Hängen med bevarad halssnoddar, eller upphängningssnodd snarare, är inte så vanligt, men i birkagrav Bj 835 finns det en liten bit snodd och även lite textil.
Jellingestils hänget med ”en tillbakablickande hjort” är i brons och förgyllt och det är ett av de populäraste hängena från vikingatiden.
Lästips:
Hänget i samlingsdatabasen https://samlingar.shm.se/object/538621B8-4656-4538-91CE-5A8845769E61
Eftersom jag är hemma och inte är så pigg så tittar jag lite på Birkagravarna, som jag brukar men inte hunnit göra så mycket senaste tiden 
Den här graven har jag skrivit om tidigare https://linda.forntida.se/?p=10956 och det är många band och kedjor i graven.
Den har mängder med olika detaljer, men jag tänkte mest ta upp själv dräkten igen som kvinnan blev begravd i för fragmenten har nyligen fotografetats igen.
Särken
Särken kvinnan var var av slätt, relativt fint linne i vitt eller naturfärg och det finns från under höger spännbuckla. Linnerester på saxen och en bronskedja till saxen är enligt Hägg troligen av samma tyg som särken.
Är det särken finnas på saxen om det finns en hängselkjol? Eller är hängselkjolen i linne och ylleflärpen med fodrad linne ligger som en ruta framtill?
Hängselkjol och eventuellt förkläde
Till kvinnans dräkt hör ju en hängselkjol eftersom det finns spännbucklor, men hur var den konstruerad och fanns det en ögleförsett förkläde framtill? Inne i höger spännbuckla finns linne, ylle och siden. Ett hörnstycke i blåsvart diamantkypert, W2, finns vid ena spännbucklan. Vid nålfästet finns en linneögla. Här famns även ett sidenband. Detta band kantar ett linnetyg och det blåsvarta diamantkyperttyget. Genom linnet, yllet och sidenet har en linneöglan sytts fast. Biten kom upp 2 cm bakom spännbucklans brätte. Den blåsvarta diamantkyperten fortsatte en bit ut och låg uppvikt mot ovansidan av spännbucklan, vilket gör att jag tror att det är ett förkläde som hängde i linneöglor framtill.
Till graven hör även en diagonlakypert med en invikt kant och andra textilfragment med kanter.
Inga Hägg tolkar det som att det fanns ett tillskuret livplagg i siden i graven, även om hon också föreslår att det är en sjal. Det är en stor bit sidenkypert, som är snett hopfogat, finns på ena spännbucklans skal. Eftersom bitarna är snett hopfogade menar Hägg att det förmodligen är ett livplagg.
Stolpe beskrev sidenband runt nål och nålhållare på likarmat spänne. Två varv vid nålfästet. Hör det här ett livlagget med plagg med siden och sidenöglor och som då hölls ihop med ett tredjespänne? Eller är det en sidensjal som hölls ihop med det likarmade spännet?
I textilmagasinet finns även en låda med trä, ben och ylle.
Utöver textilfragmenten så finns det även textilier på en bronskedja och på bygelsaxen.
Tolkning av förkläde:
Det vore kul att sy ett plagg i sidenkypert. Frågan är bara om det ska vara en sjal eller en liten jacka? I båtgraven i Gamla Uppsala fanns det ju ett fodrat plagg som tolkats som en liten jacka. Men jag har absolut inte råd med tyg till det just nu, så det får vänta
Lästips:
Mitt tidigare inlägg om graven https://linda.forntida.se/?p=10956
Bj 464 i Historiska museets samlingsdatabas https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=Bj%20464
Jag blev inbjuden av Gamla Uppsala att vara med på Vendeldagarna och jag har längtat efter det sedan dess! Det är Beowulfs tid 
Jag har ju varit på några vikingamarknader med försäljning och annat, men vendeldagarna var lite annat med föreläsningar hela dagarna, museet hade barntält utanför och de hade bjudit in de vendelföreningar som finns i Sverige och runtom i Europa! Det kom även en förening från Skäftekärr som var ett kärt återseende och som gör lite äldre tid än vendeltiden. Jag och mitt röda tält är inte med i en förening, men jag kände mig omhändertagen av alla under de tre dagarna.
