Kategoriarkiv: På museum

Fuism på Nationalmuseum

Nu blir det inlägg om museipedagogik!

Tänk att få vara på Nationalmuseum en måndag och titta runt och maten vi fick till lunch var så god att jag inte ville att den skulle ta slut! Det enda jobbiga var stolarna i hörsalen men jag åt lite alvedon och hade på mig kofta och sjal mot draget. Bra att tänka på om du har fibromyalgi – ta med dig kläder som kan funka som filt på gamla museer 🙂

Med kollegorna Mooness och Love. Historiska stjärnor!

Vi fick olika presentationer av projekt på konsthallar och museer.

Ett projekt som Statens Historiska museer driver är skolsidan sverigeshistoria.se men som alla Sveriges museer och konsthallar kan skicka in lektioner till.

Vår fina bild med Elisabet på. Älskar samarbeten som denna bild!

På Göteborgs konsthall hade de tillsammans med inspiration av den romska polska konstnären…. skapat tygkollageporträtt med besökarna och en romsk förskola.

På Jamtli håller de på att skapa digitala konstnärsmöten där någon är i roll som konstnären som ett lärarmaterial för skolan med elevuppgifter.

KA Almgrens sidenväveri och museum har tagit fram fyra aktiverande skolprogram som de presenterade.

Dagens huvudattraktion var föredraget ”Reimagening the Giuded experience” av Claire Bown. Hon arbetar med ett annat förhållningssätt till visningar än traditionella guidevisningar. Hon har ett välkomnande och inkluderande förhållningssätt till grupper, fokuserar på ”slow looking”, shared visual inquiery och personal discovery. Att få besökarna att känna sig bekväma med eller utan förkunskaper och med olika tekniker skapa minnesvärda upplevelser – koppla ihop besökaren med föremålen, inte koppla personerna till berättelser om föremålen. Idag ska vi få prova också.

Hallwylska museet berättade om ett samarbete med ett doftföretag och hur de doftsatt olika rum med hjälp av AI. Intressant att AI fick bilder och ord och så skapades dofterna utifrån det.

Sista delen av dagen var en upptäckarvanding i museet med stationer med Natuionalmuseums pedagogik. De har jobbat ihop med Claire Bown under pandemin och nu fick vi se vad de gör.

Syntolkade visningar

Bebådelsen

Med hjälp av en text läste museipedagogen upp en syntolkningstext skriven av Anette Andersson, elev på Fällingsbros folkhögskola. Det hjälper även de som inte är synskadade med att upptäcka saker. Att stanna upp och verkligen titta.

Det är nästan svårt att förstå att det är marmor.

Vi fick även känna på en skulptur med händerna. Det var lite läskigt måste jag erkänna.

Minivisning

En annan station var för 1-2åringar. De utgick då från Eugene Janssons målning.

Eugene Jansson, Nationalmuseum
Ljusslinga för att likna det i vattnet.

På golvet låg yogamattor, tyger, en spegel och färgade plastskivor att titta igenom. Tanken är att barn och vuxna gör aktiviteten tillsammans och att de sen går till ateljén och målar med ”ätbara” färger på papper men kanske med händer och fötter.

Jag tänkte att mamma satte mig i badkaret med fingerfärg i bara trasorna så jag fick ”måla” hur mycket jag ville 🙂 Bara skölja av sen!

Batavernas trohetsed – se genom konstnärens blick

Ett stopp var vid Rembrants Batavernas Trohetsed. Vi fick höra om färgerna,att de i te bara är optiska utan att de påverkar hjärnan. Om hans sparsamma paletten, färgens mixning med tjockt i det ljusa och många lager i det mörka. Hur han använt kallt och varmt, suddigt och skarpt. Om realismen det bildar.

Den enögde batavledaren Claudius Civilus som kämpade mot romarna.

