Sjöhistoriska

Hittade just en gammal affisch från tiden på Sjöhistoriska!

Under 2006 var jag vikarie på Sjöhistoriska museet. Det var otroligt lärorikt och jag tänkte att det var som en snabbkurs i att driva pedagogisk- och eventverksamhet på ett museum. Plus att jag skulle läsa in mig på allt så jag kunde visa det. Jag fick dispans minns jag, att slippa visa Estoniautställningen. Jag gick aldrig ens in för för att jag var så rädd. Men jag använde det vita, stora uppblåsta rummet ibland. Dessutom var jag mötessekreterare och hade hand om alla bokningar och förelåsningskvällar. För att inte tala om ”Stora sjösäkerhetsdagen”! 😱🤩

Jag vet ärligt inte hur jag klarade det för året, men jag hade fler underbara människor att jobba med och vi hjälptes åt och hittade på saker tillsammans 🌸

Jag använde nog Word när jag gjorde den här ❤️ Så glad för det året!

Kram

Buddhan på 800-talet

Igår hade jag en guidetur på Helgö och jag pratade bland annat om Helgöbuddhan – den mycket exotiska Buddhan som hamnade på en vikingagård på den heliga ön Helgö under senast 800-talet, även om den tillverkades på 500-talet i Swatdalen, då i norra Indien, idag en del av Pakistan.

Helgöbuddhan. Foto. Ola Myrin, SHM, CC-BY.

Helgöbuddhan tillverkades sannolikt i Swatdalen, dåtidens norra Indien men idag ligger det i Pakistan, på 500 talet evt. Sen tog den sig, vilken väg och hur lång tid det tog vet vi inte, hela vägen till Helgö. Där hade den en läderrem runt hals och arm och hamnade slutligen i marken möjligen i samband med en brand i husgrupp 2, runt 850.

Han föreställer Shakyamuni Buddha, grundaren till buddhisten, även kallad Siddhartha Gautama. Handen håller han i Varanamudra som symboliserar generositet.

När Helgö började användas som en helig ö och det offrades nedanför en bergknalle, så hade Buddhan inte tillverkats ännu. Det skulle dröja några hundra år innan den började sin resa för att tillslut hamna på Helgö. Jag har inte tänkt på det så förut.

Men så hade jag för mig att det fanns en liknande någonstans, men det var Osebegsbuddhan jag måste ha tänkt på 🙂

Buddhan från en hink i Osebergsgraven. Foto: http://saamiblog.blogspot.com/

Det är en figur i lotus som sitter som dekoration på en hink funnen i graven. Osebergsgraven är daterad till tidigt 800-tal och tänk om personen som tillverkat den sett Helgöbuddhan. Vad tror ni? Den ser lite sur ut och har inte så mycket andra likheter än just benställningen, men ändå? Helgöbuddhan borde ju ha varit ett så märkligt föremål att se så långt innan vi fick egna skulpturer att den påverkat på något vis.

Det finns tidigare romerska skulpturerna som hittats i Sverige, varav en på Helgö, som jag inte hittar någon bild på men som fått ett vägnamn ”Bronsgudens väg.” Och med tanke på all den metallverksamhet som försiggick på Helgö, med kunniga smeder, så måste de ha fascinerats av Helgöbuddhan.

Baksidan med hål och lagningar. Den saknar den bakre delen. Foto: Ola Myrin, SHM, CC-BY.

Det kan vara så att de två lagningarna på baksidan är gjorda på Helgö. Då den är ihålig är ett förslag att den från början var ett relikvarium.

Inzoomat foto: från skärmdump. Foto:Ola Myrin, SHM, CC-BY.

”Trollkors” eller uppochnedvänt hjärta?

Inom vikingavärlden så kommer ibland trollkorsets vara eller ickevara upp.

Hänge i järn. Foto: Yliali Asp, SHM, CC-BY.

Hänget är hittat i ett samiskt depåfynd, ett offerfynd, i Unna Saiva, där mängder med föremål lagts ned.

Vi vet inte om det använts som amulett för att skydda sig mot troll av samerna. Om någon känner till en samisk sedvänja med denna typ av amulett, så får ni gärna höra av er.

Annars är det troligen en nymodighet att bära denna form av hänge som ”trollkors”.

