Jag har samlat på olika Birkagravar ett tag. Det låter makabert när jag säger det, men det är en hobby som jag delar med ganska många numera 🙂
Det var en otroligt fin dag!
Jag hoppade in som guide för det var någon som fattades i schemat. Inte bra om någon var sjuk, men jag fick en bra dag med två roliga grupper!
Spännbucklorna i Bj 515. Foto: Eva Vedin, SHM, CC-BY.Undersidan med tygrester. Foto: Eva Vedin, SHM, CC-BY.
Jag behöver göra en goffrerad särk till mig själv, så jag blir lika modern som kvinnan i graven ❤️ och inte har en gammal slät särk på mig…
Det finns fler saker i graven att fixa, bland annat ett litet hängkors, men jag har kommit en bit på väg.Pärlorna i Bj 517. Foto: Eva Vedin, SHM, CC- BY.
Det är så underbara blå pärlor både i fajans, dragna och silverfolierade. Mina pärlor har jag låtit till erka i Indien och jag tycker de blev så fina även om de ljusblå är i glas och inte fajans.
Flera av gravarna har liknande dräktsmycken och då går det lätt att bara byta ut pärlor och kläder. Jag får återkomma till den här graven när jag fått till en goffrerad, finveckad, särk och har ett nålhus i brons och en bygelsax till.
För några dagar sedan fick jag en fråga om ett föremål från en keramiker jag känner, Lena Arleij. Hon gör bland annat mycket fin återskapad vikingakeramik och driver Månvinds krukmakeri.
Det Lena hade hittat i Dagmar Sellings bok om vikingatida och tidigmedeltida keramik i Sverigen var ett stort fat.
Bild ur Dagmar Sellings bok.
Det stora fatet kommer ifrån en grav på Gotland, i Havor, Hablingbo. Den hittades 1886.
På teckningen syns fina hästar och frågan var i vilket material fatet är gjort i.
Trots att boken handlar om keramik, så är det här fatet i metall som står som brons.
Ut sök i samlingarna. Bronsfatet från en grav på Gotland, Inv nr. 8064, Fid: 476749_HST. Foto: Bertha Amaya, SHM, CC BY. Inzoomat på den ena hästen. Inzoomat på den andra hästen.
Andra föremål som har samma undernummer, 191, och då kommer från samma grav är:
Ett ringspänne 8064:191, 448071_HST. Foto: Bertha Amaya, SHM, CC BY. Ett bältespänne, 448073_HST. Foto: Bertha Amaya, SHM, CC BY. Två bronsringar, 448074_HST. Foto: Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY. Bältebeslag 448075_HST. Foto: Bertha Amaya, SHM, CC BY. Ett träföremål 448082_HST. Foto: Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY. Jag tycker det ser ut att ha varit en träkam.
Det hör även ett till ringspänne till graven. Ett knivbeslag, en kniv, en lerpärla, något i järn och något i mässing.
Personen som fått med sig fatet i graven har haft ett snyggbälte med kniv och en dräkt där möjligen en jacka stängts med ett ringspänne.
Tack Lena för frågan och jag ser fram emot din tolkning av fatet i keramik!
Lästips:
Dagmar Selling, 1955. Wikingerzeitliche und Frümiittelatlerliche Keramik in Schweden.
Jellingehänget från Stora Ryk. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.
Många frågar mig vad det var för tråd som användes under vikingatiden för att trä upp pärlorna på. Jag brukar svara (vaxad) lintråd, läderrem eller silketråd, vilket har hittats inuti pärlor bland annat. Jag ska lägga upp om jag hittar var jag hittat de källorna. Känner mig osäker på läderremmen, men vet att jag läst det någonstans som fynd.
Men här kommer i varje fall en bild på en bevarad tråd, även om jag inte vet vad det är för material i den. Det är ett hänge från den vikingatida silverskatten i Stora Ryk.
Baksidan av Jellingehönget från Stora Ryk. Foto Christer Åhlin, SHM, CC BY. Förstoring av bilden ovan.
