Kategoriarkiv: Forntida hantverk

Varit på föredrag om runspråket – lätt som en barnbok att läsa…

Magnus Källström på Riksantikvarieämbetet och Runverket berättade om språket på runstenar och hur vi kan läsa dem 🙂

Runstenar och ortnamn är del av vårt språkmimne, berättade han. Det är 1000 år tillbaka och språket förändras hela tiden med nytt ordförråd, grammatik och uttal.

Hur mycket skulle vi kunna förstå? På Mälaröarna finns ett 60-tal runstenar och ca 70 runinskrifter.

I Sigtuna finns revben, som matrester kanske, som någon ristat in futharken på med 16 runor även om ljuden är fler. Magnus berättade om vokaler och konsonanter och kan man runorna så kna vi tyda runstenar utan problem! 😊

Vi fick höra om flera runinskrifter på Mälaröarna och de som är på stenar är ofta resta av någon eller några till mina av någon. Personer vi hörde om var Torgisl, Sikniuter, Vik/Vig, Ingimod, Karl, Öpir som ristade, Geirlagir, Gerlög, Gudrik, Inga, Ragnfast, Erik, Torbjörn skald, Ingvar, Anund, Håkon Röde, Tolir och Gylla.

Men ord har även slutat anvädas eller ändrat betydelse, så små inristningar på tex smycken och metallbitar kan vara svåra eller omöjliga att tyda. Kanske har de till och med skrivit på något hemligt vis.

Ett sådant smycke kommer från Birka, grav Bj 552. Smycket har runor på baksidan i 4 rader och dateras till 800-talet. Det är inga skiljetecken och den är i stort sett otolkad. Kanske den varit en doftkapsel? För det är hål i. Vreds den runt när de skrev? Ska den läsas nerifrån och upp? Lite valfritt.

Jag har försökt läsa den för ett tag sedan och jag kan ju inget egentligen om fornnordiska språk, men det var kul att försöka 🙂

Runsmycke Bj 552. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Smycket framifrån. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

”Dat ik uk nona” på andra raden och ”dig” på raden längst ned. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Från andra hållet. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Så här långt har någon kommit på Birkaportalen som jag försökt förstå:

þat ik uk (M) nona /
Det jag och Nona

snonk=uk(t)(i)unf(i) /
Snonk och till jungfru

sak a=rf hit(r)k /

þik/ på raden längst ned
Dig

Det är bara att jungfru borde nog varit mö eller liknande… Vi kan väl hjälpas åt? 🙂

Silverhänget påträffades under Hjalmar Stolpes utgrävningar av Birkas gravfält år 1877.

Det var ett spännande och lärorikt föredrag och jag ska absolut försöka läsa smycket igen 🙂

Kram

Läs mer:

Om smycket frpn bj 552 här.

En liten, liten sidenbit från bj 581 – stor värld och kunskap

Igår fick jag se något jag velat se länge – sidenet från bj 581 från insidan av mösstoppen !!! Amica kom och hämtade mig och en kollega för att det varit folk på studiebesök som ville se Birkatextilier, så det gäller att passa på 🙂

Inne i mösstoppen, som suttit på mössan, huvudbonaden, på den begravda krigaren på Birka, som visat sig vara en kvinna, fanns det rester av det sidentyg i form sv samitum som mössan var gjord av och som silvertoppen alltså suttit fast på.

Silvertopp från bj 581/ Silver mount from bj 581. Foto: SHM.

Inuti denna fanns det alltså bevarat tyg, som bevarats av silvrets metallsalter som är så giftigt att de microorganismer som bryter ned tyg annars inte kunnat göra det.

Textilrester i små behållare från bj 581 i Textilmagasinet. Foto: Linda Wåhlander.

Sidentextil som hittades inuti mösstoppen från bj 581, i Textilmagasinet. Foto: Linda Wåhlander.

Förstoring av fotot ovan av sidentyget från mösstoppen i Bj 581. Foto: Linda Wåhlander

Det var svårt att fotografera med ljuset lite ovanifrån. Tyget är samitum, som är en vävteknik, och fragmentet är ca 2 cm långt.

