Etikettarkiv: vikingatid

Bj 464 och en sidenkantad dräkt

Eftersom jag är hemma och inte är så pigg så tittar jag lite på Birkagravarna, som jag brukar men inte hunnit göra så mycket senaste tiden 🙂

Den här graven har jag skrivit om tidigare https://linda.forntida.se/?p=10956 och det är många band och kedjor i graven.

Den har mängder med olika detaljer, men jag tänkte mest ta upp själv dräkten igen som kvinnan blev begravd i för fragmenten har nyligen fotografetats igen.

Särken

Särken kvinnan var var av slätt, relativt fint linne i vitt eller naturfärg och det finns från under höger spännbuckla. Linnerester på saxen och en bronskedja till saxen är enligt Hägg troligen av samma tyg som särken.

Spännbucklorna i Bj 464 . Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.

Baksidan av sidenkypertbiten från Bj 464. Foto SHM, CC BY.

Är det särken finnas på saxen om det finns en hängselkjol? Eller är hängselkjolen i linne och ylleflärpen med fodrad linne ligger som en ruta framtill?

Hängselkjol och eventuellt förkläde

Till kvinnans dräkt hör ju en hängselkjol eftersom det finns spännbucklor, men hur var den konstruerad och fanns det en ögleförsett förkläde framtill? Inne i höger spännbuckla finns linne, ylle och siden. Ett hörnstycke i blåsvart diamantkypert, W2, finns vid ena spännbucklan. Vid nålfästet finns en linneögla. Här famns även ett sidenband. Detta band kantar ett linnetyg och det blåsvarta diamantkyperttyget. Genom linnet, yllet och sidenet har en linneöglan sytts fast. Biten kom upp 2 cm bakom spännbucklans brätte. Den blåsvarta diamantkyperten fortsatte en bit ut och låg uppvikt mot ovansidan av spännbucklan, vilket gör att jag tror att det är ett förkläde som hängde i linneöglor framtill.

Detalj av det blåsvarta diamantkyperttyget.

Till graven hör även en diagonlakypert med en invikt kant och andra textilfragment med kanter.

Bj 464 ser ut att vara Yllekypert med nedvikt kant och till tyg (sidentyg fast det ser ut som ull?) med invikta kanter. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Bj 464 ytterligare ett yllefrqgment. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Inga Hägg tolkar det som att det fanns ett tillskuret livplagg i siden i graven, även om hon också föreslår att det är en sjal. Det är en stor bit sidenkypert, som är snett hopfogat, finns på ena spännbucklans skal. Eftersom bitarna är snett hopfogade menar Hägg att det förmodligen är ett livplagg.

Bj 464 möjligt livplagg och sidenkypertplagg. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Stolpe beskrev sidenband runt nål och nålhållare på likarmat spänne. Två varv vid nålfästet. Hör det här ett livlagget med plagg med siden och sidenöglor och som då hölls ihop med ett tredjespänne? Eller är det en sidensjal som hölls ihop med det likarmade spännet?

Spännet från Bj 464 avildat av Harald Faith-Ell, SHM, CC BY.

Det förgyllda spännet men utan textilrester. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.

I textilmagasinet finns även en låda med trä, ben och ylle.

Bj 464, trä, ben och ylle. Foto SHM, CC BY.

Utöver textilfragmenten så finns det även textilier på en bronskedja och på bygelsaxen.

Bj 464 kedjan med textilrester. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.

Saxen i Bj 464 med textilrester på bladen. Foto SHM, CC BY.

Bj 464. Foto Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.

Tolkning av förkläde:

Här är en tolkning av den blå diamantkyperten med linneskoning och sidentyg som ett förkläde. Resten är inte del av Bj 464.