Hänge har en liten bit av upphängningstråd bevarad. Metallsalterna i hänget har konserverat tråden, men det står inte i samlingsdatabasen vad det är för slags tråd. Men det syns att det är tydliga fibrer. Om det är lin, hampa eller ulltråd kan jag inte se. Det vore roligt att titta närmare på det i microskop, men nu är det utställt och då blir det lite knepigt att få titta på.
Äldre foto av Jellingehänget från Stora Ryk. Foto Christer Åhlin, SHM, CC BY.
Hänget är gjort i Jellingestil i kopparlegering. Det är 33 mm högt och 37 mm brett. Ni ser ett sammanrullat litet Jellingedjur och jag tycker det ser som om det är någon som griper den om nosen. Baksidan har eventuellt en beläggning av vitmetall. Hänget är utställt i Vikingarnas värld, monter 84.
Den här kvinnofigurinen har jag skrivit om tidigare är nu utställd i nya utställningen Vikingarnas värld. Hon är fortfarande inte så känd, vilket hon säkerligen skulle ha varit om hon hade tolkats som Gudinnan Freja.
Kvinnofigurin från Öja på Gotland. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.
Hon har håret uppsatt i en knut och hon påminner om Freja från Aska i sättet hon håller armarna runt sin mage, vilket tolkats som en gravidmage.
Knuten på Öjafigurinen. Foto Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY.
Hon är 52 mm lång och tillverkad i kopparlegering och dateras till vikingatiden. Den är lite grovt skulpterad, men ansiktet är milt och utrycket fint med armarna om magen. Jag önskar jag visste vem som gjort henne och för vilket syfte. Figurinen hittades vid Hoburg (tg? ) och inlöstes 1863 tillsammans med flera andra fynd, bl.a. två pärlspridare. Det räknas som ett lösfynd.
Öjafigurinen. Foto Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY.
Som jag skrev tidigare så ser hon ut, på ryggsidan, ut att ha ett bälte. Kanske har hon en lång klänning med ett bälte? Eller är det en lång kjol med en jacka och det är jackkanten som syns? Har hon en krage?
Detalj.
Det ser även ut att vara någon sorts ränder bakpå halsen, vilket skulle kunna vara ett halsband. Eller så är det en synvilla… Önskar jag kunde titta på henne lite närmare. Nu är hin utställd i monter 16, som handlar om kvinnor under vikingatiden.
Inv. nr. 3053, 457610_HST. Öja, Gotland. Foto: Ola Myrin och Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY.
Det finns så många föremål från vikingatiden att återskapa. Min plan var att göra större brons eller mässingsnålar och nu har de kommit fram. Jag tänkte sälja dom som synålar, vävredskap eller prylar eller liknande, men så hittade jag den här enklare dräktnålen från Bj 138 B och tänkte att det blir fint att göra av några av dom.
Frågade igår på facebook hur de med en ring används och flera svarade att de använder dem i kappan, manteln eller sjalen eller i peplosen och sätter ett snöre i och gör en åtta runt nålen. Eller så fäster de en läderrem i och knyter runt spetsen. Jag har bara använt nålar utan ring med pärlor mellan två nålar, men jag vet inte om det är rätt. Det verkar vara bra i alla fall med ringen,6 om hålet inte är så stort.
Jag ser denna typ av dräktnål lite som en enklare nål, men det kanske den inte är.
I grav Bj 138B hade den gravlagda blivit kremerad. Hon hade fått med sig mitt favorit borres-spänne och flera pärlhängen.
Borrespännet i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli. Pärlhängen från Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli. Ringspännet i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Personen hade även fått med sig ett litet ringspänne i silver. Jag är fortfarande inte säker på hur den ”pärlade tråden” är gjord, med tanke på att den är slät på pärlhängenas öglor. Ett av pärlhängena är en glaspärla upphängs på guldtråd. Det finns även i Bj 660, som jag återskapat.
Ett intressant bronshänge med små stavar följe även med den döde. Skulle vilja se det lite närmare.
Bronshänget med små stavar i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli. Pärlorna i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Kvinnan bar mängder med pärlor av glas, agat, bergkristall och karneol.
Skärmbild av innehållet i Bj 138 B, från Sök i samlingarna, SHM.