Rembrant, Nationalmuseum

Det här var min första uppgift på konstvetenskap på universitetet. Det känns som att det var nästan lika länge sedan som den här målningen målades – innan jag hade en dator och innan det fanns smartphones att blogga på…

Jennifer och Rembrant

Ateljén – ett sinnligt färglabb

Åh vad jag önskar att vi hade en sådan ateljé på Historiska!

De har ordnat så fint och pedagogiskt och vi fick måla vad vi ville med färg, bikarbonat och citronsyra.

Citronsyran gjorde så att det blev glittrigt och fint.

Ska prova citronsyra på akvarell. Jag gillade att det doftade gurkmeja och nlåbär och cacao. Undrar bara hur det blir i längden med färger och citron? Men det är också härligt att bara göra något för stunden, utan att det behöver nödvändigtvis sparas för all framtid.

Barnrummet

Var till barnrummet igen, men jag får lite klaustrofobi där inne när jag inte hittar ut.

Doftar det något?

Dag två blev workshop och det såg jag fram emot!

Vendeltidsdagarna i Gamla Uppsala och ametistpärlor

Jag blev inbjuden av Gamla Uppsala att vara med på Vendeldagarna och jag har längtat efter det sedan dess! Det är Beowulfs tid ❤️

Jag har ju varit på några vikingamarknader med försäljning och annat, men vendeldagarna var lite annat med föreläsningar hela dagarna, museet hade barntält utanför och de hade bjudit in de vendelföreningar som finns i Sverige och runtom i Europa! Det kom även en förening från Skäftekärr som var ett kärt återseende och som gör lite äldre tid än vendeltiden. Jag och mitt röda tält är inte med i en förening, men jag kände mig omhändertagen av alla under de tre dagarna.

Foto Mats Roslund

Jag är från Helgö helt enkelt 🙂 kanske ska kalla ”min grupp” för Heligastir! Den heliga öns gäster? Så kan de som vill vara med som gäster ibland?

Varje dag kl 16.30 var det vendelparad och den blev bara bättre och bättre. Många kom på besök och intredesbiljetten var 150 kr men köper du biljett till museet så får du årskort direkt!

Foto Burr Öhrström.

Fick det här fina porträttet av Burr Öhrström!

Foto Burr Öhrström.

Jag har flera uppsättningar smycken och tog bland annat med mig mitt ametisthalsband. Männen återskapar oftast en grav med hjälm från Vendel eller Valsgärd, Ulltuna och så klart Sutton Hoo med King Readvald.

Foto Burr Örström.

Jag har en grav från Helgö som jag börjat med, men det finns fler roliga olika smycken och pärlor, så jag har lite blandat och finns både ametistpärla och bronsspiraler från Helgö. Ametistpärlor finns i flera kvinnogravar från vendeltiden.

Ametist och brinsspiraler från Helgö. Foto Sara Kusmin/SHM.

Jag har inte tittat närmare på de olika gravarna ännu men John Ljungkvist har fotograferat många ametistpärlor och skrivit om dom i artikeln ”Postromersk globalisering – spåren av bysans i Sverige 560-800 e.Kr.” Kvinnogravar under vendeltiden har ofta bysantinsk koppling.

Bysans influerad Europa under 500- talet och frammåt och det märks alltså även här uppe i norr, och Ljungkvist har hittat fler kopplingar än som tidigare varit känt med guldföremål, glasbägare och gladpärlor – och även ametistpärlorna. Det som också finns är cowrisnäckor, elfenbensringar och skivformade pärlor av pärlemor. Vanligast, med 29 fyndplatser är ametistpärlorna.

Här kommer några exempel på droppformade ametistpärlor. Oftast har de inte sin lila färg bevarad pga att de varit med i en kremering av de döde.

Ametist från Brunna. Foto John Ljungkvist/SHM.
Ametister från Råsta gård, grav 29. Foto John Ljungkvist/SHM.
Ametist från Vetavallen. Foto Sara Kusmin/SHM.
Ametister från Broby, Börje sn i Ulleråkers härad i Uppland, grav 1. Foto: Sara Kusmin/SHM.
Här står ametisterna som päronformade och kvinnan grav 1 fick bland annat med sig ett grönt glas.

