Hej, det här blev ett långt inlägg om denna spännande grav. Jag fortsätter på samma inlägg imorgon. Behöver läsa på lite :)… Har uppdaterat under dagen idag. Är fortfarande lite frågetecken.

För ett tag sedan tittade jag i textilmagasinet, i Historiska museet samlingar, och såg det här brickbandet. Det är funnet i grav bj 834 på Björkö, det vikingatida Birka.

Det här är en ganska känd grav då arkeologen Neil Price skrivit om den på grund av att den, bland alla dräktdelar och gravgåvor, innehåller en så kallad ”Völvestav”. Graven räknas som en dubbelgrav pga av gravinnehållet som räknas till både manliga och kvinnliga föremål. Det är dock bara kvinnans tänder som är bevarade och dubbla broddar till ett par skor (Nr 18 & 19 på gravplanen). För att få plats med två personer bland alla saker så är tolkningen att en man blivit begravd med en kvinna i knät. Björn Ambrosiani beskrev det på en Birkautbildning för många år sedan som att kvinnan blivit nedstucken med kniven i samband med mannens begravning, liknande händelsen längs med Volga 921/22 som Ibn Fadlan beskrev. I östra, nedre delen av kammargraven, på en avsatts, begravdes även två hästar (det blir åtta ben…). Vid ena hästens rygg ligger ett piskbeslag (Nr 36), som ett rassel. Det ska sitta på en pinne för att ha som hjälp att mana på hästarna när de körs. Eller vem vet, kanske användes rasslet för att jaga bort onda andar på vägen till dödsriket? :-). I en grav från Gävle finns en stav med ett likadant rassel längst ned! (Se The Viking Way och uppsatsen Kvinnan graven och staven).

Völvastavar – för den stavbärande kvinnan som utövade sejd – har blivit mer och mer accepterade som magiska redskap istället för praktiska tolkningar som ”stekspetten” eller ”måttstavar” för att mäta tyg med. Jag tänker lite på dom som regaliestavar blandade med Harry Potter trollstav. Volr kan representera världsträdet och världens centrum. Ska läsa på lite mer om dessa stavar. Jag gillar även Ingrid Gustins måttstavsteori.

I graven finns enligt Arbmans tabell
Svärd, spjutspets, pilspetsar, sköld, hästutrustning (betsel, träns), hästbroddar, ringspänne (i brons), bågspänne (verkar vara från fyllningen), 2 ovala spännbucklor av typen p42 (av förgylld brons), 2 rundpännen (ett litet i silver, ett större av förgyllt brons), 1 metallpärla (av brons), 3 + 2 glaspärlor, 2 börsar, 3 hela och tre bitar av östliga mynt, nålhus, nål och syl, pincett, sax, 3 knivar (en vapenkniv och två mindre) , träämbar, 1 (ev. 2) kruka, kedja, kedja, mätstav /völvestav (Se tabell, s 516-517 i Birka 1. ).

I tabellen tar Arbman upp det viktigaste men det finns även mer saker om man läser innehållstexten i Birka I, textdelen.

Det finns även lite andra uppgifter i Mis
Svärdet är av typen Petersen X, 2 dragkrokar, flera krokar, flera textilfragment, silver, järnfragment, järntånge med trä, metallpärla står som gehäng med läder, det ska istället finnas 3 glaspärlor och 1 fajanspärla, järnkrampa, alla möjliga metalldelar till ämbaret/hinken, seldon (loka) i trä, järnring, piska (piskbeslag), skrinbeslag, väska/börs i läder, väska/börs i läder och textil, väska/band i silver, läder, förgyllning och textil samt som sist 8 öglor.

Det här betyder att tyget och brickbandet i denna grav tolkats som del av en vikbörs. Jag vet inte var i graven den påträffades ännu. Ska ta reda på det imorgon och fortsätta med inlägget… Nu vet jag – den är inte utritad på gravplanen.

Agnes Geijer, Birka III
I Agnes Geijers bok om Birkatextilierna, står det att det finns två sorters linnetyg i en av spännbucklorna. Över dessa sidentyg, typ S4 som är en zweischüssiger… kypertväv (3-bunden dubbelkypert?…jag blir galen på denna bok som är på tyska…), med fastsydda silverband av typen B3, men banden har börjat förvittra. Band av samma typ omnämns som 11 mm breda (Birka III, s. 85). Det finns även några lösa bitar av en grov ylleväv av typen W1 med ca 3 trådar per cm.

Inga Hägg och kvinnodräkten i Birka
Särken: Inga börjar med särken. De flesta föremålen som bör ha tillhört kvinnan, låg i graven omgivna av en järnkedja av stavformade länkar , Nr 16 på gravplanen. Flera av dessa länkar, som Hägg tittat på, är inkapslade i fin goffrerad (finveckat) linneväv från särken. Linnet är naturfärgat, eller vitt, med lite rostfläckar. Till denna särk hör, antar Hägg, det lilla runda spännet, av terslevtyp, som skulle ha suttit i halssprundet. Utanför järnkedjan låg saxen, vars bygel är täckt av slätt, lite grövre linnetyg, och precis nedanför en av de små knivarna. Detta grövre linnetyg ligger i centimeterdjupa veck över saxbygeln.

(Hängsel)kjolen: I spännbucklorna finns linneöglor och redskapsband. Redskapsbandet återfinns på och sitter fast på saxens bygel. Hägg tänker att det grövre linnetyget i centimeterveck på saxbygeln är del av kvinnans hängselkjol.

Nålfästet i ena spännbucklan sneddas av ett sidenband, bild 834:1 nedan (vad är det för typ?), som hon tänker skulle kunna vara en sidenkantning till hängselkjolen.

Ylletyget: Hon hoppar över det i plaggenomgångarna.

Brickbanden: Brickbanden är infällda i en sidenkypert. På s. 118 skriver hon att de är sydda på ett underlag av tuskaftssiden men på sidan 93 så är S4 och bandet inte kopplade till något annat tyg. Fyndet är inte markerat på gravplanen. Brickbandet låg över ena spännbucklan, mot dess skal och (en bit? min anm.) sitter fortfarande kvar vid skalet. Hägg såg att det finns fållkanter kvar vid endel av fragmenten men beskriver inte var och hur direkt, mer står vid tolkningen av tunika. Det ska vara fållkanter för en lodrät öppning vid ena spännbucklan (Hägg s. 92).

Snett mot fållen på ett av fragmenten ligger ytterligare en söm med halvöppna stygn. Intagningen för denna del är kilformad.

En klump i asken har, enligt Hägg, suttit ihop med brickbandet. Och därunder skymtar grov ylleväv.

Spännbucklorna har ramlat upp och ned. De gör det ibland om de sjunkit in i bröstkorgen eller vält åt något håll om personen suttit lutad. De har alltså, enligt Hägg, ramlat omkull på framsidan av ett brickbandsprytt sidenplagg så att S4-tyget med banden pressats mot skalet på spännbucklorna i dess sekundära läge i graven.

Men hur hon får till det med tyglagren förstår jag inte riktigt, dvs. att det är en tunika ovanpå särken men under kjolen. Fast det beror antagligen på åt vilket håll spännbucklorna ramlat omkull. Ramlar de uppemot hakan kan det vara en tunika men ramlar de ned i knät, för att hon sitter upp så borde de ha grovt linne, sidentyg och sedan goffrerad linne på sig, inte sidentyg med band och sedan grovt ylletyget. Ojoj, rörigt… I tolkningen av flera tunikor menar Hägg att det förekommer brickband på bröstkorgen, vid mancetter på en lång ärm samt över höft och lårben (Hägg, s. 92).

I tabellen, fing. 53: daterar hon graven till mitten av 900-talet. Här dyker plötsligt ett nytt sidentyg upp, S3, som fodertyg. Jag hittar inte detta tidigare i boken. Hon skriver att hon tror att S4 + B3 + S3 hör till en tunika som burits ovanpå särken och under hängselkjolen.

Min sammanfattning
Det här betyder att textilfragment som jag började detta blogginlägg med antingen är en vikbörs eller en brickbandsprydd, sidenfodrad sidentunika… Hm…

Om vi går efter tunikatolkningen så bestod kvinnans dräkt av en fingoffrerad särk i natur/vitt med sprundspänne av silver. En eventuell sidenfodrad sidentunika med infällda brickband. Över bar hon en veckad, i överkant, sidenbandskantad hängselkjol med P42:or. Från ena spännbucklan hängde ett band ner till en bygelsax. Hon bar även ett stort förgyllt rundpännen, ett ringspänne i brons med knoppar (eftersom ringspännen tolkats som kvinnosmycken medan ringnålar hör till mansdräkten, men ringspännet ligger ovanför de flesta av kvinnans gravgåvor på planen), en syl och en pincett med små ansikten samt skor med järnbroddar. Ylletyget kan ju vara en grov sjal eller kanske en filt.

Sen undrar jag hur hon bar järnkedjelänken, satt den runt halsen eller runt hennes huvud? Om den bars runt hennes huvud så kan den fingoffrerade linnetyget vara någon form av huvudduk eller slöja. Samma sorts kedja förekommer i flera Birkagravar (Arwidsson i Birka II :3), bl.a. Bj 735, graven med mängder med brickband på bröstkorgen.

Det här innebär att det enda som kan kopplas till mannen är svärdet, vapenkniven, spjutspets, pilspetsar och skölden samt eventuellt ringspännet. Har jag glömt något?

Sen finns det kista, ämbaret, hästar mm. som kan höra till av dem. Om det nu är två personer? Tänk om det bara är en kvinna? Nedlagd i utsträckt läge, utan en man dom madrass? Hela anledningen till att de är två är ju vapnen! Mannen har vare sig tänder eller smycken bevarade och det finns bara skobroddar till ett par skor i graven.

Om det bara är en kvinna i graven, som har varit en viktig människa, kunnig i sejd, vad är det då som säger att hon inte var en valkyria också, eller en sköldmö, som fick sina vapen med sig i graven?

Nu är jag inte världsbäst på att teckna, men ska försöka göra en skiss såsmåningom.

Kram

Lästips:
Neil Price, 2002. The Viking Way. Jag har läst i denna bok för länge sedan. Hittade den nu på nätet. Lyckas inte lägga in länken.

Neil Price, 2012. Wooden worlds, I: Birka Nu. I artikeln finns bra referenser.

Pdf om sejd av Neil Price.

Bj 834 i Sök i samlingarna. http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=1022

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I, Text och Tafeln. Publikationen av Hjalmar Stolpen grävningar

Agnes Geijer, 1938. Birka III. De textilfragment som hon gick igen är kanske 5% av de funna textilierna.

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka. Denna är den största sammanfattningen men hon har skrivit mer om kvinnodräkten i Birka II:2, Die Tracht, 1986.

Greta Arwidsson, 1989. Birka II:3. Ketten.

Uppsats av Jessica Hillborg, Kvinnan i Fyrkat, som har med stavar i graven.

Ingrid Gustin, Of rods and roles. Här