Etikettarkiv: Birka

Brända pärlor

Kommentera

Det här är en grav som jag inte tänkt på så mycket. Det är lätt att missa de magnifika gravarna där pesonen blivit kremerad. Det blir inte samma omedelbara igenkänning som för pärlorna som fortfarande har sina färger bevarade. De här pärlorna har tillhört en kvinna som blev kremerad och fick en gravhög i Hemlanden på Björkö, det vikingatida Birka.

Pärlorna i bj 39b. Foto: Lena Androsjtjuk, SHM.

Det är 28 st hela, tre fragmentariska och en bit av karneolpärlor, 15 st bergkristallpärlor och 23 st glaspärlor. Det är verkligen många! Karneolerna som är rödbruna blir vita när de påvetkas av eld.

Bj 39b plus pärlor för jämförelse. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Det är flera olika slipningar och jag antar att karneolerna och bergkristallerna kommer från Indien och kankse Kaukasus. Det finns flera olika möjliga ursprung, men karneolen har jag hittat jag nästan likadana i Indien.

Pärlor jag har köpt i Indien. De är köpta en en tibetansk kvinna, men de kan vara väldigt gamla.

Det är ju så konstigt att känna till de dödas saker men inte veta vilka de var. Hur de fick sina smycken, vägarna de togs till Sverige, vilka händer som rört vid dem tills de hamnade hos Birkakvinnan.

Spännbuckla Bj 39b. Foto. Lena Androsjtjuk, SHM.

Det har nog varit hög temperatur på gravbålet men ändå så har pärlorna a klarat sig bra. Två verkar ha smultit fast vid ett spännbucklefragment.

Det fanns även broddar i graven, kanske för att hon skulle kunna gå lite stadigt nedåt och nordvart till Hel.

Kram ?

Birkaankan

Kommentera

Älghornsankan från Svarta jorden på Björkö, det vikingatida Birka.

Foto: Christer Åhlin, SHM.

Ankan är tillverkad av en älghornsbit. På ena sidan syns hornets utsida och på andra sidan håligheter från inne i hornet.

Foto: Christer Åhlin, SHM.

Svartajordenkortet.

Två foton till av Christer Åhlin, SHM.

Jag undrar hur den användes? Var det en leksak eller har den varit uppsatt på någon stav? Det är ett hål igenom den i alla fall. Kan den ha hängt någonstan? Vid en hornverkstad? Var den lätt att tillverka? Någon har ju bestämt sig för att göra den 🙂 Jag vet inte vad fyndkontexten var men det kanske går att hitta igen i någon Stolpeanteckning…

Foto: Yliali Asp, SHM.

Ankan tolkas som en barnleksak och finns som leksak med i tidningen Historiska nyheter 22, Livet i Birka. Just nu ställs den ut på Historiska museet i en monter med barnleksaker och barnrelaterade föremål. Vad tror du den använts till?

Foto: SHM.

Jag har tillverkat ankan i trä, men den är så fin i älghorn och en jag känner hae gjort en av just älghorn. Den fick vara med till Björkö när vi spelade in Arkeologens dotter 🙂 så spana efter den ?

Kram

Länktips:

Den här länken kommer inte finnas kvar så länge till. Jag kommer behöva ordna nya länkar på många inlägg när jag vet vilka det blir. Jag kommer att sakna Sök i samlingarna!

http://mis.historiska.se/mis/sok/fid.asp?fid=107535&page=2&in=1

Ankan finns även med i tidningen 22Historiska nyheter, Livet i Birka. Den finns på flera ställen på nätet.

https://www.yumpu.com/sv/document/view/20546228/livet-i-birka/23 här.

Minibjörkösemester

3 svar

Mamma skjussade mig till Rastaholm och jag har ju knappt varit på ön i sommar. Så det var skönt att äntligen komma iväg.

Nya vikingaskor som jag fuskar med att ha flipflops i just nu… Raggsockar bara går inte i den här värmen…

Ångholmen ❤️

Det var ju 50-årsöverraskningsfest igårkväll så jag slappade hela dagen vid vattnet. Så skönt att bara ligga där och ta ett dopp emellanåt. Det var svalare och åska i luften, men åskan och regnet kom äntligen i natt klockan 5.

Den dramatiska Björkfjärden.

Jag fick sällskap av en av tjejerna jag känt sedan jag började jobba här 1996. Fint att ses en stund på bryggan. Fick även badsällskap sedan och det var skönt för jag är inte så förtjust i att bada själv.

Björktrastar kanske över Charlottenlund?

De var så många och jag undrar vad de gjorde i så stor grupp.

Har mina gamla vikingakläder på mig. De är svalast! För det var inte svalt igår med luftfuktigheten. Undrar just hur de var klädda när det var varmt under vikingatiden. Hur lite fick de ha på sig? Ska väl försöka mig på en ny hängselkjol i linne så småningom.

Det är helt gult i markerna och ser nästan ut som höst!

Gravfältet Borgs hage.

Födelsedagskarln, som jag otroligt nog träffade som barn i Dalarna ? och som nu är Veronicas man.

Malin ?

