Den gamla påven har dött och nu har en ny påve valts – Leo den 14e. Att välja påvar har katolikerna gjort sedan Petrus år 30 eller 33.
Påvar begravda i Peterskyrkan.
Kung Inge den äldre var den första svenska kungen som fick ett brev från påven. År 1080 skrev påve Gregorius VII till honom och kallade honom Ingo gloriosus Suetonum Rex – “Inge, svearnas ärorike konung”. I brevet uppmanades Inge att stärka den kristna tron och följa kyrkans bud. Det är ett brev som markerar ett skifte i tiden, då den katolska kyrkans inflytande i Skandinavien började växa på allvar.
Skiss av en 1500-tslsristning förställande Nge den äldre.
Inge Stenkilsson regerade först mellan 1080 och 1084, och sedan igen från 1088 till omkring 1110. Hans styre avbröts tillfälligt när de hedniska svearna vände sig emot honom. De ville fortsätta med de gamla nordiska offerriterna – blot – och valde istället hans svåger, Sven, som fick namnet Blot-Sven, till kung.
Eventuellt var Inges fru Helena Thorildsdotter, prinsessa av Sverige och den högättade Mön, samma Helena som var syster till Sven.
Carl Larssons Midvinterblot i Uppsalatemplet. Motivet förställer en text ur Ynglingatial och offret av Kung Domalde i Uppsala tempel efter missväxt.
Men Inge gav inte upp. År 1087 återvände han till Svealand med kraft. Enligt källorna brände han då det stora hednatemplet i Uppsala och dödade Blot-Sven. Därmed slog han ned den fornnordiska kulten i Uppland och med det i Sverige.
Runsten U861 nämner en Sven och Mö och det kan därför vara just Blot-Sven. Blot-Svens gravhög.
Efter det var Sverige en del av den romersk-katolska kyrkan ända fram till reformationen år 1527. Men jag undrar såklart – hur hade historien sett ut om Blot-Sven och svearna hade lyckats stå emot kristnandet? Det är många som nu försöker hitta tillbaka till våra hedniska rötter. Men hade det varit bättre? Med blot av djur och människor?
I lördags åkte Allan och jag mot Dalarna för att jag hade bokat en ”Gubbstol”, dvs. en Kubbstol, på Marketplace som fanns norr om Mora. Det var lite för långt att åka fram och tillbaka så vi övernattade på Sollerön – Solens ö!
Utsikt!
Jag tänkte att då passar vi på och kolla i saker och gå på Zornmuseet. Först ville jag se en gruva väster om Sollerön som jag hittade på google maps. Där skulle det vara milsvidd utsikt. Men det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Det var 25 min in i skogen på skogsväg och min bil är inte en terrängbil… Fy vad rädd jag blev att vi skulle fastna där! Till slut fick vi vända. Tror mountainbike skulle ha funkat…
Rutten därifrån gick en lite annan väg genom skogen och förbi en pyttestuga eller vad det kan ha varit. Vi stannade och tittade och den var fylld med slädar…
Som ur en film…
Men bortsätt från ”slädhuset” så finns så otroligt många fina byar och hus i Dalarna!
Boendet på Sollerön med bron från väster.
Boendet jag hittat på Booking var perfekt! Så fint och välkomnande. Vi kom dit efter 19 utan mat för jag tänkte att det skulle finnas någonstans att äta eller en mataffär. Men restaungen hade gått i konkurs och Coop stängde 18. Så vi vilade lite och åkte in till Mora och åt på Kina-Thairestaurangen och handlade på Ica efter. Vi letade restaurang och den som såg okej ut var det fullbokat på. Men det var det inte på Kina-Thaien… Vi blev mätta i allafall och åt även efterrätt.
Solen började gå ner men området id Hembygdsgården på Sollerön är öppet dygnet runt.
Sen åkte vi till gravfältet på Sollerön som jag velat se länge! Det ligger vid hembygdsgården och det finns en vandringsled runt ett stort område med skyltar.
Solleröns Hembygdsgård.Vi kikade in genom fönstret här också.
Sollerön har Dalarnas största vikingatida gravfält med 120-150 gravar som ligger spritt och ser lite ut som bara odlingsrösen! Gravarna ligger på tre gravfält, Utanmyra, Bengtsarvet och Rothagen.