Jag är från Helgö helt enkelt kanske ska kalla ”min grupp” för Heligastir! Den heliga öns gäster? Så kan de som vill vara med som gäster ibland?
Varje dag kl 16.30 var det vendelparad och den blev bara bättre och bättre. Många kom på besök och intredesbiljetten var 150 kr men köper du biljett till museet så får du årskort direkt!
Fick det här fina porträttet av Burr Öhrström!
Jag har flera uppsättningar smycken och tog bland annat med mig mitt ametisthalsband. Männen återskapar oftast en grav med hjälm från Vendel eller Valsgärd, Ulltuna och så klart Sutton Hoo med King Readvald.
Jag har en grav från Helgö som jag börjat med, men det finns fler roliga olika smycken och pärlor, så jag har lite blandat och finns både ametistpärla och bronsspiraler från Helgö. Ametistpärlor finns i flera kvinnogravar från vendeltiden.
Jag har inte tittat närmare på de olika gravarna ännu men John Ljungkvist har fotograferat många ametistpärlor och skrivit om dom i artikeln ”Postromersk globalisering – spåren av bysans i Sverige 560-800 e.Kr.” Kvinnogravar under vendeltiden har ofta bysantinsk koppling.
Bysans influerad Europa under 500- talet och frammåt och det märks alltså även här uppe i norr, och Ljungkvist har hittat fler kopplingar än som tidigare varit känt med guldföremål, glasbägare och gladpärlor – och även ametistpärlorna. Det som också finns är cowrisnäckor, elfenbensringar och skivformade pärlor av pärlemor. Vanligast, med 29 fyndplatser är ametistpärlorna.
Här kommer några exempel på droppformade ametistpärlor. Oftast har de inte sin lila färg bevarad pga att de varit med i en kremering av de döde.
Ljungkvist föreslår att ametistpärlorna, som var mode i det bysantinska riket, kommer från Egpyren och öknen, mellan Nilen och Röda havet, där det finns gruvor. De stora snäckorna kommer just från Röda havet. Så 500-talet och en bit in på 600-talet är det mest bysantinskt inflytande, sen blir det färre ametistpärlor, slut på elfenben och cowrisnäcker till en bit in på vikingstiden.
Men tillbaka till Gamla Uppsala. Det var ju så varmt och eldningsförbud så Gamla Uppsala bjöd på lunch och middag och allt var superfint ordnat! Vi åt pizza vid gravhögarna vid Valsgärde och fick en toppenguidetur med Anneli Sundkvist.
Mer foton från vendeldagarna kommer i nästa inlägg.
Lästips:
John Ljungkvist 2013. Postromersk globalisering – spåren av bysans i Sverige 560-800 e.Kr. I: Instutitionens historier. En vänbok till Gullög Nordquist. Den finns online.
Gamla Uppsala Vendeltidsdagarna https://www.facebook.com/gamla.uppsala
Det finns många kvinnorgravar från vikingatiden som har liknande uppsättning smycken. Jag tänker mest på dessa när jag tönker vikingatid. Tiden fram till runt 980. Sen i stort sett försvinner spännbucklorna och alla fina pärlor. Modet ändras framförallt med kristendomen. Vissa dräktspännen som varit populära sedan vendeltiden slutar användas.
I en grav från Valbo socken, 7:1, i Järvsta i Gästrikland har en kvinna fått med sig pärlor och smycken som påminner om garvarna på Birka. Men till fyndet hör även två armbyglar vilket inte är så vanligt. Inventarienumrer är 22868. Graven låg i ett jordblandat röse med kantkedja tillsammans med en annan grav, grav 7:2. De verkar ha lite liknande innehåll och båda kvinnorna hade fått med sig en häst i graven. Undrar om de var systrar, mor och dotter eller väninnor?
Pärlorna består av en stor silverfoliemelon, en ögonpärla och mindre silverfoliepärlor.
Hennes spännbucklor är lite olika men av den vanligaste typen – P51.
Armbyglarna är dekorerade med fyrkantiga djupa gropar.
Till dräkten hörde en kniv och en sölja med fyrkantig ram. Hon hade även med sig ett eldstål och en flintabit, så hon gjorde nog upp eld själv!
Ett spännande fynd är en järnring, 616032_HST, Två mindre ringar uppträdda på en större. 1,5 cm i diameter. Det här tolkar jag som att det är en amulettring om de andra järntenarna i graven kanske hör till den. Det är spänannde om den visar på Odensymbolik även om den står inlagd i databasen under ”hantverk och redskap”.
Det fanns även ben kvar i graven. Både månskliga kvarlevor, svin och häst samt ben som inte kunnat bestämmas.
Vem var hon, hur ofta sågs folk över långa sträckor? Åkte de alla till Distingsmarknsden i Gamla Uppsala i sin finaste dräkt?
Fyndnummer för övriga saker i graven 7:1:
Sölja 364343_HST; järnten 616031_HST; järnten 364347_HST; fragment av flinta; järnnit 364346_HST; slagg 364413_HST; kniv 364414_HST; kvarlevor 222444_HST; svin 222446_HST; djurben 222447_HST; hästben 222445_HST; obestämda ben 222448_HST; pärla 364345_HST.
Lästips:
Länk till 22868: här
Blogginlägg om Järvstagrsvfältet här.
Mansgraven från Öremölla är kanske mest känd för sin fina, romerska vinservis och de två glasbägarna med slipade ovaler, men det finns mer att säga wow över! Tex hans ringbrynjeväv och rester av hans dräkt i form av dimantkypert och brickvävda band!
Hans grav är daterad till romersk järnålder, dvs. 1-400 evt. Men en mer specifik datering är ca 100 evt. Mannen fick en brandbegravning i Öremölla, i Skivarp socken i Skåne. Föremålen hittades av bonden Rasmus Bengtsson i Öremölla. De insändes av konditorn F Dahlman och inlöstes med 200 riksdaler. 1872.
Vinservisen lades inte på brandbålet. Istället begravdes mannen inuti den stora bronskitteln.
Kitteln är verkligen fin. Det var oerhört lyxigt då och servisen är den enda kompletta som är bevarad från romersk järnålder.
Det är ovanligt med så ofärgat glas på den här tiden. Slipningen kallar Kent Andersson ”olivslipning”.
Även fast att jag vet att krukan är i keramik, så tycker jag den ser ut att vara gjord av metall! Var det i denna kruka som kryddorna att krydda vinet med låg?
Mannen hade fått med sig, eller på sig, en ringbrynja. Det är flera lådor med ringbrynjeväv och jag tycker det även ser ut att vara brända ben bland fragmenten. Det ska även legat ett järnvapen i graven.
Så tyvärr är det inte så bra bilder på textilierna, men här är de iallafall.
Diamantkyperten är enligt Amica Sundström, textilantikvarie på Historiska museet, vävd i ull med en s-tvinnad spinnriktning och trådantalet är olika i varp och inslag, 40/38. Det är möjligt att banden också ligger i lådan, men det finns ingen enskild bild på dom. Det är fyrskaftad 2/2 kypert i brickväv i ylle med parställda brickor.
Kent Andersson ser textiltesterna som fragment efter att mannen fått med sig en mantel och tänker att även den var romersk.
Amica Sundströms visade häromdagen en återskapad väv i röd diamantkypert, med stora, fyrkantiga diamanter så som de såg ut på romersk järnålder!
Jag skulle gärna suttit i sällskap med Öremöllamannen. Han var förmodligen en legosoldat som gjort tjänst i Rom och återvänt till Skåne. Vi kunde ha pratat om Rom, vävda tyger och druckit varmt vin vid brasan! Kanske fått ett recept på vin med kryddor i för att det skulle bli lite godare, eller om vinet var slut, dricka mjöd eller öl eller någon annan nordisk dryck ur de fantastiska glasen.
Hoppas ni har en bra helg!
Länkar och lästips:
Samlingar: https://samlingar.shm.se/sok?type=object&query=4792&offset=50&rows=10
Catview 4792. https://catview.historiska.se/catview/index.jsp
Kent Andersson, 2019. Rom i norr, Medusa. http://media.tidskriftenmedusa.se/Medusa-40_3_Andersson.pdf
Den här dräkten är folkvandingstid blandat med lite vendeltid. Jag har haft den föe att göra Beowulfvisningar för gymnasieklass på jobbet 
Klänningen är en så kallad peplos och den är vävd i diamantkypert, ett exklusivt tyg. Under är en linneklänning. Fibulorna på axlarna, som håller ihop klänningen användes i olika form under flera århundraden. Den ena har en typisk liten drake upptill.
Brakteaterna, de runda guldhängena, är nordiska omtolkningar av romerska medaljoner och finns att se i utställningen Forntider och i Guldrummet. Hänget som är två fåglar har jag fått i present av Wulfheodenas
Dräktnålarna som håller pärlorna är i silver men skulle helst vara i brons och järn.
Jag har även en guldring efter ett fynd utställt i Guldrummet. Ska ta ett foto på fibulorna på axlarna. De syns inte så bra.
Till dräkten vill jag sy en tunn ylleklänning i diamantkypert. Vilken färg ska jag ha? En nougatbrun kanske, färgad med valnöt? Tänkte göra en dräkt som är helt folkvandringstida. Diamantkypert finns i bland annat Öremöllagraven, som dateras till romersk järnålder.
Önskar er en fin dag!
I domras så letade jag och antikvarie Thomas efter ett bältespänne från vendeltiden. Vi hittade det men jag hittade öven en liten låda med vendeltidens ansikten och formspråk.
Den här lilla lådan innehåller det en kvinna på Gotland behövde till sin dräkt för ca 1500 år sedan.
De två spännena som ser ut som ”kräftor” höll upp hennes dräkt vid axlarna. Förmodligen en ylleklänning som bestod av ett eller två rektangulära stycken.
Spännet med två ansikten kunde sättas fast i klänningen för att hänga en syl och en örslev ifrån.
De två nålarna kan ha suttit på klänningen eller kanske fäst en huvudbonad. Det tungformade föremålet med två hål kanske var något bältebeslag som kunde sys fast i änden.
Med sig har hon även fått spelpjäser som ser ut att vara gjorda av valtand, eller möjligen valrosstand.
Inv. nr. 8767:109. Gravfältet vid Bjers, i Heijnum sn på Gotland, undersöktes 1890 av Direktör F. Nordin.
Kram
Jag har samlat på olika Birkagravar ett tag. Det låter makabert när jag säger det, men det är en hobby som jag delar med ganska många numera
Jag hoppade in som guide för det var någon som fattades i schemat. Inte bra om någon var sjuk, men jag fick en bra dag med två roliga grupper!
Jag behöver göra en goffrerad särk till mig själv, så jag blir lika modern som kvinnan i graven och inte har en gammal slät särk på mig…
Det är så underbara blå pärlor både i fajans, dragna och silverfolierade. Mina pärlor har jag låtit till erka i Indien och jag tycker de blev så fina även om de ljusblå är i glas och inte fajans.
Flera av gravarna har liknande dräktsmycken och då går det lätt att bara byta ut pärlor och kläder. Jag får återkomma till den här graven när jag fått till en goffrerad, finveckad, särk och har ett nålhus i brons och en bygelsax till.
Kram