Etikettarkiv: vikingatida smycken

Hur såg plaggen i båtgrav 36 i Gamla Uppsala ut?

1 svar

För några år sedan försökte jag förstå dräkten i den vikingatida båtgraven, nr 36, i Gamla Uppsala (Up. G. Uppsala Prästgården 1:1 Grav 36). Kvinnan som begravts ca 800 var äldre och hon hade fått med sig en hund och en höna. Textilarkeologen Anita Malmius har analyserat textilierna och beskrivit deras läge i graven. Det är flera olika textilier bevarade och det är en fascinerande grav! Malmius har undersökt 609 fragment varav 3 fragment var av näver och 9 var snoddar!

Smycken och pärlor från båtgrav 36 i Gamla Uppsala. Spännbucklor av typen P41, en bronskedja och det likarmade spännet är en P60, varav två liknande hittats i Birka i gravarna bj 462 och 657 men det har hittats runt 20 i Sverige. Bild ur Nordahl, 2001, s 54.

Det likarmade spännet och en ring. Foto från Digitaltmuseum, se länk nedan.

Anledningen till att jag skriver nu är att en ny studie bedrivs på Uppsala universitet och smycken och dräkt rekonstrueras och jag ser verkligen fram emot att se hur de tänker sig dräkten! Den enda som jag sett rekonstruerad är av en fantastisk sömmerska jag träffade i Hornbore för några år sedan 🙂 och det var ett roligt textilmöte!

Mina funderingar för några år sedan då jag försökte göra en lager på lagerteckning med klädesplaggen och de olika tygkvalitéerna inritade, men 1:an till hängselkjolen av diamantkypert, syns inte.

På den här teckningen har jag gjort en cape av de två olika sidentygerna, men Malmius menar att det är en möjlig jacka, se nedan. Idag skulle jag gjort den större och mer lik den rektangulära sjalen/manteln på kvinnans hängsmycke. Nu, så här några år senare skulle jag ha ritat in ”linneripskjolen” som en klänning och inte som en inre hängselkjol! Linneripsen skulle även kunna vara foder till diamantkyperthängselkjolen.

Textilierna i graven. Bild ur Malmius 2001.

De är vävda i tuskaft, 2/2 diagonalkypert, diamantkypert och 2/1 diagonalkypert. Alla trådar utom några silkefragment som är ospunna är z/z spunna.

Bild ur Nordahl/Malmius 2001.

Dräkten enligt Malmius:

Malmius menar att kvinnan burit en veckad, tuskaftad linnesärk (5), en undre kjol av linnerips (6) och en yttre hängselkjol av ylle i 2/2 diamnatkypert (1) garnerad med ett tuskaftat ylleband (4) längs övre kanten. Till hängselkjolen fanns hällor (8a, b) till ovala spännbucklor.

Över detta bar hon en öppen, yllejacka/tröja i diagonalkypert dekorerad på bägge sidor med ett tvåfärgat silketyg i 2/1 diagonalkypert (2a, b). Jackan hölls ihop framtill av en stängd och en öppen silverring.

Ytterst bar kvinnan en framtill fållad öppen jacka/tröja av silke i 2/1 diagonalkypert fodrad med sidentuskaft och de båda tygerna var sammansydda (3a, b). Denna yttre jacka hölls ihop med ett likarmat spänne (mitt capeförslag).

Vid nålfästet på samtliga spännen finns rester av pärlsnoddar (7a). Från något av spännena hängde även en knut/textilpärla(7b). Överst låg de ovala spännbucklorna, det likarmade spännet, pärlgarnityret samt fem små glaspaljetter.

Allt detta är tolkningar och hon diskuterar fram och tillbaka om de olika plaggen – så bäst är att läsa själv 🙂 Jag önskar att hon ritat olika förslag men det kanske kommer nu med den nya studien 🙂

Pärlorna i graven. Bild ur Nordahl 2001, s. 51.

I graven hittades även 60 glaspärlor varav 31 enfärgade, 4 melonpärlor, 2 segmenterade och en av en ihoprullad glasstav. 20 stycken är av skiftande form och dekor. Tillsammans är längden 45 cm. Bland pärlorna fanns en liten silvertrådsspiral, en ring av brons och silver och två hängen av mynt från ”Arab-Ssanid, Tabaristan” och ”Abbasid, al -Mansur al-Rayy”, från 763/4 e.Kr.

I graven hittades även en liten kvinnofigur hållandes ett horn.

Kvinnogiguren i brons plus pärlor. Bild från Digitaltmuseum, se länk nedan.