Hon fick även med dig en flinta, kam, beslag, isbroddar och en glättsten och i graven fanns även båtnitar.
Sammansatt kan från Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli. Två broddar till skorna. Teckning Harald Faith-Eli. Båtnitar från Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli. Och sist men inte minst glättsten i Bj 138B. Teckning Harald Faith-Eli.
Kvinnan, eller om det är en yngre person, har får vi förmoda fått en brandbegravning i båt. Det saknas spännbucklor så kanske dräktnålen använts istället? Nu kommer ren spekulation: Det skulle ju kunna ha kommit bort en dräktnål! Det lilla runda spännet kan ha suttit i särksprundet och ringspännet i en tunnare sjal eller liknande. Det är hur som intressant att tänka att en liten dräktnål är som en enkel variant av spännbuckla. Kanske till och med använd i någon form av peplos, en äldre typ av dräkt och kanske vanligare innan vikingatiden om vi tänker bort Gotland, där den verkar fortsätta in i vikingatid.
Jag behöver läsa på lite mer om dräktnålar och se hur de ligger i eventuella skelettgravar 🙂
Inget lästips idag med än Birkaböckerna av Arbman 🙂 Har Jutta Walters bok och ska läsa lite i den.
Äntligen har jag vågat och tagit mig tid att sy en börs med dekor av gyllenläder efter fynd från Birka. Sofia har gjort flera efter att ha sett hennes så fick jag mod att sätta igång. Den här är gjord i renskinn jag hade hemma och gyllenläder som jag köpt.
Nu börjar det…
Det jag använt förutom att rita upp mönstret på papper är: läder, gyllenläder, stämjärn, hammare, litet annat träverktyg, skärbräda, nål, sentråd, sax och lite lim och massornas tålamod…
Alla delarna. Den nedersta delen behöver vara bredare och ha mer sömsmån. Mer invikingsmån behövs även på fickornas övre del.
Skulle behöva ett smalare stämjärn, för det ska egentligen få plats fler rader med gyllenläder, vilket syns på kopian som varit utställt på Historiska i förra Vikingautställningen (se nedan). Undrar även om den längsgående raden på mitten på framsidan borde gå hela vägen?
Gyllenlädret är kromgarvat, men renskinnet är vegetabiliskt garvat.
Insidan när den var ihopsydd. Fuskade med modernt lim för att få in kanterna i öppningen. Undrar vad det använde för lim på originalet? Benlindorna? Fisklim? Skulle ha dragit mer i skinnet så det blev bättre i hörnen, men det här var ju en provbörs.
Trodde först att det inte skulle gå att få ihop den, för lädret är lite för tjockt, men med lite tvång så gick det. Har beställt mer läder som är lite tunnare. Det gick iallafall lättare att vända den än jag trodde att det skulle göra.
Det tog lång tid… Dekoren på nosen blev lite sned. Nästa ska jag försöka höra så det inte blir fult med fästningen av gyllenlädret. Skulle vilja att det var ett foder i den. Baksidan. Den är alltså mer dekorerad på insidan…Framsidan.
De små flärparna i sidorna gjorde jag lite för små. Nästa gång ska jag göra dem längre. Nu har jag lagt den i press, så den blir lite platt och stannar ihopvikt. Om det inte funkar får jag nog blöta och pressa den.
Lite börshistoria
I grav Bj 750 på Birka så ska det ha hittats två börsar, men jag vet inte riktigt vilka delar dom hör till vilken börs, för bilderna i sök i samlingarna har delar från samma börs på fotografierna.
Hjalmar Stolpe grävde graven 1879. Jag har med andra ord försökt återskapa en vikingatida börs, som kan ha kommit långt bortifrån då och som varit i samlingarna i över hundrafyrtio år!
Vill tack Catrijn för att hon fotat originalet, från sidan, från förra Vikingautställningen Kopian som varit utställd på Historiska museet. Måste leta efter om jag har något eget foto på den. Det är snyggt med rött läder. Undrar vem som gjort den.Skärmdump från Vikingar.historiska.se som visar några samma delar på båda fotografierna. Foto av Jens Mohr, SHM, (CC BY). Så här ska nog den ena börsen ligga. Harald Faith-Elis foto. SHM, (CC BY).
Det är tydligt att gyllenlädret går hela vägen ut i kanten. undrar just om det är tunt getskinn. Det ser även ut som att skinnet är invikt inåt på fickorna, men det är trots det högupplösta fotot svårt att se.
Harald Faith-Elis, SHM, (CC BY).Foton Harald Fasth-Eli, SHM, (CC BY).Harald Faith-Elis, SHM, (CC BY).Notera texten att fragmenten är från börs 2.
Tillägg från Birkamuseet
Rekonstruktionen av börsen i Bj 750 på Birkamuseet.Rekonstruktionens framsida. Lite svårt att fotografera bara.
Det är grav Bj 750 som återskapats på Birkamuseet i basutställningen för så länge sedan. Museet invigdes 1996 och det är otroligt fina och lyxiga rekonstruktioner.
Jag tror att jag behöver skaffa ett smalare stämjärn, så hålen inte blir så breda. Fattar inte hur jag ska få in så många rader annars.
Ny upptäckt?
Upptäckt som jag tänkte att vi nog borde skriva en artikel om, är att det inte är gyllenläder i mittespåret, men det kan ju vara någon som redan skrivit om det. Ska leta lite i Birkalitteraturen där Anne-Sofie Gräslund skrivit om den.
Över allt på det som syns på nya bilden så saknas mittenranden med gyllenläder. Skärmdump. Här är från samma bild. Skärmdump.
Så med Amica så ska jag nog titta närmare på fotona och skriva om det som ett miniprojekt om ingen redan gjort det. Det fascinerar mig hur mycket jag lär mig på att återskapa och titta. Att så mycket är en vana att se – att jag inte ser det ordentligt förens jag verkligen tittar, från en ny vinkel. Då blir blir saker ibland annorlunda.
I det här fallet så är det ju den tidigare återskapade börsen som fått sådant genomslag, så visst, det är ju baksidan av återskapande -att det är någons tolkning. Men det är ändå värt det tycker ha, att få en känsla för hur något kan ha sett ut.
Andra föremål
På Pintetest hittade jag den här rekonstruktionen av ett kamfodral från Bj 1074.
Nu har jag äntligen sytt en bäversvansbörs! Har varit på Birka några dagar, med sällskapet I förfäders spår och tog mig tid att börja sy ❤️
I en vikingatida grav på Långön, i Tåsjö socken i Ångermanland, hade den döde begravts med en skinnbörs med ett föremål av korroderat järn som troligen är ett eldstål. Graven som var en skelettgrav under hög, undersöktes 1906.
Fid 528570_HST. Bäversvansbörsen från Långön, Tåsjö sn i Ångermanland. Dat 800-1100. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.
Länge ansågs det, efter utlåtande av experter på Naturhistoriska museet, att skinnet var från en varanödla, men Moa Råhlander, som nyss gått på en garvningskurs och sett garvad bäversvans insåg att det inte var en exotisk import från kanske Sydostasien, utan istället skinn från en bäversvans, förmodligen från platsen.
Börsen består av ett yttre lager av bäversvansskinn och ett inre lager av textilt material. Ett perfekt material att ha sitt eldslagningskit i!
Har köpt bäversvansskinn av Linda Maasing, Rejmyre smedja och garveri.
Jag valde linnetyg som foder. Skulle iof kunnat välja ylle också. Det står inte vad det är för textilt material i.
Halv bäversvans, linne och fusksenstråd.
Först klippte jag isär svansen, men börsen är gjord av hela längden på svansen. Svansen har ju som en över och undersida och satt ihop i ena sidan. Fyndet är så litet, kanske 7 cm att jag inte ville göra för stor börs. Sen sydde jag ihop den i sidorna med en sorts fusksentråd. Lite som beige tandtråd… Behövde blöta skinnet sen för att kunna vända det. Jag klippte inte bort det lite köttigare i svansgästwt, utan vek in det istället.
Därefter sydde jag en liten påse av linne och stoppade i och så sydde jag fast linnet i locket.
Flätat band av Sofia Holmer.