Ljungkvist föreslår att ametistpärlorna, som var mode i det bysantinska riket, kommer från Egpyren och öknen, mellan Nilen och Röda havet, där det finns gruvor. De stora snäckorna kommer just från Röda havet. Så 500-talet och en bit in på 600-talet är det mest bysantinskt inflytande, sen blir det färre ametistpärlor, slut på elfenben och cowrisnäcker till en bit in på vikingstiden.

Men tillbaka till Gamla Uppsala. Det var ju så varmt och eldningsförbud så Gamla Uppsala bjöd på lunch och middag och allt var superfint ordnat! ❤️ Vi åt pizza vid gravhögarna vid Valsgärde och fick en toppenguidetur med Anneli Sundkvist.

Mer foton från vendeldagarna kommer i nästa inlägg.

Lästips:

John Ljungkvist 2013. Postromersk globalisering – spåren av bysans i Sverige 560-800 e.Kr. I: Instutitionens historier. En vänbok till Gullög Nordquist. Den finns online.

Gamla Uppsala Vendeltidsdagarna https://www.facebook.com/gamla.uppsala

Lerdisken från stenålderns Jutland

Kan ni gissa vad det är?
🌞 🌝

Lerskivan på Moesgaard museum i Danmark.

Jag hade missat den här lerdisken om det inte var en man som pratade om den i en skärm i stenåldersutställningen på Moesgaard museum. De hade mindre skärmar med forskare att lyssna till. När jag hörde honom letade jag efter disken.

Den tros vara en avbildning av två stadier av en solförmörkelse! Månen syns vid sidan av solen och sedan direkt över solen.

Solförmörkelsen ska ha ägt rum 5 maj 2789 fvt och kort efter det ska disken ha blivit nedgrävd i Skejby, på Jutland, vid en stendös. Det är nästan så jag vill ha motivet som en tatuering 🙂

Kan det verkligen vara så? Vill veta mer om detta otroliga föremål! Har mejlat museet, så får se om de återkommer med mer info. Utställningen var fantastisk!

Uppdatering: Har fått svar från museet så återkommer med lite mer info.

Nästansommarhälsning!

Tips:

https://www.moesgaardmuseum.dk/en/exhibitions/permanent-exhibitions/prehistory-exhibitions/stone-age-exhibition/

Erteböllepaddlarna på Moesgaards museum

Fortsätter med ett litet reseinlägg från Danmark där ett av de finaste utställningsgreppen finns på Moesgaards museum i stenåldersdelen. Här paddlar personer från Erteböllekulturen fram över golvet.

Här är det utställt tre träpaddlarna varav två har bevarad färg!!! De användes för 6000- nästan 7000 år sedan vid Lilla Bält.

Erteböllefolket hade förmodligen flera olika typer av båtar och kunde även paddla ute på öppet vatten.

Jag tänker på nordväskustens Indianer i Kanada och deras färgstarka paddlar.

I bakgrunden en köckenmödding.

Väl värt ett besök!

Tips!

https://www.moesgaardmuseum.dk

Islands Nationalmuseum del 2 med vikingatextilier och lite mer pedagogik

Det finns fantastiska arkeologiska textilfynd på Island. Så de får ett eget inlägg. Jag gick tillbaka flera gånger.

Fin vävstol.
Vävredskap med vävdvärd, sländor och varptyngder.
Sländtrissa från Hruni dom förmodligen är medeltida.

På tidigt 1200-talet bodde det en kvinna dom hette Thora, som var husfru på Hruni och hon nämns i Sturlungasagan. På trissan står det i runor: Jag tillhör Tora. Det är så jag vill gråta. Tora är det kvinnonamn som finns från Björkö, mitt första arkeologiska fynd var en sländtrissa och idag badade jag i Toras vatten, möjligen i ”Toras badkar” på Hruni ❤️ Jag läste inte utställningstexten förrän nu, så det var en slump, eller något annat. Känner mig tacksam!

