På kirtan med Krishna das

Kommentera

I onsdag och igår var jag på ett hotel i Frösundavik och lyssnade och sjöng till Krishna das. Jag älskar hans röst och chanting! Dessutom har han en fantastisk trummis med sig. Jag är så imponerad av rytmen som kommer ur de två på scenen!

Jag åkte dit med Lotta för konserten ?

Det var runt 400 personer där. Vi fick platser lite sent men det gick bra trots att jag inte såg så mycket.

Det är magiskt att sjunga mantran men det här var ännu mer bara! Fast jag kunde inte hamna i stillheten för tankarna snurrade runt i huvudet och jag tänkte att jag får sjunga med och bara njuta istället. Kände mig lycklig några gånger och det gör ju allt!!!

Igår åkte jag dit själv för en workshop och det var kanske hälften nu med folk. Ingen jag kände var där. Det var däremot inte något workshoppande i mantrasång, vilket jag hade hoppats på. Det som hände var att vi sjöng tre mantran och han pratade och svarade på frågor. Ett mantra kan ta runt 15-20 min.

Vi fick en lista med mantrana och jag kan öva hemma. Spelade in några men tyvärr så sjunger jag ju också och det kom med ? och det låter inte riktigt lika bra…

Jag satte mig på golvet framför men klarade bara två timmar flr att jag hade så ont i kroppen. Så jag satte mig i bak på en stol och sista mantrat stod jag upp och dansade istället 🙂 ?

Trots ”o-workshoppen” så var det härligt att lyssna till det han berättade på ett så öppet sätt. Han svarade även på folks, ibland lite lustiga, frågor på ett fint sätt! Han var dessutom väldigt rolig! Skönt att veta att en person som han också jagar sina mörka sidor och ibland inte ens velat fortsätta sitt liv. Att det kan vara så svårt att vara människa. Varelser som bor i de här kropparna som lider och gör dumheter.

Att göra sin praktik, att återvända till sig själv, till medvetandet och se sina olika sidor men släppa taget om dem och att söka möjligheten att vila i kärlek, tror jag är det jag tar med mig från de här dagarna. ”Allt vi behöver finns inom oss själv”.

Krishna das på Youtube

Kram

Malins Birkafoton på Ekerö bibliotek

Kommentera

Under sommarmånaderna fram till september så har Malin Richardsdotter fotoutställning på Galleri Utkiken på Ekerö bibliotek.

Hon har under flera år tagit foton på och från Björkö och de är superfina!

Fotona är tryckta på canvasduk och jag har bokat en ?

Kram

Yogalärarutbildning 50 timmar med assistering och ”handpåläggning” ?

Kommentera

För en litet tag sedan gick jag en yogautbildning i 70 h Restorative yoga, yoga för återhämtning. Det var mycket en utbildning i att ta hand om mig själv, där studenten lär sig att lyssna på sig själv. Den här utbildningen var det totalt motsatta – att lära mig att ta hand om, ta på och och stötta yogastudenten. Båda har varit så otroligt nyttiga och jag är tacksam att jag hade möjlighet att gå dom ?

Jag gick på Michael James Wongs klass som Urban OM och Casall ordande på Skeppsholmens hotell i tisdags. Det var ett pass med intentionen att ha en ”experience”, att inte tänka utan uppleva. Efrer passet fick vi mattan och blocket ? Tack för det!Michael var vänlig, välkomnande och öppen på ett broderligt sätt och jag tyckte direkt om hans ton. Jag var ju nyfiken eftersom vi skulle ses sen i tio timmar om dagen i fem dagar!Fotona i blogginlägget i yogasalen är från kursen, så jag vet inte alltid vem som fotograferat men Josephin som är manager på Urban OM har tagit de flesta tror jag ?

Första introduktionspasset på ”Boys school of yoga – The Ninja training” ?? var med ögonbindel. Jag har gjort yoga med ögonbindel tidigare men aldrig ett helt pass på 75 min.Det var fantastiskt att få assistas emellanåt och det blev en inre upplevelse som jag nu minns i kroppen mer än i hjärnan. Vi fick göra Natarajasana, Dansarposen, och jag fick en hand att trycka emot. Bara det lilla hjälpte massor!

Macy och jag gick båda två på restorativeutbildningen. Vi är helt olika fysiskt men här är vi i balans ?i Navasana, båten. Det som var bra var att det verkligen var en så praktisk utbildning. Det var hårt emellanåt med allt fysikt och mentala arbete, men det var så lyxigt att ha varandra att träna på under fem hela dagar. Jag förstår knappt hur så mycket kunde rymmas inom dess dagar, så mycket kunskap att få och ta in.

Assiteringarna är olika – några är för att öppna upp kroppen eller förlänga den. Några för fördjupning eller som stöd. Vi fick prova sätt att göra det lättare att komma in i olika asanas säkrare.

Yogan utvecklas hela tiden och tanken är ju att alla ska kunna göra någon form av fysisk yoga. Mer och mer kunskap om anatomin i yoga kommer också, och saker som gällde för tio år sedan ses på med nya ögon nu, berättade Michael. Det här fotot tog Camilla. Alignment, att hålla en viss form är bra, men vissa positioner som Virabadrasana I, krigare I, behöver tex inte vara lika rak i höfterna som tidigare och istället föredrar Michael med flera Ashta Chandrasana, High lounge, där trampdynan på bakfoten är i golvet och hälen lyft.

Victors foto ?

Supta Virasana, liggande hjältepose, är en asana som ofta förekommer i Yinyoga. Det vill säga man sitter på knäna (bara det är jobbigt för många) och lutar sig platt bakåt med hälarna på utsidan av låten. Jag kan typ inte alls göra den ?? Mina höftflexare strejkar och mina knän vill inte. Speciellt insidan av knäna. Men det är ju bra att öppna framsidan av kroppen och att få inrotationen av låren.Så, så här mycket padding behövde jag för att kunna ligga här bekvämt men med lite stretch… 2 filtar, 2 block, 1 bälte (runt knäpaketet och sätts fast innan man lägger sig bakåt) och 8 bolster…

Så nu har vi gått ut Ninja school ?Kan inte fatta att jag orkade så mycket! Har till och med yogat hemma idag fast jag trodde jag skulle behöva, och planerat för, att ligga orörlig hela dagen. Kraschade visserligen tredje dagen på utbildningen en stund. Somnade och var helt väck ett tag, men sen kom jag igen och igår, kände jag mig så mycket starkare och piggare.Got my Ninja yoga blackbelt ???Efter sista assisteringen ? gick vi till takterrassen på Urban Deli för att fira och säga hejdå till varandra. Vilket ställe och vilken kväll!Ynderbara människor och en fantastisk vecka och kväll!Jag är oerhört tacksam för den här utbildningen ?Nu blir det yoga varje dag. Lite eller mycket men jag vill hålla igång, för jag känner verkligen att min kropp, min hjärna och min själ behöver det.Kram ?

Palmyras antika textilier

Kommentera

För ett tag sedan nu var jag på ett föredrag om de antika textilierna från Syrien av Margareta Nockert på Medelhavsmuseet. Inlägget blev aldrig publicerat, men här kommer det nu.

Nockert är professor emeritus vid Uppsala universitet. För många år sedan åkte hon ner till Syrien och lånade textilierna för en utställning i Stockholm. Tygerna hon berättade om är framförallt från 100- och 200-talen efter vår tid. Tygerna kommer från gravar där de döda begravts i torn, som våningshus där gravarna var som bankfack för de döda, som svepts in i alla dessa textilier och som bevarats.

Gravstenar som visar kläder.

Det var lärorikt och det är viktigt att vi minns den eftersom ingen vet var textilierna är idag. Senast Margareta hörde något om dessa textilier var att de förvarades i museet i Palmyra.

Framförallt berättade hon om purpurfärat garn och om hur man framställde och färgade med purpursnäckan, så långt man vet.

Indigo och krapp i det mörka och kermeslys i det röda.

Tyvärr var det svårt att fotografera och jag slängde en massa suddiga foton. Margareta påminnde oss om att det är lätt att glömma bort att gamla textilier, tex från Vikingatiden har haft vackra, starka färger, när de nu mest är bruna!

Hundtandmönstrat bomullstyg färgat från Indien och färgad med indisk indigo.

Något jag inte visste var att det fanns bomull från Palmyra. Det är från Indien och färgat med indisk indigo!

Hon berättade även om ryttarkappor och linnetunikor med invävda gobelinmönster i yllegarn och byxor.

Kram

Livrustkammaren uppdaterad efter 40 år

Kommentera

Promenerade från Historiska till Livrustkammaren för en personalvisning 16.30, innan myndighetens sommarfest. Så här kommer ett fotomaraton igen ?

Slottet matchar färgerna i min kjol ?

Det var invigning med kungen igår och entrén var fortfarande så fint dekorerad med blommor. Vi skulle samlas utanför och gå in i omgångar. Min grupp fick Malin Grundberg, museichefen, som guide. Hon har bland annat skrivit om maktens ceremonier.

En annan som skriver mycket och bra är vår samlingschef Kent ?

Första stoppet var Gustav Vasas hjälm. Utställningen börjar helt enkelt i 1500-talet och skapandet av en kunglig dynasti.

De har behållit känslan av den gamla utställningen men nu då i modernare tappning med stora, kraftfulla ljusskyltar som på sätt och vis var lätta att läsa, även om de kankse lyser lite väl mycket så ögonen får hårt jobb att ställa om mellan ljus och mörker i utställningen. Fast det är en dramatisk effekt!

På väggarna projiceras stora bilder och man följa en tidslinje i rummen, som är indelade efter århundrade. Fast 1600-talet har fått två rum för det finns så många spännande och bevarade saker, berättade Malin 🙂

Den här lilla modedockan är en av de nyautställda, kvinnligt kopplade föremålen i utställningen. Så även om det fortfarande finns mest manliga föremål och dräkter så ha drottningar och prinsessor fått mer plats nu.

Det är nn liten docka som skickades runt för inspiration till senaste modet, så att alla kunde var moderiktigt klädda ? Tänker på de små kläderna från Moschievaja Balka! Under kjolen finns fler tyger att välja ifrån. Knäppt att tänka att 1500-talets människor tittade den lilla modedockan under kjolen ?

Magnus Franke provade Gustav Vasas hjälm. Ja, den är liten, i rätt storlek, så akta öronen… Det finns fler interaktiva stationer i utställningen att upptäcka.

Väggarna inne är också spännande.

Kristinas och hennes kusin Karl X’s kröningsmantlar. Krsitinas har inte längre sina kronor på, som kan ha blivit nedsmälta långt efter att hon abdikerade.

Streiff ? Gustav II Adolf’s stridhäst…som som han red i slaget vid Lützen. Streiff, var/är en oldenburgare och han dog 1633. Undrar om han fick gå hem till Sverige igen utan ryttare eller om någon red kungens häst? Vilken stark och söt häst! Och lite creepy är det. Är ögonen av sammet…? Å andra sidan så jobbar jag ju på Medelhavsmuseet med mumier…

Det är intressant att få se kläderna och sakerna i ett mera sammanhang och att det ändå faktiskt finns så mycket bevarat, trots slottsbränder och tidens tand.

Eller så tar jag tillbaka det… Här är skarfen som Maria Eleonora av Brandenburg lindade om sin döde man, GIIA’s, hjärta! Nej, hon var förmodligen inte galen även fast hon hade paketet i en guldask. Jag vet att Malin berättade det, men jag hörde inte var hjärtat är nu. Det är inte utställt i alla fall. Den här typen av skylt var inte så lätt att läsa nere vid golvet, med liten text i mörkret. Jag är visserligen vig men jag ser lite dåligt också. Här får de nog tänka om lite framöver. På väggen finns en skärm där man kan välja att lyssna på två olika versioner om Maria Eleonora.

Samling vid tygfragment från Drottning Kristinas grav. Den öppnades i Vatikanen på 1960-talet.

Det finns flera fina miniatyrer utställda. Här ett på Gudtav II Adolf. Tänk att måla så pyttigt! Skulle vilja gå en kurs i det.

Den ena ser ut som Karl XI men jag läste inte vem det föreställer.

Nästa rum fortsätter med den Karolingiska ätten. ”Dödsryttaren” är från kung Karl X’s begravingsprocession. Någon red istället för den döde kungen. Vilken syn det måste ha varit! Även om det är spegelvänd text så blev det fint att få kungens porträtt svävande i fotot. Det ser lite photoshoppat ut ?

Kungen dog 1660 och han hann vara kung i bara 6 år. Hedvig Eleonora vara 24 år när han dog och Karl XI, den lilla dräkten med pyttevärja till, blev så kung när han var 4 år.

Efter Karl X’s död brann det gamla Drottningholm ned och hon lät bygga det slott som Kungen och Drottningen nu bor i. Riksregalierna som ligger nere i hörnet är de sista som tillverkats för en begravning. Det blev för dyrt helt enkelt att tillverka för att direkt hamna i en grav.

Undrar vad de här lipande lejonen användes till…?

Och så kommer vi till 1700-talet.

Gustav III’s och Sofias Magdalenas bröllopsdräkter! Hans dräkt är nog bland det vackraste som skapats!

På målade tavlor från tiden så får man ju aldrig se baksidan av kläderna. Tydligen har de kommit på ett nytt sätt för att fästa släpet nu.

Det är inte helt lätt att fota med alla lysande skyltar. Men ser ni den lilla Slottsmusen? I entrén kan barn hämta en liten låda och göra ett uppdrag ??

Jag visste inte att Gustav III var kortare än min mamma! Han var bara 165 cm! Här är maskeraddräkten han bar när Ankarström mördade honom. Hu! Det kändes som om man kom nära honom här.

Tenniskungens kläder i mitten 🙂 – kung Gustav V. Han både föddes och dog på Drottningholms slott. Brevid montrarna sitter träskivor med kompletterande bilder på ena sidan och monterns föremål på andra.

Även nuvarande kungens kläder fick vara med 🙂

Tänk att ha sina kläder utställda på ett musem i källaren på jobbet!

Efter visningen blev det lite fler selfies 🙂 Här med Susidus!

Vi fick sen lite mat och vin på Myntkabinettet. De kommer byta namn och flytta in på Historiska i september.

Det blev tal och skålande!

Magnus som lyckades ta sig ur hjälmen igen.

Efter en stund gick jag hem via Stortorget i Gamla stan och köpte chokladglass och polkagisglass på Västerlånggatan. Det kändes lite som att vara på utlandsresa i den ljumna kvällen.

Önskar alla kollegor fina sommarsemestrar!

Kram

Trädgårdens vita blommor

Kommentera

Våra vita rosor som doftar så underbart. De fanns här på tomten när vi flyttade hit.

Den blommar så kort tid. Nästan så man inte hinner med.

Nu finns den på tre ställen ?

Vi har inte klippt så mycket som vanligt i år.

Prästkragar på vår fina ”lilla äng”.

Jag blev lycklig när jag såg hur fint det blivit.

Tänk vad fint det kan bli när man inte klipper gräset ?

Den vita syrenen av en granne.

Blåbären blommar vita och de fick hon av Allan och mig födelsedagspresent.

Och de vita blommorna som blir bland de bästa av röda bär – jordgubbar.

Och så sist klövern. Den vita fina klövern.

Kram

Hemlängtan på bussen

Kommentera

Det tog en evighet, kändes det som i alla fall, att kom hem idag. Nästan 45 min från Brommaplan till Nockebybron… Sen var det så fint hemma när jag äntligen kom hem, även fast att jag inte fått färdigt i trädgården och det är lite vildvuxet just nu. Det är den bästa tiden när syrenerna blommar.

Det syns knappt att jag har en liten örtträdgård… Det är den spanska körveln som blommar.

Jag har sparat många maskrosor till bina ? i år och jag tycker de är så fina när de är så vita och ludna, fyllda av hopp när de ska ge sig iväg och flyga vid nästa vindpust.

Kram

De sk Völvestavarna från Birka

Kommentera

Försöker reda ut antalet Völvestavar på Birka… Det gick inte så superbra, men de är fler än tre…och det rör sig om fyra gravar.

Forskare som framförallt skrivit om den här typen av stavar är Niel Price och Inger Gustin. De finns på Birka och på flera håll i Skandinavien men även på tex. Isle of Mann och på andra platser i skandinaviska sammanhang. En känd stav som varit utställd länge på Historiska museet är den från graven i Klinta på Öland.

Det finns alltså flera stycken från Birkas gravar, men det är lite osäkert hur många de är ?‍♀️?‍♂️

Lista på de möjliga stavarna i Birkagravar

1. Bj 660: stav som är 75 cm lång och som är borta men finns med på Stolpes ritning. Försvann redan 1943 och Arbman tror den hamnat fel och lagts i grav bj 760.

2. Bj 760a: brandgrav med stav i småbitar. 8 fragment. (På fotot är alla 12-13 st fragment med).

3.Bj 760b: 5 grova bitar av en möjlig stav. Fick ett eget fyndnummer 2013. (På fotot är alla 12-13 st fragmemt med).

4. Bj 760c: fin överfångsgjuten stav som Stolpe trodde kom från bj 660, men det är stor skillnad på denna och på den på teckningen. Den kan komma från gravfyllningen. 45.5 cm lång.

5. Bj 834: 55.7 cm lång, 2.7 mm bred. Överfångsgjutna polyedrar och korghandtag.

6. Bj 845: ett 20-tal fragment.

Bilder på gravarna med stavar på Birka

Grav Bj 660:

Grav bj 660 räknas som en kammargrav för en kvinna.

Bild ur Arbman, Birka I, s. 232.

Bild av bj 660 ur Niel Price, The Viking Way 2002.

Hela gravinnehållet.