Men denna finns alltså från vikingatiden 💕

Nytaget foto av ”trollkorshänget” – uppochnedvända hjärtat. Foto av Ola Myrin, SHM, CC-BY.

Kram

Kvinnan som flyttade till Trøndelag

På facebook dök det häromdagen upp ett nytt fantastiskt, vikingatida textilfynd med broderier bevarade samband med ett ylletyg på en spännbuckla, så jag tänkte skriva lite om det med hjälp av de inlägg och bilder där jag läst om fyndet på nätet, då ingen rapport finns ännu. Det är NTNU vetenskapsmuseum som delat.

Att det är så spännande är just för att det finns väldigt få bevarade broderier från gravar med spännbucklor och folk tycker om att brodera ❤️

Textilen är hittad i en kvinnograv som undersöktes 2020 i Hestens, Heim kommun i Trøndelag i Norge. Graven påträffades på en plats utan andra gravar och det såg ut som en svart rektangulär nedgrävning. Eftersom att jorden svar svart och fet så tänkte arkeologerna att det kanske kunde vara en grav trots allt och det visade sig vara en kammargrav, 1,7 m lång och 1 m bred – en grav som ett rum i marken. Jag undrar hur djupt ned under marken den låg. Den verkar ju inte haft en hög över sig, eller om det är så att en hög blivit bortodlad?

Det är högts ovanligt med en kammargrav i Trøndelag, de förekommer mer i sydöstra delen av Skandinavien och visar alltså på inflytande utifrån. Graven ses som en rik elitgrav och kammargravar brukar finnas nära urbana miljöer, eller i allafall samband med gravfält med flera gravar, som på Birka och i Hedeby. Jag var som student med och grävde en kammargrav på Lovön nära Drottningholm, som låg lite avsides från övriga gravar på gravfältet. Den hade också stolpar i hörnen lika som Hestensgraven.

Illustrationen visar hur kvinnan låg i graven och vilka föremål hon fått med sig. Illustration: NTNU, Vitenskapsmuseet.

Hestnesgraven har daterats till 850-950 evt och den faller väl i bland Birkagravarna. Hon var ett par spännbucklor av typen P51, vilket iof är en vanlig typ under denna tid, men som också kvinnan på Lovö bar.

Textilierna

I graven fanns det åtta olika textiltyper bevarade, varav en i väldigt fin kvalitet.

Bild från filmen och det ser ut att vara diamantkypert.
Den ena spännbuckla med små textilier och ben och tänder bevarat under. Spännbuckla av typen P51. Foto: Eystein Østmoe.

I ena spännbuckla, ovan, fanns förutom lite små textilbitar på ytan, ben och tänder bevarat inuti. Textilbitarna går inte att ta bort då de är så sköra.

Broderierna på den andra spännbucklan utritade i grönt för att synas. Det är alltså inte grön tråd. Foto: NTNU, Vitenskapsmuseet.

Den andra spännbucklan hade 11 cm ylletyg med broderier bevarat. Det är otroligt spännande då det inte finns så mycket fria broderier bevarade på vikingatida textil. Från Birka finns tex endast små, små broderier och kantringar. Här i Hestnes är det kedjestygn och förstygn i broderierna, som skiljer ut sig från varpgarn och inslagsgarn. Själva broderierna är broderade i två olika ullgarner. Det ena är enkeltrådigt och det andra tvåtrådigt. Broderier är broderat på ett lite grövre ylletyg i 2/2 kypert med en trådtäthet på 14/10 trådar per cm. Broderier har en annan färg än tyget.

Spännbucklan med broderier. Foto från: https://gemini.no/2021/04/enestaende-vikingtekstiler-funnet-i-kvinnegrav/?

Kedjestygnen är broderade med olika längd och olika överlappning. Förstygnen är jämnare och ca 0,4 cm långa. Broderiet finns inom ett område på 6 cm men det går inte ännu att se om det är ett motiv eller inte, men de ska jobba på det nu framöver. Det finns ingen textilkonst bevarad i samband med broderierna, så det går inte att veta om det är en kantning, men eftersom stygnen ligger som mitt på spännbucklorna så är det troligtvis inte en kantning.

I ett litet område mot kanten av textilen finns det en liten bit bevara av en 0,4 cm bre snodd som är påsytt i textilfagmentets kant, vilket likande en snodd från en Osebergstextil. Snodden ser ut att ha en annan färg än tyget (fig. 5-49, side 211 i Osebergfundet band IV).

Kanske är det ett broderat ytterplagg vi ser. En kappa eller en sjal. Det verkar som att ordningsföljden för spännbucklorna är rätt, eftersom broderier är uppåt. I Birka har ibland det blivit omvänd lagerföljd då spännbucklorna tippat framåt eller sjunkit in i underliggande tyg. Tänk om man kunde få se när hin prövade sitt nya , broderade plagg? Eller det kan ju såklart vara ett begravningsplagg, men jag vill ändå tänka tanken att de var glada över allt jobb med vävning och sömnad och sedan ha ett färdigt plagg att använda, som blev som en del av dem. Så pass att de fick följa med i graven på sista resan.

Jag undrar vad de andra textilierna varför några? Ser fram emot rapporten!

Textilhantverkare

De tänker att den gravlagda har arbetat med textilier. Redskapen hon fått med sig i graven är två ullkammar, en sländtrissa, en skära och en liten kniv. Kniven förmodar jag är det okända föremålet på gravskissen.

En sländtrissa var mitt första arkeologiska fynd när jag grävde kammargraven på Lovö 😍. Undrar vilket material sländtrissan är tillverkad i?

Sländtrissan och ett treflikigt spänne. Foto från filmen.
Ullkammarna. Foto från filmen.

Jag känner inte till så många fynd av ullkammar från en grav. Det känns väldigt spännande. Ullkammar används för att reda ut ullen och för att separera överhår, täckhår, från underhår. De funkar annorlunda än kardor. Jag har ett par och de är roliga att använda även om jag får lite panik av alla vassa piggar.

Den lilla skäran. Foto från filmen.

Skäran tolkar de som att hon skulle ha kunnat använda den för att skörda växter till växtfärgning. Det vore roligt om de kom fram till vilka färger, och till och mer vilka växter, som använts.

Pärlorna

Vid kvinnans högra axelparti ligger det samlade pärlor i massor, 339 st, flera av som är pyttesmå gröna och lilaaktiga glaspärlor. De små pärlorna har förmodligen varit fastsydda på något.

En kvinna i en facebook kommentar berättade att det i Steigen finns en grav med med rundt 1100 liknade miniatyrpärlor. På Birka finns också en parallell till de små pärlorna. I birkagrav Bj 526, i en kvinnan kistgrav norr om Borg fanns 46 st små gröna pärlor av samma sort. Några pärlor låg på rad men de små utspridda inom ett avgränsat område. Undrar vad de bar för plagg med fastsydda minipärlor?

Birkagrav Bj 526 ur Arbman, Birka I.
De små gröna c och d. Färgen i Die Gräber är för dov och pärlorna är grönare.

Undrar ju vem som sålt små miniglaspärlor på vikingatiden? Köpte de ett färdigt, importerat plagg eller har någon suttit och broderat fast dom här i Skandinavien? Tänker på huvudbonader från Egypten med pärlor som man kan köpa som turist nu för tiden 🙂

Vem var hon?

De funderar över varifrån hon kom och hur hon kom till Trøndelag. Det var mycket kulturkontakter då över ett stort område. Allianser och arrangerade äktenskap var viktigt för ledande familjer. Ett sätt att ta reda på mer om henne är att analysera tänderna och benen och jämföra med studier av tex strontium i benen från Birka och Hedeby. Kanske kom hon till Trøndelag genom ett aristokratiskt giftermål? Hoppas de hittar något spännande i sina analyser.

Hade hon det broderade plagget och de fastproderade pärlorna på sig när hon kom dit? Vem i så fall gifte hon sig med? Kan hon ha flyttat till Hestnes av någon annan anledning? Tyckte de att hon var exotisk? Hon fick i allafall en fin grav i en miljö där de inte begravde människor i kammargravar, nära vattnet och med redskap som hon kunde tänkas vilja använda i livet efter detta.

Och tänk om Birkafynden hade grävts ut så här noga och all textil dokumenterats i fält bättre.