De ligger i två lådor så de oftast har det mörkt och bra.

I lådan ligger en vante, två barnvantar och en nålbunden sko.

Barnvantarna från Heynesi i Akranesi sydda i vadmal.

Barnvantarna hittades på en gård och för något år sedan så gjordes en kol14 analys och de fick svaret de hoppats på – att de är från början av 900-talet! Det är bara så coolt! Tänk det lilla barn som haft sina små händer däri för att inte frysa!

Flätat band så barnet inte skulle tappa sina vantar.
Vanten.

Den här vanten tittade jag på när jag gjorde vantarna till Birkautsällningen för mönstret. Vanten är sydd i brun vadmal och är daterat till 8-900-tal. Även om jag inte tänker på vadmal när jag ser tyget.

Skon som jag trodde var en socka.

I nästa låda ligger flera tygbitar i ganska grov ylle. Men det häftigaste tyget är låtsaspälsen. Det har vi bara fragment av från Birka.

Fuskpäls.
Uppvikt kant av undersidan, där set inte syns några långa hår.

De långa lockarna kallas röggvar och en kappa/rock blir då röggvarfeldi, en vararfeldi yfirhafnir var en exportvara.

Två hopsydda kilar.
Närbild med mitt ansikte…

Hälsningar från Island!

Islands Nationalmuseum och mer gatukonst

Igår gick jag från lägenheten till Nationalmuseet. Det tog en dryg halvtimme och ville vara där till 10.30 och sen gå på guidetur kl 11. Museet öppnade 10.

Vinterskor och skjorta.
Det är gatukonst även i lite mer fancy områden.

Och vägen gick dit över en liten sjö som heter Tjörnin. Fast det går att gå Lagurvegur och sen svänga vänster. Glömde ta kort på själva huset. Tyvärr stod det fel på någon hemsida så guidturen gick den 10.30 och jag kom fram 10.34. Men håll i er för nu blir det en ”miljard” bilder på vikingagrejer…

Trappan upp till utställningen.
The making of a Nation – en utställning från vikingatid till idag.

Det är intressant att de har en historis som är ganska precis 1200 år i landet. Folk började ju flytta hit runt 870, eventuellt lite tidigare. Förutom de iriska munkarna då som var här innan.

Spelpjäserna i valben från en mansgrav i Baldursheimur.

Insåg igår att Krigarkvinnans grav på Birka, Bj 581, med precis likadana spelpjäser för hneftafl, saknar en snygg spelkung men har en rund med ett märke. Baldursheimusgraven var också för en krigare.

I utställningen fanns böcker att läsa och sittplatser lite varstans.

Men det fanns även utställda böcker 📕

Íslendingabók av Ari den Kloke.

Íslendingabók från 1130 av Ari den kloke berättar om när Island blev befolkat från 870. Det här är en kopia från 1681. De norröna männen kallade de iriska munkarna för ”papar”.

Pärlor, kammar och snycken. Ett armband i silver och ett i jet från en grav.

En likadan armring av jet är hittad på Birka.

Flera av de här pärlorna har jag låtit göra. Är lite nyfiken på de gröna pärlorna.
Arabiska silvermynt.
Små knappliknande flätverk i silver och guld från en grav i Thórsmörk.

Det finns både nordiska saker keltiska saker. Flera kom ju via Skotland också.

Bältespännen. Den större i borrestil.
Två små bronsbjällror från Brittiska öarna.
Ringspännen och dräktnålar.
Textilredskap och bevarade textilier från en kvinnodräkt.
Textilierna från kvinnograven med det dekorativa bandet.

