Etikettarkiv: arkeologi

Ulltuna sköldbuckla från vendeltid

Har fotat denna idag 🙂 Otroligt fin!
Sköldbucklan har inv.nr. 274377. SHM 2194 och kommer från Uppland (Uppsala) Ultuna, Kungsladugård. Det är en båtgrav och den innehöll bland annat två sköldar, en hjälm, två svärd, en yxa, hästutrustning och spelpjäser med en speciell tärning. Det hittades två båtgravar där på 1800-talet och jag måste forska vidare lite innan jag förstått hur de förhåller sig till varandra innehållsmässigt. Spännande är att det var första gången som det hittades en hjälm!

Museets fotograf Gabriel ska fota den ännu bättre idag 🙂 så att pressblecken blir lättare att se 🙂

Lästips om Ultuna

Kram

Fynd vid Estuna ka och en skatt Kullsta

Kommentera

Igår guidade jag Norrtälje och Storholmens vikingar på Historiska. Vi fördjupade oss i utställningen Vikingar och därefter tittade vi på vikingatida föremål från Norrtälje 🙂

Fyndet innehåller galet många pilspetsar och flera spjutspetsar. Det har tolkats på flera vis tex. som ett depåfynd, delar av tuna gårds rustkammare och som ett skrotupplag. Kanske kan det även vara del av en smedja. En tunagård kunde vsra stormannagård med religiös ledande funktion i ett område.

Spjutspetsarna är daterade från en möjlig vendeltida till slutet av vikingatiden.

Ornerat horn.

Det är otydligt vad det kan vara. Kom gärna med förslag även till mönstret.

I fyndet fanns bl.a. även ett bryne, delar av ett bronskärl och delar av bronshalsringar – en med torderad/snurrad ten och en ovanlig med två ihoptvinnande tenar.

En av deltagarna visste mycket om fyndet och visade en del som tolkats som del av ett betsel men som istället kan vara del av en piska. Hoppas hon skriver mer om detta 🙂

Vi tittade även på några fina föremål från ett skattfynd från Kullsta.

Underbara pärlor! Glasfluss, karneol och bergkristall.

Ett fint silverhänge.

Till fyndet hör även två abbasidiska guldmynt från 800-talet, omgjorda till hängen. De är mycket ovanliga i en vikingatid med tusentals arabiska silvermynt.

Det var en kul dag och det bästa var att Allan följde med 🙂

Kram

Vikingatida väskbygel från Uppsala

1 svar

Igår guidade jag en man från turistkontoret i Uppsala. När jag visade montern i sameavdelningen såg jag det här hornföremålet. Jag har inte lagt märke till den förut, men nu i somras dök det upp ett väskhandtag i vattnet utanför Birka och plötsligt är det ett föremål som blir bekant! Det finns flera funna i det vikingatida Hedeby också och på Pinterest finns många prov på rekonstrultioner.

Det här hittades, enligt utställningstexten, i centrala Uppsala. Jag vet inget mer än att den anses vara ett samiskt arbete och att det är ett av två handtag till en ”skinnväska”. Jag vet inte varför de skriver skinnväska, om något liknande hittats med skinn på. Det är ju egentligen inget handtag då den verkar fastsydd och istället troligen har remmar i de yttersta hålen. Undrar även hur låsningen fungerade, om det är det det fyrkantiga hålet är till för?

Visst är den fin 🙂 Undrar hur mycket samearbete som byttes med skandinaverna?

Uppdatering:
Blogginlägg om Hedebyvädka https://nattmal.wordpress.com/2015/05/14/haithabu-bag-1/
Kram

Odysseus äventyr och öden

Kommentera

Skolvisningen på Medelhavsmuseet igår handlade om bronsålderns Grekland. Visningen görs i samarbete med Teater Barbara som satt upp en tvåmannapjäs om Odysseus färd hem till Ithaca.

Det var spännande och bra spelat!

De spelade många roller och jag gillade Athena 🙂

Det är otroligt egentligen att det blir så mycket bilder i huvudet när scenen är så avskalad!