Den här staven är alltså borta eller har hamnat i grav 760’s låda.

Grav Bj 760:

Bj 760 är en brandgrav och i eller i gravfyllningen finns en, två eller tre stavar.

Urklipp ut Arbman, Birka I, s. 278.

Hela gravinnehållet.

De här fragmenten har delats i två grupper 2013 och kommer då troligen från två olika stavar.

Bitarna av en eller möjligen två stavar från bj 760. Foto: Sanna Stahre, SHM.

Stavbitarna bj 760. Jag vet inte vilka som delats. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Den nästan hela staven från Bj 760 med ormhuvudet som håller i staven eller så är det en tunga som kommer ut. Foto:Gabriel Hildebradt, SHM.

Staven bj 760. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Från den här graven finns det alltså en, två eller tre stavar. Den finaste, som kommer från gravens fyllning eller från bj 660, har en lite ormmun. Staven har överfångsgjutna detaljer och är i järn, brons (och med koppar – Copper alloy) .

Grav Bj 834:

Bj 834 är traditionellt sett en kammargrav för en kvinna och en man även om jag argumenterat för i bloggen (men inte forskat om det) att det är en kvinnograv med vapen.

Bild ur Arbman, Birka I, s. 306.

Bj 834. Bild från Niel Price, The Viking Way 2002.

Bj 834’s stav är också trasig och saknar spetsen.

Hela gravinnehållet.

Staven från bj 834. Foton: Christer Åhlin, SHM.

Den har överfångsgjutna polyedrar och korghandtag. Spetsen är lös.

Grav Bj 845:

Bj 845 är en kammargrav för en kvinna.

Bild ur Arbman, Birka I s. 320.

Bild ur Niel Price, The Viking Way 2002 fast från Pinterest. Sökt på Völvestav. Väntar på nyupplagan av hans bok som jag beställde igår.

Teckning av Harald Faith Eli.

Staven i BJ 845 är i väldigt dåligt skick och ät nu i ett 20-tal fragment.

De tre lite helare stavarna i Birka i Arbman, taf 125:

Bild ur Arbman, Birka I tafeln 125.

Det finns flera tolkningar av vad dessa stavar använts till, men jag dras till att det är en nästan typ regaliestav – en blandad symbol för religiös och profan makt. Sen kan den visst ha haft en viss längd och då visa på makten över måttet, måttstaven, i en tid när den här delen av världen, vad det verkar, började få standardiserade måttangivelser.

Jag har just beställt Niel Prices bok, så jag får läsa i den igen och se vad för spännande saker det stod i den. Det var länge sedan jag läste sen.

De kan alltså även vara rituella redskap för att utför sejd, en forntida (och till viss del nutida) magi.

Jag tror i allafall inte att det var ett grillspett 🙂

Vidare så undrar jag över vilka stavar som försvunnit om de varit tillverkade i tex. trä ? Det vore även kul att jämföra gravarnas innehåll lite mer.

Lästips:

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I.

L. Gardela, 2009. A biography of the seiðr-staffs. Towards an archae-
ology of emotions. I: Słupecki, Leszek Paweł & Morawiec, Jakub
(red.), Between paganism and Christianity in the North. Wyd. 1.
Rzeszów: Wydawn. Uniwersytetu Rzeszowskiego.

Gustin, I. 2004. Mellan gåva och marknad, Handel, tillit och materiell
kultur under vikingatid. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.

Gustin, I. 2010. Of rods and roles. Three women in Birka’s chamber
graves. I: Theune, C. Bierman, F. Struwe, R. & Gerson, H. (red.)
Zwischen Fjorden und Steppe, 343- 354. Rahden: Marie Leidorf Gmbh.

Eldar Heide, 2006. Gand, seid og åndvind. Dr. art.-avhandling. Bergen:
Universitet i Bergen.

Eldar Heide, 2006. Spinning Seiðr. Old Norse Religion in long-term per-
spective. Origins, changes and interactions. I: Andrén, A u.a (red),vägar till Midgård 8 (Lund 2006) 164-170.

Niel Price. 2002. The viking way. Religion and war in late iron age Scan-
dinavia. Uppsala: Uppsala universitet.

Oscar Olsson, 2016. Vikingatida stavar och deras funktioner. En komparativ stidie om stavar funna i Skandinavien Kandidatuppsats. Uppsala universitet.

Rosengren, T. 2011. Kvinnan, staven och graven. En möjlig völvas grav
i Klinta, Köpingsvik sn. Öland. Magisteruppsats. Stockholm: Stock-
holms universitet.