Det vore kul att sy ett plagg i sidenkypert. Frågan är bara om det ska vara en sjal eller en liten jacka? I båtgraven i Gamla Uppsala fanns det ju ett fodrat plagg som tolkats som en liten jacka. Men jag har absolut inte råd med tyg till det just nu, så det får vänta 🙂

Lästips:

Mitt tidigare inlägg om graven https://linda.forntida.se/?p=10956

Bj 464 i Historiska museets samlingsdatabas https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=Bj%20464

Träföremål från Birkas hamn

Kommentera

Häromdagen fick jag se några av föremålen från Birkas hamn igen. De har nu konserverats och magasinerats. Det kommer att forskas på dom hoppas jag.

Föremålsback med några av träföremålen från Birkas hamn.

Här finns en knävel – som en duffelknapp av trä. Och det ser ut som en liten trasig stekspade ligger där.

Undrar vad den runda skivan är… Kan det vara en halv sländtrissa i ett trä? Christoffer Warkander tänkte på solkompass i trä 👌

Det finns träspik/plugg – andra ord för träspik är knagg, pigg eller tapp. En ser ut som en plugg eller knopp. Vad tycker ni?

Den här pinnen med karvsnitt är en del av ett köpesavtal – del av vikingatidens ekonomi. De gjordes två och så hade köpare och säljare varsinna. Den har tvärr gått av men ska sitta ihop. Undrar vad som hände med den andra pinnen?

Flera av föremplen avt utställda på Birkamuseet i ett akvarium innan komservering.

Någon gång hoppas jag få se väskbyglarna igen och det lilla nålhuset. Skulle vilja skriva om dom och önskar att vinställde ut dom på Historiska.

Trevlig helg!

Islands Nationalmuseum del 2 med vikingatextilier och lite mer pedagogik

2 svar

Det finns fantastiska arkeologiska textilfynd på Island. Så de får ett eget inlägg. Jag gick tillbaka flera gånger.

Vävredskap med vävdvärd, sländor och varptyngder.

Sländtrissa från *Hruni* dom förmodligen är medeltida.

På tidigt 1200-talet bodde det en kvinna dom hette Thora, som var husfru på Hruni och hon nämns i Sturlungasagan. På trissan står det i runor: Jag tillhör Tora. Det är så jag vill gråta. Tora är det kvinnonamn som finns från Björkö, mitt första arkeologiska fynd var en sländtrissa och idag badade jag i Toras vatten, möjligen i ”Toras badkar” på Hruni ❤️ Jag läste inte utställningstexten förrän nu, så det var en slump, eller något annat. Känner mig tacksam!

De ligger i två lådor så de oftast har det mörkt och bra.

I lådan ligger en vante, två barnvantar och en nålbunden sko.

Barnvantarna från Heynesi i Akranesi sydda i vadmal.

Barnvantarna hittades på en gård och för något år sedan så gjordes en kol14 analys och de fick svaret de hoppats på – att de är från början av 900-talet! Det är bara så coolt! Tänk det lilla barn som haft sina små händer däri för att inte frysa!

Flätat band så barnet inte skulle tappa sina vantar.

Den här vanten tittade jag på när jag gjorde vantarna till Birkautsällningen för mönstret. Vanten är sydd i brun vadmal och är daterat till 8-900-tal. Även om jag inte tänker på vadmal när jag ser tyget.

I nästa låda ligger flera tygbitar i ganska grov ylle. Men det häftigaste tyget är låtsaspälsen. Det har vi bara fragment av från Birka.

Uppvikt kant av undersidan, där set inte syns några långa hår.

De långa lockarna kallas röggvar och en kappa/rock blir då röggvarfeldi, en vararfeldi yfirhafnir var en exportvara.

Hälsningar från Island!

Islands Nationalmuseum och mer gatukonst

Kommentera

Igår gick jag från lägenheten till Nationalmuseet. Det tog en dryg halvtimme och ville vara där till 10.30 och sen gå på guidetur kl 11. Museet öppnade 10.

Det är gatukonst även i lite mer fancy områden.