Efter föreställningen, som varade en timme, tittade vi på några föremål från bronsåldern och jag vävde in lite grekisk mytologi som finns på senare krukor.

Kratär med skepp som är ungefär samtida med kriget i Troja.

Athena, Odysseus och Diomedes på en amphora. Athena har sim ormponcho!

Bilden i denna kylix anses föreställa ”Akilles som sitter i sitt tält och sörjer” under kriget i Troja, när hans kusin Patroklos dött. En tolkning gjord pga att mannen har sin dräkt/himation draperad runt huvudet och skölden hänger på väggen. Fin är den i alla fall 🙂

Kram

Helgövisning idag för Strövare

Kommentera

Det var lite disigt men inget regn idag när jag visade Helgö för en Strövaregrupp från Friluftsfrämjandet 🙂

Dräkt för dagen 🙂 med reliefspänne från folkvandringstid men som användes in i vendeltid i vissa områden. Här håller det ihop min kappa. Har även mina två fågelspännen från vendeltid på mig.

Barnen gillade mina sycken i silver och brons och undrade om jag hade en björn runt halsen 😉 Det är bäverpäls. De hade många frågor och flera av barnen var riktigt kunniga!

Lämnade dem för picknink vid Husgrupp 2.

Området är klippt nu på hösten av kommunen, som får pengar från Riksantikvarieämbetet. Men det är bara Husgrupp 2 som sköts om och jag borde ta tag i att mer av området och de andra fornlämningsområdena sköts om. På bilden ovan ser ni det lite mer okända verkstadsområdet i västra Husgrupp 2, som inte klipps. Området var verkstad under lång tid och igång från folkvandringstid till vikingatid och där ska bland annat kvinnosmycken ha tillverkats, vilka möjligen använts som en kvinnas hemgift vid giftermål. Det är iallafall en tolkning 😀

Önskar att jag kunde få en blick in i svunna tider – som om jag såg forntiden som en film jag kunde gå runt i… Tänker på alla de människor som rört sig i ”forntidsrummet” här på Helgö och idag var det jag och barn och vuxna friluftsfantaster 🙂

Kram

”Störtbägare” – Footed beaker eller Sturzbecher

Kommentera

Fick frågan på träffen i Årsunda om jag visste något om ett glas som en tjej drack ur.

Det står lite på sidan (bild från nätet av en kopia) och den välter inte. Jag visste inget om den här typen av glas, men hon hade köpt den som ett ”vendeltida glas”.

Sen fick jag en fråga, från ett annat håll, om jag visste något om ”störtbägare” från vendeltiden… Det visste jag inte heller. Frågade på Historiska museet, men ingen visste där heller. Det finns dock ett fynd i Mis (Historiska museets katalog) från Hellvi på Gotland med en störtbägare och det finns rekonstruktioner av den. Hm…

I Excavations XVIII finns det en artikel av Ulla Lund Hansen – New analyses of the Helgö drinking-glass fragments, om glasen funna på Helgö och här kom svaret 🙂 De är katalogiserade i Excavations I som en ofärgad ”footed beaker”. Bilden ovan är från en tidigare publikation. De är ljusa blågröna glasbitar av en på kontinenten vanlig merovingisk glasbägare och det är möjligt att det är denna typ som hittats på Helgö. Hon skriver att dateringen är 5- eller 600 talen. I Mis står inget om vare sig ”footed beaker” eller Sturzbecher, så det är inte underligt att förvirring uppstår 🙂 Men söker du på Sturzbecher eller Sturzebecher så dyker de upp på museer på kontinenten. Det är alltså någon som översatt namnet Sturzbecher till svenska 🙂

Nr 4 är en ”footed beaker/sturzbecher” (även om jag inte hittat något av nsmnen i katalogen). Ur Excavations I, pl.53:4. Det finns fyra fyndnummer med glasskärvor (nos. 690, 736, 741 och 1099) och det står om dem på sidan 176 och 178. Beskrivningen är ”colourless with flange-like protuberance”. :-B

Fig. 123 är en ”Sturzbecher”. Ur Excavations II, s. 258 ( det står även lite på sidan 257).