Det finns bättre karta på nätet. Inte helt lätt att se gravarna. Två gravar.Lämningar efter en mur.
Det var en fin kväll att gå runt där. Antar att det är mycket fler folk under högsäsong.
Hembygdsgården.Liten båt som rotts runt på Siljan.
Siljan är ju en gammal krater från ett meteoritnedslag för några hundra miljoner år sedan och Sollerön är toppen som kom upp i mitten, även om istiden har hyvlat av ön. Det är fantastiskt att tänka på vikingatidens stormannagård som legat här. Då hade de den modernaste tekniken i svärd!
Röse 1 och 2 på gravfältet Bengtsarvet innehöll rika fynd. Det är intressant att de fick med sig då mycket husgeråd och hästutrustning. Så nu blir det några bilder på fynd från ön!
Röse, grav 1
Grav 1. Graven Bengtsarvet innehöll flera gravar. Foto: SHM.
I Röse, Grav 1 på Bengtarvet hade en man begravts med svärd och vapen. Senare begravdes en kvinna i en sekundärbegravning.
Grav 1. Svärdet, Petersen Z. Foto: SHM.Grav 1. Oval spännbuckla P52. Foto: Matthias Toplak, SHM.Röse 1. Hänget kallas orientaliskt. Foto: Helena Rosengren, SHM
Grav 2.
Även grav 2 innehöll vapen och hästutrustning.
Grav 2. Svärd Petersen Z. Foto: Jens Mohr, SHM.Grav 2. Sköldbuckla. Foto: Ola Myrin, SHM.Grav 2. Bältesölja. Kan vara till hästutrustning. Foto: Helena Rosengren, SHM.Grav 2. Ryktskrapa till häst. Foto: Ylisli Asp, SHM. Grav 2. Yxa. Foto: Yliali Asp, SHM. Grav 2C. Hänge. Foto: Jens Mohr, SHM.Grav 2C. Armring. Foto: Jens Mohr, SHM.Grav 2C. Nyckel. Foto: Ola Myrin, SHM. Grav 2. Kittel. Foto: Jens Mohr, SHM.Grav 2. Skärding. Foyo: Jens Mohr, SHM. Grav 2. ”Doppsko”. Foto: Yliali Asp, SHM.
Det här föremålet står som ”doppsko” fast den är rund. Det finns även en från grav 1. Jag tycker det ser mer ut som en järnpigg du sättter på änden på en käpp och använder på isen vintertid för att ta dig frammåt på isläggar. Spiken spikas i så fall fast i tråkäppen genom hålet. Vad tycker ni?
Utanmyra
På gravfältet här blev en kvinna med P51:or begravd. Det finns flera kopplingar mellan Birka och Sollerön.
Mitt favorithalsband blir frimärke! 2025 års EUROPA-frimärke!
”Halsbandet”, som låg i en cirkel över bröstkorgen, vilket syns på gravplanen. Det har pärlhängen, bergkristaller och karneoler, glaspärlor och silverhängen. Bland annat en kubbstol och en liten hoprullad husorm samt ett mynt från Konstantinopel – Vikingarnas Miklagård!
Grav Bj 632. Bild: SHM.
Kvinnan i grav Bj 632 fick även med sig ytterligare en kvinna i graven. Hon har ett eget gravnummer, men nästan inga gravgåvor. Var hon en gravgåva? Eller en träl som följde med till dödsriket? Undrar vad dom hette och vad deras relation var?
Europafrimärket 2025.
Miniark: 2 frimärken, 2 motiv, 44 kr Illustration och design: Annelie Carlström Foto: Ola Myrin Färger: 4 färger CMYK Papper: Gummerat Format miniark: 130 x 70 mm Format frimärken miniark: 51 x 37,5 mm
Frimärket verkar släppas 28 augusti! Och under tiden finns halsbandet att se på @historiska i utställningen Vikingarnas värld
Foto från många år sedan när jag var på Hornbore vikingamarknad. Nu har jag nya hängen, och det är mitt absoluta favorithalsband.
Idag öppnar museet Vrak utställningen ”Vikings before Vikings” på Djurgården i Stockholm.
Bild från vrak.se
2008 upptäcktes en båtgrav i Salme, som är en liten kuststad på ön Saaremaa i Estland. Två år senare upptäcktes en till båtgrav – det första kända skeppet med segel! Estländska arkeologer undersökte gravarna som visade sig vara från slutet av vendeltiden, perioden innan vikingatiden. Vi skulle kunna säga att det är början på det som blev vikingatiden.
Foto: Railli Allmae.
I Salme båtgrav I låg det sju långa, unga män begravda med två svärd, spjut och andra vapen samt kammar, spelpjäser och offrade djur och i Salme båtgrav II låg det trettiofyra personer begravda i fyra lager med fyrtio svärd, två sköldar samt björntandhängen med mer och täckta med förmodad segelduk.
Teckning Reet Maldre.
Det fanns många fynd i båtarna från personernas ägodelar, gravgåvor och offergåvor.
Förgyllda svärdsknappar från omkring år 750. Foto: Reet Maldre.
Fynden i båtarna var inte från Estland utan Skandinaviska. Flera av de fina föremålen har förmodligen tillverkats på vår grannö – den heliga ön Helgö! På sin expedition österut hade även med sig minst två jaktfalkar och hundar – ett förslag finns att det var en diplomatisk delegation med medföljande krigare!
Karta som är skärmbild från appen Kartor med den blå prick vid Helgö.
Med hjälp av vetenskapliga analyser har det gått att se att de flesta, 36 personer, kom från Mäkardalen i Uppland, tre från Gotland, dör de iallafall bott som barn, och två möjligen från Ösel/ Saaremma, innan de dog där på andra sidan Östersjön. Några överlevde och ordnade med begravningen, i de från havet uppdragna båtarna, på land! DNA-mässigt var de lika varandra och många bör ha varit släkt. Det är många döda i ett järnålderssamhälle runt år 750 med mycket färre befolkning än idag!
Var det någon i den tidiga delen av Birkas historia som saknade någon släkting, vän, eller man? Tänk om vi med DNA kunde hitta släktingar till dom på Birka?
Jag skulle även vilja se vad det är för pärlor som hittats och veta mer om det finns dräktfragment bevarade.
Lästips:
Det finns mycket på nätet om båtgravarna. Här är några länkar för den som vill läsa lite mer eller hitta fler referenser.
Isotopic provenancing of the Salme ship burials in Pre-Viking Age Estonia By T. Douglas Price Jüri Peets, Raili Allmäe, Liina Maldre and Ester Oras In. Antiquity (2016), Vol 90, pp. 1022 – 1037.
Igår åkte Allan och jag till Waldermarsudde för att se utställningen om barnboksillustration ”Från Mumin till Chop Chop” med konstnärerna Tove Jansson (1914–2001), Ilon Wikland (f. 1930), Pija Lindenbaum (f. 1955) och Linda Bondestam(f. 1977).Det var tre utställningsrum och började med en presentation av alla fyra konstnärer. Sen i andra rummet var det Tove Jansson och Ilon Wiland och i tredje rummet Pija Lindenbaum och Linda Bondestam.
Vi valde ut de bilder vi tyckte bäst om i varje rum.
Tove Jansson
Det här var bådas favorit! Fart, färg och överraskande! Gillar också att vi fick se kommentarer och arbetsprocesser.
Tove Jansson, illustration till Den farliga resan, gouach och tusch. Allan i psppas röda jacka. Muminfigurer Snusmumriken – Snufkin. Muminpappan.
Tänk vilken genomslagskraft hennes figurer har fått!
Det här med arbetsprocessen var nästan roligast att se. Det som inte är tillrättalagt. En liten skiss.
På flera av verken syntes små övermålningar. Som om med tipex
Ilon Wikland
Jag kan inte tänka mig min barndom utan Ilon Wiklands bilder.
Illustration till Bröderna lejonhjärta. Ilon Wikland, kopparstick.Illustration från Bröderna lejonhjärta.
Så mycket tecknande! De ljusa figurerna och allt det svarta. Det är intressant att se allt hon rättat till. Så som det var innan photoshop.
Bröderna Lejonhjärta. Ilon Wikland.
I övre delen har hon klistrat in en ny vit lapp över. Det var som se små hemligheter att se på så nära håll!
Detaljerna. Så precist och ändå med schwung!Utsparat för text. Se skuggan av ena vakten från elden på klippan. Ronja rövardotter av Ilon Wikland.
Omslaget på boken
Ronja. Blandteknik med akvarell och gouach.
Så kul att se den så nära! Tur det var glas framför. Det var väldigt lite reflexer i glasen.
Ikoniska Madicken i gouach. Ilon Wikland
Jag skulle ju vilja höra en bok och det är bra att se planeringen av illustrationerna med tomma ytor för text.
De bokillustrationer som grep oss båda två var de från Ilon Wiklands ”Den långa, långa resan”.
Iion Wikland och sin hund Tito.Ingen mötte henne på tågstationen när hon kom fram, när hon skickades som 14-åring till farmor.
Hon hade med sig sin hund Tito.
Från Den långa, långa resan av Ilon Wikland. Hon hittade sin hund ute på isen skjuten av ryska soldater.
Så oerhört sorgligt! Det lilla barnet som älslade sin hund. Hon måste ha tänkt på det så många gånger i livet. Det visar på hur mycket det är vi bär med oss som vi inte kan se.
Den här påminnse oss om när Allan sov över hos mormor på vinden.
Ljuset i den här är så fint! Perspektivet är lite hur som helst men det gör bara att det blir en spännande bild.
Pija Lindenbaum
Gittan och Gråvargarna av Pija Lindenbaum.
Pijas och Lindas illustrationer är inget vi har läst, men tar med några bilder vi tyckte om.
Pija Lindenbaum målar tusch och akvarell på papper.
Utsparat för text. Hon provar och antecknar och beskriver hur hon gjort.
Skulle vilja lära mig mer om processen att göra en bilderbok för barn.
Linda Bondestam
En bok om miljöförstöring och snart utdöd för ett väsen som kan återskapa sig själv.
Allan kände till denna lilla varelse Axolotl!
Axolotl’s dröm kanske? Får se om den finns på biblioteket. Linda Bondestams starka färger som vi tyckte om.
Linda Bondestams bilder verkar vara slutredigerade i photoshop. Det var väldigt platta, men ska nog vara det.
Hon hade även gjort en videoinstallation.
Videoanimation från ”Mitt bottenliv – av en ensam axolotl. Linda Bondestam 2024.
Blev inspirerad att måla mer med gouach och att fortsätta med boken jag börjat på, även om jag inte riktigt vet vad jag håller på med.
Efter så gick vi till fiket och åt våfflor Det blev en bra dag!
Det finns många fina fynd av börsar från vikingatiden. En speciell är den med ekorrpäls och bronsdetaljer som kommer från birkagrav Bj 958. Personen bj 958 är förmodligen en man, men det är inte helt tydligt utifrån gravgåvorna.
Börs med förmodad fel rekonstruerad ekorrpäls från birkagrav Bj 958, 459583_HST. Ola Myrin, SHM (CC BY).
Enligt Ann-Sofie Gräslund (måste leta upp rätt referens från Birka II:1) så kan pälsen ha varit vänd mot insidan av börsen Det kunde även Ny Björn Gustafsson se när han tittade närmare på den för 20 år sedan! Han tänker att den är rätt kreativt återskapad. Tack Mia Ångman som uppmärksammade mig på detta!
Måtten på väskan är: längd 86 mm, bredd 67 mm och höjd 12 mm. Den är numera monterad på pappskivor.
När jag garvat ekorre så blir skinnet väldigt vitt, så jag ser framför mig en vit börs med bronsskimrande metalldekor!
Gravteckning för Bj 968 av Hjalmar Stople, ATA.
Väskan, som är utställd i utställningen Vikingarnas värld på Historiska museet, låg vid vänster axel, intill två små knivar och ett långsmalt bryne som jag först inte såg.
Detalj av Bj 958. Teckning Hjalmar Stolpe, ATA. Brynet från Bj 958. Foto: Antje Wendt, SHM (CC BY).De två knivarna från Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Ett ringspänne i brons med vitmetalldekor vid höger knä kan ha knäppt en omlottrock. Det ska finnas textil bevarad på. Det innebär ju att börsen och spännet matchat varandra även om jag inte på bilden ser den vita dekoren.
Ringspännet från Bj 958. Ur Birka I, Tafl. 49.
Dräkten har även varit dekorerad, kanske en kantning, med ett silverbrickband över axlarna. Det ligger väldigt rakt över axlarna! Vad kan det ha varit?
Brickband från Bj 958. Foto: SHM (CC BY).
På kant upptill i graven stod en sköld och nere i höger hörn ett ämbar med handtag. Mellan knäna låg en märla av järn och personen hade broddar på skorna.
Märlan i Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY). Skobroddar Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).Sköldbuckla från Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).Hänkel från Bj 958. Teckning Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Hjalmar Stolpe, ATA och Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
Lästips
Holger Arbman, 1940. Birka I, Tafl. 49.
Ann-Sofie Gräslund, 1986. Birka II:1. (Obs! Behover uppdateras då jag inte har den har boken).
En annan plats vi åkte till på vår pyramidutflykt var Saqqara.
Djorsers trappstegspyramid i Saqqara.
Så imponerad bara av träställningen! Jag och Allan var till Saqqara när han var liten, så det här var andra gången. Men jag åker gärna dit igen! Det finns massor att titta på i området. Vi hade en privat guide som tog oss runt på alla möjliga ställen.
Saqqaraselfie
Så typiskt att jag inte minns vad jag tittade på! Men något spännande var det här inne.
Egyptens hundar
Den här gången åkte vi lite till till ett gravområde brevid trappstegspyramiden.
Nedgången till Unas pyramid tror jag.
Unas pyramid är från 5e dynastin. Det är en gång in. Den har den äldsta ”Pyramidtexten”.
Mannen som följde med ner. Det är så otroligt att det går att gå runt i egyptiska gravar!
Det är text på hela väggarna! och det var flera rum på väg in till gravkammaren.
Mannen var inte bäst på att ta foton…… fast det syns hur stor sarkofagen är. Så mycket text!
Vet inte om vi även var inne i Tetis grav. Vet att vi var inne i en till men jag kanske inte tog något foto.
Alltså tänk tiden det tog att skrivs allt!Älskade taket med alla stjärnor!
När det var nytt var taket blått med guldstjärnor! Som natthimlen
Men jag var inte heller så bra på att ta foton där nere!
Jag har gjort ett par silverörhängen som är inspirerade av det taket
Är det en underjordisk stad under Gizaplattån? Gömmer det sig sanningar och kunskap djupt nere i underjorden som de forna egyptierna hackat fram i kalkstenen? Eller var det ännu äldre folk som gjorde det eller till och med aliens? En sak vet jag iallafall – Gizaplattån är full av djupa schakt att klättra ner i till underjorden! Jag har varit nere i ett av dom.
Påväg till Giza och pyramiderna 2012.
Jag åkte på utflykt med Katarina, Leif och vår guide 2012.
Pyramiden på tapeten just nu. Pyramid of Khafre med vit topp. Jag längtar tillbaka till Egypten.
Det finns ingen annan plats med det ljuset.
Den största pyramiden, Khufupyramiden, med ingång. Jag väntade utanför. Vet egentligen inte varför jag inte ville gå in där. Tog många selfies under den Egyptenresan.Gick ner i vad jag tror var en drottninggrsv. Men jag minns inte.
Minns att guiden berättade om de mindre pyramiderna. Men jag minns inte vems grav vi klättrade ner i. Fattar inte att jag vågade.
Läskigt! Alltså jag står många meter ner i Gizaplatån!
Det var lättare att vara där nere än jag trodde. Missade att fota mer av det underjordiska rummet.
Perfekt foto!
Ljuset i tunneln. Glad att jag vågade klättra ner där! Hur i hela friden byggde de alla djupa schakt, pyramider och exakta vinklar och vrår?
En plats på jorden med fotogenique!
Utsikten från hotellet.
Ska nog dela lite fler Egyptenbilder från Saqqaraområdet. Allt är taget med en gammal mobilkamera, och jag är glad att jag har dom kvar än så länge.
Det blev en bra dag!
Hjalmar Stolpe, ATA och Harald Faith-Ell, SHM (CC BY).