Och vägen gick dit över en liten sjö som heter Tjörnin. Fast det går att gå Lagurvegur och sen svänga vänster. Glömde ta kort på själva huset. Tyvärr stod det fel på någon hemsida så guidturen gick den 10.30 och jag kom fram 10.34. Men håll i er för nu blir det en ”miljard” bilder på vikingagrejer…

The making of a Nation – en utställning från vikingatid till idag.

Det är intressant att de har en historis som är ganska precis 1200 år i landet. Folk började ju flytta hit runt 870, eventuellt lite tidigare. Förutom de iriska munkarna då som var här innan.

Spelpjäserna i valben från en mansgrav i Baldursheimur.

Insåg igår att Krigarkvinnans grav på Birka, Bj 581, med precis likadana spelpjäser för hneftafl, saknar en snygg spelkung men har en rund med ett märke. Baldursheimusgraven var också för en krigare.

I utställningen fanns böcker att läsa och sittplatser lite varstans.

Men det fanns även utställda böcker 📕

Íslendingabók från 1130 av Ari den kloke berättar om när Island blev befolkat från 870. Det här är en kopia från 1681. De norröna männen kallade de iriska munkarna för ”papar”.

Pärlor, kammar och snycken. Ett armband i silver och ett i jet från en grav.

En likadan armring av jet är hittad på Birka.

Flera av de här pärlorna har jag låtit göra. Är lite nyfiken på de gröna pärlorna.

Små knappliknande flätverk i silver och guld från en grav i Thórsmörk.

Det finns både nordiska saker keltiska saker. Flera kom ju via Skotland också.

Två små bronsbjällror från Brittiska öarna.

Textilredskap och bevarade textilier från en kvinnodräkt.

Textilierna från kvinnograven med det dekorativa bandet.

De här textilierna kommer från en kvinnograv och har bevarats under spännbucklorna. Banden är förmodligen axelremmar till en hängselkjol. Jag önskar jag visste vilken grav de är ifrån. Undrar om det är The Lady in Blue-Bláklædda Konan? Men bandet ser inte helt ut som artikeln jag läst. Får återkomma till den i ett annat blogginlägg. Uppdatering: Hittade att textilierna är från en gravhög i Reykjaseli i Jökundal!

En knapp för att tända ljuset i montern, vilket är bra för textilierna.

Älskar att mitt favoritspänne med tre små borredjur även hittade hela vägen till Island! Och även såklart den tillbakablickande hjorten. Tyvärr står det inte var fynden kommer ufrån, men det finns en sittplars med en väldigt tjock bok där jag säkert skulle kunna hitta dom.

Utvikbar illustation om dräkt och smycken.

Täljsten kommer från Norge. Lägg märke till ”stekspettet”. Åt de med snäckskal som sked? En stenplatta till att grädda flatbröd. Rester av mjölkprodukter, förmodligen skyr – surmjölk/yoghurt – har hittats i Bergþórshvoll, där Njal i Njals saga boode. Vi har också ätit Skyr och det står i kylskåpet 🙂

Får himla lust att ha sådana här i sortimentet i butiken 🙂

Hästutrustning från vikingatid och tidig medeltid.

Släggan kan ha tillhört Gestur den Vise. Slaggblomman brevid var fin.

Alla arkeologiska saker är som en kurs i vad du behöver ta med din när fu flyttar till ett obebott land!

Tog någon med sig Tor till Island lite seare l? Eller är han tillverad här?

Innehpllet från en båtgrav i Vatnsdalur för sju personer.

En kvinna ska ha varit den första som blev begravd i båtgraven i Vatnsdalur och sen begravdes förmodligen de andra sex personerna i graven vid senare tillfällen.

Gravgåvor från en kvinnograv från Dadastödum.

De hade även en låda med rekonstruktioner eleverna fick plocka i.

I ett upphöjt golv låg det flera gravar. Jag lovade kalla den ena mannen för #bradpitt.