Tillägg 6/10: Kent Andersson på Historiska svarade att de kallas ”Dansande bägare” på Louvren i Paris 🙂

Kram

Thorsbjergbyxorna enligt Hald

Kommentera

I en offerlund i Thorsbjerg har det hittats en tröja och två par byxor från järnåldern. Margrethe Hald går igenom den ena byxan.

Hald har gjort ett mönster och förklarar hur de är sydda. Det är ullbyxor med en fastsatt fot/strumpa – dvs. det är som en sparkbyxa i diamantkypert!

”En slits är öppen i sömmen från ankeln och ett litet stycke uppåt, för att göra det lättare att dra på byxorna över foten, och i slitsens kant sitter ett rester av en ulltråd eller snöre som skulle kunna tjäna som knytband och få tyget att sluta tätt omkring smalbenet”. Mönster på framfoten är närmast vingformat. Från tån och bakåt samlas det ihop i en söm längs fotens längd, men omvänt från hålfoten går en kil mot hälen och ger en rundning plats för den. En smal remliknande bit förbinder fotdelen och byxbenet men på baksidan vid hälen är tyget oklart pga det är slitet. Sömmarna under foten vänder avigsidan ut, antagligen för att skona foten från tryck från ojämnheten av en söm (min översättning från danskan).

Sömmen mitt fram i gren är inte med på Halds mönster. Jag gissar att hon tänkte att det är en skarvning och att den inte behövs. Men jag gillar sömmen fram. Den smala kilen går hela vägen upp i linningen och delar den.

Byxbenen är verkligen supersmala!

Linningen är också fastsatt med sömmarna aviga, utåt. Hällorna är enligt Hald bara avklippta tygbitar som är fastsydda, utan vare sig kantning, sömmar eller annat, och när ett snöre eller bälte sitter i dem så tror Hald att linningen är nedvikt utåt och då döljer bältet. Midjan är 1 m i omkrets och benvidden är 30 cm.

Hald sydde upp byxor och kjortel till en ”spinkelt bygget pige” på knappt 13 år. Hon var 155 cm lång med en omkrets precis ovanför höften på 76 cm och hade stl 36 i skor. Benklädernas längs blev dock för långa så de är sydda till en smal, men längre person!

Kram

Litt: Margrethe Hald, 1962. Jernalderens dragt.

Första Pompejivisningen idag

2 svar

Satt i bilen i 2 1/2 timme innan jag var framme på Millesgården för min första visning av utställningen om Pompeji… Hann bli nervös att jag inte skulle hinna dit för det var stopp i Fridhemsplan. Nästa gång åker jag kommunalt, även om det var härligt att komma hem fort.

Skolklassen var en söt gymnasieklass från Järna 🙂

Det är en fin utställning och det var roligt att visa den. Det tar alltid ett tag innan jag hittat en form för att visa och vi har fått ”fria händer” vad gäller upplägget. Personalgenomgången vi fick var bra och det gör att det känns lättare. Önskar att jag också varit med och undersökt platsen i Svenska Pompejiprojektet som Isabella 🙂 Kommer nog plugga Pompeji nu fram till maj nästa år, för det dyker alltid upp nya frågor längs vägen 🙂

Det har gjorts en 3D animation över Caecilius Iucundus hus, atriumhuset som är utställningens hjärta. Den är intressant och jag lämnade klassen där.

Utställd är även en kopia av ett av mina favoritansikten – Dionysos.

När jag var femton år ritade jag av detta ansikte utan att veta vem han var.

Jag har den fortfarande på väggen hemma. Klassen skulle stanna på Millesgården och äta och sedan sitta i Milles och Olgas konstnärshem och rita av skulpturer. En bra dagsutflykt för en gymnasieklass!

Se även www.millesgarden.se

Kram

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här: