Kvinnan som flyttade till Trøndelag

På facebook dök det häromdagen upp ett nytt fantastiskt, vikingatida textilfynd med broderier bevarade samband med ett ylletyg på en spännbuckla, så jag tänkte skriva lite om det med hjälp av de inlägg och bilder där jag läst om fyndet på nätet, då ingen rapport finns ännu. Det är NTNU vetenskapsmuseum som delat.

Att det är så spännande är just för att det finns väldigt få bevarade broderier från gravar med spännbucklor och folk tycker om att brodera ❤️

Textilen är hittad i en kvinnograv som undersöktes 2020 i Hestens, Heim kommun i Trøndelag i Norge. Graven påträffades på en plats utan andra gravar och det såg ut som en svart rektangulär nedgrävning. Eftersom att jorden svar svart och fet så tänkte arkeologerna att det kanske kunde vara en grav trots allt och det visade sig vara en kammargrav, 1,7 m lång och 1 m bred – en grav som ett rum i marken. Jag undrar hur djupt ned under marken den låg. Den verkar ju inte haft en hög över sig, eller om det är så att en hög blivit bortodlad?

Det är högts ovanligt med en kammargrav i Trøndelag, de förekommer mer i sydöstra delen av Skandinavien och visar alltså på inflytande utifrån. Graven ses som en rik elitgrav och kammargravar brukar finnas nära urbana miljöer, eller i allafall samband med gravfält med flera gravar, som på Birka och i Hedeby. Jag var som student med och grävde en kammargrav på Lovön nära Drottningholm, som låg lite avsides från övriga gravar på gravfältet. Den hade också stolpar i hörnen lika som Hestensgraven.

Illustrationen visar hur kvinnan låg i graven och vilka föremål hon fått med sig. Illustration: NTNU, Vitenskapsmuseet.

Hestnesgraven har daterats till 850-950 evt och den faller väl i bland Birkagravarna. Hon var ett par spännbucklor av typen P51, vilket iof är en vanlig typ under denna tid, men som också kvinnan på Lovö bar.

Textilierna

I graven fanns det åtta olika textiltyper bevarade, varav en i väldigt fin kvalitet.

Bild från filmen och det ser ut att vara diamantkypert.
Den ena spännbuckla med små textilier och ben och tänder bevarat under. Spännbuckla av typen P51. Foto: Eystein Østmoe.

I ena spännbuckla, ovan, fanns förutom lite små textilbitar på ytan, ben och tänder bevarat inuti. Textilbitarna går inte att ta bort då de är så sköra.

Broderierna på den andra spännbucklan utritade i grönt för att synas. Det är alltså inte grön tråd. Foto: NTNU, Vitenskapsmuseet.

Den andra spännbucklan hade 11 cm ylletyg med broderier bevarat. Det är otroligt spännande då det inte finns så mycket fria broderier bevarade på vikingatida textil. Från Birka finns tex endast små, små broderier och kantringar. Här i Hestnes är det kedjestygn och förstygn i broderierna, som skiljer ut sig från varpgarn och inslagsgarn. Själva broderierna är broderade i två olika ullgarner. Det ena är enkeltrådigt och det andra tvåtrådigt. Broderier är broderat på ett lite grövre ylletyg i 2/2 kypert med en trådtäthet på 14/10 trådar per cm. Broderier har en annan färg än tyget.

Spännbucklan med broderier. Foto från: https://gemini.no/2021/04/enestaende-vikingtekstiler-funnet-i-kvinnegrav/?

Kedjestygnen är broderade med olika längd och olika överlappning. Förstygnen är jämnare och ca 0,4 cm långa. Broderiet finns inom ett område på 6 cm men det går inte ännu att se om det är ett motiv eller inte, men de ska jobba på det nu framöver. Det finns ingen textilkonst bevarad i samband med broderierna, så det går inte att veta om det är en kantning, men eftersom stygnen ligger som mitt på spännbucklorna så är det troligtvis inte en kantning.

I ett litet område mot kanten av textilen finns det en liten bit bevara av en 0,4 cm bre snodd som är påsytt i textilfagmentets kant, vilket likande en snodd från en Osebergstextil. Snodden ser ut att ha en annan färg än tyget (fig. 5-49, side 211 i Osebergfundet band IV).

Kanske är det ett broderat ytterplagg vi ser. En kappa eller en sjal. Det verkar som att ordningsföljden för spännbucklorna är rätt, eftersom broderier är uppåt. I Birka har ibland det blivit omvänd lagerföljd då spännbucklorna tippat framåt eller sjunkit in i underliggande tyg. Tänk om man kunde få se när hin prövade sitt nya , broderade plagg? Eller det kan ju såklart vara ett begravningsplagg, men jag vill ändå tänka tanken att de var glada över allt jobb med vävning och sömnad och sedan ha ett färdigt plagg att använda, som blev som en del av dem. Så pass att de fick följa med i graven på sista resan.

Jag undrar vad de andra textilierna varför några? Ser fram emot rapporten!

Textilhantverkare

De tänker att den gravlagda har arbetat med textilier. Redskapen hon fått med sig i graven är två ullkammar, en sländtrissa, en skära och en liten kniv. Kniven förmodar jag är det okända föremålet på gravskissen.

En sländtrissa var mitt första arkeologiska fynd när jag grävde kammargraven på Lovö 😍. Undrar vilket material sländtrissan är tillverkad i?

Sländtrissan och ett treflikigt spänne. Foto från filmen.
Ullkammarna. Foto från filmen.

Jag känner inte till så många fynd av ullkammar från en grav. Det känns väldigt spännande. Ullkammar används för att reda ut ullen och för att separera överhår, täckhår, från underhår. De funkar annorlunda än kardor. Jag har ett par och de är roliga att använda även om jag får lite panik av alla vassa piggar.

Den lilla skäran. Foto från filmen.

Skäran tolkar de som att hon skulle ha kunnat använda den för att skörda växter till växtfärgning. Det vore roligt om de kom fram till vilka färger, och till och mer vilka växter, som använts.

Pärlorna

Vid kvinnans högra axelparti ligger det samlade pärlor i massor, 339 st, flera av som är pyttesmå gröna och lilaaktiga glaspärlor. De små pärlorna har förmodligen varit fastsydda på något.

En kvinna i en facebook kommentar berättade att det i Steigen finns en grav med med rundt 1100 liknade miniatyrpärlor. På Birka finns också en parallell till de små pärlorna. I birkagrav Bj 526, i en kvinnan kistgrav norr om Borg fanns 46 st små gröna pärlor av samma sort. Några pärlor låg på rad men de små utspridda inom ett avgränsat område. Undrar vad de bar för plagg med fastsydda minipärlor?

Birkagrav Bj 526 ur Arbman, Birka I.
De små gröna c och d. Färgen i Die Gräber är för dov och pärlorna är grönare.

Undrar ju vem som sålt små miniglaspärlor på vikingatiden? Köpte de ett färdigt, importerat plagg eller har någon suttit och broderat fast dom här i Skandinavien? Tänker på huvudbonader från Egypten med pärlor som man kan köpa som turist nu för tiden 🙂

Vem var hon?

De funderar över varifrån hon kom och hur hon kom till Trøndelag. Det var mycket kulturkontakter då över ett stort område. Allianser och arrangerade äktenskap var viktigt för ledande familjer. Ett sätt att ta reda på mer om henne är att analysera tänderna och benen och jämföra med studier av tex strontium i benen från Birka och Hedeby. Kanske kom hon till Trøndelag genom ett aristokratiskt giftermål? Hoppas de hittar något spännande i sina analyser.

Hade hon det broderade plagget och de fastproderade pärlorna på sig när hon kom dit? Vem i så fall gifte hon sig med? Kan hon ha flyttat till Hestnes av någon annan anledning? Tyckte de att hon var exotisk? Hon fick i allafall en fin grav i en miljö där de inte begravde människor i kammargravar, nära vattnet och med redskap som hon kunde tänkas vilja använda i livet efter detta.

Och tänk om Birkafynden hade grävts ut så här noga och all textil dokumenterats i fält bättre.

Kram 🤗

Lästips

Facebook inlägg https://fb.watch/5dna_gE50k/

Artikel https://www.nrk.no/viten/spesiell-vikinggrav-funnet-sor-i-trondelag-1.15211058?fbclid=IwAR3JzoYmVH99vjWebW4gsf_N3jw3KWsDxHM3ciFBiS-ho4WAkloNJDmMuDA

Artikel https://gemini.no/2021/04/enestaende-vikingtekstiler-funnet-i-kvinnegrav/?

Här kommer rapporten såsmåningom att publiceras https://www.ntnu.no/museum/

Osebergsfundet band IV. Ska kolla upp hela referensen. Men måste hitta boken först.

Arbamn, H. Die Gräber. Text und Tafln.

Bävertandsamuletten

När jag läst på om Helgö så har jag stött på information om en bävertandsamulett från husgrupp 3 och häromveckan fick jag se den på riktigt. Jag har sett en bäver gå över vägen en gång och jag har sett dom simma. De är lite magiska djur, tycker jag.

Bland alla små askar i lådorna låg bävertansamuletten.

Tanden är infattad i brons men jag tog inte upp den, så kunde inte se om den går att hänga i en rem.

En till bild på den.

Det är Sveriges största gnagare pch även om de gnager av ett helt träd så gör det inget för tänderna, för de bara fortsätter att växa ut!

Den väger 2,91 gram och är 3 cm lång.

Två bilder på amuletten. Framsida och baksida. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC-BY.
Bäverfällt träd!.
Vilka imponerande gnagare de är.

I husgrupp tre är fullt av terasser med olika verkstäder och jag undrar vem som burit amuletten – tänk om det var bronsgjutaren…

Kram

Staden, Draken, Prinsessan och St Göran

St Göran firas internationellt idag den 23 april. Göran var en helig riddare, martyr och hjälpare i nöden. Jär kommer en förkortad version av legenden, men min egen omskrivning emellanåt, men den bygger på Legenda aurea – The Golden Legdend.

Göran var en ung man av hög börd från Kappadocien och han levde runt år 300 (Legenda aurea). Han kom att bli en krigstribun i den romerska armén.

Del av målningen i altarskåpet från Västra Ed i Småland, daterad till 1526. Foto: Linda Wåhlander.

En gång kom kom han till staden Silene i Libyen och där var det en hemsk drake som terroriserade folket. Draken ville ha två får om dagen att äta, men till slut började fåren i staden ta slut. Då var folket istället tvugna att ge draken ett får och en människa att äta.

Foto: Linda Wåhlander.

För att välja människa att ge till drakem drog de lott om vem som skulle offras och ingen slapp vara med på lottdragningen. Till slut drog kungens dotter lotten.

Foto: Linda Wåhlander.

När hon var påväg ut ur staden och gick så sakteliga mot draken för att offra sig själv, så kom Göran ridande. Han sa till prinsessan ”Frukta inte mitt barn! I Kristi namn ska jag hjälpa dig”. Han var beväpnad med ett kors och med sin lans for han mot draken och sårade draken svårt.

Foto: Linda Wåhlander.

Han sa till prinsessan att hon skulle ta sin gördel från midjan och lägga den om drakens hals och sedan leda draken in i staden och det gjorde hon. När invånarna i staden såg prinsessan komma med draken i koppel och St Göran till häst, blev de skräckslagna. Men Göran lugnade dom och förklarade att Gud hade sänt honom för att hjälpa dom.

Han sa att om alla i staden lät döpa sig, så skulle han döda draken åt dom. Naturligvis döpte sig alla och då dödade Göran draken som han lovat.

Prinsessans pappa Kungen lät efter det bygga en kyrka i staden till Jungfru Maria och Görans ära. Från altaret i den nya kyrkan rann det upp en vattenkälla och det vattnet botade alla sjuka som drack av vattnet. Efter det så lämnade Göran staden.

Uppdatering:

Nu har jag hittat ursprungstexten på latin. Den kunde jag inte läsa, men översättning till engelska fanns, se lästips. I den står det mycjet mer! Bland annat så står det att draken höll till i en sjö (någon form av vatten) i närheten av staden. Och att efter att Göran dödat draken så ville kungen ge pengar till Göran, men han tackade nej och sa att kungen hellre skulle ge pengarna till fattiga.

Så tack till dig som undrade om källan. Det gjorde att jag letade upp och läste i Legenda aurea själv, även om det inte blev så tydligt på latin och endast en onlineversion. Men det fanns flera översättningar och tillslut hittsde jag St Geroge! Hade ju bara läst en förenklad version i boken Helgonlegender.

Västra Eds altarskåp från Småland. Foto: Lennart Karlsson.

Målningen med Prinsessan, staden och St Göran och Draken kommer från en medletida altarskåp från Västra Ed kyrka i Småland och daterad till 1526.

Hela målningen. Foto: Lennart Karlsson.

Jag gjorde även bilderna med ett tecknat filter, så här kommer dom. Tyckte de blev fina 🙂

Kram

Lästips:

Dent, JM. mfl. 1900. The Golden ledgend – or lives of the saints. Vol 3. (Se länk nedan).

Legenda Aurea i olika översättningar. https://openlibrary.org/works/OL813733W/Legenda_aurea

Pegelow, Ingalill. Helgonlegender – i ord och bild.

Historiskas medeltida bildsida http://medeltidbild.historiska.se/medeltidbild/visa/foremal.asp?objektid=940502A2

Kortisutflykt till Björkö idag – på backsippejakt

Tog en liten kortisutflykt till Birka för att hämta böcker och hälsa på Veronica och hundarna. Det var skönt för Sally och mig att komma iväg hemifrån en stund.

Lilla sötnos
Den magiska ön

Vårbirka! Undrar hur byn över vårens Birka såg ut på 900-talet? Var det mycket rök? Många båtar på fjärden? Hördes livet från ön över till Adelsö?

Sally fick springa lite fritt med Disa och Hilda

Det behövs att få träffa andra människor men det behövs även att Sally får träffa andra hundar. Disa och Hilda är så bra på det 😊

Dansängen nedanför gravfältet Borgshage
Sally, Disa och Hilda
Nagelört, fast den är mycket mindre än en nagel…

Det blommade nagelört överallt! Det är en så söt blomma och så liten, precis som Sally.

Nästan omöjligt att få Sally i skärpa 😂

Sally i Borgshage

Vilken pose – jag är imponerad!

Vi letar efter backsippor
Backsippa på grav

Till slut såg vi några nyvakna backsippor 🌸

Backsippa med humla

Även en humla hade hittat en blomma 🐝

Sally och nagelört

Tack Veronica för idag och tack för mackorna ❤️

Kram

Vounihuvudet på Medelhavsmuseet – en cypriotisk Afrodite?

Vounihuvudet. Foto: Ove Kaneberg, SMVK Medelhavsmuseet.

På Medelhavsmuseet finns i utställningen om Cypern ett arkaiskt skulpturhuvud kallat ”Vounihuvudet”. Det har lite androgyna drag men tolkas oftast som feminint. I en cypriotisk katalog hittade jag förslaget, av A. Hermary, att det är en cypriotisk Afrodite och jag tänkte för många år sedan skriva min uppsats i antiken om det, men det blev aldrig av. Nu går jag kursen igen och funderade återigen på om jag skulle skriva om detta, men jag vet inte om det är intressant?

Syftet skulle i så fall vara att undersöka om huvudet från Vouni på Cypern föreställer gudinnan Afrodite. Några frågeställningar skulle kunna vara:

–          Föreställer det så kallade Vounihuvudet i Medelhavsmuseets samlingar en arkaisk Afrodite?

– Vilka skulpturelement finns bevarat på huvudet och hur förhåller de sig till Afrodite?

–          Finns det andra kopplingar till Afrodite i palatset i Vouni?

–          Finns det skulpturer från samma tid som tolkats som avbildningar av Afrodite?

–          Hur förhåller sig huvudet till andra arkaiska skulpturhuvuden?

Jag vill så gärna veta om det håller och skriva om det och samtidigt tar det emot eftersom Medelhavsmuseet inte verkar tycka att det är Afrodite.

Utställd på Liljevalchs 1933. Foto: John Lindros.

Vounihuvudet

Huvudet hittades när svenska arkeologer grävde ut ett palats i Vouni på nordöstra delen av Cypern och huvudet är en del av samlingarna sedan 1928.

Huvudet är tillverkat i mjuk kalksten tolkat som föreställande en kvinna. Det är daterat till arkaisk cypro-grekisk stil, ca 520–480 f.Kr. Huvudet är 28 cm högt och 16 cm brett och är i naturlig människostorlek. Kroppen saknas. Ett fragment som matchar huvudets kalathos finns i en liten låda i förvaringsrum 1, låda B:2:11 (V.s.n.030). Flisa 3.

Så här står det i samlingsdatabasen:

“Head belonging to a lifesize statue. Softly triangular head with slightly smiling mouth following the curve of the chin. Rather thin, rounded lips. Ridged eyebrows, lancet-shaped eyes with long tearducts, slightly tilted towards the nose. Long, slender, pointed nose with flaring, carved nostrils. High cheekbones. Smooth, vertical brow. Wearing high diadem/kalathos with dancing figures alternating with double rosettes (one on top of the other). The figures have bent knees, with legs depicted in profile and torso en face, arms stretched upwards, with joining hands; wearing knee-long tunics with belts. Below the kalathos is one row of kymation ornament, and one row of spiral hair-curls. In front of each ear is a thick twisted curl with upturned end. A mass of wavy hair at back of head. Large earrings with pendants. Traces of necklaces.” Carlotta, Medelhavsmuseet, 20210306.

I Medelhavsmuseets samlingar finns även V.309, som är ett liknande huvud funnet i Vouni.

Afrodite på Cypern

Afrodite har en lång koppling till Cypern och hon är mer påklädd än i tex Grekland. Senare blir hon Venus i Rom och ses nästan enbart som en kärleksgudinna. Men på Cypern kan hon vara stadens gudinna och ha en stad på huvudet.

Det har genom årtusenden funnit en sorts modersgudinna på Cypern ö, sedan stenåldern, och med tiden kommer en östlig gudinna in som kommer att bli den grekiska gudinnan Afrodite.

Afrodite klev enligt myten upp ur havet, där hon fötts, på Cypern i Paolos vid Petra tou Romiou. Där ligger en helgedom till henne. På Medelhavsmuseet finns en guldringar med en avbildad sten som kan vara en bild av en helig Afroditesten.

Ett av Afrodites namn är just Kypria, med lite olika varianter, efter kopparön hon klev upp på. Cypern är känd för sin koppar. Det är från Homeros på 8-700 -talet f.Kr.

I Mindre Asien var hon redan då känd som gudinnan på Cypern med helgedomen i Paphos, men hennnes kult tog inte fart på det grekiska fastlandet förrän på 600-talet f.Kr.

Hesiodos, en poet från Thebe som skrev på 7-600-talet f.Kr. berättade att Afrodite föddes strax efter världens skapelse. Gaia, jorden, blev gravid med Uranus, himlen. Gaia, som var sur på Uranus för att han gjort henne gravid med en massa barn fick hjälp av sin som Kronos, inne i magen, att klippa av pappas genitalier som då föll ned i havet. Från dessa skapades Afrodite i havet skum… och vågorna tog henne först till ön Cythera och sedan vidare till Cypern.

Jacqueline Karageorgis skriver fint om allt med Afrodite och Cypern på en hemsida 🙂 se lästips!

Så jag vet inte vad jag kan tillföra, samt att jag även redan håller med om att det är Afrodite. Men jag ska fylla på med lite info när jag fått tag i lite mer litteratur ❤️ Så det blir nog inte en uppsats, men väl ett lite längre blogginlägg såsmåningom.

Kram

Lästips

Karageorghis, V. et al. 2003. The Cyprus collections in the Medelhavsmuseet. Nicosia. Katalog nr.  284.

Göransson, K. och Kaneberg, O. 2013. Medelhavsmuseet: föremål i urval. Världskulturmuseerna Medelhavet, Stockholm. ISBN 9189242203.

Carlotta, Världskulturmuseerna, Medelhavsmuseet. Besökt 20210301.

Artikel om Afrodite på Cypern

Jacqueline Karageorghis 2015. “Aphrodite, Goddess of Cyprus”, in the website: Kyprios Character. History, Archaeology & Numismatics of Ancient Cyprus: kyprioscharacter.eie.gr/en/t/AH. Besökt 20210306

Epiktetos och hans pedagogik, del 1

Nu när jag läser klart kursen i Antiken på Stockholms universitet så fick vi en rolig falluppgift att skriva som grupparbete. Jag skrev bland annat om den stoiska filosofen Epiktetos och hans stoiska skola i Nicopolis. Nu har vi lämnat in och redovisat så jag tänkte dela med mig Epiktetos och hans pedagogik, för jag tyckte det var så intressant och jag kände inte till honom så väl tidigare. Så var beredda på mycket text ä en om jag kortat ned den 🙂

Epiktetos. Bild hittad på https://litterarahandelser.com/2014/04/22/handbok-i-livets-konst/

Vi fick ett fall som handlade om fiktiv en ung, rik man från Ionien i Grekland som levde under Kejsar Hadrianus tid som Kejsare i det romerska imperiet på 100-talet evt (efter vår tideräkning) (Historia Augusta, Hadrian). Under en ettårig resa till olika klassiska grekiska platser som Aten, Sparta och Delos, skulle han, tillsammans med sin kusin, besöka Epiktetos stoiska skola i Nicopolis som endel av den bästa utbildningen för tiden. En som gjorde en liknande resa under nästan samma tid, och skrev om den, var Pausanias (Pausanias (1918)).

Så vem var Epiktetos och vilket vis skulle Aristokrates få en del av den ”bästa utbildningen” hos Epiktetos under tre månader? Vad kunde de lära sig hos honom och vad var hans pedagogik?

Epiktetos var en filosof av den stoiska skolan (Boardman 1991, s. 421ff), med framför allt Socrates som förebild och hans lära byggde på de den stoiska skola som grundades under 200 talet f. Kr. i Aten. För Epiktetos var det viktigt hur filosofin kan omsättas i praktik i livet, för att leva med förstånd, samtidigt som människan ses som en del av den gudomliga naturen och sitt öde – i en kosmisk plan. Epiktetos var en frigiven romersk slav som föddes någon gång mellan 50–60 e. Kr. i Hierapolis, en stor grek-romersk stad, längs den romerska vägen från Ephesus till Rom. Han köptes av Kejsar Neros sekreterare Epaphroditus, som senare även jobbade för Domitinanus. Epiktetos fick gå i filosofiskola i Rom hos Musonius Rufus, och blev senare, tillsammans med alla filosofer under Kejsar Dimitianus, bannlyst från Rom 95 e.Kr. Epiktetos valde då att slå sig ned i det administrativa centret Nicopolis i Grekland, som var en modern stad där deltagande vid en stoisk skola kunde göra det lätt för elever att stanna vid kusten och hitta boende och Epiktetos levde på vad eleverna betalade honom (Long 2003, s. 10, 22; Boardman med flera 1995, s. 298 ff.). 

Epiktetos lära finns bevarat i två texter av hans elev Arrianos: Discourses, efter anteckningar, hypomnêmata, skrivna under Epiktetos filosofilektioner, samt Arrianos nedkokade version av Epiktetos lära i Enchiridion, en s.k. Manual för livet. Arrianos studerade för Epiktetos under Kejsar Trajanus tid (Long 2003, s. 38 ff.). 

Den bästa utbildningen och valet av Epiktetos skola

Nicopolis ligger på västkusten nära sjöresande. Karta wikimedia, Lencer CC BY-SA 3.0

Under Epiktetos tid fanns andra även filosofiska skolor att välja mellan, som den Skeptiska, den Platonistiska och den Epikureiska (Long 2003, s. 15; Broadman mfl.. 1995, s. 288ff). Så varför valde “Aristokrates” just Epiktetos skola och inte Akademin i Aten. Long har en förklaring till detta och menar att kanske valde elever Epiktetos skola för att han gjort sig ett namn som en hängiven lärare, som även ska ha besökts av Kejsar Hadrianus, och till skillnad från de andra filosofiska skolorna, som även de sökte vägen till ett bra liv, så var Epiktetos lära detaljerad gällande det praktiskt med filosofin, i hur “det bra livet” skulle vara. Kanske tilltalades de av bilden som Stoikerna hade på världen och människans natur. Både svåra situationer och bra situationer kan vara svåra att hantera och det är hur vi praktisk kan förhålla oss till detta som Epiktetos lärde ut, att inte identifiera sig med kroppen utan att söka frihet i sinnet (Long 2003, s. 11, 18, 24). Hans, eller snarare Stoicismens, antites var den Epikureiska filosofin vars mål var ἡδονή/hēdonē/pleasure/nöje, där stoikernas mål var ἀρετή/arete/virtue/dygd (Long 2003, s. 29; Boardman med flera 1991, s. 428f). 

Epiktetos pedagogiska stil 

De som kom till Epiktetos skola hade förmodligen i de flesta fall redan fått en grundlig formell utbildning, ofta av en köpt pedagog (se nedan), i historia och filosofi samt även kunskap om de andra filosofiska inriktningarna. På Epiktetos skola var det inte enbart dialoglektioner, utan eleverna fick även andra uppgifter; som att studera klassiska stoiska texter, skrivövningar i logik, läsuppgifter att tolka och presentera i klassen och gruppdiskussioner (lite som vi gör nu i och med denna uppgift) (Long 2003, s. 44). Epiktetos ansåg att hans jobb som filosof, vara att identifiera sina studenters mentala och moraliska svagheter (Long 2003, s. 52).

Epiktetos. Bild: public domain.

Tala först av allt om för dig själv vilken sorts man du vill vara; fortsätt sedan med det du gör (Epiktetos 3.23.1).

Epiktetos använder retorik, men inte retorik för retorikens skull. Det viktigaste var innehållet, inte att påverka någon annan med snygg/skicklig retorik (Long. 2003. s. 49). Epiktetos tanke med dialoglektionerna var att utmana tänkandet hos sina elever genom att använda frågor och påståenden som – tycker du inte att…? – lära dem resonera, i Socrates stil, och att på så vis visa elevens tankemönster och belysa var felandet i tankesättet fanns och att i stället med förståndet förstå vägen till lycka. Filosofin skulle ge möjlighet till mental frihet, individuellt ansvar, självägande, självbestämmande och integritet (Long 2003, s. 30, 33, 51). En sorts mindfulness i nuet men med förståndet där du lär dig att tänka själv och äga dina svar och att möta livet svårigheter oavsett vad de är för just din plats i livet. 

Epiktetos pedagogiska stil, beskriver Long, som en blandning av svart humor, överdrivenhet, argumentation, logik, etik, exempel från grekisk mytologi och ohämmad dialog ofta grundat i erfarenhet (Long 2003: kap. 1). Long tar även fasta på Epiktetos publik som var unga studenter, sannolikt mellan 18–25 år (Long 2003, s. 42f). Epiktetos själv nämner tre, för honom, viktiga pedagogiska grepp:

1. Protreptic (προτρεπτικὸς)/ exhortation: uppmaning, som referera till de “frågor-och-svarsdialogerna” som Epiktetos använder sig av. Kanske även vikten av att lyssna kommer in här.

2. Elenctic (ἐλεγκτικός)/refutation: möjligen överbevisande eller utfrågning/förhör dvs.igen frågor -och svars-metodiken där en person som har en uppfattning utmanas i sin uppfattning av vad han tror är rätt och där personen sedan ser sitt fel och ändrar sin uppfattning.

3. Didactic (or doctrinal) (διδασκαλικός)/instruction: undervisning, läran om undervisning, handledning, manual eller vägledning (Long 2003, s. 53ff; LCL 128:182-183: Epiktetos 3.23.33).

De här begreppen vore det roligt att studera vidare och att jämföra med andra filosofers och antika lärares pedagogik.

Drömmen om en egen resa

Det fanns det massor med mer kul att skriva om men jag kunde inte skriva mer inom uppgiften än om just pedagogikdelen. Har nog kanske även klämt ihop lite för mycket. Men intressant var det. Och en sak jag skulle vilja göra, när vi förhoppningsvis kan resa igen i framtiden är att, som så många antikintresserade före mig, resa runt i Grekland med Pausanias bok i handen. Synd bara att det inte går att gå i skola hos Epiktetos längre, men hade det gått så hade jag behövt klä it mig till ung man 👦

Del 2 kommer handla lite mer om kläder 🙂

Kram

Lästips:

Tyvärr kräver länkarna förmodligen ett universitetskonto.

Boardman, J., Griffin, J. och Murray, O., 1995. The Roman World. Oxford University Press.

Boardman, J., Griffin, J. och Murray, O., 1991. The Oxford History of Greece and the Hellenistic World. Oxford University Press.

Epictetus (1925). Discourses, Books 1-2. Translated by W. A. Oldfather. Loeb Classical Library 131. Cambridge, MA: Harvard University Press. https://www-loebclassics-com.ezp.sub.su.se/view/LCL131/1925/volume.xml Besökt 20210224.

Epictetus, (1928). Discourses, Books 3-4. Fragments. The Encheiridion. Translated by W. A. Oldfather. Loeb Classical Library 218. Cambridge, MA: Harvard University Press. https://www-loebclassics-com.ezp.sub.su.se/view/LCL218/1928/volume.xml DOI: 10.4159/DLCL.epictetus-discourses.1925. Besökt 20210224.

Historia Augusta (1921), Volume I: Hadrian. Aelius. Antoninus Pius. Marcus Aurelius. L. Verus. Avidius Cassius. Commodus. Pertinax. Didius Julianus. Septimius Severus. Pescennius Niger. Clodius Albinus. Translated by David Magie. Loeb Classical Library 139. Cambridge, MA: Harvard University Press. https://www-loebclassics-com.ezp.sub.su.se/view/historia_augusta_hadrian/1921/pb_LCL139.3.xml?rskey=b22du7&result=1 Besökt 20210224.

Long, A.A. Epictetus: A Stoic and Socratic Guide to Life. Oxford university press 2003. ISBN: 9780199245567 https://oxford-universitypressscholarship-com.ezp.sub.su.se//mobile/view/10.1093/0199245568.001.0001/acprof-9780199245567 Besökt 20210225.

Pausanias. Description of Greece, Volume I: Books 1-2 (Attica and Corinth). Translated by W. H. S. Jones. Loeb Classical Library 93. Cambridge, MA: Harvard University Press, 1918. https://www-loebclassics-com.ezp.sub.su.se/view/pausanias-description_greece/1918/pb_LCL093.3.xml?rskey=vETKax&result=1 Besökt 20210301. DOI: 10.4159/DLCL.pausanias-description_greece.1918

Blogg

Handbok i livets konst, 2014. Litterära händelser, https://litterarahandelser.com/2014/04/22/handbok-i-livets-konst/

Hadrianus Aten

Hadrianus triumfbåge i Aten. Foto: Linda Wåhlander, 2019.