Kram 🤗

Lästips

Facebook inlägg https://fb.watch/5dna_gE50k/

Artikel https://www.nrk.no/viten/spesiell-vikinggrav-funnet-sor-i-trondelag-1.15211058?fbclid=IwAR3JzoYmVH99vjWebW4gsf_N3jw3KWsDxHM3ciFBiS-ho4WAkloNJDmMuDA

Artikel https://gemini.no/2021/04/enestaende-vikingtekstiler-funnet-i-kvinnegrav/?

Här kommer rapporten såsmåningom att publiceras https://www.ntnu.no/museum/

Osebergsfundet band IV. Ska kolla upp hela referensen. Men måste hitta boken först.

Arbamn, H. Die Gräber. Text und Tafln.

Bävertandsamuletten

När jag läst på om Helgö så har jag stött på information om en bävertandsamulett från husgrupp 3 och häromveckan fick jag se den på riktigt. Jag har sett en bäver gå över vägen en gång och jag har sett dom simma. De är lite magiska djur, tycker jag.

Bland alla små askar i lådorna låg bävertansamuletten.

Tanden är infattad i brons men jag tog inte upp den, så kunde inte se om den går att hänga i en rem.

En till bild på den.

Det är Sveriges största gnagare pch även om de gnager av ett helt träd så gör det inget för tänderna, för de bara fortsätter att växa ut!

Den väger 2,91 gram och är 3 cm lång.

Två bilder på amuletten. Framsida och baksida. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC-BY.
Bäverfällt träd!.
Vilka imponerande gnagare de är.

I husgrupp tre är fullt av terasser med olika verkstäder och jag undrar vem som burit amuletten – tänk om det var bronsgjutaren…

Kram

Staden, Draken, Prinsessan och St Göran

St Göran firas internationellt idag den 23 april. Göran var en helig riddare, martyr och hjälpare i nöden. Jär kommer en förkortad version av legenden, men min egen omskrivning emellanåt, men den bygger på Legenda aurea – The Golden Legdend.

Göran var en ung man av hög börd från Kappadocien och han levde runt år 300 (Legenda aurea). Han kom att bli en krigstribun i den romerska armén.

Del av målningen i altarskåpet från Västra Ed i Småland, daterad till 1526. Foto: Linda Wåhlander.

En gång kom kom han till staden Silene i Libyen och där var det en hemsk drake som terroriserade folket. Draken ville ha två får om dagen att äta, men till slut började fåren i staden ta slut. Då var folket istället tvugna att ge draken ett får och en människa att äta.

Foto: Linda Wåhlander.

För att välja människa att ge till drakem drog de lott om vem som skulle offras och ingen slapp vara med på lottdragningen. Till slut drog kungens dotter lotten.

Foto: Linda Wåhlander.

När hon var påväg ut ur staden och gick så sakteliga mot draken för att offra sig själv, så kom Göran ridande. Han sa till prinsessan ”Frukta inte mitt barn! I Kristi namn ska jag hjälpa dig”. Han var beväpnad med ett kors och med sin lans for han mot draken och sårade draken svårt.

Foto: Linda Wåhlander.

Han sa till prinsessan att hon skulle ta sin gördel från midjan och lägga den om drakens hals och sedan leda draken in i staden och det gjorde hon. När invånarna i staden såg prinsessan komma med draken i koppel och St Göran till häst, blev de skräckslagna. Men Göran lugnade dom och förklarade att Gud hade sänt honom för att hjälpa dom.

Han sa att om alla i staden lät döpa sig, så skulle han döda draken åt dom. Naturligvis döpte sig alla och då dödade Göran draken som han lovat.

Prinsessans pappa Kungen lät efter det bygga en kyrka i staden till Jungfru Maria och Görans ära. Från altaret i den nya kyrkan rann det upp en vattenkälla och det vattnet botade alla sjuka som drack av vattnet. Efter det så lämnade Göran staden.

Uppdatering:

Nu har jag hittat ursprungstexten på latin. Den kunde jag inte läsa, men översättning till engelska fanns, se lästips. I den står det mycjet mer! Bland annat så står det att draken höll till i en sjö (någon form av vatten) i närheten av staden. Och att efter att Göran dödat draken så ville kungen ge pengar till Göran, men han tackade nej och sa att kungen hellre skulle ge pengarna till fattiga.

Så tack till dig som undrade om källan. Det gjorde att jag letade upp och läste i Legenda aurea själv, även om det inte blev så tydligt på latin och endast en onlineversion. Men det fanns flera översättningar och tillslut hittsde jag St Geroge! Hade ju bara läst en förenklad version i boken Helgonlegender.

Västra Eds altarskåp från Småland. Foto: Lennart Karlsson.

Målningen med Prinsessan, staden och St Göran och Draken kommer från en medletida altarskåp från Västra Ed kyrka i Småland och daterad till 1526.

Hela målningen. Foto: Lennart Karlsson.

Jag gjorde även bilderna med ett tecknat filter, så här kommer dom. Tyckte de blev fina 🙂

Kram

Lästips:

Dent, JM. mfl. 1900. The Golden ledgend – or lives of the saints. Vol 3. (Se länk nedan).

Legenda Aurea i olika översättningar. https://openlibrary.org/works/OL813733W/Legenda_aurea

Pegelow, Ingalill. Helgonlegender – i ord och bild.

Historiskas medeltida bildsida http://medeltidbild.historiska.se/medeltidbild/visa/foremal.asp?objektid=940502A2

Kortisutflykt till Björkö idag – på backsippejakt

Tog en liten kortisutflykt till Birka för att hämta böcker och hälsa på Veronica och hundarna. Det var skönt för Sally och mig att komma iväg hemifrån en stund.

Lilla sötnos
Den magiska ön

Vårbirka! Undrar hur byn över vårens Birka såg ut på 900-talet? Var det mycket rök? Många båtar på fjärden? Hördes livet från ön över till Adelsö?

Sally fick springa lite fritt med Disa och Hilda

Det behövs att få träffa andra människor men det behövs även att Sally får träffa andra hundar. Disa och Hilda är så bra på det 😊

Dansängen nedanför gravfältet Borgshage
Sally, Disa och Hilda
Nagelört, fast den är mycket mindre än en nagel…

Det blommade nagelört överallt! Det är en så söt blomma och så liten, precis som Sally.

Nästan omöjligt att få Sally i skärpa 😂

Sally i Borgshage

Vilken pose – jag är imponerad!

Vi letar efter backsippor
Backsippa på grav

Till slut såg vi några nyvakna backsippor 🌸

Backsippa med humla

Även en humla hade hittat en blomma 🐝

Sally och nagelört

Tack Veronica för idag och tack för mackorna ❤️

Kram

Vounihuvudet på Medelhavsmuseet – en cypriotisk Afrodite?

Vounihuvudet. Foto: Ove Kaneberg, SMVK Medelhavsmuseet.

På Medelhavsmuseet finns i utställningen om Cypern ett arkaiskt skulpturhuvud kallat ”Vounihuvudet”. Det har lite androgyna drag men tolkas oftast som feminint. I en cypriotisk katalog hittade jag förslaget, av A. Hermary, att det är en cypriotisk Afrodite och jag tänkte för många år sedan skriva min uppsats i antiken om det, men det blev aldrig av. Nu går jag kursen igen och funderade återigen på om jag skulle skriva om detta, men jag vet inte om det är intressant?

Syftet skulle i så fall vara att undersöka om huvudet från Vouni på Cypern föreställer gudinnan Afrodite. Några frågeställningar skulle kunna vara:

–          Föreställer det så kallade Vounihuvudet i Medelhavsmuseets samlingar en arkaisk Afrodite?

– Vilka skulpturelement finns bevarat på huvudet och hur förhåller de sig till Afrodite?

–          Finns det andra kopplingar till Afrodite i palatset i Vouni?

–          Finns det skulpturer från samma tid som tolkats som avbildningar av Afrodite?

–          Hur förhåller sig huvudet till andra arkaiska skulpturhuvuden?

Jag vill så gärna veta om det håller och skriva om det och samtidigt tar det emot eftersom Medelhavsmuseet inte verkar tycka att det är Afrodite.

Utställd på Liljevalchs 1933. Foto: John Lindros.

Vounihuvudet

Huvudet hittades när svenska arkeologer grävde ut ett palats i Vouni på nordöstra delen av Cypern och huvudet är en del av samlingarna sedan 1928.