Zoomad närbild. Foto: Linda Wåhlander.

Ur Geijer Birka III.

Till hatten hör även de ”korgformade” silvertrådshängena. Det är inte känt hur de hört ihop med huvudbonaden.

Mössprydnaderna från Bj 581. Foto: SHM.

Hjalmar Stolpes gravteckning över bj 581. Bild: ATA.

Enligt Inga Hägg är det en Typ-A mössa och det finns ytterligare en från bj 644 på Birka.

Det har även hittats en i Ukraina, i Šestovitsa nära floden Desna. Där har det påträffats gravfält med skandinaviska, vikingatida tradition, bland annat trettio kammargravar. Där finns även en fortifikation och en boplats från 900-talet.

Hur har då denna mössa sett ut? Det finns ett fynd av en mössa från Moshchevaya balka, där ett folk som heter Alaner begravts. Dräkterna i deras gravar från 800-talet hade bevarats otroligt bra och finns nu på Hermitaget i St Petersburg.

Den här mössan kan vara en ”hjälmmössa”. Men möjligen är mössan i Bj 581 en variant av denna mössa. Kanterna kan rullas upp och knäppas fast på sidan. Jag känner en som sytt denna mössa och den är jättefin!!!

Kram

Lästips:

Jag har skrivit om Bj 581 tidigare här och om mössor här.

Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunde.

Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2.

Moshchevaya balka #6, http://photo.qip.ru/users/zlodey30/3995452/95570791/

I denna katalog står det om Šestovitsatoppen:

Fedir Androschchuck och

Vladimir Zocenko

, 2012. Skandinaviskie drevnosti Južnoj Rusi: katalog/

Scandinavian antiquities of Southern Rus’ : a catalogue. The Ukranian national committie of Byzantine studies.

Pärlhistorier ifrån Indien

Av pärlorna jag köpte i Indien på marknad, i olika loppislådor, är jag mest förtjust i den blå glaspärlan <3

Pärlorna är annars av karneol, cowri, agat, ametist, silver och så den blå av glas. Karneolpärlorna ser likadana ut som på vikingatiden.

Den är ganska stor och har många ”melonränder”. Jag har inte sett så många stora pärlor som denna. I Indien tillverkades många vackra glaspärlor förr i tiden och det finns fortfarande glashyttor kvar.

Jag har nyligen beställt pärlor som är vikingakopior och nu håller jag tummarna för att de lyckas ta dig hit. Några har redan kommit. Men de är nyfödda 🙂 och jag kommer alltid att tycka om att leta enstaka, gamla i loppislådor <3

Hittade även en ganska stor karneolpärla som jag gjorde till ett armband. Känner mig nästan som en viking som upptäckte en vacker pärla och köpte med sig den hem. Fast jag kommer förmodligen inte att begravas med mina…

Jag tycker den är jättefin och den är slipad lika som på vikingatiden 🙂

Jag undar vad de varit med om – när blev de tillverkade? Vem eller vilka har slitit på dem genom årens lopp? I vilka pärlhalsband har de suttis och vilka pärlor har de skilts ifrån?

Gamla pärlor gömmer på sina historier. De kan vara värdefulla och antika, byta ägare och fortsätta sina liv i tusentals år…

Köpte även ett långt, ihopsatt halsband igen.

Kram

Helgö i ”Vikingarnas tid”

Nu under jul kan ni passa på att titta på tre program i serien ”Vikingarnas tid”. Det blir spännande och vårt kära Helgö är med! Mamma hjälpte till att låna ut grannarnas ”Farbror blå” på Helgö så att Jonathan Lindström kan ro i land med programmet 🙂 

Torun Zackrisson berättar om Helgös storhet som Centralplats, om människorna här och deras kopplingar till Rommarriket. 

Han fick ro en bit 🙂

På Helgö finns bland annat romerska guldmynt, kirurgiska instrument för krigskirurgi, det första brödbaket med förebild i romerska armén, romerksa glas och romerska ett romerskt bronskärl. 

Härifrån Helgö reste folk ut till andra samhällen i omlandet och längre bort. 

Bild av Helgöbröd från Liselotte Bergströms avhandling om bröd.