De här textilierna kommer från en kvinnograv och har bevarats under spännbucklorna. Banden är förmodligen axelremmar till en hängselkjol. Jag önskar jag visste vilken grav de är ifrån. Undrar om det är The Lady in Blue-Bláklædda Konan? Men bandet ser inte helt ut som artikeln jag läst. Får återkomma till den i ett annat blogginlägg. Uppdatering: Hittade att textilierna är från en gravhög i Reykjaseli i Jökundal!

En knapp för att tända ljuset i montern, vilket är bra för textilierna.
Spännbucklor och smycken.
Spännen och smycken.

Älskar att mitt favoritspänne med tre små borredjur även hittade hela vägen till Island! Och även såklart den tillbakablickande hjorten. Tyvärr står det inte var fynden kommer ufrån, men det finns en sittplars med en väldigt tjock bok där jag säkert skulle kunna hitta dom.

Utvikbar illustation om dräkt och smycken.
Matlagning!

Täljsten kommer från Norge. Lägg märke till ”stekspettet”. Åt de med snäckskal som sked? En stenplatta till att grädda flatbröd. Rester av mjölkprodukter, förmodligen skyr – surmjölk/yoghurt – har hittats i Bergþórshvoll, där Njal i Njals saga boode. Vi har också ätit Skyr och det står i kylskåpet 🙂

Glömde fotogradera verktygen…
Ljushållare.

Får himla lust att ha sådana här i sortimentet i butiken 🙂

Hästutrustning från vikingatid och tidig medeltid.
Verktyg.

Släggan kan ha tillhört Gestur den Vise. Slaggblomman brevid var fin.

Jordbruksredskap.
Fiskeredskap.

Alla arkeologiska saker är som en kurs i vad du behöver ta med din när fu flyttar till ett obebott land!

Tor.

Tog någon med sig Tor till Island lite seare l? Eller är han tillverad här?

Jag och Tor.
Innehpllet från en båtgrav i Vatnsdalur för sju personer.

En kvinna ska ha varit den första som blev begravd i båtgraven i Vatnsdalur och sen begravdes förmodligen de andra sex personerna i graven vid senare tillfällen.

Gravgåvor från en kvinnograv från Dadastödum.
Så fina pärlor.
Handel.
Vapen.
En skolklassuppsättning med kläder.
De hade även en låda med rekonstruktioner eleverna fick plocka i.
I ett upphöjt golv låg det flera gravar. Jag lovade kalla den ena mannen för #bradpitt.

Mannen i förgrunden blev begravd med sin häst och vapen och han hade skölden över huvudet.

Det fanns infällda filmer att lyssna till och igen en bänk att sitta ned och läsa böcker. Guiden satt även här när hon hade en skolklass.

Mannen med hästen och vapnen.

Det fanns även en grav med ett litet barnskelett.

Smygfotade en skolkass när de fick höra om gravarna. Har suddat ut deras ansikten.
Religion.

Undrade just om jag skulle hitta det kända vargkorset och det gjorde jag 🙂 Tillägg: Det står som tidig kristet kors som även kallas Torshammaren.

Vargkorset som vi kallar det. Här kallar de det för Torshammaren.
Två andra religiösa föremål.

På Island bytte de till kristendom på Alltinget år 1000. En man sov under en kappa och drömde. Folket hade några krav för övergången dock… De ville fortsätta äta häst och att kunna sätta ut oönskade barn. Undrar när de slutade med det? Och äter de fortfarande hästkött?

Det här blev så långt, så jag gör ett till inlägg från museet ikväll, med vantarna och textilierna och svanar!

Idag ska vi till Sky lagoon. Hälsningar från Island.

Tips:

Nationalmuseet https://www.thjodminjasafn.is/english/

The Lady in Blue https://northernwomen.org/project-2/

Hilma af Klint – de 10 största

Efter att ha lyssnat på audioguiden som Moderna museet har på sin hemsida och sett Lasse Hallströms film då kom jag och Veronica äntligen iväg till utställningen.

Jag har svårt att föreställa mig att hon målade dessa på 40 dagar. De är enorma! Fyra dagar per målning 1907! En tid då abstrakt konst inte börjat ännu. Konstnärer målade landskap och porträtt. Naturtroget.

Hon fick målningarna i uppgift från ” De höga mästarna”. Då, på 1800-talet och tidigt 1900-tal, var många intresserade av vetenskap 🧬 och spiritism. Dessa två till synes motsatser blir hos Hilma ett! Naturens spirituella sida och möjligheten att vetenskapligt lösa naturens gåtor. Hon fick information. Jag har inte läst tillräkligt ännu, så jag vet inte hur hon hörde eller fick veta det hon fick i uppdrag.

Alla tio följer på varandra. Från början av livet till ålderdomen. I många år låg de förvarade utan att någon såg dom. Världen var inte redo.

Barnaåldern:

Jag höll andan när jag tittade nära.

Det ska föreställa vetekorn. Men det är som ett ägg med manligt och kvinligt och så kommer alla spermier. Det gula är manligt och det blå kvinnligt. Människan söker sin andra hälft för att bli hel igen. En antik tanke från Platons Gästabudet.

Var det känt då hur spermier såg ut? Nu har vi det på näthinnan. Tänker på Lennart Nilsson, men hur tänkte de 1907? (Googlade och ja, det var känt sedan typ 1875.)

Ståndare och pistiller.

Det känns att de är målade med viss snabbhet, inget är precist, vilket jag gillar.

Ynglingaåldern:

Snäckorna återkommer och äggen.

Mannaåldern:

Love

Blomman med de fem bladen ska föreställa de fyra elementen jord, eld, luft och vatten omus det femte elementet kvintessensen. Det är ett koncentrat av det väsentliga i tillvaron. Jag behöver googla det… Det hör ihop med de vises sten.

Vestalasket – The Vestal virgin och asketen.

Ålderdomen:

Från frö till filländning.
Evighetstecknet.

Den två sista i serien är mer symetriska och geometriska. Tillbaka till naturen och sedan börjar allt om igen.

Teknik

En annan undran jag har är hur de limmade. Vilken typ av lim hon använde. Hon limmade ihop stora papper på duk och skarvade och pappret är knöligt på ställen, men det ger bara målningarna liv. Inga välspända 1800-talsdukar i olja som tog evigheter att torka. Istället snabbt och lätt. Precisist och oprecisist på samma gång.

Tillsammans med sin grupp av kvinnor hjälptes de åt. Det finns små instruktioner för färg på målningarna.

Färgen de målade med var äggtempera. Det blir oerhört hårt när det torkar. Så det är förmodligen en av anledningarna till att de hållit så bra. Hon behövde mycket färg.

Barfotafötter

De målade och hann inte låta färgen torka innan de fortsatte. Undrar om det finns fler fotspår än Hilmas, om det är hennes, eftersom de målade ihop.

Alla målningar finns som affish och vykort. Jag skulle vilja ha alla affisherna men nöjde mig med alla som vykort.

I rummet på intill

Hon färglade även fotografier för att kunna visa målningarna.

Men en liten målning jag fastnade för var en mörk bild, som en spiral, med ett ljus i mitten. Det är ett motiv jag sett många gånger för min inre syn. Så det var väldigt speciellt att se den.

När jag zoomar in så ser det ut som ett foster i mitten. I min syn är det ljuset i änden av tunneln.

Jag tyckte om Lasse Hallströms film. Jag vet inte hur avskalad den är, men den är gjord med kärlek. Jag köpte även en bok om henne, som jag hoppas orkar läsa utan att somna, vilket jag gör ofta nuförtiden. Somnar fast jag vill läsa.

Kram

Lästips:

Moderna museets Hilmasida: https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/utstallningar/hilma-af-klint-de-tio-storsta-2022/

Audioguiden på Moderna museet: https://guide.modernamuseet.se/stockholm/collection/hilma-af-klint/

Stiftelsen Hilma af Klint här.

Det finns även flera dokumentärer och guideturer på Youtube.

En sjuk viking

Jag är hemma från jobbet sjuk och kom på att det finns en runsten i utställningen Vikingarnas värld som berättar om en sjuk Husbjörn. Vikingatidens människor var också sjuka ibland! Så jag kunde inte låta bli att jobba…

U614 från Torssätra, Västra Ryds socken i Uppland. Föremålsnummer 108185_HST, relaterat förvärv 34894. Foto: Linda Wåhlander.

ᛋᚴᚢᛚᛁ᛫ᛅᚢᚴ᛫ᚠᚬᛚᚴᛁ᛫ᛚᛅᛏᛅ᛫ᚱᛅᛁᛋᛅ᛫ᚦᛁᚾᛋᛅ᛫ᛋᛏᛅᛁᚾ᛫ᛁᚠᛏᚱ᛫ᛒᚱᚬᚦᚢᚱ᛫ᛋᛁᚾ᛫ᚼᚢᛋᛒᛁᚬᚱᚾ᛫ᚼᚾ᛫ᚢᛋ|᛫|ᛋᛁᚬᚴ᛫ᚢᛏᛁ᛫ᚦᛅ᛫ᚦᛁᚱ᛫ᚴᛁᛅᛚᛏ᛫ᛏᚬᚴᚢ᛫ᛅ᛫ᚴᚢᛏᛚᛅᚾᛏᛁ

Jag har skrivit runtexten med en app. Vet inte om det blev helt rätt. Det är lite svårt att se bara från fotot.

U614, Torssätra, Uppland. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.

Runsten U614 från Torsätra i Uppland är en av två runstenar som stått vid gränsen till Torsätra herrgård men som under vikingatid kanske kallades Husa. Antar att den tolkningen kommer av just Husbjörn som nämns på runstenen.

”Skule och Folke lät resa denna sten efter sin broder Husbjörn. Han blev sjuk ute då de togo gäld på Gotland.”

Visäte ristade denna sten någon gång under slutet av 1000-talet. Inskriftens början är vid rundjurets huvud och fortsätter längs kroppen, även om Visäte inte riktigt fick plats med hela inskriften… Kanske någon ändrade sin beställning?

Texten berättar att Husbjörn deltagit i en färd från fastlandet till ön för att hämta gäld, dvs skatt. Husbjörn blev sjuk och verkar ha dött efter den resan.

I utställningstexten står det om när svearna hämtade gäld och att det nämns i den medeltida Gutasagan. Där står det om ett avtal mellan gutarna och svearna. Avtalet gick ut på att svearna årligen hade rätt att hämta 60 mark silver i gäld på Gotland. Av det beloppet skulle kungen få 40 mark och jarlen få 20 mark. I gengäld – observera ordet gengäld! – skyddade svearna gutarna mot våld och härjningar och gutarna fick rätt till fri handel med svearna i svearnas farvatten.

Stenen flyttades till Historiska museet 1967 i samband med en arkeologisk undersökning inför anläggandet av ett militärt övningsfält. Men stenen hade redan blivit flyttad på någon gång efter vikingatiden.

Mynt från myntskatten funnen i Västergårde i Sundre socken på Gotland. Föremålsnummer 3008592. Foto: Ola Myrin, SHM, CC-BY.

De här 40 silverpenningarna blev aldrig betalde som skatt utan grävdes istället ned i en skattgömma i Västergårde, Sundre socken, på Gotland. Totalt innehöll skatten 1371 mynt.

Krya på er!

Lästips:

Stenen och mynten finns att se i utställningen Vikingarnas värld,  monter 84: Betalning i många former. Monter 84, Vikingarnas värld. https://vikingar.historiska.se/objects.php?showcase=H_84&e=no&l=sv

U614 https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Torsätrastenen