alexander den Store.

Ryttarmasken från Hellvi. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY

På museum möter dåtiden nyfikenheten hos nutiden. Vi försöker förstå det som varit och oss själva. Alexander den Store själv var en nyfiken man.

Masken är tillverkad i kopparlegering och tillverkningstekniken är förmodligen drivning av metallen. Ursprungligen hade den inte ögon. Ögat som sitter fast är pånitad med järnnitar. Det andra ögat hittades separat från masken. Längs med kanten syns flera mindre ansikten.

Masken var en del av ett depåfynd som hittades i en husgrund. Det fanns även bland annat delar av ett dryckeshorn, silverbitar, spännen och nålar.

Ryttarmasken från Hellvi. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY

När Masken var ny och satt på en romersk ryttare så lyste ansiktet som solen. Blank och gyllene. Masken användes vid riduppvisningar och ceremonier i det romerska kvalleriet.

Masken är daterad till romersk järnålder 1-400 evt/e.Kr. och hittad i Hellvi Norrgårde på Gotland. Exakt hur den hamnade där är något vi aldrig kommer få reda på, men de som ägde den ett tag kan ha använt den i den fornnordiska kulten. Då det ena ögat förvarats på en annan plats än masken så är Odenkulten inte långt bort i tankarna. Inspirerade denna mask vendeltidens hjälmar med ansiktsmasker?

Masken fotograferas här i Guldrummet av Paul Mortimer som skrivit om masken tillsammams med professor Neil Price.

Paul Mortimer fotograferar masken. Foto: Linda Wåhlander.

Maskens Föremålsnummer 1158868_HST, 1011. Inv. Nr. 35330.

Lästips

Mortimer, Paul. Artikel : What color a God’s Eye, An exploration of eye imagery on weapons, and ornaments mainly from 6th and 7thcenturies in Northern Europe. (It’s not all about Odin!).

Price, Neil and Mortimer, Paul. 2014. An Eye for Odin, Divine Role Playing in the Age of Sutton Hoo. European Journal of Archaeology 17 (3) 2014, 517-538.

Kent Anderssons blog: Ryttarmasken från Hellvi socken på Gotland https://dockentandersson.wordpress.com/2018/12/06/ryttarmasken-fran-hellvi-socken-pa-gotland/

Masken konserveras hos Acta https://www.actakonservering.se/ryttarmask-och-fibula.htmlhttps://www.actakonservering.se/ryttarmask-och-fibula.html

Om masken i Sveriges radio https://sverigesradio.se/artikel/4768827

Om masken från UR 2022 https://urplay.se/program/226960-ur-samtiden-lansmuseerna-berattar-bronsmasken-fran-hellvi

 

Mannen från Öremölla klädd i diamantkypert

Mansgraven från Öremölla är kanske mest känd för sin fina, romerska vinservis och de två glasbägarna med slipade ovaler, men det finns mer att säga wow över! Tex hans ringbrynjeväv och rester av hans dräkt i form av dimantkypert och brickvävda band!

Öremöllamannens monter i utställningen Forntider på Historiska museet. Foto: Linda Wåhlander, SHM, CC BY.

Hans grav är daterad till romersk järnålder, dvs. 1-400 evt. Men en mer specifik datering är ca 100 evt. Mannen fick en brandbegravning i Öremölla, i Skivarp socken i Skåne. Föremålen hittades av bonden Rasmus Bengtsson i Öremölla. De insändes av konditorn F Dahlman och inlöstes med 200 riksdaler. 1872.

Vinservisen lades inte på brandbålet. Istället begravdes mannen inuti den stora bronskitteln.

Vinkitteln från romarriket. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.

Kitteln är verkligen fin. Det var oerhört lyxigt då och servisen är den enda kompletta som är bevarad från romersk järnålder.

Öremöllamannens glasen med slipade romber troligen tillverkade i Egypten eller i Syrien. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Det är ovanligt med så ofärgat glas på den här tiden. Slipningen kallar Kent Andersson ”olivslipning”.