Huvudet är tillverkat i mjuk kalksten tolkat som föreställande en kvinna. Det är daterat till arkaisk cypro-grekisk stil, ca 520–480 f.Kr. Huvudet är 28 cm högt och 16 cm brett och är i naturlig människostorlek. Kroppen saknas. Ett fragment som matchar huvudets kalathos finns i en liten låda i förvaringsrum 1, låda B:2:11 (V.s.n.030). Flisa 3.

Så här står det i samlingsdatabasen:

“Head belonging to a lifesize statue. Softly triangular head with slightly smiling mouth following the curve of the chin. Rather thin, rounded lips. Ridged eyebrows, lancet-shaped eyes with long tearducts, slightly tilted towards the nose. Long, slender, pointed nose with flaring, carved nostrils. High cheekbones. Smooth, vertical brow. Wearing high diadem/kalathos with dancing figures alternating with double rosettes (one on top of the other). The figures have bent knees, with legs depicted in profile and torso en face, arms stretched upwards, with joining hands; wearing knee-long tunics with belts. Below the kalathos is one row of kymation ornament, and one row of spiral hair-curls. In front of each ear is a thick twisted curl with upturned end. A mass of wavy hair at back of head. Large earrings with pendants. Traces of necklaces.” Carlotta, Medelhavsmuseet, 20210306.

I Medelhavsmuseets samlingar finns även V.309, som är ett liknande huvud funnet i Vouni.

Afrodite på Cypern

Afrodite har en lång koppling till Cypern och hon är mer påklädd än i tex Grekland. Senare blir hon Venus i Rom och ses nästan enbart som en kärleksgudinna. Men på Cypern kan hon vara stadens gudinna och ha en stad på huvudet.

Det har genom årtusenden funnit en sorts modersgudinna på Cypern ö, sedan stenåldern, och med tiden kommer en östlig gudinna in som kommer att bli den grekiska gudinnan Afrodite.

Afrodite klev enligt myten upp ur havet, där hon fötts, på Cypern i Paolos vid Petra tou Romiou. Där ligger en helgedom till henne. På Medelhavsmuseet finns en guldringar med en avbildad sten som kan vara en bild av en helig Afroditesten.

Ett av Afrodites namn är just Kypria, med lite olika varianter, efter kopparön hon klev upp på. Cypern är känd för sin koppar. Det är från Homeros på 8-700 -talet f.Kr.

I Mindre Asien var hon redan då känd som gudinnan på Cypern med helgedomen i Paphos, men hennnes kult tog inte fart på det grekiska fastlandet förrän på 600-talet f.Kr.

Hesiodos, en poet från Thebe som skrev på 7-600-talet f.Kr. berättade att Afrodite föddes strax efter världens skapelse. Gaia, jorden, blev gravid med Uranus, himlen. Gaia, som var sur på Uranus för att han gjort henne gravid med en massa barn fick hjälp av sin som Kronos, inne i magen, att klippa av pappas genitalier som då föll ned i havet. Från dessa skapades Afrodite i havet skum… och vågorna tog henne först till ön Cythera och sedan vidare till Cypern.

Jacqueline Karageorgis skriver fint om allt med Afrodite och Cypern på en hemsida 🙂 se lästips!

Så jag vet inte vad jag kan tillföra, samt att jag även redan håller med om att det är Afrodite. Men jag ska fylla på med lite info när jag fått tag i lite mer litteratur ❤️ Så det blir nog inte en uppsats, men väl ett lite längre blogginlägg såsmåningom.

Kram

Lästips

Karageorghis, V. et al. 2003. The Cyprus collections in the Medelhavsmuseet. Nicosia. Katalog nr.  284.

Göransson, K. och Kaneberg, O. 2013. Medelhavsmuseet: föremål i urval. Världskulturmuseerna Medelhavet, Stockholm. ISBN 9189242203.

Carlotta, Världskulturmuseerna, Medelhavsmuseet. Besökt 20210301.

Artikel om Afrodite på Cypern

Jacqueline Karageorghis 2015. “Aphrodite, Goddess of Cyprus”, in the website: Kyprios Character. History, Archaeology & Numismatics of Ancient Cyprus: kyprioscharacter.eie.gr/en/t/AH. Besökt 20210306