Mannen i förgrunden blev begravd med sin häst och vapen och han hade skölden över huvudet.

Det fanns infällda filmer att lyssna till och igen en bänk att sitta ned och läsa böcker. Guiden satt även här när hon hade en skolklass.

Det fanns även en grav med ett litet barnskelett.

Smygfotade en skolkass när de fick höra om gravarna. Har suddat ut deras ansikten.

Undrade just om jag skulle hitta det kända vargkorset och det gjorde jag 🙂 Tillägg: Det står som tidig kristet kors som även kallas Torshammaren.

Vargkorset som vi kallar det. Här kallar de det för Torshammaren.

På Island bytte de till kristendom på Alltinget år 1000. En man sov under en kappa och drömde. Folket hade några krav för övergången dock… De ville fortsätta äta häst och att kunna sätta ut oönskade barn. Undrar när de slutade med det? Och äter de fortfarande hästkött?

Det här blev så långt, så jag gör ett till inlägg från museet ikväll, med vantarna och textilierna och svanar!

Idag ska vi till Sky lagoon. Hälsningar från Island.

Tips:

Nationalmuseet https://www.thjodminjasafn.is/english/

The Lady in Blue https://northernwomen.org/project-2/

Hästar, vikingar och bad

2 svar

I många år har jag undrat över hur det skulle vara att rida på Island! Jag har ridit i Mexico och Egypten. I Egypten även på kamel, men jag har inte ridit länge på en islandshäst. Och så idag blev det av!

Som jag funderart över vad vi skulle rida i, om det skulle vara varmt eller kallt och hur allt skulle gå till. Jag hade läst att det skulle vara regn, kallt och blåsigt – men vi fick perfekt väder.

Jag bokade Eldhestar med tre timmar ridtur för nybörjare och Relax efteråt 👌 och vi packsde badkläder, lite mstsäck, om det skulle behövas, vattenflaskor och midjebälte. Jag har också köpt en halsrem till telefonen så jag inte skulle tappa den. Det viktigaste var att ta med egna vantar och mössa.

Eldhestar hämtade oss kl 8 vid busstop 12 i Reykjavik och det tog en halvtimme till farmen. Vi fick en liten guidetur på vägen med olika vulkaners historia 👌 och lite vikingahistoria om den första nordiska bosättaren på Island.

Munkar från Irland kom på 700-talet, men typ hundra år senare började den nordiska bosättningen med Ingólfur Arnarson med familj på 870-talet. Landnámabók – är berättelsen om hur ön befolkades under ungefär 60 år.

Redan i bussen frågade chefen om riderfarenhet och de gjorde de även när vi kom fram. Vi delades vi in i våra olika grupper. Efter det fick vi låna ridoverall och hjälm och jag klarade mig med mina sidenlångkalsonger under och sidenlinne och sidentröja i rosa – som en prinsessa. Plus stödstrumpor 🧦 Jag hade stövlar som är gortex och Allan hade kängor, mjukisbyxor, lånade regnbyxor och sin täckjacka.

Fyra i en grupp på 7 hästar hade aldrig tidigare ridit! Det passade mig också eftersom jag varit sjuk och inte ridit på länge. Hästarna går lösa jämt och vallas in på morgonen. Jag fick en vit häst!

Snabbaste vi red var tölt och min häst hette Månstråle sa en tjej i stallet – Gamestein (?) – men det låter mer som … spelsten eller om det är Gemstein då blir det ädelsten. Jag är så tacksam för den hästen! Helt underbar! Den blå flärpen visar var man ska hålla vid tölt 👌Vi red bara på ridvägar, inte fritt i landskapet på den här turen. En erfaren kvinna red själv en annan tur. Allan har aldrig tidigare ridit, men det här funkade bra.

Överraskande nog så var det även vikingahistoria på turen! Plus en myt om en jätte 🙂

Det fanns en björkskog här då vikingarna flyttade in, men med byggen och ved så försvann den nästan helt. Nu har de vårdat en liten besättning och flyttat hit, där vi var, söder om bergen och den har tagit sig. För flera hundra år sedan planterades även träd från Alaska in och det var en lite skog nu som vi red genom.

Förutom björkarna, som ni ser här, så var en höjdpunkt att få se ett riktigt vikingahus. Det fanns även några i sämre skick! Jag har ingen aning om hur det sköts, men det är alltså samma plats och bygge som då. Tacksam att jag fick fotografera.

Tänk att vägen upp till huset finns kvar 1000 år senare.

Vore kul att åka hit i vikingakläder. Kanske kan photoshoppa lite hemma…

Efter ridturen fick vi lätt sopplunch med smörgåsar och sedan blev vi skjutsade till Relaxdelen av dagen.

Lite bisarrt med en död fågel i taket på lunchen… Det var många olika fåglar på ridturen och jag såg även en korp.

Relax bestod av den lokala badanläggningen med varmvatten från floden. En pool med lagom varmt vatten, en liten pool med 41 grader, en svavelångbastu (som att andas in varm äggmök…), varma nästan heta duschar och kalla badtunnor. Jag provade allt. Allan nöjde sig med simpoolen. Jag ställde mig i och för sig bara en kall tunna och doppade armarna. Klarade inte av att doppa mig.

I 41graderspoolen fanns en vartenmassage! En stark stråle som masserade kroppen. Man var tvungen att sätta en boje över sig, annars skulle jag har farit iväg av farten. Alltså jag hade kunnat stanna där i timmar! Allans kommentar var: Jag trodde in Islandsresan skulle bli en sol- och badsemester! 😁

Ett tips är att ta med egen handduk.

Sen blev vi hämtade, fick fika på farmen och slutligen skjuss tillbaka igen. Det är inte billigt, men det var värt varenda krona!

Vi handlade igårkväll, så nu har vi lagat mat i lägenheten och jag är helt mör och lycklig efter den här dagen! Klockan är 20.35 men egentligen 22.35 och nu vill jag sova. Imorgon ska vi på Valsafari! Allans önskemål 🐳

Tips:

https://eldhestar.is

https://www.government.is/other-languages/islands-ambassad-i-stockholm/fakta-om-island/folk-och-historia/#Tab6

Järvstagraven med de fina pärlorna

Kommentera

Det finns många kvinnorgravar från vikingatiden som har liknande uppsättning smycken. Jag tänker mest på dessa när jag tönker vikingatid. Tiden fram till runt 980. Sen i stort sett försvinner spännbucklorna och alla fina pärlor. Modet ändras framförallt med kristendomen. Vissa dräktspännen som varit populära sedan vendeltiden slutar användas.

I en grav från Valbo socken, 7:1, i Järvsta i Gästrikland har en kvinna fått med sig pärlor och smycken som påminner om garvarna på Birka. Men till fyndet hör även två armbyglar vilket inte är så vanligt. Inventarienumrer är 22868. Graven låg i ett jordblandat röse med kantkedja tillsammans med en annan grav, grav 7:2. De verkar ha lite liknande innehåll och båda kvinnorna hade fått med sig en häst i graven. Undrar om de var systrar, mor och dotter eller väninnor?

Pärlorna består av en stor silverfoliemelon, en ögonpärla och mindre silverfoliepärlor.

Pärlorna i Järvstagraven 7:1, Valbo sn, Gästrikland. Föremålsnummer 616033_HST, Inv. Nr 22868. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY 4.0

Hennes spännbucklor är lite olika men av den vanligaste typen – P51.

Spännbuckla P51, 1158604_HST. Foto: Kusmin, Sara, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)

Del av spännbuckla P51, 364340_HST. Foto: Ellie Howell, Wooster College, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)

Del av spännbuckla P51, 364340_HST. Ellie Howell, Wooster College, Historiska museet/SHM (CC BY 4.0)

Det likarmade spännet 616030_HST. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY 4.0.

Del av en bronskedja, 364341_HST. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY 4.0.

Armbyglarna är dekorerade med fyrkantiga djupa gropar.

Armbygel i brons, 364342_HST. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY 4.0.

Armbygel i brons, 1158575_HST. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC BY 4.0.

Till dräkten hörde en kniv och en sölja med fyrkantig ram. Hon hade även med sig ett eldstål och en flintabit, så hon gjorde nog upp eld själv!

Ett spännande fynd är en järnring, 616032_HST, Två mindre ringar uppträdda på en större. 1,5 cm i diameter. Det här tolkar jag som att det är en amulettring om de andra järntenarna i graven kanske hör till den. Det är spänannde om den visar på Odensymbolik även om den står inlagd i databasen under ”hantverk och redskap”.

Det fanns även ben kvar i graven. Både månskliga kvarlevor, svin och häst samt ben som inte kunnat bestämmas.

Vem var hon, hur ofta sågs folk över långa sträckor? Åkte de alla till Distingsmarknsden i Gamla Uppsala i sin finaste dräkt?

Fyndnummer för övriga saker i graven 7:1:

Sölja 364343_HST; järnten 616031_HST; järnten 364347_HST; fragment av flinta; järnnit 364346_HST; slagg 364413_HST; kniv 364414_HST; kvarlevor 222444_HST; svin 222446_HST; djurben 222447_HST; hästben 222445_HST; obestämda ben 222448_HST; pärla 364345_HST.

Lästips:

Länk till 22868: här

Blogginlägg om Järvstagrsvfältet här.

Hanna Rydhs Strömsbrogravfält

Kommentera

Filosofi doktor Hanna Rydh, som undersökte Skopintull med flera gravar på Adelsö, undersökte tre gravar vid Strömsbro i Gävle socken under hösten 1921. Gravfältet ligger längs en gammal vandringsled utmed Gävleåsen. Grävningen har Inventarienummer 16863 och gravarna är brandgravar i marknivå från yngre järnåldern.

Strömsbro ligger ca 4 km norr om Gävle centrum. Gravfält anses som vackert och i samband med att det skulle skyddas och bli en park så undersökte Rydh ”pietetsfullt” tre gravar. Då fanns 50 gravar kvar, högar och några stensättningar, men Rydh antog att flera blivit bortodlade. På Länsstyrelsens sida står det att det är 80 gravar och att fem undersökts av arkeologer.

Av de tre Rydh grävde så är Grav 1 är möjligen från slutet av 700-talet, Grav två är järnålder men går/gick inte att bestämma närmare och Grav 3 daterade Rydh till första hälften av 800-talet. Och det är Grav tre jag tänkte presentera här.

Grav 3 är daterad till vikingatid, 800-talets första hälft om man daterar med spännbucklorna, men det står 800-1100 i Historiska museets samlingsdatabas. Graven var en låg, oval kulle med fotkedja och som längst 3,5 m. Hanna skrev ”Denna grav, till utseendet en av de anspråkslösaste i hela gravfältet, hade ett vackert gravinventar.”

En av spännbucklorna från Strömsbro Grav 3, 364251_HST. Inventarienummer 16863, Catview.

De två ovala spännbucklor den gravlagde fått med sig var av typen P37. Den ena är fragmentariskt. Kvinnan bar även ett armband, en kam, tre hängsmycken vara ett i brons med bandformad ögla och två i järn, vara det ena järnhänget hade en hängögla. Det fanns 5 små bronsringar med diameter 1,5-1,8 cm.

Kamfragmentet i Strömsbro Grav 3. Inventarienummer 16863 Catview.

Glaspärlorna från Strömsbro Grav 3. Foto: Eva Stensköld, SHM, CC BY 4.0.

I graven fanns flera pärlor vara en av brons i form av en spiral. Resten av pärlorna, 79 hela och två halva, är glaspärlor. Rydh skrev att ”tre pärlor är fruktformade” 🙂 Jag undrar vilka hon menade. Fem st hela och en halv är lite större mosaikpärlor, 1,5-1,8 cm. Övriga är små och runda, 2,5-1,1 cm i diameter. Det är otroligt att de klarat sig så bra på gravbålet.

Teckning av några av pärlorna från Strömsbro Grav 3. Inventarienummer 16863 Catview.

Spännbucklorna och de små gula och små blå pärlorna är lika som i birkagrav Bj 539 och Bj 637.

Det likarmade spännet från Strömsbro Grav 3. Inventarienummer 16863 Catview.

Till dräkten bar hon även ett likarmat spänne med gripdjursornamentik. Jag har skrivit om den här typen av likarmat spänne tidigare. Det är ett omtyckt spänne under vikingatiden ❤️

Ett järnbeslag kan ha varit efter en förvaringkista. Det fanns märlor av järn samt många järnnitar, vilket kan tyda på att hon begravts i en båt. I graven fanns även trä och bark bevarat vilket kanske är rester efter gravbålet? Märkligt nog fanns det endast 2 g ben i graven.

Undrar vem hon var som blev begravd på ett av Gästriklands största gravfält umder yngre järnålder. Göstriklands järnverksamhet var betydande och jag tycker det är fint att hon har två hängen av just järn, vilket inte är så vanligt vad jag vet. Hanna Rydh trodde att de varit dekorerade med något som ramlat av.

Föremålslista:

Spännbucklor 364251_HST. 1 fragment sannolikt av en armband, 364254_HST. Kamfragment 364257_HST. Hängsmycke av brons med en bandformig ögla. 2,1 cm i diameter. 2 hängsmycken av järn med oornerade plattor. Det ena med en ögla. 615918_HST 2,5 cm i diameter. 5 små bronsringar, 1,5-1,8 cm. 79 hela och två halva glaspärlor, 364256_HST, 611523_HST. Spiral pärla i brons, 364261_HST. Likarmat spänne med gripdjursornamentik, 364252_HST. 5 fragment av trä och bark, 364260_HST. Järnfragment fragmentariskt beslag, 364263_HST. 2 gr bränt ben, 364259_HST. Talrika fragment av järnnitar, 364255_HST. 5 märlor i järn, 364262_HST.

Läsvärt:

Inventarienummer 16863, Catview här.

Strömsbro gravfält Länsstyrelsen

Tidigare inlägg med det likarmade spännena här. https://linda.forntida.se/?p=13512

Birkatur klädd i Bj 517

Kommentera

Jag har samlat på olika Birkagravar ett tag. Det låter makabert när jag säger det, men det är en hobby som jag delar med ganska många numera 🙂

Jag hoppade in som guide för det var någon som fattades i schemat. Inte bra om någon var sjuk, men jag fick en bra dag med två roliga grupper!

Spännbucklorna i Bj 515. Foto: Eva Vedin, SHM, CC-BY.

Undersidan med tygrester. Foto: Eva Vedin, SHM, CC-BY.

Jag behöver göra en goffrerad särk till mig själv, så jag blir lika modern som kvinnan i graven ❤️ och inte har en gammal slät särk på mig…

Det finns fler saker i graven att fixa, bland annat ett litet hängkors, men jag har kommit en bit på väg.

Pärlorna i Bj 517. Foto: Eva Vedin, SHM, CC- BY.

Det är så underbara blå pärlor både i fajans, dragna och silverfolierade. Mina pärlor har jag låtit till erka i Indien och jag tycker de blev så fina även om de ljusblå är i glas och inte fajans.

Flera av gravarna har liknande dräktsmycken och då går det lätt att bara byta ut pärlor och kläder. Jag får återkomma till den här graven när jag fått till en goffrerad, finveckad, särk och har ett nålhus i brons och en bygelsax till.

Kram

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här:

Dela det här: