Etikettarkiv: völva

Språngat textilfragment från birkagrav Bj 660

Häromdagen fick jag se det lilla språngade textilfragmentet från Birka, D8. Jag har bara sett det i Agnes Geijers stora bok om Birkatextilierna och på Historical textiles julkalender.

Det språngade fragmentet D8 från Bj 660, 617930_HST. Foto: Linda Wåhlander.

Tyvärr har fragmentet fått fel nummer på etiketten vid något tillfälle och på 617930_HST står det Bj 666 istället för Bj 660. Så det skulle behövs ändras. Även krabbasnårsfragmentet har haft fel nummer, så det är tur att Geijer publicerade en hel del av textilierna även om det inte är alla.

Jag har tidigare skrivit om graven och Birkakrusifixet här.

Det språngade fragmentet 617930_HST.

Önskar att vi kunde göra en ny bok om Birkas textilier!

Fragmentet är nr 2 på Taf 37 i Geijer.

Fragmentet fick av Geijer tekniknummer D8 och hittades när hon tittade igenom texilierna i graven. Det satt ”limmat”, eller iallafall bevarat, vid en bit mönstervävt tyg från kvinnograven, M4. Det är numera borttaget från den mönstervävda biten och ligger i en egen låda.

Beskrivning av det mönstervävda fragmentet. Ur Geijer, Birka III.

Har försökt att läsa Geijer med google translate:

Fragment av ulltyg med brokadmönster, nära besläktat med det så kallade Krabbasnår. Bastyget är kedjerep gjord av ganska mörkt, vänsterspunnet, hårt och slätt garn. Varpen täcker helt inslaget och var troligen mörkare än den senare; Varptäthet 30, inslagstäthet 6 per cm. Munsterornamenten var brokaderade och bestod av grovt vänsterspunnet garn med ullig yta. Den del av en prydnad som från början verkar ha varit röd är välbevarad. Dessutom kan tydliga hål urskiljas från ett liknande motiv, men garnet är helt. På den smala sidan av biten, limmad på toppen, fanns ett fragment av ”språng” (D8).

Även krabbasnårsfragmentet har haft fel numrering men det är rättat nu.

Krabbasnåret kan ha varit en kudde eller en vävd mantel.

Gravens textilier

Bj 660 ligger vid gravfältet norr om Borg. Det är en kammargrav och kvinnan i graven bar en dräkt av fin kvalitet med ylle och siden med brickband och silverspiraltråd. Agnes Geijer gick igenom textilierna men allt var inte utritat på Stolpes gravplan.

Gravens textilier. Ur Geijer, Birka III.

Översättning med Google translate:

”Linneöglor i spännen, en dubbel åt sidan. Förmodligen ovanför ena spännet ”Krabbasnår” M4 och på dess kant rester av Sprang, D8. Det ena (förmodligen höger) spännet hade vänt och innehållet pressades mot kistans lock; Till en början fanns en bred sidenremsa, S4, med två sydda, smala sidenband runt nålen. Sedan ett fint ulltyg, W 20, och ett grövre, liknande ”filtens” grundväv. På den andra spännet fanns ett stycke kypert siden, S4, cirka en decimeter långt, bevarat, sammanfogat i ena änden och försiktigt kantat med en 5 mm bred rak remsa, troligen i annan färg. Detta komprimerar flera lager av tunt sidenmaterial, S2. Lösa rester av S4, ihopsatta med silverband lika med B 13-14, och spiralsilvertråd. På planen finns ett ca 25 cm långt silverband i en krökt linje ovanför huvudet, varav inget nu kan hittas.”

Så tråkigt att pannbandet tappats bort! Det är nr 2 på planen.

Gravplan för Bj 660. Teckning: Hjalmar Stolpe, ATA.
Detalj av gravplanen för Bj 660. Teckning: Hjalmar Stolpe, ATA.

I lådan i textilmagasinet ligger innehållet från ena spännbucklan.

Innehållet i ena spännbucklan från Bj 660. Foto: SHM, CC BY.

Här syns bland annat en sidenögla och det är flera lager med textil.

Sidenfragment från från Bj 660. Foto: Linda Wåhlander.

Sidenfragmentet S4 är skarvat och det ser ut att vara fodrat även om det skulle kunna vara ett inre tyg (S2?) som bara bevarats mot insidan. S4 har en invikt kant med en liten sidenögla. Jag skulle behöva titta igenom Hägg! Får återkomma om det för jag är för trött ikväll.

Närbilder av det språngade fragmentet

Närbilder av det språngade fragmentet. Foto: Linda Wåhlander.

Det är tre centimeter och har 3-4 mm mellan snoddragningarna. Ena sidan ser ut som en kant.

Så vad var det språngade fragmentet?

Jag önskar att det är från ett hårnät, men det kommer vi aldrig få veta.

Språngade hårnät går tillbaka till forna Egypten och det finns i danska bronsåldersgravar. Sofia Holmer har återskapat hårnät från danska Bredmose från 370 fKr – 10 eKr.

Sofia i ett blått hårnät.

Sofias vävram för språngning.

Här syns hur trådarna vrids om varandra.

🏵️

Lite vikingakänsla med smycken från Bj 660 🙂

Völva på film.
Hennes stav är ju förmodligen också i en annan grav Bj 760 men vi går på gravplanen!

Spännbucklorna ska vara P51:or men jag hade dom inte då. Skulle behöva lite mer siden och mönsterväv i dräkten 🙂 men har iallafall sidenband. Nästa sommar vill jag även ha på mig mitt språngat hårnät som jag köpt av Sofia!

Kram

Lästips

Arbman, H. 1941 & 1943. Birka I, Die Gräber: Tafl und Text. KVHAA, Stockholm.

Geijer, A.1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern. Uppsala.

Hägg, I. 1973. Kvinnodräkten i Birka. Livplaggens rekonstruktion på grundval av det arkeologiska materialet. Uppsala.

Birkakrucifixet och sina syskon

Från vikingatiden finns de äldsta skandinaviska krucifixen, men den vikingatida smeden tolkade krucifixet lite annorlunda. Den här texten handlar om grav Bj 660 på Birka och de tre andra likadana krucifix som hittats i Danmark.

Inv. 34000, 108914_HST. Birkakrucifixet, foto Ola Myrin, SHM, CC BY.

Birkagrav bj 660: Det är en liten Jesus som är bunden istället. Han är tillverkad i silver, möjligen förgyllt, i filigran och granulering. Krucifixet dateras till 900-talets första hälft och det hade följt med en kvinna på Birka i hennes grav, grav bj 660, vilken undersöktes 1879 av Hjalmar Stolpe. I samlingsdatabasen nämns korset som ”Sveriges äldsta kristna konstverk.”

Spännbucklorna är fel, men jag har försökt sätta ihop pärlorna från graven.
Foto på den ungefärliga platsen där hon blev begravd på Birka.

Kvinnan i graven hade även fått med sig en miniatyrsköld i samma teknik samt en silverpärla och ett sk. Lunulahänge, som ser ut som en halvmåne. Men de är i lite annan stil. Hon hade ovala spännbucklor till sin dräkt i ylle, linne och siden med brickvävda band till. Dessutom hade hon fått med sig en stav som tolkats som en Völvastav.

Sköldhänge i filigran från bj 660. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.
Filigranpärla från bj 660. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.
Lunulahänge från bj 660. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.
Pärlorna från bj 660. Foto: Eva Vedin, SHM, CC BY.
Skärmdump från Sök i samlingarna.

Syskonkrucifixen

Aunslevkrucifixet: Ett liknade guldkors har senare hittats i sydskandinaviskt, danskt, område 2016.

Krucifixet från Aunslev, Fyn. Bild från Ladby Viking Museum.

Det nya krucifixet från Aunslev, på Fyn, i Danmark är gjort i solitt guld. Några detaljer skiljer det från Birkakrucifixet, men det ser ut, i mina ögon, att vara gjort av samma person. Fyndet gjordes av metalldetekorist Dennis Fabricius Holm, så det har ingen tydlig fyndkontext.

Kettingkrucifixet: Blev nu uppmärksammad på ett blogginlägg från Martin Rundvist som tar upp ytterligare två krucifix! Ett identifierades av Silke Eisenschmidt 2012 men grävdes upp av Jens Raben redan 1927 i en vagnsgrav i Ketting på ön Als i Danmark.

Krucifix från Ketting, Als i Danmark. Foto: aardvarchaeology.wordpress.com
Ketting grav 3. Ur Med hammer og kors. Foto: J. Andersen, Sønderjylland.

Kettinggraven i Ketting, grav 3, bedöms som en kvinnograv där kvinnan begravts i en vagn. Krucifixet låg intill fem glaspärlor. Till graven hörde även bland annat järnringar med torshammare på. Även Kettingraven dateras till första hälften sv 900-talet, bla annat pga ev ett beslag dekorerat i jellingstil.

Omøkrucifixet: Ett fjärde kors, som även det är trasigt har hittats i ett skattfynd med hacksilver på Omø. Skatten grävdes ned när Sven Tveskägg var kung 986–1014 och den hittades av metalldetekorist Robert Hemming Poulsen 2015. Omø ligger mellan Fyn och Zeland.

Kricifixet från Omø. Foto: aardvarchaeology.wordpress.com

Tankar:

Så två är hittade i gravar, ett i ett skattfynd och ett som lösfynd. Martin tänker att eftersom tre av korsen är nära Hedeby så kanske det kan vara platsen där de tillverkades. Se lästips för länk till hans blogg.

Metalldetektoristerna har verkligen bidragit med två arkeologiska guldkorn!

Lästips:

Krucifix från Aunslev: https://www.archaeology.org/news/4272-160318-denmark-viking-crucifix-discovered

Krucifix från Aunslev: https://www.livescience.com/54485-oldest-danish-crucifix-found.html

Krucifixen: https://aardvarchaeology.wordpress.com/2016/03/12/viking-crucifix/

Kettinggraven: Med hammer og kors, religionsskifte i Danmark. https://www.academia.edu/3039793/Med_hammer_og_kors_religionsskifte_i_Danmark

Dramadokumentär om vikingatida växter och läkekonst

I somras blev jag tillfrågad om att vara statist på Birka för Grimfrost film om växter och läkekonst med Jens Heimdahl . Eftersom Veronica frågade och Jens var med så tackade jag ja och packade ihop lite grejer inför dagen.

Jens Heimdahl är arkeolog hos Statens Historiska Museer och mycket kunnig. Han berättade om växter och helande i både arkeologi och i äldre skriftliga källor samt visade alla växter. Filmen är på engelska, men de har varit pedagogiska och skrivit in alla växtnamn i bilden.

Speciellt spännande är att Skvattram och Odon kan ha använts i öl eller mjöd för bärsärkartillståndet ?

Jag var med som barnmorska och Ida var barnaföderska ? Vi borde ha stoppat in en kudde under hennes klänning 🙂 Möjligen har växten hjärtstilla använts i samband med barnafödande. Det växer hjärtstilla på ett ställe på Björkö, om den finns kvar där fortfarande.

Hjärtstilla

Det blev en liten pojke ?

Bolmört har hittats i en grav på Fyrkat som tillhört en vikingatida völva, en stavbärerska. Men hur bolmörten användes, om den användes, är osäkert och det kan vara farligt att prova.

Jag tog på mig smyckena från grav Bj 660, en kvinna som fått med sig en stav i graven. Även om jag inte har lika som hennes spännbucklor ännu. Jag ska nog ta och beställa det.

Det skulle vara så spännande att på riktigt få åka tillbaka i tiden och se hur det verkligen gick till, men det här var en kul dag och jag fick en god lunch på restaurang Särimner.

Kram

Länk till filmen

Grimfrost academy på Youtube: Viking age herbs in food, culture and magic. https://youtu.be/mhMHTZ2jfXM

De sk Völvestavarna från Birka

Försöker reda ut antalet Völvestavar på Birka… Det gick inte så superbra, men de är fler än tre…och det rör sig om fyra gravar.

Forskare som framförallt skrivit om den här typen av stavar är Niel Price och Inger Gustin. De finns på Birka och på flera håll i Skandinavien men även på tex. Isle of Mann och på andra platser i skandinaviska sammanhang. En känd stav som varit utställd länge på Historiska museet är den från graven i Klinta på Öland.

Det finns alltså flera stycken från Birkas gravar, men det är lite osäkert hur många de är ?‍♀️?‍♂️

Lista på de möjliga stavarna i Birkagravar

1. Bj 660: stav som är 75 cm lång och som är borta men finns med på Stolpes ritning. Försvann redan 1943 och Arbman tror den hamnat fel och lagts i grav bj 760.

2. Bj 760a: brandgrav med stav i småbitar. 8 fragment. (På fotot är alla 12-13 st fragment med).

3.Bj 760b: 5 grova bitar av en möjlig stav. Fick ett eget fyndnummer 2013. (På fotot är alla 12-13 st fragmemt med).

4. Bj 760c: fin överfångsgjuten stav som Stolpe trodde kom från bj 660, men det är stor skillnad på denna och på den på teckningen. Den kan komma från gravfyllningen. 45.5 cm lång.

5. Bj 834: 55.7 cm lång, 2.7 mm bred. Överfångsgjutna polyedrar och korghandtag.

6. Bj 845: ett 20-tal fragment.

Bilder på gravarna med stavar på Birka

Grav Bj 660:

Grav bj 660 räknas som en kammargrav för en kvinna.

Bild ur Arbman, Birka I, s. 232.

Bild av bj 660 ur Niel Price, The Viking Way 2002.

Hela gravinnehållet.

Den här staven är alltså borta eller har hamnat i grav 760’s låda.

Grav Bj 760:

Bj 760 är en brandgrav och i eller i gravfyllningen finns en, två eller tre stavar.

Urklipp ut Arbman, Birka I, s. 278.

Hela gravinnehållet.

De här fragmenten har delats i två grupper 2013 och kommer då troligen från två olika stavar.

Bitarna av en eller möjligen två stavar från bj 760. Foto: Sanna Stahre, SHM.

Stavbitarna bj 760. Jag vet inte vilka som delats. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Den nästan hela staven från Bj 760 med ormhuvudet som håller i staven eller så är det en tunga som kommer ut. Foto:Gabriel Hildebradt, SHM.

Staven bj 760. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Från den här graven finns det alltså en, två eller tre stavar. Den finaste, som kommer från gravens fyllning eller från bj 660, har en lite ormmun. Staven har överfångsgjutna detaljer och är i järn, brons (och med koppar – Copper alloy) .

Grav Bj 834:

Bj 834 är traditionellt sett en kammargrav för en kvinna och en man även om jag argumenterat för i bloggen (men inte forskat om det) att det är en kvinnograv med vapen.

Bild ur Arbman, Birka I, s. 306.

Bj 834. Bild från Niel Price, The Viking Way 2002.

Bj 834’s stav är också trasig och saknar spetsen.

Hela gravinnehållet.

Staven från bj 834. Foton: Christer Åhlin, SHM.

Den har överfångsgjutna polyedrar och korghandtag. Spetsen är lös.

Grav Bj 845:

Bj 845 är en kammargrav för en kvinna.

Bild ur Arbman, Birka I s. 320.

Bild ur Niel Price, The Viking Way 2002 fast från Pinterest. Sökt på Völvestav. Väntar på nyupplagan av hans bok som jag beställde igår.

Teckning av Harald Faith Eli.

Staven i BJ 845 är i väldigt dåligt skick och ät nu i ett 20-tal fragment.

De tre lite helare stavarna i Birka i Arbman, taf 125:

Bild ur Arbman, Birka I tafeln 125.

Det finns flera tolkningar av vad dessa stavar använts till, men jag dras till att det är en nästan typ regaliestav – en blandad symbol för religiös och profan makt. Sen kan den visst ha haft en viss längd och då visa på makten över måttet, måttstaven, i en tid när den här delen av världen, vad det verkar, började få standardiserade måttangivelser.

