Istidsjakt under äldre stenålder

När vi filmade Arkeologens dotter i Idre i början av juni förra året så dök det plötsligt upp renar, fast det var sagt att alla renar var någon annanstans för kalvning.

Hjorden med renar var “vildrenar utan ägare”. Jag hade inte sett renar på det viset tidigare.

Så vi passade på att filma vår jaktscen.

Nora Rios som Nim med stenåldersjägare.

Nora Rios och Mitcho Batalov.

Det såg ändå väldigt verkligt ut när den låg där “död”!

Marika, Frasic och Johannes.

Vi köpte renfällen, fryst blod, inälvor och ben från Idre sameby och den ståtliga renhornskronan fick vi låna. Vi dödade alltså ingen ren för serien, även om det ser ut så i det en. Tanken var att visa var mat kommer ifrån, hantverksskickligheten och samtidigt visa på respekten för djuret 💖

Fortfarande så tas alla delarna till vara. Kanske inte senorna så mycket längre, men ryggsenor från en ren är en riktigt bra sytråd och som sytråd har senor använts i tusentals år.

Redskapen och jaktredskapen är tillverkade av Franciszek Mazij.

Tillbaka på museet har vi nu gjort om istidsdelen av utställningen. Det är två föremål som vi haft utställda länge från äldre stenålder, som i Sverige är Senpaleolitikum, 12000-9500 fvt (före vår tideräkning, tidigare f.Kr.). Det är ett renhorn och en tångespets av flinta och nu har de fått sällskap av tre filmer.

Vår stenåldersintendent flyttar varsamt på föremålen.

Renarna får nu springa på väggen i utställningen Forntider och på skärmen kan man se vår version av vardagsliv och jakt under äldre stenålder.

Anledningen till att jag var med i arbetet kring serien med Henrik Ahnborg, Baluba och UR och under inspelningen, var för att Historiska museet skulle få kortare filmer, klippta ur det som filmades för de olika tidsåldrarna. Jag fick alltså redan under inspelning välja hantverk och vad som filmades och sedan vara med och klippa filmerna. Så det har varit ett oroligt spännamde jobb från början till slut!

Filmerna är nu på plats i museet och vi hade miniinvigning i fredags 🏵️

Jag tror det var renarnas Rådare som såg till att renarna kom förbi just då! Så tack 🙏

Kram

Krigarkvinna från Norge

Har fått lånat ett foto av Astri Bryde, som hon delat FB från invigningen av det nya utställningen “Vikingr” på museet i Oslo. Tack 🌺

Är lite chockad över hur de ställt ut denna kvinna… Har tänkt på det sedan jag först såg det. Jag borde ju vara van vi utställda döda personer… jag jobbar ju med det.. . Men säg att vi skulle ställa ut en same så här… Eller en aborigin… Jag vet inte, men det känns fel i maggropen.

Kvinna från Solør begravd med vapen. Foto: Astri Bryde.

Vad tycker ni?

Men vill dela i alla fall. Det är intressant med kvinnor och vapengravar – möjliga krigargravar. Jag undrar ju vem hon var…

Charlotte Hedenstierna Jonson har med graven i sin senaste artikel i den supplimenterande pdf:en:

The first is grave C22541 from the Nordre Kjølen farm at Åsnes, Solør in Norwegian Hedmark, a mound burial excavated in 1900 (Hernæs 1984).

A supine body lay with a double-edged sword of Petersen type M by the left side, its hilt by the hip and the point near the face (an unusual position). Arranged around the body lay an axe of type G, a shield boss, five arrowheads, a bent lancehead, a whetstone and an iron file. A bridled horse had been placed at the foot of the grave. The artefacts suggest a typological date of the mid-900s, similar to Bj.581.

The skeleton was immediately assessed as biologically female (Guldberg 1902), and interpreted as the first excavated example of a shield maiden, hitherto only known from the medieval texts (Mørck 1900).

A later osteological report by Per Holck (in Hernæs
1984: 37–38) also supported the sex determination and concluded that this was a woman who had been of very slight build, about 1.55m tall and 18–19 years of age when she died.

Kram

Lästips:

Price, N. , Hedenstierna Jonson, C. , Zachrisson, T., Källström, A., Storå, J., Krezewińska., Günther, T., Sobrado, V., Jakobsson, M. och Götherström, A., 2019. Viking warrior women? Reassessing Birka chamber grave Bj.581, I. Antiquity vol. 93, Issue 367, s. 181-198.

https://www.cambridge.org/core/journals/antiquity/article/viking-warrior-women-reassessing-birka-chamber-grave-bj581/7CC691F69FAE51DDE905D27E049FADCD

https://doi.org/10.15184/aqy.2018.258 här.

Unnas sten, rest över hennes son Östen

Vi har ni placerat Unnas sten i entréhallen umder tiden som vikingautställningen görs om.

Unna lät uppföra vård efter Östen, sonen sin, som dog i vita våder. Gud hjälpe hans själ”.

Tänkte först att den ser lite intryckt ut i hörnet, men samtidigt så är det ju fint. Den har ju rullstolar, barnvagnar och Speaking memories som sällskap 💖

Att få barn som dör för tidigt, att minnas innan det är för sent 🌺 Att kämpa ett helt liv.

Kram

Nya skyltar för Grek-Rom

Som ni vet så jobbar jag fortfarande på Medelhavsmuseet ibland och igår möttes jag av Fredrik och de nya skyltarna 👌💖 Första skylten svarar på den vanligaste frågan från besökare 😄 “Var är snopparna?” Vet inte hur många gånger jag svarat på det!

Skyltarna har vinklats ut något på vissa podier, vilket gör det lättare att läsa.

Andra vanligaste frågan är naturligtvis också med 🙂 “Var är näsorna?” 👃

Några skyltar blev inte så lättlästa för alla… Den här sitter lite väl högt. Å andra sidan så sitter endel lite väl lågt… så så kan det bli.

Ett förstoringsglas kan behövas här och där. Men texten finns i allafall!

Amforan ser ut att ha två ben… 😄

Otroligt skönt att slippa de lösa utställningstexterna! Nu går det att hitta bättre vad föremålen är för något utan att behöva leta i de lösa texthäftena!

Snygga väggskyltar. Undrar vad de är tryckta på? Blev lite förskräckt bara över att Dionysoshuvudet var borta, men han är hos konservatorn.

Palatsreliefen är en kopia. När Daesh slog sönder de som är kvar grät jag framför nyheterna. Ibland är det skönt att kulturlämningar ändå är utspridda över jorden som mänsklighetens minnen och för omvådnad.

Den här skylten har mycket text och jag älskar det. Ibland underskattas besökaren i tron om att de inte orkar läsa så mycket. Men valmöjligheten är ju nyckeln. Vill jag inte läsa allt så behöver jag ju inte det.

Främre orientenföremålen har nu fått en lite mer permanent monter igen. Liten men med så fina föremål 💖

Skylten här blev i Cypernutställningenandan.

Det med texter på ett museum är en konstant svår fråga. Hur ska de se ut, vad ska stå på dom, hur mycket eller lite, vilken font är lättast att läsa, i vilken höjd ska det sitta, vilket språk ska användas? Ska de sitta fast eller vara lösa?

Jag tycket någonstans att det viktigaste är innehållet och att de sitter så det är lätt att hitta texten till föremålet som jag vill läsa om. Nu gör det det 🌺 även om det är lättare att vara lång vid vissa montrar och kort vid andra och att synen är på topp.

Kram

Vad längtar jag efter?

Jag går ju en till yogautbildning, nu i Restorative yoga, och vi tittar innåt, vänder oss in mot oss själv.

En av böckerna på vår läslista handlade om hjärnan. Om höger och vänster hjärnhalva och om att få en stroke. En av slutorden i boken är att vi kan välja att ändra oss, att släppa taget om våra egna inre tankar och en fråga som kom upp i boken “Min stroke” var, vem vill jag vara (på ett ungefär) och jag frågade mig själv, vad behöver jag, vad längtar jag efter…?

Jag längtar efter att måla med pastellkritor. Jag önskar att jag målade lite mer regelbundet, att jag tar mig tid till det och inte oroar mig över resultatet utan mera bara målar. Då använder jag höger hjärnhalva och vänster hjärnhalvas inre dialog tystnar en stund.

Köpte fyra krior idag på lunchen, färgerna är så tilltalamde och jag hoppas sätta mig framför staffliet snart igen 💖

Jag undrar om det är ett år sedan jag målade senast när jag var i Indien… Det känns som att det senaste året gått i en rasande fart. Jag behöver stanna upp och vara mer i livet, i nuet.

“Jag bugar mig inför det oändliga havet av gudomlighet…det som jag är en droppe av. ”

Min svenska översättning av Radha Rajanis och Satyadev Barmans tolkning av Om Namo Narayanaya –

“I bow to the infinate ocean of divinity…that which I am a drop of”

💖💖💖🙏

Kram

Arkeologens dotter har snart premiär

https://www.ur.se/aktuellt#snart-premiar-for-arkeologens-dotter-en-aventyrsfylld-tidresa

Efter några dagars filmande på fjället 🙂 och mitt favoritfoto igen! Foto Cilla Dunås.

Nu har pressreleasen kommit och en trailer 🙂 se länken ovan! Det är både spännande och lite läskigt att det snart är premiär 🙂

Mysrys helt enkelt!

Jag är så otroligt tacksam över att ha fått vara med om det här fantastiska äventyret!

Det är en sak att prata om forntiden, klä mig i tex vikingatida dräkt och plugga, plugga och berätta igen. Det är en helt annan sak att försöka få det till liv i en tv-serie, att tänka ut vad som behövs, hitta på det vi inte vet och samtidigt vara lekfull. Jag är så otroligt stolt över vad vi allihop har gjort tillsammans och hoppas att många kommer tycka om den.

Så efter att ha kört runt omkring i Sverige med Anna så är det premiär på Barnkanalen torsdag 11 april 18.55 och efter det kommer den ligga på UR play.

Så nu blir det en lite annan publik än kossorna på Öland ❤️

Kram

Länken

Glaspärlor i massor

Nu har äntligen de nya pärlorna kommit från Indien 🙂 De flev så fina och jag är tacksam att mannen jag nu hittat är lätt att jobba med. En var ju asjobbig och en annan lurade mig, så det är inte lätt…

Den här gången gjorde jag fler vendeltida pärlor och här är några av de nya 🙂

Har gjort flera från de senaste grävningarna i Gamla Uppsala. Så fina pärlor.

Min absoluta favorit från Birka!

Älskar silverfoliepärlorna.

Ska fota på naturlinne istället till butiken. Det här var bara en första snabbfotning och den rosa färgen ändrade sig beroende på viljen pärla jag fotade 🙂

Kram