För ett tag sedan fick jag frågan om jag ville faktagranska en barnbok om vikingatiden och jag sa ja. Mi uppgift av att komma med synpunkter för bilder och text. Det var lite svårt först att säga vad jag ville, men Fabian Göranson, som gjort boken, var toppen att prata. Nu har den kommit ut, men jag har inte hunnit köpa den ännu. Ska jag göra det så snart jag kan!
Jag tycker framsidan blev superfin och jag såg på nätet hur den blev inuti. Kul att få vara med och påverka bilden av vikingatiden.
Jag har samlat på olika Birkagravar ett tag. Det låter makabert när jag säger det, men det är en hobby som jag delar med ganska många numera 🙂
Det var en otroligt fin dag!
Jag hoppade in som guide för det var någon som fattades i schemat. Inte bra om någon var sjuk, men jag fick en bra dag med två roliga grupper!
Spännbucklorna i Bj 515. Foto: Eva Vedin, SHM, CC-BY.Undersidan med tygrester. Foto: Eva Vedin, SHM, CC-BY.
Jag behöver göra en goffrerad särk till mig själv, så jag blir lika modern som kvinnan i graven ❤️ och inte har en gammal slät särk på mig…
Det finns fler saker i graven att fixa, bland annat ett litet hängkors, men jag har kommit en bit på väg.Pärlorna i Bj 517. Foto: Eva Vedin, SHM, CC- BY.
Det är så underbara blå pärlor både i fajans, dragna och silverfolierade. Mina pärlor har jag låtit till erka i Indien och jag tycker de blev så fina även om de ljusblå är i glas och inte fajans.
Flera av gravarna har liknande dräktsmycken och då går det lätt att bara byta ut pärlor och kläder. Jag får återkomma till den här graven när jag fått till en goffrerad, finveckad, särk och har ett nålhus i brons och en bygelsax till.
För några dagar sedan fick jag en fråga om ett föremål från en keramiker jag känner, Lena Arleij. Hon gör bland annat mycket fin återskapad vikingakeramik och driver Månvinds krukmakeri.
Det Lena hade hittat i Dagmar Sellings bok om vikingatida och tidigmedeltida keramik i Sverigen var ett stort fat.
Bild ur Dagmar Sellings bok.
Det stora fatet kommer ifrån en grav på Gotland, i Havor, Hablingbo. Den hittades 1886.
På teckningen syns fina hästar och frågan var i vilket material fatet är gjort i.
Trots att boken handlar om keramik, så är det här fatet i metall som står som brons.
Ut sök i samlingarna. Bronsfatet från en grav på Gotland, Inv nr. 8064, Fid: 476749_HST. Foto: Bertha Amaya, SHM, CC BY. Inzoomat på den ena hästen. Inzoomat på den andra hästen.
Andra föremål som har samma undernummer, 191, och då kommer från samma grav är:
Ett ringspänne 8064:191, 448071_HST. Foto: Bertha Amaya, SHM, CC BY. Ett bältespänne, 448073_HST. Foto: Bertha Amaya, SHM, CC BY. Två bronsringar, 448074_HST. Foto: Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY. Bältebeslag 448075_HST. Foto: Bertha Amaya, SHM, CC BY. Ett träföremål 448082_HST. Foto: Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY. Jag tycker det ser ut att ha varit en träkam.
Det hör även ett till ringspänne till graven. Ett knivbeslag, en kniv, en lerpärla, något i järn och något i mässing.
Personen som fått med sig fatet i graven har haft ett snyggbälte med kniv och en dräkt där möjligen en jacka stängts med ett ringspänne.
Tack Lena för frågan och jag ser fram emot din tolkning av fatet i keramik!
Lästips:
Dagmar Selling, 1955. Wikingerzeitliche und Frümiittelatlerliche Keramik in Schweden.
Har sytt två vikingahättor till jobbet i linne. Flera stycken i liknande stil har hittats i Dublin och åtminstone en i Jorvik. Det finns några bra blogginlägg och en uppsats. Originalet från York är i silke och har sydda linneband. Från Dublin finns de både i ylle och silke.
Jag gjorde flätor till band istället, mest för att jag tycker om att fläta.