Jag har just beställt Niel Prices bok, så jag får läsa i den igen och se vad för spännande saker det stod i den. Det var länge sedan jag läste sen.

De kan alltså även vara rituella redskap för att utför sejd, en forntida (och till viss del nutida) magi.

Jag tror i allafall inte att det var ett grillspett 🙂

Vidare så undrar jag över vilka stavar som försvunnit om de varit tillverkade i tex. trä ? Det vore även kul att jämföra gravarnas innehåll lite mer.

Lästips:

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I.

L. Gardela, 2009. A biography of the seiðr-staffs. Towards an archae-
ology of emotions. I: Słupecki, Leszek Paweł & Morawiec, Jakub
(red.), Between paganism and Christianity in the North. Wyd. 1.
Rzeszów: Wydawn. Uniwersytetu Rzeszowskiego.

Gustin, I. 2004. Mellan gåva och marknad, Handel, tillit och materiell
kultur under vikingatid. Stockholm: Almqvist & Wiksell International.

Gustin, I. 2010. Of rods and roles. Three women in Birka’s chamber
graves. I: Theune, C. Bierman, F. Struwe, R. & Gerson, H. (red.)
Zwischen Fjorden und Steppe, 343- 354. Rahden: Marie Leidorf Gmbh.

Eldar Heide, 2006. Gand, seid og åndvind. Dr. art.-avhandling. Bergen:
Universitet i Bergen.

Eldar Heide, 2006. Spinning Seiðr. Old Norse Religion in long-term per-
spective. Origins, changes and interactions. I: Andrén, A u.a (red),vägar till Midgård 8 (Lund 2006) 164-170.

Niel Price. 2002. The viking way. Religion and war in late iron age Scan-
dinavia. Uppsala: Uppsala universitet.

Oscar Olsson, 2016. Vikingatida stavar och deras funktioner. En komparativ stidie om stavar funna i Skandinavien Kandidatuppsats. Uppsala universitet.

Rosengren, T. 2011. Kvinnan, staven och graven. En möjlig völvas grav
i Klinta, Köpingsvik sn. Öland. Magisteruppsats. Stockholm: Stock-
holms universitet.

Spådomar – ”att rådfråga runorna” och föremål med den äldre futharken

Ibland spår jag ju folk i runor och de som vill bli spådda får fråga om nästan allting. Nu har jag varit iväg tre dagar under påsklovet och tytt runor på Vikingaliv. Det var fint och roligt och jag förundras och är tacksam.

När jag spådde på Gunnes gård för några år sedan. Foto: Malin Richardsdotter.

Jag fick godis ? i present ? ?

Har vitt kaninskinn på axlarna istället för kattskinn och en blå klänning istället för en kappa eller mantel, vilket omnämns i Erik Rödes saga i en beskrivning av den lilla völvan Torbjörg. Tror ingen völva förr i tiden hade glasögon, men dom underlättar 🙂

Mina runor har jag tillverkat av ene hemifrån. Här har jag lagt ut dem i den följd som förekommer på guldbrakteatrar, men jag behöver välja äldre futharkensidan konsekvent, då jag har båda runraderna på mina runor…

När jag använder runorna att spå med har jag bland annat en beskrivning av romaren Tacitus som förebild. Han beskriver, i sin bok Germania, något som skulle kunna vara ”att fråga runorna”, även om runorna inte arkeoligiskt hittats förrän straxt efter Tacitus, som skrev 98 e.Kr. Han kallade de de inristade tecknen för ”notae”.

Ur Germania, kap. 10:
På förebådande tecken och lotter aktgiva de lika mycket som trots något annat folk. Det vanliga tillvägagångssättet vid lottning är enkelt. De sönderdela en kvist, som skurits av ett fruktbärande träd, i små stavar, och sedan dessa särskilts genom vissa tecken, strö de ut dem över ett vitt skynke helt planlöst. Sedan upplyfter, om rådfrågningen sker för det allmännas räkning, statsprästen, om den sker för enskild räkning, familjefadern själv, under bön till gudarna och höjande blicken mot himlen, tre gånger en stav i sänder, och dem som han upplyft tolkar han i enlighet med det förut inristade tecknet. Om de (lotterna) lägga hinder i vägen (för en handlings företagande), så äger ingen rådfrågning om samma sak rum samma dag; om de däremot giva sin tillåtelse, fordras ytterligare bekräftelse genom tecken. Från Tacitus.nu

Hur runorna kan tydas finns på flera sidor på nätet och i böcker, så det bästa är bara att söka själv och lära sig vad runorna heter. Jag tycker även om boken ”Vikingarnas språk” av Rune Palm. Ska skriva lite mer om det senare och även om den medeltida litteraturen och bl.a. Völvans spådom i den Poetiska Eddan, Valans spådom under lästips.

Den äldre futharken nedskriven

Det finns lite olika ordning på de äldre runornas följd, som är 24 stycken runor. Namnet ”futhark” kommer av de första runornas ordning i runraden och de ändras inte till vikingarnas runrad som används från ca 750 e. Kr. Runraden på Kylverstenen från Gotland är tex. lite annorlunda än den på Vadstenabrakteaten. Det är alltså lite som om vi skulle kasta om ordningen på alfabetet.

Kylversten bl.a. slutar runraden med ägorunan Odal. Den lilla ”granen” efter är förmodligen en lönnruna, sk. kvistruna. Det kan även vara Tyr runan upprepad, men det är olika antal streck på var sida. Kylverstenen är daterad till 400-talet och finns utställd på Historiska museet och jag önskar att den stod i en monter lite mer skyddad. Gravhällen hade runsidanvänd inåt i graven och kankse ordet ”sueus” hade någom magisk innebörd eftersom den kan läsas från båda hållen.

Kylverstenen, G88, som var en gotländsk gravhäll. Vet inte vem som fotat.

Runraden på Kylverstenen.

Vadstenabrakteaten, Ög 178, har förutom hela äldre runraden även inskriften ’tuwatuwa’. Foto: Ulf Bruxe, SHM.

Vadstenabrakteaten är i guld, av c-typ och dateras till folkvandringstid, dvs. ca 400-550 e.Kr. Och tydligen dateras brakteaten till 450-550 e. Kr. En annan brakteat, Mariedamm-brakteaten, Nä 10, har slagits med samma stamp!

Undrar just vem eller vad ’tuwatuwa’ var ? om det är en person eller en magisk ramsa?

Jag gillar följden på futharken på brakteater, där ”Dagaz” är på slutet – det är som att det blir gryning och insikten har kommit!

Renritning av runtexten på Vadstenabrakteaten (wikipedia).

Vadstenabrakteaten stals 1938 från Historiska museet, så jag undrar vad Ulf Bruxe fotograferat – det står om en kopia som kommit in? Hm…?

Ytterligare en brakteat har futharken på sig. Det är ”Grumpan-brakteaten”, Vg 207. Den hittades tillsammans med flera andra föremål aom lagts ned tillsammans och hittades som en depå, se bild nedan fnr. 14392. Brakteaten går att se på Historiska museet i utställningen Forntider, i samma rum som Kylverstenen.

Grumpanbrakteaten, Vg 207, på Historiska. Foto: Ulf Bruxe, SHM.

Grumpanbrakteaten, Vg 207. Foto: Christer Hamp, 2009 se lästips.

Ytterligare foto på Grumpanbrakteaten nere i hörnet. Foto: Karl Axel Lindwall, SHM.

Utöver dessa brakteatrar finns även ett spänne med nästan hela runraden på från Charnay, Charnay fibula, Burgundy.

Charnayfibulan dateras till mitten (eller senare delen) av 500-talet och den saknar de fyra sista runorna i runraden.

Det finns alltså hela runalfabetet kvar ändå på några föremål och det är härligt att det finns så mycket på nätet nu för tiden, även av de skriftliga källorna och äldre forskning. Men helt lätt är det inte att hitta allt. Ska fortsätta med var runorna i den äldre futharken heter och betyder men en sida som är fin är ”Uffes smedja” och det finns massor redan på nätet!

Från gårkvällens Kulturnatt på Historiska.

Kram

Lästips:

Läslistan skulle kunna bli hur lång som helst…

Oscar Montelius, 1903. ”Vadstena-brakteaten” och en nyfunnen guldbrakteat präglad med samma stamp. Fornvännen1, s. 145-150 här.

Rune Palm, 2004. Vikingarnas språk, 750-1100.

Tacitus, Germania, kap. 10:

https://sourcebooks.fordham.edu/source/tacitus1.html

www.tacitus.nu.

Valans spådom: http://runeberg.org/eddan/se-01.html här.

Erik Rödes saga, nedskriven på 1300-talet.

Vadstenabrakteaten på Wikipedia: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Vadstenabrakteaten

Mariedammbrakteaten på Wikipedia: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Mariedammbrakteaten

Äldre futharken på Wikipedia: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Futhark#Den_äldre_futharken

Christer Champ: Hemsida med de äldre runfynden samlade:http://www.christerhamp.se/runor/gamla/

Kylverstenen på Wikipedia: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kylverstenen

Grumpan-brakteaten på Wikipedia: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Grumpanbrakteaten

Grumpan-brakteaten: http://www.christerhamp.se/runor/gamla/vg/vg207.html

Grumpanbrakteaten: http://historiska.se/upptack-historien/object/111182-brakteat-c-av-guld/

Grumpanbrakteaten: http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=111180&page=2&in=1

Charnay fibula på Wikipedia: https://en.m.wikipedia.org/wiki/Charnay_Fibula

Arild Hauge: Sida med bilder av runinskrifter: http://www.arild-hauge.com/europe-rune.htm här.

Uffes smedja: http://www.uffes-smedja.nu/runor.htm här.

Völva på Birka

Häromdagen hoppade jag in extra som völva på Björkö/Birka och mamma följde med. Det är alltid mysigt att komma ut och elda i husen och jag längtar efter att bo där, men det blir inte i sommar, mer en kanske några dagar i augusti 🙂

Vid eldstaden med kopior av Birkakeramik 🙂 ägg och flädersaft. 

Berättade om ”mitt liv som völva”. Att jag skulle vilja bli begravd med min stav och mina magiska smycken och mycket annat. 

Thank You for the photos Kathryn! 

Lite sjuk fortfarande men det blev en härlig dag och alla barn som var där fick ett plåster med sig.

Tänk om det gick att åka tillbaka i tiden och verkligen träffa en av de fyra (kända) kvinnorna som blivit begravda med stav på Birka – ”stavbärerskor”, vilket ”völva” betyder. Vilka var dom? Vad hette dom? Jobbade de i Birka eller blev de bara begravda där? Vilken status hade de? De har blivit lite olika begravda men tre av dem har rika gravar och en har fått en brandbegravning.

Birkagravarna är bj 660 (borta), 834 och 845 samt brandgrav bj 760. I  bj 760 förekommer det delar av en bränd stav samt en hel stav och det har varit lite problem med fyndnumreringen, som sedan 2013 ska vara tillrättat. Den hela staven blev troligen felnumrerad och hör istället till bj 660. 

Bj 660: Det här föremålet är borta. Från graven kommer även Birkakrucifixet och ett lununlahänge.  

Staven som kommit bort och som hamnat i bj 760 istället. Skärmbild från Sök i samlingarna.

Bj 760: I den här graven är det registrerat två stavar,  men den hela är förmodligen den försvunna från bj 660. 

Staven i brandgrav bj 760. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Ytterligare en stav i bj 760 som kan vara den som hör till bj 660. Foto: Sanna Stahre, SHM.

Staven i bj 760 som kan komma från bj 660. Bild: Harald Faith-Ell, SHM.

Staven i närbild och det är som om staven kommer ut ur en ormmun. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Bj 834: den här graven tolkas som en dubbelgrav för en man och en kvinna och jag har skrivit om den tidigare. 

Staven i bj 834. Foto: Ulrik Skans, SHM.

Bj 845: Det finns ingen snygg bild på staven i den hör graven. 

Stolpes gravteckning av bj 845. Bild: ATA.

Staven i grav bj 845. Bild: Harald Faith-Ell, SHM.

Kram

Lästips:

Theresia Rosengren,  2011. Kvinnan, staven och graven. En möjlig völvas grav i Klinta, Köpingsvik sn. Öland. Uppstas vid Stockholms universitet.  Finns som pdf på nätet. 

Jessica Hillborg, 2011. Kvinnan i Fyrkat. En detaljstudie av den vikingatida kvinnograven nr 4 i Fyrkat, Danmark. Uppsats vid Stockholms universitet. Finns som pdf på nätet.  

Neil Price intrevjuad om völvastavar: http://www.arkeologigamlauppsala.se/Sv/nyheter/2012/Pages/hur-anvandes-volvastaven.aspx här.

Pride – not prejudice

Var in en sväng till stan för fika och promenerade. Jag tycker inte om folksamlingar men det gick bra. Gamla stan var ändå lite tom men flaggor hängde överallt <3 
Undrar hur det var förr i tiden för de homosexuella som gifte sig med varandra för att slippa leva i ett ”riktigt” äktenskap. Alla hemligheter människor har hållit på!

Det var verkligen massor av folk på stan. Är tacksam över att inget allvarligt hände. 

Fast det var inte fullt överallt 🙂

Idag ligger jag hemma och pluggar fornnordisk religion och Oden är en fascinerande gud som ibland kanske bar kvinnokläder. Han var även sejdare, en kunskap han lärt sig av Freja och som ansågs omanligt att utöva. Jag undrar hur det var med homosexualitet i den forntida kulturen och blev det skillnad med kristendomens införande. Vid ett tillfälle i Norge ska 80 sejdmän ha bränts inne! Det var Harald Hårfager och en av sejdmännen var hans son Rangvald som han hade fått med en samisk kvinna. Sejdandet sågs som trolldom men på flera håll kan det även ha funnits politiska motiv. 

Kursen jag läser är ganska jobbig, för det är många svåra ord i artiklarna vi ska läsa och jag kan inte riktigt koncentrera mig… Känns som om jag läser en kurs i svårt och komplicerad svenska… Jag har verkligen längtat efter den här kursen, men just nu känns det otroligt tungt! Samtidigt är det en lyx och en frihet att få plugga vad jag vill, vara hur jag vill och leva hur jag vill (Inom lagens gränser förstås 🙂 Jag kan leva själv om jag väljer det! 

Här är en två cm hög figurin i silver, kanske en amulett, som anses föreställa Oden i kvinnodräkt sittandes i sitt högsäte Hlidskjalf. Brevid honom finns vargarna Gere och Freke och korparna Hugin och Munin. Men som Martin har påpekat så kan det även föreställa Freja i kvinnodräkt  eller Tor i drag = win, win eller win 🙂 Själv tänker jag på Oden som völva sittandes på sejdhällen, ”ondvaegi”, sejdande och seendes över hela världen och in i andra dimensioner…

Kram

Lästips:

http://heimskringla.no/wiki/Forside, här.
Snorre Sturlasson, Kungasagor, Heimskringla.  Harald Hårfagers saga och Olav Tryggvasdons saga innehåller berättelser om sejdmän. 

Se även Laxdöla saga. 

Tacitus.nu, här.

Oden från Lejre. http://web.archive.org/web/20100115045919/roskildemuseum.dk/Default.aspx?ID=313, här.

Martin Rundqvist, Oden from Lejre?, No it’s Freya. http://scienceblogs.com/aardvarchaeology/2009/11/13/odin-from-lejre-no-its-freya/, här

Kulturnatten 2016

image

image

Just vaknat efter Kulturnatten. Det blev en bra kväll och natt! I Barockhallen spelades jazz och hela huset var i rörelse.

image

I år satt jag i Vendelhallen och spådde i runor. Det blev väldigt fint!

image

Jag vill sy en dräkt som den i Birkagav bj 834, tolkad som en völvegrav pga av hennes stav, men nu har jag i allafall två blå melonpärlor, även om mina är i glas och inte i fajans 🙂

Vill ni se mina tolkningsförslag på den dräkten så hittar ni dom här.

Kram