Eftersom jag inte kunnat åka på två event, av olika anledningar, så bokade jag växtfärgning idag på Storholmens hantverksläger 🙂 med kursledare Maria Neijman. Det är andra året de har hantverksläger i vikingabyn och det är gemytligt och bara så bra.
Vi färgade med korsinill, krapp och björklöv så här kommer lite foton från process och resultat.
BetbadKrappfärgning.
Växtfärgning är verkligen som magi. I krappen ”drog färgen på” supersnabbt.
Krapp och björklöv.
Björklöv och grå ull = grönt 💚 För björklövsfärgning är det bra med betning med alun och vinsten.
Korsinille.
Villhöver en hängselkjol i korsinille 💜. Glömde fota grytan. Järngrytor påverkar färgen som blir.
Korsinille.Korsinille med olika efterbad i ljuset.
Tänk vad olika färg det kan bli om du fortsätter med efterbad eller ammoniak.
Krapp och björköv i ljuset.
Jag köpte en härva – gissa vilken 🙂
Det var jättekul. Jag har ju växtfärgat mycket, men det var länge sedan och spännande och lärorikt att göra det med Maria! Tack Maria för en bra dag!
Ska försöka växtfärga hemma om några dagar medan det är färskt i minnet. Ska klippa ut tyg till en ny hängselkjol i diamantkypert. Behöver bara fixa lite korsenillpulver och vinsten👌
Tack Brita och Andreas! Tack för att ni ordnar och för att jag känner mig så välkommen 🌸
Jag blev inbjuden av Gamla Uppsala att vara med på Vendeldagarna och jag har längtat efter det sedan dess! Det är Beowulfs tid ❤️
Jag har ju varit på några vikingamarknader med försäljning och annat, men vendeldagarna var lite annat med föreläsningar hela dagarna, museet hade barntält utanför och de hade bjudit in de vendelföreningar som finns i Sverige och runtom i Europa! Det kom även en förening från Skäftekärr som var ett kärt återseende och som gör lite äldre tid än vendeltiden. Jag och mitt röda tält är inte med i en förening, men jag kände mig omhändertagen av alla under de tre dagarna.
Foto Mats Roslund
Jag är från Helgö helt enkelt 🙂 kanske ska kalla ”min grupp” för Heligastir! Den heliga öns gäster? Så kan de som vill vara med som gäster ibland?
Varje dag kl 16.30 var det vendelparad och den blev bara bättre och bättre. Många kom på besök och intredesbiljetten var 150 kr men köper du biljett till museet så får du årskort direkt!
Foto Burr Öhrström.
Fick det här fina porträttet av Burr Öhrström!
Foto Burr Öhrström.
Jag har flera uppsättningar smycken och tog bland annat med mig mitt ametisthalsband. Männen återskapar oftast en grav med hjälm från Vendel eller Valsgärd, Ulltuna och så klart Sutton Hoo med King Readvald.
Foto Burr Örström.
Jag har en grav från Helgö som jag börjat med, men det finns fler roliga olika smycken och pärlor, så jag har lite blandat och finns både ametistpärla och bronsspiraler från Helgö. Ametistpärlor finns i flera kvinnogravar från vendeltiden.
Ametist och brinsspiraler från Helgö. Foto Sara Kusmin/SHM.
Jag har inte tittat närmare på de olika gravarna ännu men John Ljungkvist har fotograferat många ametistpärlor och skrivit om dom i artikeln ”Postromersk globalisering – spåren av bysans i Sverige 560-800 e.Kr.” Kvinnogravar under vendeltiden har ofta bysantinsk koppling.
Bysans influerad Europa under 500- talet och frammåt och det märks alltså även här uppe i norr, och Ljungkvist har hittat fler kopplingar än som tidigare varit känt med guldföremål, glasbägare och gladpärlor – och även ametistpärlorna. Det som också finns är cowrisnäckor, elfenbensringar och skivformade pärlor av pärlemor. Vanligast, med 29 fyndplatser är ametistpärlorna.
Här kommer några exempel på droppformade ametistpärlor. Oftast har de inte sin lila färg bevarad pga att de varit med i en kremering av de döde.
Ametist från Brunna. Foto John Ljungkvist/SHM. Ametister från Råsta gård, grav 29. Foto John Ljungkvist/SHM. Ametist från Vetavallen. Foto Sara Kusmin/SHM. Ametister från Broby, Börje sn i Ulleråkers härad i Uppland, grav 1. Foto: Sara Kusmin/SHM. Här står ametisterna som päronformade och kvinnan grav 1 fick bland annat med sig ett grönt glas.
Ljungkvist föreslår att ametistpärlorna, som var mode i det bysantinska riket, kommer från Egpyren och öknen, mellan Nilen och Röda havet, där det finns gruvor. De stora snäckorna kommer just från Röda havet. Så 500-talet och en bit in på 600-talet är det mest bysantinskt inflytande, sen blir det färre ametistpärlor, slut på elfenben och cowrisnäcker till en bit in på vikingstiden.
Men tillbaka till Gamla Uppsala. Det var ju så varmt och eldningsförbud så Gamla Uppsala bjöd på lunch och middag och allt var superfint ordnat! ❤️ Vi åt pizza vid gravhögarna vid Valsgärde och fick en toppenguidetur med Anneli Sundkvist.
Mer foton från vendeldagarna kommer i nästa inlägg.
Lästips:
John Ljungkvist 2013. Postromersk globalisering – spåren av bysans i Sverige 560-800 e.Kr. I: Instutitionens historier. En vänbok till Gullög Nordquist. Den finns online.
Det finns fantastiska arkeologiska textilfynd på Island. Så de får ett eget inlägg. Jag gick tillbaka flera gånger.
Fin vävstol.Vävredskap med vävdvärd, sländor och varptyngder.Sländtrissa från Hruni dom förmodligen är medeltida.
På tidigt 1200-talet bodde det en kvinna dom hette Thora, som var husfru på Hruni och hon nämns i Sturlungasagan. På trissan står det i runor: Jag tillhör Tora. Det är så jag vill gråta. Tora är det kvinnonamn som finns från Björkö, mitt första arkeologiska fynd var en sländtrissa och idag badade jag i Toras vatten, möjligen i ”Toras badkar” på Hruni ❤️ Jag läste inte utställningstexten förrän nu, så det var en slump, eller något annat. Känner mig tacksam!
De ligger i två lådor så de oftast har det mörkt och bra.
I lådan ligger en vante, två barnvantar och en nålbunden sko.
Barnvantarna från Heynesi i Akranesi sydda i vadmal.
Barnvantarna hittades på en gård och för något år sedan så gjordes en kol14 analys och de fick svaret de hoppats på – att de är från början av 900-talet! Det är bara så coolt! Tänk det lilla barn som haft sina små händer däri för att inte frysa!
Flätat band så barnet inte skulle tappa sina vantar. Vanten.
Den här vanten tittade jag på när jag gjorde vantarna till Birkautsällningen för mönstret. Vanten är sydd i brun vadmal och är daterat till 8-900-tal. Även om jag inte tänker på vadmal när jag ser tyget.
Skon som jag trodde var en socka.
I nästa låda ligger flera tygbitar i ganska grov ylle. Men det häftigaste tyget är låtsaspälsen. Det har vi bara fragment av från Birka.
Fuskpäls.Uppvikt kant av undersidan, där set inte syns några långa hår.
De långa lockarna kallas röggvar och en kappa/rock blir då röggvarfeldi, en vararfeldi yfirhafnir var en exportvara.
Igår gick jag från lägenheten till Nationalmuseet. Det tog en dryg halvtimme och ville vara där till 10.30 och sen gå på guidetur kl 11. Museet öppnade 10.
Vinterskor och skjorta.Det är gatukonst även i lite mer fancy områden.
Och vägen gick dit över en liten sjö som heter Tjörnin. Fast det går att gå Lagurvegur och sen svänga vänster. Glömde ta kort på själva huset. Tyvärr stod det fel på någon hemsida så guidturen gick den 10.30 och jag kom fram 10.34. Men håll i er för nu blir det en ”miljard” bilder på vikingagrejer…
Trappan upp till utställningen.The making of a Nation – en utställning från vikingatid till idag.
Det är intressant att de har en historis som är ganska precis 1200 år i landet. Folk började ju flytta hit runt 870, eventuellt lite tidigare. Förutom de iriska munkarna då som var här innan.
Spelpjäserna i valben från en mansgrav i Baldursheimur.
Insåg igår att Krigarkvinnans grav på Birka, Bj 581, med precis likadana spelpjäser för hneftafl, saknar en snygg spelkung men har en rund med ett märke. Baldursheimusgraven var också för en krigare.
I utställningen fanns böcker att läsa och sittplatser lite varstans.
Men det fanns även utställda böcker 📕
Íslendingabók av Ari den Kloke.
Íslendingabók från 1130 av Ari den kloke berättar om när Island blev befolkat från 870. Det här är en kopia från 1681. De norröna männen kallade de iriska munkarna för ”papar”.
Pärlor, kammar och snycken. Ett armband i silver och ett i jet från en grav.
En likadan armring av jet är hittad på Birka.
Flera av de här pärlorna har jag låtit göra. Är lite nyfiken på de gröna pärlorna. Arabiska silvermynt.Små knappliknande flätverk i silver och guld från en grav i Thórsmörk.
Det finns både nordiska saker keltiska saker. Flera kom ju via Skotland också.
Bältespännen. Den större i borrestil.Två små bronsbjällror från Brittiska öarna. Ringspännen och dräktnålar. Textilredskap och bevarade textilier från en kvinnodräkt. Textilierna från kvinnograven med det dekorativa bandet.
De här textilierna kommer från en kvinnograv och har bevarats under spännbucklorna. Banden är förmodligen axelremmar till en hängselkjol. Jag önskar jag visste vilken grav de är ifrån. Undrar om det är The Lady in Blue-Bláklædda Konan? Men bandet ser inte helt ut som artikeln jag läst. Får återkomma till den i ett annat blogginlägg. Uppdatering: Hittade att textilierna är från en gravhög i Reykjaseli i Jökundal!
En knapp för att tända ljuset i montern, vilket är bra för textilierna. Spännbucklor och smycken. Spännen och smycken.
Älskar att mitt favoritspänne med tre små borredjur även hittade hela vägen till Island! Och även såklart den tillbakablickande hjorten. Tyvärr står det inte var fynden kommer ufrån, men det finns en sittplars med en väldigt tjock bok där jag säkert skulle kunna hitta dom.
Utvikbar illustation om dräkt och smycken. Matlagning!
Täljsten kommer från Norge. Lägg märke till ”stekspettet”. Åt de med snäckskal som sked? En stenplatta till att grädda flatbröd. Rester av mjölkprodukter, förmodligen skyr – surmjölk/yoghurt – har hittats i Bergþórshvoll, där Njal i Njals saga boode. Vi har också ätit Skyr och det står i kylskåpet 🙂
Glömde fotogradera verktygen…Ljushållare.
Får himla lust att ha sådana här i sortimentet i butiken 🙂
Hästutrustning från vikingatid och tidig medeltid. Verktyg.
Släggan kan ha tillhört Gestur den Vise. Slaggblomman brevid var fin.
Jordbruksredskap. Fiskeredskap.
Alla arkeologiska saker är som en kurs i vad du behöver ta med din när fu flyttar till ett obebott land!
Tor.
Tog någon med sig Tor till Island lite seare l? Eller är han tillverad här?
Jag och Tor. Innehpllet från en båtgrav i Vatnsdalur för sju personer.
En kvinna ska ha varit den första som blev begravd i båtgraven i Vatnsdalur och sen begravdes förmodligen de andra sex personerna i graven vid senare tillfällen.
Gravgåvor från en kvinnograv från Dadastödum. Så fina pärlor. Handel. Vapen.En skolklassuppsättning med kläder. De hade även en låda med rekonstruktioner eleverna fick plocka i. I ett upphöjt golv låg det flera gravar. Jag lovade kalla den ena mannen för #bradpitt.
Mannen i förgrunden blev begravd med sin häst och vapen och han hade skölden över huvudet.
Det fanns infällda filmer att lyssna till och igen en bänk att sitta ned och läsa böcker. Guiden satt även här när hon hade en skolklass.
Mannen med hästen och vapnen.
Det fanns även en grav med ett litet barnskelett.
Smygfotade en skolkass när de fick höra om gravarna. Har suddat ut deras ansikten. Religion.
Undrade just om jag skulle hitta det kända vargkorset och det gjorde jag 🙂 Tillägg: Det står som tidig kristet kors som även kallas Torshammaren.
Vargkorset som vi kallar det. Här kallar de det för Torshammaren. Två andra religiösa föremål.
På Island bytte de till kristendom på Alltinget år 1000. En man sov under en kappa och drömde. Folket hade några krav för övergången dock… De ville fortsätta äta häst och att kunna sätta ut oönskade barn. Undrar när de slutade med det? Och äter de fortfarande hästkött?
Det här blev så långt, så jag gör ett till inlägg från museet ikväll, med vantarna och textilierna och svanar!
Idag ska vi till Sky lagoon. Hälsningar från Island.
Jag har inte tidigare stött på rosenkvarts i järnåldersfynd. Har kanske inte varit uppmärksam heller, så blev överraskad idag!
Pärlor från järnåldern i Dalarna, från Storbyn i Järna socken. Fid 417883, Inv. Nr 12955. Foto: Eva Stensköld, SHM, (CC BY 4.0)
Pärlorna kommer från en grav som påträffades vid en dikesgrävning i samband med byggandet av Vansbro-Engelsbergs järnväg den 21 november 1906.
Två begravda personer låg på en meters djup brevid varandra, ca 0,5 m ifrån varandra. Vid den ena av dem låg de 12 pärlorna.
I graven fanns även ett fragmentariskt bronshänge, en körsbärskärna och en kniv. Kniven hittades när kvarlevorna gicks igenom 1948.
Protokollet från Catview 12955:
I ett brev till Herr Riksantikvarien: står det även om en läderrem som är intressant. Det är inte så vanligt att läder bevaras. Ett förslag är att det kan vara rester efter en piska.
I graven låg även en läderrem. Inv. Nr. 12955. Foto: SHM. Skärmdump från Catview.
Det finns många kvinnorgravar från vikingatiden som har liknande uppsättning smycken. Jag tänker mest på dessa när jag tönker vikingatid. Tiden fram till runt 980. Sen i stort sett försvinner spännbucklorna och alla fina pärlor. Modet ändras framförallt med kristendomen. Vissa dräktspännen som varit populära sedan vendeltiden slutar användas.
I en grav från Valbo socken, 7:1, i Järvsta i Gästrikland har en kvinna fått med sig pärlor och smycken som påminner om garvarna på Birka. Men till fyndet hör även två armbyglar vilket inte är så vanligt. Inventarienumrer är 22868. Graven låg i ett jordblandat röse med kantkedja tillsammans med en annan grav, grav 7:2. De verkar ha lite liknande innehåll och båda kvinnorna hade fått med sig en häst i graven. Undrar om de var systrar, mor och dotter eller väninnor?
Pärlorna består av en stor silverfoliemelon, en ögonpärla och mindre silverfoliepärlor.
Pärlorna i Järvstagraven 7:1, Valbo sn, Gästrikland. Föremålsnummer 616033_HST, Inv. Nr 22868. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY 4.0
Hennes spännbucklor är lite olika men av den vanligaste typen – P51.
Spännbuckla P51, 1158604_HST. Foto: Kusmin, Sara, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)Del av spännbuckla P51, 364340_HST. Foto: Ellie Howell, Wooster College, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)Del av spännbuckla P51, 364340_HST. Ellie Howell, Wooster College, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)Det likarmade spännet 616030_HST. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY 4.0. Del av en bronskedja, 364341_HST. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY 4.0.
Armbyglarna är dekorerade med fyrkantiga djupa gropar.
Armbygel i brons, 364342_HST. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY 4.0.Armbygel i brons, 1158575_HST. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY 4.0.
Till dräkten hörde en kniv och en sölja med fyrkantig ram. Hon hade även med sig ett eldstål och en flintabit, så hon gjorde nog upp eld själv!
Ett spännande fynd är en järnring, 616032_HST, Två mindre ringar uppträdda på en större. 1,5 cm i diameter. Det här tolkar jag som att det är en amulettring om de andra järntenarna i graven kanske hör till den. Det är spänannde om den visar på Odensymbolik även om den står inlagd i databasen under ”hantverk och redskap”.
Det fanns även ben kvar i graven. Både månskliga kvarlevor, svin och häst samt ben som inte kunnat bestämmas.
Vem var hon, hur ofta sågs folk över långa sträckor? Åkte de alla till Distingsmarknsden i Gamla Uppsala i sin finaste dräkt?
Fyndnummer för övriga saker i graven 7:1:
Sölja 364343_HST; järnten 616031_HST; järnten 364347_HST; fragment av flinta; järnnit 364346_HST; slagg 364413_HST; kniv 364414_HST; kvarlevor 222444_HST; svin 222446_HST; djurben 222447_HST; hästben 222445_HST; obestämda ben 222448_HST; pärla 364345_HST.
Filosofi doktor Hanna Rydh, som undersökte Skopintull med flera gravar på Adelsö, undersökte tre gravar vid Strömsbro i Gävle socken under hösten 1921. Gravfältet ligger längs en gammal vandringsled utmed Gävleåsen. Grävningen har Inventarienummer 16863 och gravarna är brandgravar i marknivå från yngre järnåldern.
Gravfältet. Foto: Länsstyrelsen.se
Strömsbro ligger ca 4 km norr om Gävle centrum. Gravfält anses som vackert och i samband med att det skulle skyddas och bli en park så undersökte Rydh ”pietetsfullt” tre gravar. Då fanns 50 gravar kvar, högar och några stensättningar, men Rydh antog att flera blivit bortodlade. På Länsstyrelsens sida står det att det är 80 gravar och att fem undersökts av arkeologer.
Av de tre Rydh grävde så är Grav 1 är möjligen från slutet av 700-talet, Grav två är järnålder men går/gick inte att bestämma närmare och Grav 3 daterade Rydh till första hälften av 800-talet. Och det är Grav tre jag tänkte presentera här.
Grav 3 är daterad till vikingatid, 800-talets första hälft om man daterar med spännbucklorna, men det står 800-1100 i Historiska museets samlingsdatabas. Graven var en låg, oval kulle med fotkedja och som längst 3,5 m. Hanna skrev ”Denna grav, till utseendet en av de anspråkslösaste i hela gravfältet, hade ett vackert gravinventar.”
En av spännbucklorna från Strömsbro Grav 3, 364251_HST. Inventarienummer 16863, Catview.
De två ovala spännbucklor den gravlagde fått med sig var av typen P37. Den ena är fragmentariskt. Kvinnan bar även ett armband, en kam, tre hängsmycken vara ett i brons med bandformad ögla och två i järn, vara det ena järnhänget hade en hängögla. Det fanns 5 små bronsringar med diameter 1,5-1,8 cm.
Kamfragmentet i Strömsbro Grav 3. Inventarienummer 16863 Catview. Glaspärlorna från Strömsbro Grav 3. Foto: Eva Stensköld, SHM, CC BY 4.0.
I graven fanns flera pärlor vara en av brons i form av en spiral. Resten av pärlorna, 79 hela och två halva, är glaspärlor. Rydh skrev att ”tre pärlor är fruktformade” 🙂 Jag undrar vilka hon menade. Fem st hela och en halv är lite större mosaikpärlor, 1,5-1,8 cm. Övriga är små och runda, 2,5-1,1 cm i diameter. Det är otroligt att de klarat sig så bra på gravbålet.
Teckning av några av pärlorna från Strömsbro Grav 3. Inventarienummer 16863 Catview.
Spännbucklorna och de små gula och små blå pärlorna är lika som i birkagrav Bj 539 och Bj 637.
Det likarmade spännet från Strömsbro Grav 3. Inventarienummer 16863 Catview.
Till dräkten bar hon även ett likarmat spänne med gripdjursornamentik. Jag har skrivit om den här typen av likarmat spänne tidigare. Det är ett omtyckt spänne under vikingatiden ❤️
Ett järnbeslag kan ha varit efter en förvaringkista. Det fanns märlor av järn samt många järnnitar, vilket kan tyda på att hon begravts i en båt. I graven fanns även trä och bark bevarat vilket kanske är rester efter gravbålet? Märkligt nog fanns det endast 2 g ben i graven.
Undrar vem hon var som blev begravd på ett av Gästriklands största gravfält umder yngre järnålder. Göstriklands järnverksamhet var betydande och jag tycker det är fint att hon har två hängen av just järn, vilket inte är så vanligt vad jag vet. Hanna Rydh trodde att de varit dekorerade med något som ramlat av.