Har även gjort en i ull med flätade ullband, den behöver bara strykas lite 🙂
Bild på Jorvikhättan i silke som saknar band. Foto från Jorvik Viking Center. Här är den första jag gjorde för några år sedan till fina lilla bebisen, som var med i Arkeologens dotter.
Jag tänkte göra en sjal till mitt ryggknappspänne och har funderat och finderat hur jag ska göra, vilket tyg jag ska använda och fram och tillbaka. Det är till Kulturnatten och jag vill ha en vendeltida dräkt.
Gåsöga i blått. Brosch av Mr Dave Roper. Det är den här siluetten jag skulle vilja ha på själva sjalen. Hon har ett ryggknappspänne på sig och även om smycket är funnet i vikingatida grav så verkar det ha varit en lång tradition med denna dräkt. Freja från Tuna Alsike. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM, CC BY.
Agnes Geijer skriver kort om fyndet av två tyger bevarade på ett ryggknappspänne från 700-talets Gotland, närmare bestämt från Sandegård i Sanda socken. Nålen är stucken genom båda två. Det innersta tyget är ett gåsöga och det yttre, lite dubbelvikta tyg är en mer ”ordinär medelgrov kypert”. (Inga Hägg skriver dock 1971 att det är fiskbenskypert och diamantkypert – jag är förvirrad!)
Jag har valt den gåsöga som jag hade hemma. Att rutorna syns får vara meningen för att efterlikna de små guldfoliebelcekn med guldgubbar och guldgummor.
Frejas smycke heter Brisingamen – det flammande smycket. Hängsmycket från Aska i Östergötland i förgyllt silver påträffades med andra smycken i en rik kvinnas gravröse. Tolkningen är att det är Freja vi ser, med både sitt smycke och hjälm. Freja är på Askasmycket omringad av Midgårdsormen, som biter sig själv i svansen, där ormens huvud är Ryggknappspännet under Frejas haka. Det flammande smycket, som Birgit Arrhenius beskriver, blir på så vis Midgårdsormen med flammande ögon. Granaten, vilket Arrhenius skriver ingående om, lyser om det är refflat guld under stenen.
Freja från Aska i Östergötland. Foto: Ola Myrin, SHM, CC BY.
Är det möjligt, som Arrhenius skriver, att kvinnorna dom bar dessa spännen var prästinnor i Frejakulten? Madeleine Karlsson uppsats handlar om några av kvinnorna som begravits med ryggknappspännen.
En liten tanke jag skrev förra året för Jordens dag:
Hon står omringad av Midgårdsormen, som ligger och kränger i havet runt jorden och vill skapa kaos. Hon håller om sin mage för att skydda allt. Hon är uppklädd i sina finaste kläder och smycken. Ormens ögon tittar ut ur hennens ryggknappspänne, men hon håller ormen i schack, fäst under hakan. På huvudet bär hon en hjälm, redo att försvara sig själv.
Midgårdsormen kallas även ” Den väldiga staven”, Jormundgandr, och staven ingår i den fornordiska sejden.
På Birka finns bara en grav utgrävd av Stolpe med ett ryggknappspänne, grav Bj 1079. Det var från början, när jag köpte spånnet, den jag ville göra, men det får bli en annan gång. Kanske kan hitta någon som vill göra det spännet.
Får se om det blir något foto på den färdiga dräkten ikväll.
Så här blev det. Det blev lite likt den lilla silverfigurinen Oden från Leire. Tack Anna för att du tog kort. Fem ametistpärlor i droppform. Jag behöver låta tillverka fler sådana. Plus snurrade bronspärlor och några blandade vendeltida pärlor i bland annat rött och blått. Hade dessutom min fina pincett, med den hornhövdade figuren på, hängades i ett spänne framtill. Får ta ett lite bättre foto på den. Utsikten under kvällen och min hjälpbreda Gyllenborste.Fråga runorna. Foto: Ninna Bengtsson.
Kram 🌸
Lästips:
Agnes Geijer, 1942. En dräktdetalj från 700-talet, i Fornvännen, s. 373-374. http://www.diva-portal.se/smash/get/diva2:1227710/FULLTEXT01.pdf
Jutta Waller, 1996. Dräktnålar och dräktskick i östra Mälardalen, kontinuotet och förändring under folkvandringstid och vendeltid. Uppsala universitet.
Madelein Karlsson, 2020. Kvinnan bakom det mäktiga spännet, vikingatida ryggknappspännen i Mellansverige. Kandidatuppsars, Stockholms universitet. https://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:1539494/FULLTEXT01.pdf
Ulla Mannering, 2020. Iconic costume, scandinavian late iton age costume iconogrsphy.
Blogginlägg om sjal vs mantel. http://www.medieval-baltic.us/vendelshawl.html
I tisdags var Allan och jag med som statister i SVT’s nya satsning på Sveriges Historia, som ska sträcka sig över hela historien från istid till nutid. Hösten 2023 ska den börja gå på tv.
Jag var med för några veckor sedan och nu skulle det bli ett nytt avsnitt och jag behövde lite nytt att ha på mig.
På morgonen satte jag ihop smycken efter grav bj 1131, men jag kommer inte längre i min röda hängselkjol i diamantkypert, så den stämmer inte i tyget. De tyckte att jag skulle ha en brun hängselkjol så jag sydde en ny. Tyget är en fin diagonalkypert som är så tät att det var svårt att sy i det. Det är nog till och med det värsta tyg jag någonsin sytt i!
Både Agnes Geijer och Inga Hägg har med graven som en 900-talsgrav (Geijer s. 174 och Hägg tabell fig 53). Graven innehåller tygerna W10 och W35 samt linnetyg.
Birkatyg W10, diamantkypert. Ur Geijer.
W10, som är en fin diamantkypert, kommer från ovansidan av spännbucklan, som är av typen P51, och linnet kommer från insidan.
Birkatyg W35, diagonalkypert. Ur Geijer.
W35, som är en trebindig kypert, kommer från ett trattliknande, runt spänne. Jag har aldrig tidigare lagt märke till det spännet.
Det trattliknande rundspännet med W35. Ur Arbman, Birka I.
Utöver det som står i Geijer så finns det uppgifter hos Hägg om linneöglor i spännbuckla I. Enligt tabell fig 56 finns det 2 linneöglor vid nålhuvudet och 3 linneöglor vid nålfästet. Det verkar inte ha funnits två spännbucklor, utan bara en.
Det likarmade spännet, Arbman Taf. 81:4.
Från det likarmade spännet finns ingen notering om textil. Men i Mis står det att det finns en textil tråd från graven.
Gravskiss där nr 1. är spännbucklan, 2. det likarmade spännet, 3. det trattformade rundspännet och 4. är de 66 pärlor. Nr 5 och 6 är en kniv, resp en sax.
Hon fick även med sig en bygelsax med bronspressbleck på bygeln och en kniv med silver band. Enligt gamla Sök i samlingarna finns det även ett nålhus i ben, som det också finns textil på, men det är inte med i Arbman.
Skärmdump från Sök i samlingarna.
Smyckena ligger som om rundspännet hörde till något under hakan. Pärlorna ligger ovanför spännbucklan och det likarmade spännet i graven. Har de hamnat upp och ned? Det saknas en spännbuckla eller bar hon det likarmade spännet istället på ena sidan? Det ser ut så på pärlorna. Eller fick hon bara med sig en spännbuckla och det likarmade spännet är till en kappa?
De 66 pärlorna i glas, bärnsten, karneol och bergkristall.
Så underst bar hon förmodligen en linnesärk och sedan möjligen en linnehängselkjol i omlott, eftersom det var så många hängselöglor. Eller om extraöglorna var till saxen och kniven, även om de ligger på andra sidan från spännbucklan? Utanpå detta bar hon möjligen en kappa och överst en sjal i diagonalkypert.
Diagonalkypert skulle iof även kunnat vara en klänning, även om det inte ligger under spännbucklan, med ett annorlunda spänne i halsöppningen.
Diamantkyperten låg utanpå spännbucklan, på toppen av den. Ibland ramlar smyckerna in i tyget efter ett tag i graven. Så det skulle kunnat vara en kappa i diamantkypert.
Det var inte en så tydlig grav men det är det ju sällan 🙂 Sen är jag nyfiken på om det syns textil på det likarmade spännet och om nålhuset har notering med gravnummer på sig. Det har blivit fel i Arbman med kniven, som står att den kommer från grav 1130.