Här syns var kvinnofiguren låg. Foto: Digitaltmuseum, se länk nedan.

Kvinnofiguren i båtgrav 36 med släp. Bild ur Nordahl 2001, s. 52.

Kvinnan hade fått med sig hänge av brons i form av en kvinnofigur, som håller i ett stort, böjt horn och hon har en hårknut med håret hängande på ryggen. På kvinnofiguren syns kläder och ytterst bar hon möjligen en sjal. Tänk om det är ett porträtt av kvinnan i graven <3 På baksidan av hänget finns en upphängningsögla.

En kniv med silverdekorerat fodral låg vid kvinnans midja och den hade tre skilda band av flätad silvertråd. I graven fanns även ett fragment av ett nålhus av ben samt en hank till ett träkärl.

Så en utställning öppnar på Enköpings museum den 30e september – undrar med spänning vad det blir 🙂

Ps.Graven ingår i Upplandsmuseets samlingar.

Uppdatering: Titta vad jag hittade – min kopia av kvinnofiguren 🙂 gjord av Burr, Historiska fynd.

Lästips:

Else Nordahl, 2001. Båtgravar i Gamla Uppsala. Spår av en vikingatida högreståndsmiljö. Uppsala, Aun 29.

Anita Malmius, 2001. Textilanalyser, I Nordahl ovan, s. 75-92.

Elias Ghattas-Lama, 2014. Husfru i båt och kammare. Kandidatuppsats, Stockholms universitet. Finns som pdf på nätet.

http://www.arkeologigamlauppsala.se/Sv/historien-om-gamla-uppsala/batgravar/Pages/default.aspx

Arbetet med utställningen pdf. http://www.arkeologi.uu.se/digitalAssets/349/c_349388-l_3-k_delprojekt_iv_webb.pdf

Digitalt museum, Prästgården grav 36 här. https://digitaltmuseum.se/search/?q=Prästgården,grav,36&aq=owner:”S-UM”

Foto på hunden här. https://digitaltmuseum.se/011013975924/prastgarden-grav-36-arkeologi-gamla-uppsala-1973

Vikingatida silverpärlor av filigran

Kommentera

För några år sedan skrev jag och Sebastian om filigrantråd, dvs. pärlad silvertråd. Den kan även kallas strierad, tvärstrierad, räfflad eller när det är en pärla ”spirallagd”, silvertråd. De ser lite olika ut ibland och möjligen är tillverkade i olika tekniker. Då skrev vi om pärlhängen och nu har jag istället provat att tillverka pärlor av pärlad silvertråd som jag köpt.

De fynd som jag försökt efterlikna har hittats på Björkö, Adelsö och Helgö men finns även från även andra ställen. Jag har snurrad tråden och sedan jämnat till ändarna.

Nedan ser ni de jag hittat idag i Historiska museets samlingar. Det är lite knepigt att söka på dem, då de inte alltid heter samma. Har tagit skärmdumpar så ni ser fyndummer och fyndplats.

Adelsö, Kunsta:

Färgelanda, Stora Ryk:

Ekerö, Helgö:

Samma som ovan. Foto: Jenny Nyberg, SHM.

Adelsö, Björkö:

De är är samma som ovan. De är spännande då det syns så tydligt att silvertråden inte är pärlad hela vägen och att de är olika randade. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Samma som ovan. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Samma som ovan. Foto: Lotta Fernstål, SHM.

Othem, Klints:

Det känns som om jag tillverkat en liten, tung skatt. Har tänkt sälja dem i nätbutiken, behöver bara räkna ut vad de ska kosta först. Det är 925 silver men jag har inte lyckats lösa hur jag ska få dit stämpeln… De vikingatida är väldigt nötta och jag undrar hur länge de använtas och hur de kunde bli så nötta!

Kram

Lästips:

Wärmländer, K.T.S och Wåhlander, L. 2012. Vikingatida pärlhängen, Silvertrådens form och tillverkning, I: Birka Nu, s. 141-150.

Startsida Sök i Samlingarna: http://mis.historiska.se/mis/sok/start.asp här.

Möte i korridoren med Setons Birkafynd

Kommentera

Ibland blir man överraskad! Idag påväg från jobbet gick vi förbi denna låda 🙂 Saker jag aldrig sett men hört talas om – i alla fall om mannen, skotten Alexander Seton, som grävde fram dem på Birka för en evighet sen – något kanske ur graven som kallas ”Setons grav”. Han grävde flera gravar på Björkö innan arkeologer ”fanns” och arkeologoutsidern Seton kommer snart få lite nytt ljus på sig 🙂

Seton byggde en liten ”minimonter” till en spännbuckla han hittade! Graven hör till gravfältet Borgs hage.

Han lagade den underbara kannan med någon sorts klammrar…och annat material än lera!

Det ska bli kul att läsa om Seton, för det är ofta så att historier som någon berättat blir till sanning och så glöms källkritiken bort…

I lådan låg även hjärtformade bältebeslag från Hovgården på Adelsö, samt några snygga silverhalsband från någonstans…:-)

Kram

Lästips:

Seton i Riksarkivet

Vinterfoton i vikingadräkt

Kommentera

Min vackra hortensia och lite ringblommor <3

Mamma fotade men jag provade selfie utan glasögon 🙂

Det var lite halt 🙂

Den här blev rätt okej. Tog lite fler kort med min kamera, så fler bilder kommer 🙂 Önskar att jag haft något på huvudet.

Kram

Grisskogen- Ålder: 1350-700 år eller 650 e.Kr.- 1400 e.Kr.?

Kommentera

Förra fredagen när jag var på Länsmuseet Gästrikland och tittade på deras forntidsutställning så blev jag förbryllad när jag läste deras dateringssätt Ålder : 1350 – 700 år. Jag blev även nyfiken på kvinnan som begravts på gravfältet i en kista.

Grisskogen, Ovansjö, Gästrikland.

Vanligen skrivs dateringar arkeologiskt med en referns till ”År 0” och den Gregorianska kalendern. Det kan vara 750 e.Kr. som vikingatiden börjar, där e.Kr. är ”efter Kristus”, det fiktiva året då Jesus ska ha fötts. Även om det inte var just då och det egentligen inte ens finns något ”År 0”, bara 1 f.Kr och 1 e.Kr. (om det nu finns två år 1…?) så är det ett välanvänt sätt att skriva dateringar för att få ett hum om tidsuppfattning.

Det var munken Dionysius Exiguus som på 500-talet räknade ut när den kristna eran skulle börja och som genom att börja med år 1 i stället för år 0 ställde till med förvirringen i frågan huruvida millennieskiftet för ett par år sedan ägde rum år 2000 eller år 2001. Den dionysiska ordningen ersatte den romerska, som utgick från staden Roms grundläggning – ab urbe condita – år 753 f. Kr. (Artikel i DN se län nedan).

För att komma bort från den kristna kopplingen började det under 1900-talets andra hälft även användas ”e.v.t.”, enligt vår tid, och ”f.v.t”, före vår tid, som är samma som den gregorianska tideräkningen men som inte nämner Kristus. V:et skulle kunna stå för ”västerländsk” tid istället.

Eller så inför vi en för jordens folk gemensam tideräkning med början för ”200.000” år sedan 🙂 Samtidigt kan vi byta till gemnsam dygnstid för jorden. Vi behöver även jordtid i relation till rymdresor.

Om en utställning står i 50 eller 200 år, vilket i.o.f. antagligen inte är rimligt, så kommer dateringen med ’hur gammalt något är’ i utställningnen hela tiden bli mer och mer fel. Det blir även svårt att jämföra med andra texter. Samtidigt på visningar så använder jag t.ex. om Bäckaskogskvinnan/Kvinnan från Barum att ”hon är 9000 år gammal” för ”hon levde 7000 f.Kr.” och så visar jag att det står 7000 f.Kr. på skylten men att vi måste lägga på våra 2000 år.

Föremålen på den här glashyllan från Grisskogen känner jag igen som vikingatida. Men dateringen på gravfältet gör att gravfältet ser ut att ha använts i ca 700 år, med en början i vendeltiden om ”1350 år sedan” är 650 e.Kr. (Vendeltid 550-750 e.Kr.), vilket även står i grävrapportens namn, se nedan. Som sista gång ska gravfältet ha använts under medeltiden, 1200-talet eller 1300-talet (eller till Ca år 1400 e.Kr.).

Det är spännande att gravfältet användes på 1200 eller 1300-talet och det står i texten om en kvinna som på 1200-talet eller 1300-talet begravdes i en kista på det vikingatida gravfältet med endast ett eldstål som gravgåva. Varför begravdes, enligt texten, en kristen kvinna på ett gravfält från vikingatiden? Hon borde alltså egentligen blivit begravd på en kyrkogård. Det betyder att det inte är vanligt att hitta senare kistgravar på gårdsgravfält. Vem var hon?

Här ligger hon nu i alla fall. På ett museum i Gävle. Hon har, vad det ser ut som, även fått med sig en flintabit och en liten järnten/nål. Var hon kristen? Eller var de som begravde henne kristna? Hennes sista önskan kan ju ha varit att bli begravd på en hednisk gravplats eller bredvid den gård där hon bodde. Hade hon gjort något så att hon inte fick bli begravd på kyrkogården? Jag behöver låna rapporten 🙂

Kram

Lästips:

Per Thorén, 1994. Grisskogen : ett vendel- och vikingatida gravfält i Ovansjö socken, RAÄ 33, Gästrikland : arkeologisk undersökning : Riksväg 80, RAÄ 33, Ovansjö socken, Gästrikland 1994.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Vår_tideräkning

http://www.dn.se/kultur-noje/spraket/var-tiderakning-eller-efter-kristus/

http://arkeologigavleborg.blogspot.se/2009/11/ovanlig-ornamentik.html

Mitt vikingabling efter bj 1084

Kommentera

Förhoppningsvis har jag det här på mig imorgon. Det lilla spännet köpte jag på Skeppen kommer av Max, ”Kvalitativt krigsbyte” 🙂 Jag har letat i evigheter efter detta spänne! Birkaflickan hade också ett spänne som detta 🙂 De sex stycken hängena hade jag också letat efter länge men hittade förra året. De ovala spännbucklorna är från ”Viking kristall”. Vikingatidens människor älskade guld, men eftersom de inte verkar ha varit så lätt att få tag på så förgyllde de både silver och brons (egentligen mässing) istället! Det är endast detta lilla, runda spänne på fotot som är förgyllt på riktigt. De andra har jag målat med en sorts förgyllningsfärg från en slöjdbutik.

Här är en bild från Mis på originalen 🙂

Närmare bild på originalpärlorna. Jag har inte alla pärlor ännu, men Moa Råhlander har tillverkat de viktigaste åt mig 🙂

Spännet har tyg på sig och jag skulle vilja undersöka det närmare.

Mitt tredjespänne är inte helt likt originalet, men det är tillräkligt likt tillsvidare.

Jag behöver bl.a. fixa en syl, en pincett och ett bra nålhus samt ett ytterligare hänge (med min tatuering på…). Sen ska smyckena få en egen dräkt också, med yllehängselkjol i tuskaft, men det får vänta.

Kniven har jag köpt begagnad. Det är svårt att se hur originalet ser ut, så den här blev toppen!

Kram

Till Kommunen med vikingakläder

Kommentera

Nu har jag levererat det sista i beställningen från Ekerö kommun. Fast fick lite nybeställning också…

Lite skrynklig men fin blev den blå kappan. Det likarmade spännet är från Historiska fynd. (Bilden är lite beskuren för jag glömde fråga om damen ville vara med på bild eller inte 🙂

Ärm med två kilar för maximal tyganvändning.

Kantad och med öglor i siden.

Det blev fint med den blå hängselkjolen i linne och vit linnesärk. Nu behövs bara lite pärlor 🙂 och ett litet ringspänne i halsen.

Närgiz passar också i sin dräkt och spännbucklorna är också från Historiska fynd. Det är en omlotthängselkjol som är lite a-formad och sydd med minsta möjliga tygspill. Ska tillverka ett litet ringspänne i mässing till halssprundet och eventuellt sätta ihop ett pärlgarnityr.

Byxorna blev toppen – rymliga men ändå bra passform. (De håller på att renovera biblioteket!)

Lennart klär, och trivs, i sin dräkt. Bältet behöver ett hål och såsmåningom blir det kanske vikingaskor också, men annars är han ”klädd” nu 🙂

Det har varit en utmaning att sy så mycket kläder – det har varit nervöst men även roligt och lärorikt!

De flesta tygerna är från Medeltidsmode.

Kram

Skeppen kommer 2015 – och ett par P47:or kom också dit :)

Kommentera

Det var en blandad helg känslomässigt för mig. Jag är glad att jag var där just då och jag är tacksam för alla härliga människor där!

Det är en så fin plats att ha marknad på mitt i stan 🙂

I år var det tom badväder och det funkade bra med mitt läger i år med. Skulle behöva två bänkar till bara för kvällshänget 🙂

Japp, mycket att titta på på våra bord. Jag hann inte gå runt så mycket och mådde inte heller så bra, men jag köpte mitt drömspänne igår 🙂 Mer om det senare 😉