Föremålslista:
Spännbucklor 364251_HST. 1 fragment sannolikt av en armband, 364254_HST. Kamfragment 364257_HST. Hängsmycke av brons med en bandformig ögla. 2,1 cm i diameter. 2 hängsmycken av järn med oornerade plattor. Det ena med en ögla. 615918_HST 2,5 cm i diameter. 5 små bronsringar, 1,5-1,8 cm. 79 hela och två halva glaspärlor, 364256_HST, 611523_HST. Spiral pärla i brons, 364261_HST. Likarmat spänne med gripdjursornamentik, 364252_HST. 5 fragment av trä och bark, 364260_HST. Järnfragment fragmentariskt beslag, 364263_HST. 2 gr bränt ben, 364259_HST. Talrika fragment av järnnitar, 364255_HST. 5 märlor i järn, 364262_HST.
Pärlorna från Åsele lappmark, Vilhelmina socken i Lappland är det såkallade Krutbergsfyndet! Det är daterat till vendeltid och jag hittade namnet Krutbergsfyndet i rapporten om ett annat fynd, det så kallade Maksjöhalsbandet. Pärlorna är så fina och jag har låtit göra några av dom och hoppas det blir fler.
Pärlorna från Åsele Lappmark, föremålsnr 113920_HST, Inv. nr 10321. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY 4.0.
Krutbergsfyndet har 14 hela pärlor och två trasiga pärlor och det är samma inventarienummer. Så totalt 16 pärlor. Pärlorna är sådana som främst funns i mellansverige och söderöver.
Skärmbild från MIS.
Till fyndet hör även två spännbucklor och fem koniska spännen. Spännbucklorna är av vendeltida typ med sina små krypande djur på som ser lite ut som gråsuggor 🙂 eller något annat? Kanske fladdetmöss? Vad ser ni? Jag kanske måste skriva ut och rita av för att se 🙂 Eller så finns det någon bra beskrivning redan.
De vendeltida spännbucklorna föremålsnr 599434_HST, Inventarie nr 10321. Foto Gabriel Hildebrand , SHM, CC BY 4.0. De vendeltida spännbucklorna föremålsnr 599434_HST, Inventarie nr 10321. Foto Eva Vedin, SHM. Skärmbild ur Catview, inventarienummer 10321.
De koniska spännen har en låg, upphöjd kant och plattare topp och de är delorerade på lite olika vis. Jag vet inte hur de använts.
Fem konformiga spännen, föremålsnummer 599435_HST, inventarienummer 10321. Foto Eva Vedin, SHM, CC BY 4.0. Skärmbild från Catview, fortsättning. Totalt kan det vara fem toniska spännen.
Den här typen av bronsspännen kallar Gjessing, enligt rapporten om Maksjön, för ”nordenfjellsk”, och de ska ha sin största utbredning i norra Norge.
Vem var personen som bar pärlorna? Hörde dessa föremål ihop i en grav? Tyvärr är fyndomständigheten oklar, men det ska ha hittats invid en kåtatomt. I rapporten står att en geolog Granlund, som år 1934 besiktigade fyndplatsen får Krutbergsfyndet, anser att Krutbergsfyndet härrör från grav ( ATA dnr 3613/ 34, jag har inte läst), medan en Harald Hvarfner var av uppfattningen att föremålen nedlagts som en lapsk depå.
Maksjöhalsbandet
Det finns ett fynd till från Vilhelmina – det så kallade Maksjöhalsbandet. Det hittades vid Maksjöns strand i resterna efter en möjlig järnåldersgrav som daterats till vendeltiden. Även om arkeologen Tomas Johansson, som skrev rapporten, tänker att det snarare är ett depåfynd. 1969 dök det upp ett spänne på platsen och den undersöktes senare 1972.
Maksjöhalsbandet. Foto från Västerbottens museum.
Jag hittade ett till foto på pärlorna!
Maksjöhalsbandet. Skärmbild från Susanne Sundströms rapport från 2014.
Så även här fanns tre koniska spännen av den norska typen med avplattad topp men även en bronspärla, knivar och lite annat, men inga bevarade mänskliga kvarlevor.
Avslutningsvis är jag så glad att jag hittade rapporten från Maksjön på Västerbottens hemsida. Nu vet jag vad pärlorfyndet frpn Åsele lappmark kallas! Krutbergsfyndet!