När jag var i Aten på konferensen om vikingar i Medelhavet så fotade jag flera monument utan egentligen tänka särskilt på just Kejsar Hadrianus och varför det fanns en massa byggnader i korintisk stil från hans tid i Aten. Och nu i kursen i antiken, som jag tar igen, då har vi fått en skrivuppgift om hans tid.

Hadrianus korintiska triumphbåge i Aten, byggd 131-132 e. Kr./vt. Foto: Linda Wåhlander, 2019.

Vi lyckades besöka Hadrianus korintiska triumphbåge i Aten, byggd 131-132 e. Kr./vt. på en lunchrast.

På sidan mot gamla stan står det ”Det här är Aten, Theseus forntida stad”. På sidan mot Hadrianus nya stadsdel står det ”Det här är Hadrianus stad och inte Theseus’.”

Hadrianus kejsartid var mellan 117-138 e kr och han reste runt mycket i romarriket och på sin andra resa besökte han Aten. Romarriket hade typ guvernörer i provinserna. Romarna såg Aten som kulturens vagga och gav dom flera lättnader trots visst motstånd mot Rom i början. Hadrianus och flera kejsare efter honom verkar ha tyckt mycket om Aten.

Hadrianus korintiska triumphbåge i Aten, byggd 131-132 e. Kr./vt. Foto: Linda Wåhlander, 2019.

Hadrianus triumphbåge byggdes av atenarna på en gata mellan gamla staden i Athen och Hadrianus nya del samma år som Hadrianus grundade något som kallas Panhellenion. Panhellenion var till för att knyta det grekiska mer till romarriket, om jag förstod det rätt. Hadrianus var alltså mycket närvarande i romarriket, trots storleken, bland annat i och med den korintiska arkitekturen.

Det enorma Zeus Olympiernas templet i Aten. Foto: Linda Wåhlander, 2019.

I Aten byggde han även flera tempel och färdigställde ett tempel för Zeus, vilket atenarna var tacksamma för.

Zeus Olympiernas tempel i Aten. Foto: Linda Wåhlander, 2019.
Atens agora.
Hadrianus bibliotek i Athen. Foto: Linda Wåhlander, 2019.

Vi åt middag en kväll i närheten av Atens antika agora och på vägen tillbaka, fotade jag Hadrianus bibliotek i centrala Aten. Hadrianus lät bygga mycket på många håll med hjälp av lokal elit. Vi fick en dansk guidetur ❤️ så jag missade en del som jag inte förstod 🙂

Hadrianus bibliotek i Aten. Foto: Linda Wåhlander, 2019.

Tänk vilka böcker som funnits därinne och tänk att få åka tillbaka i tiden och besöka de olika antika biblioteken!

Den romerska agoran i Aten. Foto: Linda Wåhlander, 2019.

På vägen tillbaka till hotellet gick i även förbi den romerska agoran. Hit flyttade kommersen under det romerska styret innan Hadrianus tid, med medel från Julius Ceasar och Augustus. Hadrianus lät renovera agoran.

Kram

Lästips:

En fin uppsats jag hittade är handlar om Hadrianus Panhellenion. I den finns många bra referenser.

Lennung, Malmqvist, J, 2011. Kejsar Hadrianus Panhellenion. Kandidatuppsats, Göteborgs UniversitetInstitutionen för antikens kultur och samhällsliv. Fördjupningskurs HT 2011-VT 2012.

Ringspännet från Bj 716

Tittar på ringspännen från Birkas gravar och undrar om jag kan tillverka något och så såg jag det från Bj 716. Har ju sett det tidigare men nu såg jag silverinlägget längs ovansidan! Så tänkte dela några bilder från Historiska museets samlingssida.

Det lyser om silvret. Foto: Sara Kusmin, SHM, CC-BY.

Jag trodde först att det bara blänkte på foto, men det är alltså ett silverinlägg längs ovansidan på spännet och själva spännet är i en kopparlegering.

Silvret går fram till knoppen eller till och med in under, men jag kan inte avgöra från fotot. Foto: Pavel Voronin.
Undersidan på föremål är alltid bra att fota. Foto: Pavel Voronin.
Foton rakt från sidan är också toppen. Foto: Pavel Voronin.
Teckning: Harald Faith-Eli, SHM.

Jag är så förtjust i de teckningar som Harald Faitu-Eli gjorde som dokumentationsteckningar på 1800-talet (?).

Kram