Så program 1 handlar om tiden från århundradet efter vår tideräknings början och vägen fram till vikingatiden. Med i programmen är också Charlotte Hedenstierna-Jonson och Anna Källström. Det handlar om analyser av individer från järnåldern och hur deras liv kan ha varit 🙂 

Kram

Tips:

Vikingarnas tid, Svt 2017.  https://www.svtplay.se/vikingarnas-tid här.

Nålhus från bj 959

Ett föremål i Mis fångade mig nyligen. Det finns många 🙂 Men det här är ett nålhus från vikingatidens Birka och det finns tyg på ringen. Tyget har förmodligen varit en bärögla, men det ser även ut att finns textil bevarat innuti!  

Grav bj 959 på Björkö tillhör en kvinna begravd i en flatmarksgrav på 900-talet. Graven syntes endast som en fördjupning i markytan och undersöktes av Hjalmar Stolpe 1881.

Nålhuset från bj 959 av ben med järn, textil och bron. Teckning: Harald Faith-Ell, SHM. 

Nålhuset ritat av Faith-Ell där tyget syns bra på ringen. Tyget i nålhuset är till för att hålla fast nålarna som sticks in i nålhuset. Tänk när nålar var så värdefulla att du kanske vara hade en eller två!

Då här ser nålhuset i bj 959 ut i verkligheten. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Tygresten är förmodligen ännu sämre nu men jag hoppas de är kvar.

Det finns även en bärring av järn i graven med textil på.

Bärringen med textilrester. Teckning: Harald Faith-Ell, SHM.

Bärringen från bj 959 fotograferad men åtminstone den mindre hör till bilden med bygelsaxen. Ser inte ut som teckningen av bärringen. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Undrar ju lite om det är samma fynd. 

Kvinnan i graven bar även spännbucklor av typen P 55, som är lite enklare och dateras till 900-talet.

Spännbucklor av typen P55 från grav bj 959. Foto: Pavel Voronin, SHM.

Spännbuckla med hål i och textil från bj 959. Goto: Pavel Voronin, SHM.

Spännbuckla 2 med textilrester från bj 959. Foto: Pavel Voronin, SHM.

En liten textillåda finns också, med tuskaft möjligen i linne (eller hampa). Ska titta i Hägg om det är med i hennes bok. 

Textil från bj 959 som ser ut att vara tuskaft i linne. Foto: SHM.

I graven finns även en bronshyska använt som ett hänge, men ingen bild finns. Hon bar en kniv, en bygelsax (med textilrest) och en pincett, 17 pärlor, varav 16 i glas och 1 karneol, och hon fick även med sig en hornsked (el. ben), vilket är ett ovanligt fynd! 

Kniven från bj 959 med silver på  Teckning: Harald Faith-Ell, SHM. 

Kniven i bj 959. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Bygelsaxen har brons runt bärringen och textil i tuskaft.

Bygelsax med vidhäftande textil från bj 959 och någit av det är en del av en pincett. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Bygelsaxen med teckning av sidan på bärringen. Teckning: Harald Faith-Ell, SHM.

Hornskeden från bj 959. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Hornskeden igen från bj 959. Foto: Sanna Stahre, SHM.

Det finns alltså inte så mycket bevarat av dräkten, som är känt, mer än tuskaftat linnetyg. Inga Hägg nämner endast att grovt slätt linne från sax och pincett skulle kunna komma från ”kjolen”, men det finns även textilrester i spännbucklorna samt på bärringen och på nålhuset. 

Ska se om jag kan hitta bilder på pärlorna också. 

Kram

Lästips:

Bj 959 i Mis: http://mis.historiska.se/mis/sok/kontext.asp?kid=1143&zone= här.

Arbman,  H. Birka I.  Die Gräber, Text und Tafl. 

Hägg, I, 1974. Kvinnodräkten i Birka, s. 47. 

Vapendansaren från Birka

Skrev min B-uppsats om detta fina hänge samt en massa andra behornade figurer från järnåldern 🙂 Det är 21 år sedan nu!!! 😨 Hur har tiden gått så fort??? Sedan dess har fler fynd av behornade figurer dykt upp och jag önskar ibland att jag kunnat fortsätta skriva om dem <3 Uppsatsen är som flera teman i ett <3 Väldigt spretigt men jag var så stolt att jag lyckats skriva uppsatsen! 

Nu har fotografen på Historiska museet, Ola Myrin, nyligen tagit dessa underbara foton! 

Vapendansaren från Birka <3 Grav bj 571. 

Hänget, eller om det är ett påsyningshänge att sy fast på dräkten, hade följt med en kvinna i hennes trapetsoida kista. Minns inte var i graven hänget låg. Ska kolla upp det. 

Kvinnan blev begravd bland flera andra kistgravar på gravfältet norr om Borg. Andra gravar i området är tex. krigargraven, bj 581, i kammare och Birkaflickan, bj 463, i kista. Det finns olika skelettgravar men inte brandgravar norr om Borg. 

Runt huvudet bar hon ett silverbroscherat brickband, nr 6 på gravplanen. 

Brickband från bj 571 och som låg runt huvudet på kvinnan. Foto: SHM.

Kram

Lästips:

Bj 571, Sök i samlingarna, här

Wåhlander, L. 1997. Vapendansaren på Birka- med människofigurer i tidsperspektiv. B-uppsats, Stockholms universitet. https://www.academia.edu/9547841/Vapendansaren_på_Birka_-_med_människofigurer_i_tidsperspektiv här.

Ovalspännen från Vendeltiden

Fick finfin post igår!!! Jonas Bjarke Lyckman har återskapat en av mina drömmar från Helgö. Någon gång uttryckte jag att jag ville låta tillverka rekonstruktioner av det spänne som hittats på Helgö och som är som början på vikingatidens ovala spännbucklor. Jonas hörde då av sig och sa att han gärna provade. Vi har gemensamt intresse i att återskapa vendeltiden och Jonas är med i vendelgruppen Uttaharjar. 

Efter bilder och funderingar fram och tillbaka så kom de på posten igår <3 

Mina nya, små spännen till vendeldräkten, från grav A54 på Helgö, tillverkade av Jonas Bjarke Lyckman. Tack!

Ovalspännet kommer från brandgrav A54 på gravfält 150/119 bakom husgrupp 2 på Helgö. Det är otroligt att föremålen, som pärlor i graven, har klarat sig så pass bra med tanke på att det var en brandbegravning! 

På bilden, i Excavations at Helgö, ser den inte så snygg ut.

Informationen om spännet i Excavations at Helgö. 

Ovalspännet från grav A54 på Helgö. Foto: Viktora Dabir, SHM.

Undersidan. Foto: Viktora Dabir, SHM.

Jag har även fått fota orginalet i magasinet med hjälp av Eva Vedin. Tack! Undrar vem kvinnan var som begravdes på Helgö för över 1300 år sedan. Jag bara tar för givet att det är en kvinnograv i alla fall 🙂 Undrar även om det ursprungligen fanns två ovalspännen i dräkten.  

Så litet och nästan förvinnande bland alla föremål från forntiden.

På undersidan syns hållardelarna.

Mönstret är lite svårt att se.

Det var kul att få bilder på arbetets gång 🙂

Foto: Jonas Bjarke Lyckman.

Mönsterdekorering. Foto: Jonas Bjarke Lyckman. 

Hållarna blev så bra! Foto: Jonas Bjarke Lyckman.  

Färdiga 🙂 Foto: Jonas Bjarke Lyckman. 


På bilden i Excavations at Helgö så finns teckningar av föremålen från graven och spännets dekor syns tydligare.

En svår pärla som Moa ska göra till mig.

Tidig bergkristallpärla från graven.

Rakt ner i gravens låda.

Nu behöver jag ta på mig min dräkt och fota 🙂 Några av pärlorna har jag beställt från Moa, så det blir kul att samla på den här graven 🙂 

Lästips:

Spännet i Mis: http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=445349 här.

Holmqvist, W., red. 1970. Excavations at Helgö III. Report for 1960-1964. Vitterhetsakademien. Stockholm, s.  

Vendelgruppen Uttaharjar https://www.facebook.com/Uttaharjar/ här.