Vinskopa. Foto: Ulrik Skans, SHM, CC BY.
Vinsil. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.
Vinsil. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.
Keramikkärl. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.

Även fast att jag vet att krukan är i keramik, så tycker jag den ser ut att vara gjord av metall! Var det i denna kruka som kryddorna att krydda vinet med låg?

Fragment av lerkärl. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.
Handtag på vinkitteln. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.
En av lådorna med ringbrynjeväv. Foto: Tania Muñoz Marzá, SHM, CC BY.
En annan av lådorna med ringbrynjeväv. Foto: Tania Muñoz Marzá, SHM, CC BY.

Mannen hade fått med sig, eller på sig, en ringbrynja. Det är flera lådor med ringbrynjeväv och jag tycker det även ser ut att vara brända ben bland fragmenten. Det ska även legat ett järnvapen i graven.

Välbevarad ringbrynjeväv från Öremöllamannens grav. Foto: John Ljungkvist, SHM, CC BY.
En stor nit. Foto: John Ljungqvist, SHM, CC BY.

Så tyvärr är det inte så bra bilder på textilierna, men här är de iallafall.

Textilierna från Öremöllamannens grav. Föremålsnummer 267740_HST, Inv. nr. 4792. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY.

Diamantkyperten är enligt Amica Sundström, textilantikvarie på Historiska museet, vävd i ull med en s-tvinnad spinnriktning och trådantalet är olika i varp och inslag, 40/38. Det är möjligt att banden också ligger i lådan, men det finns ingen enskild bild på dom. Det är fyrskaftad 2/2 kypert i brickväv i ylle med parställda brickor.

Textilen i Catview, järnålderskatalogen.

Kent Andersson ser textiltesterna som fragment efter att mannen fått med sig en mantel och tänker att även den var romersk.

Det här vet jag inte riktigt vad det är, men finns under dokumentationsbild i Catview.
Återskapad diamantkypert som på romersk järnlder av Amica Sundström. Foto: Linda Wåhlander.
Återskapad diamantkypert som på romersk järnlder av Amica Sundström. Foto: Linda Wåhlander.

Amica Sundströms visade häromdagen en återskapad väv i röd diamantkypert, med stora, fyrkantiga diamanter så som de såg ut på romersk järnålder!

Jag skulle gärna suttit i sällskap med Öremöllamannen. Han var förmodligen en legosoldat som gjort tjänst i Rom och återvänt till Skåne. Vi kunde ha pratat om Rom, vävda tyger och druckit varmt vin vid brasan! Kanske fått ett recept på vin med kryddor i för att det skulle bli lite godare, eller om vinet var slut, dricka mjöd eller öl eller någon annan nordisk dryck ur de fantastiska glasen.

Hoppas ni har en bra helg!

Länkar och lästips:

Samlingar: https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=4792&offset=50&rows=10

Catview 4792. https://catview.historiska.se/catview/index.jsp

Kent Andersson, 2019. Rom i norr, Medusa. http://media.tidskriftenmedusa.se/Medusa-40_3_Andersson.pdf

Bonniers konsthall och konst om odlad lax

Jag hade inga direkta förväntningar inför visningen på Bonniers kosthall igår. Vi skulle dit med jobbet innan vi skulle besöka den nya lokalen för nya museet Sveriges museum om förintelsen.

Vi fick se två lika konstutställningar och den första var samtal från radioprogram som fått konstnärlig form. Ayesha Hameed med gäster / Radio Brown Atlantis.

Guldport.
Olika konstverk i samarbete med Christopher Cozier, Keyna Eleison, Natasha Ginwala, Ranjit Kandalgaonkar, Manuela Moscoso, Bonaventure Soh Bejeng Ndikung, Pablo José Ramirez, Shuddhabrata Sengupta, Sancintya Mohini Simpson och Khal Torabully.

Intressant med Bonniers konsthall är att de arbetar med konstnärer som är under 35 år.

Den andra utställningen heter Cooking sections / Undammin rivers och det var en stark upplevelse, trots att första verket av fyra, inte fungerade.

Ett kontverk i tre delar heter ”When (Salmon, Salmon (Salmon)). Det är som en opera men ljudet var trasigt på första delen. Laxens färgning var temat. Vilken rosa färg på laxen tycker vi om? Det är olika i olika delar av världen.

Andra delen heter ”Traces of escapees”.

Rösten som berättade om laxarna var lätt att lyssna på, men det hon sa var så obehagligt. Sälar hade gjort hål i näten till de fångade laxarna och många hade flytt. Men de hade ingenstans att ta vägen. Deras riktiga livsrum var inte där.

Nät och under vartnet med de oldlade kropparna, som matas med bland annat färg.
Allt snurrade på golvet.

Den tredje delen var en matanordning för laxarna.

Matningsanordning för odlad lax.
Tänk om vi var odlade laxar.

Det var sorgligt och många som sett utställningen vill inte äta odlad lax mer.

Det sista, fristående, konstverket var som en Sverigekarta med alla laxälvar som knappt ger någon el från dammarna. De skulle kunna återställas. Fotografierna på älvarna har nedvikt den del som är kraftverket. Det är här laxarna ska leva.

Min kollega Amanda Spångberg blev också tagen av konstverken.
Undamming rivers.

Restaurangen på konsthallen har en tanke om att vara Climate aware. Att laga mat som är bra, på många olika sätt. Det serveras inte någon odlad lax där.

Jag vill inte heller äta odlad lax igen 🍣

Tips:

Bonniers konsthall https://bonnierskonsthall.se

https://bonnierskonsthall.se/utstallning/ayesha-hameed-med-gaster-radio-brown-atlantis/

https://bonnierskonsthall.se/utstallning/cooking-sections-undamming-rivers/

Söljan från grav 108 i Bjers

I somras var jag nere i magasinet på Historiska museet för att titta på denna sölja tillsammans med antikvarie Thomas. Jag hade fått mejl från en man som undrade om denna söljtyp.

Bältesölja till ett svärdsgehäng från Bjers i Hejnum socken på Gotland. Fid. 784389, Inv. Nr. 8767:108. Foto: Linda Wåhlander.
Undersidan av söljdelarna.

Bältesöljan är från Bjers i Hejnum socken på Gotland och har fynd id 784389 och Inv. Nr. 8767:108. En gång i tiden var den här söljan högsta modet! Den har suttit på ett läderbälte som förmodligen använts som svärdsgehäng. Tornen är inte böjbar, utan den sitter fast på en platta. Det är själva söljringen som rör sig.

Wulfheodenas för flera år sedan när de besökte Historiska museet.

Det finns flera guppet av återskapare som har dräkter med dessa numera och de kan knäppas lite annorlunda än söljor med en rörlig torne.

Kram

Freja eller kvinnan från Öja på Gotland

Den här kvinnofigurinen har jag skrivit om tidigare är nu utställd i nya utställningen Vikingarnas värld. Hon är fortfarande inte så känd, vilket hon säkerligen skulle ha varit om hon hade tolkats som Gudinnan Freja.

Kvinnofigurin från Öja på Gotland. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Hon har håret uppsatt i en knut och hon påminner om Freja från Aska i sättet hon håller armarna runt sin mage, vilket tolkats som en gravidmage.

Knuten på Öjafigurinen. Foto Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY.

Hon är 52 mm lång och tillverkad i kopparlegering och dateras till vikingatiden. Den är lite grovt skulpterad, men ansiktet är milt och utrycket fint med armarna om magen. Jag önskar jag visste vem som gjort henne och för vilket syfte. Figurinen hittades vid Hoburg (tg? ) och inlöstes 1863 tillsammans med flera andra fynd, bl.a. två pärlspridare. Det räknas som ett lösfynd.

Öjafigurinen. Foto Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY.

Som jag skrev tidigare så ser hon ut, på ryggsidan, ut att ha ett bälte. Kanske har hon en lång klänning med ett bälte? Eller är det en lång kjol med en jacka och det är jackkanten som syns? Har hon en krage?

Detalj.

Det ser även ut att vara någon sorts ränder bakpå halsen, vilket skulle kunna vara ett halsband. Eller så är det en synvilla… Önskar jag kunde titta på henne lite närmare. Nu är hin utställd i monter 16, som handlar om kvinnor under vikingatiden.

Inv. nr. 3053, 457610_HST. Öja, Gotland. Foto: Ola Myrin och Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY.

Lästips:

Kvinnofigurinen från Öja, monter 16. Vikingar.historiska.se https://vikingar.historiska.se/object_details.php?object=457610_HST&e=no&l=sv

Den vendeltida hjälmen från Vendelgrav XIV

Igår var jag till Gamla Uppsala museum för att lämna pärlor till museibutiken. Passade på att leta efter pärlorna i grav 36, men de var inte längre utställda. Istället fotade jag hjälmen från Vendelgrav XIV (14), som daterats till 520/30–560/70 AD (Malmius s. 86). Jag vet inte om jag sett den tidigare. Vendeltiden dateras från 540-793 efter vår tideräkning. 540 börjar vendeltiden och 793 börjar vikingatiden.

Uppsala högar igår.

Det blev ett hastfotograferande 🙂

Hjälmen från Vendelgrav XIV.

Jag gillar nackskyddet, det ser nästan ut som hår som sticker fram. Den är så fin och pressblecken syns ovanför ögonbrynen. Det är som att det ligger en rovfågel i ansiktet. Undrar vad han hette han som en gång bar hjälmen? Iklädde han sig rollen som Oden? Jag passade på att köpa Kristina Ekerö Erikssons nya bok om vendeltiden -”Vikingatidens vagga”, där hon skriver om det och som hon berättade att Wolfheodenas tagit upp. Lyssnade på intervjun med henne på facebook som Gamla Uppsala sände live i torsdags.

Mannen hade begravts i sin 8 m långa båt iklädd hjälmen. Det fanns ett ben från hans kranie bevarat inuti hjälmen och hjälmen är av en äldre typ dom går tillbaka på senklassisk tid och romerska hjälmar utan kam på toppen.

Hjälm och träns från Vendelgrav XIV.

Hittade istället fina bilder på hjälmen i Sök i samlingarna av tidigare fotografer på Historiska museet.

Vendelhjälm XIV fotograferad av Sören Hallgren, SHM, CC-BY.

Urgröpningen i hakpartiet är så snyggt! Kanske blir lättare att ställa med den utan att den ramlar då, om den hade varit rund?

Vendelhjälm XIV fotograferad av Christer Åhlin, SHM, CC-BY.
Vendelhjälm XIV fotograferad av Gabriel Hildebrand, SHM, CC-BY.
Två figurer med ringknappsvärd på pressblecken på Vendelhjälm XIV. SHM, CC-BY.
Figurer från hjälmen varav två ser ut att ha ormspjut… SHM, CC-BY.
Figurerna med de konstiga ormspjuten. SHM, CC-BY.

Det finns fler bilder på pressblecken. Skulle vara kul att se den med egna ögon någon gång, lite närmare. Här syns den omlottlagda rocken, eller kappan, som även tex. finns på de små guldgubbarna. Förebilden är förmodligen den persiske, röda stridsrocken ”kapah”, (som finns på entidigsassanidisk staty från 300-talet) som även användes i de presiskuniformerade auxiliaförbanden i det sena romarriket (Almgren, Vendeltid, s. 166).

En grupp in England, Swehanaz, har rekonstruerat graven och det är då det verkligen kommer fram vilket fantastiskt arbete som ligger bakom de vendeltida föremålen!

Reconstruction of the helm from Vendel XIV. Image Courtesy of the Swehanaz .
Reconstruction of the helm and a kapah from Vendel XIV. Image Courtesy of the Swehanaz .
Reconstruction of the helm from Vendel XIV. Image Courtesy of the Swehanaz.

Andra gravgåvor i Vendelgrav XIV

Ur Anita Malmius 2020.
Spjutspetsen från vendelgrav XIV. Foto Sanna Stahre, SHM, CC-BY.
Spjutspetsen från vendelgrav XIV. Foto Sanna Stahre, SHM, CC-BY.
Spjutspetsens bronsknappar, från vendelgrav XIV. Foto Sanna Stahre, SHM, CC-BY.
Mönster i spjutet. Spjutspetsen från vendelgrav XIV. Foto Sanna Stahre, SHM, CC-BY.
Tränset fotat av John Ljungkvist, SHM, CC-BY.

Hästen måste ha varit så fin med sitt blingträns! Bra att det monterats så det blir lättare att få en uppfattning om hur delarna suttit.

Sköldmontage fotat av John Ljungkvist, SHM, CC-BY.

Skölden var inte utställd mer än som en genomskinlig cirkel, men på Historiska finns sköldbucklan monterad på en skiva.

Sköldhandtag fotograferat av John Ljungkvist, SHM, CC-BY.
Otroligt litet stiligt vildsvin i förgylld brons på sköldhandtagsänden. Foto John Ljungkvist, SHM, CC-BY.

🐗

Det är inte mycket kvar av dräkten, men Anita Malmius har gått igenom textilierna. Däremot så finns det en bältesölja bevarad.

Bältessöljan från vendelgrav XIV fotograferad av Charlotte Hedenstierna-Jonson, SHM.
Undersidan av bältessöljan från vendelgrav XIV fotograferad av Charlotte Hedenstierna-Jonson, SHM.

Bältet har en fast torne och det är förgyllt.

Teckning av en liten kniv med delvis bevarat träskaft från Vendelgrav XIV av Harald Faith-Eli. SHM. Den ska ha hängt från bältet, men det finns tydligen två knivar från graven.

I graven fanns många fler föremål bland annat näver, bark, läder, textil i 2/2 kypert som är z/z-spunnen, tuskaft och soumak, ett träkärl, en kam, en ullsax, en smidestång och spelbrickor av ben, beslag till sadel och stigbyglar samt ett tveeggat svärd. (Näver kan vara tex regnskydd eller en matpåse till hästen). Mannen var begravd i båten och det lades även med flera djur som gris, ko och får/get och bakom mannen låg hästen som hade en broddspik i varje hov. Bredvid låg även två hundar. Ullsaxen, en kniv och spjutet låg nedanför mannens fötter medan svärdet låg längs mannens vänstra sida.

Textilierna

Ur Anita Malmius 2020.

Anita Malmius publicerade 2020 sin avhandling där Vendelgrav XIV finns med. Textilen var framförallt 2/2 kypert (ylle) som är z/z-spunnen och det mesta hittades i samband med hjälmen. 2/2 kyperten var antiken väldigt ojämn i väven eller så hör den till olika tyger och plagg.

Men Malmius hittade även linne/hampa i tuskaft och soumak.

I graven avtryck av fjäder och rester av läder. En del av lädret hittades i samband med hästens träns.

Så mannen kan ha burit en linne/hampa skjorta och ett eller två ylleplagg med ett bälte i midjan, varifrån ena kniven hängde. Kanske satt han lutad mot något dunfyllt eller så var kanske ett plagg dunfyllt?

🌸🌸🌸

Hjälmen och tränset är utlånade från Historiska museets samlingar och det är kul att de är utställda. Den här utställningen ska snart göras om och en ny om vendeltiden öppna.

I förfäders fotspår – undrar vad de hade tyckt om mina blommiga skor och mysbyxor?

Ha en fin dag!

Lästips:

Kristina Ekero Eriksson, 2021. Vikingatidens vagga. Natur och Kultur.

Vendeltid, Historia i fickformat. Statens Historiska Museum.

Anita Malmius, 2002. Cremation grave Textiles. https://www.archaeology.su.se/polopoly_fs/1.166288.1392035855!/menu/standard/file/J13_malmius.pdf

Anita Malmius, 2020. Burial costumes, Textile bits and pieces in Central Sweden, AD 500-800. Länk.

Tidigare inlägg när Wilfheodenas var på Historiska museet. https://linda.forntida.se/?p=8712

Tack till Swehanaz för bilderna. Deras grupp finns på facebook.