Nagelörten, även Vårälskling, blommade på Stadsvallen. Inspelning i Hemlanden.Offerträd.
Lästips:
Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunde aus den gräbern.
Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.
Holger Arbman, 1940 & 1942. Birka I, Text och Tafeln.
Den här kvinnofigurinen har jag skrivit om tidigare är nu utställd i nya utställningen Vikingarnas värld. Hon är fortfarande inte så känd, vilket hon säkerligen skulle ha varit om hon hade tolkats som Gudinnan Freja.
Kvinnofigurin från Öja på Gotland. Foto Ola Myrin, SHM, CC BY.
Hon har håret uppsatt i en knut och hon påminner om Freja från Aska i sättet hon håller armarna runt sin mage, vilket tolkats som en gravidmage.
Knuten på Öjafigurinen. Foto Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY.
Hon är 52 mm lång och tillverkad i kopparlegering och dateras till vikingatiden. Den är lite grovt skulpterad, men ansiktet är milt och utrycket fint med armarna om magen. Jag önskar jag visste vem som gjort henne och för vilket syfte. Figurinen hittades vid Hoburg (tg? ) och inlöstes 1863 tillsammans med flera andra fynd, bl.a. två pärlspridare. Det räknas som ett lösfynd.
Öjafigurinen. Foto Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY.
Som jag skrev tidigare så ser hon ut, på ryggsidan, ut att ha ett bälte. Kanske har hon en lång klänning med ett bälte? Eller är det en lång kjol med en jacka och det är jackkanten som syns? Har hon en krage?
Detalj.
Det ser även ut att vara någon sorts ränder bakpå halsen, vilket skulle kunna vara ett halsband. Eller så är det en synvilla… Önskar jag kunde titta på henne lite närmare. Nu är hin utställd i monter 16, som handlar om kvinnor under vikingatiden.
Inv. nr. 3053, 457610_HST. Öja, Gotland. Foto: Ola Myrin och Elisabeth Pettersson, SHM, CC BY.
Det känns som en evighet sen, men jag vill dela lite bilder från min första vikingadräkt. Jag hade länge bara dessa två plagg. Fotot är från vikingamarknaden på Adelsö 2005.
Min min 😂 Var kanske trött för gjorde flera guiderundor på Adelsö marknadsdagar 🙂
Hängselkjolen sydde jag på golvet på mitt rum i Ackis på Björkö. Den är efter ett mönster som Gamla Uppsala gjorde och som vi sålde i butiken på Birkamuseet. Skulle inte välja brunt linne igen och nu för tiden är det mer vanligt att ha spännbucklor till. Jag har vikt ned kanterna lite mer.
Mönstret är efter Gamla Uppsalamönstret.
Skulle jag sy en liknande nu så dkulle jag göra den lite mer A-formad. Dessutom går det att sy i kilar i sidorna, från midjan och nedåt, om tygbitarna fram och bak är raka.
Särken är vikt över axlarna och ärmarna, sen är kilar insatta i sidorna, plus fyrkantskilar i armhålorna. Det är bara 5 tygdelar och jag fick två kilar över vilka jag använt till annat.
Särken älskar jag att ha på mig, men hängselkjolen ”har krympt” sedan läge 😅 och halsbandet från Bj 632 är fortfarande min favorit, även om jag behövt trä om det några gånger sedan dess.
Väskan är tovad i ett stycke, i vit ull som det tog timmar att få ihop 😜 Den har ingen förebild och jag använder den inte längre, fast jag tycker så mycket om den.
Skorna är nålbundna sockar/tofflor från Norge dom jag sytt en lädersula på. De höll i många år tills malen hittade dom. Är verkligen förtjust i ylleskor och det finns röda, har jag för mig, i en Moschevaja Balkagrav.
Mamma och Allan
Det här är den andra hängselkjolen och särken är en snabbt sydd ”underundersärk”. Jag har verkligen mått bra i dessa kläder. Hoppas jag lyckas bli lite smalare igen. Jag behöver det, för jag har fått diverse problem med hälsan. Så vem vet, om två år kanske jag kommer i dom igen 🙂