Tänkte att jag ville ha en enkel stängning, utan knapp. Vet inte om det finns något spår av någon stängning, men valde att ha ett flätat band, som Sofia flätade. Det är en fyrfläta.
Den färdiga börsen.
Så nöjd! Nu behöver jag bara ett eldstål, för jag gick en fnöskekurs med Fredrik Hellman.
Kram
Lästips:
”Bäversvansbörsen från Långön”, tidigare blogginlägg. https://linda.forntida.se/?p=14953
Moa Råhlander, 2017.The Långön pouch is not made from lizardskin, I: Fornvännen, 122:4, s. 249-251.
Har sytt mitt första flärpförkläde nu. Det är ett test och inte i bästa växtfärgade tyget, men jag tycker den blev någorlunda. Blir spännande att se hur det känns att ha på sig.
Diamantkypert vävt på Adelsö, hängselkjoltyg köpt av Susanna Brommé och sidentyg köpt av Kvalitativt krigsbyte.
Kombinationen av tyger är inte efter något specifikt fynd utan från olika fynddetaljer. Jag ville prova hur det skulle se ut och jag tycker om färgkombinationen. Förklädet fick bli i diamantkypert för att jag hade en liten bit kvar och för att gummorna på guldgubbarna har rutiga förkläden 👌
Linneskoning.
Först fållade jag kanterna på diamantkyperten. Diamanterna hamnade på sniskan för jag ville ha stadkanten uppe och nere. Det var inte nödvändigt men tyget som blev kvar på min tygbit kan jag ha som sjal nu eller kanske till en väska. Sen sydde jag fast en linneskoning. Den skulle kunna ligga ovikt uppåt.
Syr fast sidenbandet.
Jag sydde fast sidenbandet från framsidan. Tog den bit jag hade, så klippte det smalare när jag sytt klart. Det här är en för bred bit. Sidenbandet går inte hela vägen ut i kanten på förklädet, för då hade jag behövt skarva. Jag har använts sidenets hela bredd och sytt fast den centrerat.
Därefter vek jag runt kanten och vek in, som en kantbandskantning som i birkagrav Bj 464. Det är osäkert vad det är för sorts fynd mer än att det suttit öglor på och hängt i spännbucklorna, så det kan alltså vara del av själva hängselkjolen också, men att ett hörn bevarats och inte sidan på kjolen. Denna grav är det annars ovanligt mycket siden bevarat i. Borde kanske skriva om det någon gång.
Bj 464 spännbuckla med tygrester där kanten syns. Hägg beskriver det som hörnstycke till hängselkjol. Bild ur Hägg 1974, s. 121. OBS! Men nu har jag tittat på det i microskop och jag tror inte längre på ett hörn. Textiliernas olika lager. Bild från Hägg 1974, s. 121.
Här syns i skissen hur sidenet går runt ylle och linnetyg och att öglan är fastsydd på baksidan. Under ligger två linne/hampatyger som inte satt ihop med flärpförklädet.
Lagerordningen av ylle, linne och siden i spännbucklan. Bilderna visar olika stadier av frampreparering. Bilder från Hägg 1974, s. 121.
Här på skissen syns att yllet bevarats utanför spännbucklan men inte linnetyget eller sidenet. Även stygn verkar synas.
Hörnet.
Jag skulle kunna ha gömt sidentyget helt under spånnbucklan. Kanske blir så med mina lyxigare spännbucklor.
Linneöglorna sydde jag i samma, lite grövre linne öängs med sidan. Brukar göra mittsöm på linnebanden som ligger över axlarna. Det är alltid bra att spara på små linnebitar och remsor. Tänker att även vikinga-sömmerskorna hade små snuttar de sparat på för mindre lagningar och utbute av öglor eller annat 🙂
Till små linneöglor.
Så här blev det. Ska ta foto med den på mig sen också. Vad tycker ni? Tror ni på flärpförklädet? Eller kan det vara ett hörn frpn en omlottklänning? Det vore kul att prova en variant på omlottklänning.
Kram
Lästips:
Inga Hägg 1974. Kvinnodräkten i Birka. Uppsala.
Ulla Mannering, 2017. Iconic costumes, Skandinavian late iron age costume iconogrsphy, s. 54, 113.