Efter middagen tog vi en sväng och tittade på fornlämningar… ? Vi tittade på gravar och området runt Garnisonen. Nu vill jag hem till mina böcker och se vad som finns på gravkartorna och vilka gravar som är utgrävda.

Det finns många stenformationer och utplacerade stenar. Ibland dyker det även upp runstenar, vilket Kalle hittat!!! Men inte igårkväll. Det finns runor på olika sten, ben, horn, redskap, smycken och på små metallbleck på Birka. Fler än vad som kanske är känt.

Richard visar en treudd. Den är spännande för att den saknar hörnstenar.

Här står han där en av hörnstenarna saknas.

Så underbart att umgås med människor som tycker det är lika spännande som jag ❤️ Lite mörkt med så fint ljus ändå 🙂

❤️

Nattsuddandet fortsatte sedan ett tag vid Färdstugan/Särimner ?

Kraaaam

Lästips:

Runorna från Garnisonen finns avtecknade här. https://www.khm.uio.no/english/research/publications/nytt-om-runer/konv/nor_2002/swed01hg.htm

Snodden i Bj 511

Kommentera

För ett tag sedan fotograferade jag Birkatextilier igen, lite snabbt även denna gång, så det är inte bästa kvaliteten. Hade tänkt skriva om dem då men allt möjligt kom emellan.

Här kommer så ett inlägg med snodden från bj 511, som jag inte tidigare sett 🙂

Bj 511 är kvinnograv från Norr om Borg

Bj 511. Teckning från ATA.

Enligt Hägg innehåller graven en tunika och en hängselkjol. Till dräkten bar kvinnan spännbucklor, ett litet rundspänne och ett insulärt, Iriskt korsformat bronsbeslag.

Textil: W10, D1, S4, W42, plus linneöglor, st (stygn till nytto eller prydnad av olika slag).

Kvinnan begravdes på 900-talet, norr om Borg i en kista.

Bj 511, diamantkypert med snodd. Foto: Linda Wåhlander.

Bj 511 dubbelvikt kant av diamantkypert, W10, med fastsydd snodd, D1. Edge of folded broken dimond twill with string.

Foto: Linda Wåhlander.

Bj 511 dubbelvikt kant av W10, diamantkypert, med snodd D1, andra sidan. Bj 511 broken dimond twill, W10, edge with string, other side.

Siden i flera lager finns alltså varav tre större bitar och ett antal mindre bitar. Sidenkypert ligger under ena spännbucklan, tror Hägg, då det lilla spännet är för litet för märket/storleken på tygbiten.

Ett stycke sidentyg är ihopfogat med stygn i en bred mittsöm och stäcker längs höjden på spännbucklan, vilket snulle då vara en tunika ovanpå en särk. Hägg räknar det i alla fall som tillhörande en tunika.

En bit intill trä har märken efter spännbucklans skal, då spännbucklan vält i graven.

Diamantkyperten i ylle, W10, är dubbelvikt med vikningen kantad av en snodd, D1. Det finns ingen uppgift om materialet i snodden. Stycket häftar vid ett revben…

I spännbucklorna finns fastkorroderade linneöglor men var de suttit fast är osäkert och det finns inga spår av linnefoder eller liknande.

Under det iriska korset, i närheten av huvudet ligger det rester av ett tjockt frisiskt tyg i blått, W42.

Kyperten W42, Taf 8:9, Birka III.

Kyperten W42, är förmodligen fyrbindig/ fyrskaftad, men är så starkt filtad att det är svårt att se något, enligt Geijer. Den ser dock ut att vara gråblå. Den har ca 10 inslagstrådar/cm och spinnriktningen är inte känd. Möjligen är varpen spunnen och fin och inslaget grövre.

Textilefoton från Mis och Birka I:

Bj 511 Foto: SHM

Bj 511, andra sidan. Foto: SHM.

Bj 511, siden, S4, dubbel varp. Foto:SHM.

Bj 511, S4, andra sidan. Foto: SHM.

På den övre biten syns stygnen.

Bj 511, yllekypert W42, starkt filtad. Foto: SHM.

Bj 511, yllekypert W42, starkt filtad andra sidan. Foto: SHM.

Bj 511, det iriska korset med en av bitarna av W42 under. Foto ur Birka I. Taf. 101.

Undrar just vad detta varit för textil.

Bj 511, linneöglor mm. Foto: SHM.

I samlingarna står det ”Små knöliga frament av linnelärft. 4-skaftat ylle och möjligen även siden”.

Föremålen:

Bj 511, Iriska korset. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Foto: Christer Åhlin, SHM.

Innehållet i graven:

Skärmbild från SHM.

Spännbucklorna i brons är P51:or och förgyllda, se detalj ovan, nr 10. Foto ur Birka 1.

Det lilla spännet i förgylld brons är ett JP128, liknande det som Birkaflickan fick med sig 🙂 Foto ur Birka I.

Kedjelänken är av den här typen, enligt Arbman, s. 151 och graven låg även en kniv och en pilspets. Foto ur Birka I.

Det hittades även ett beslag någonstans i samband med graven.

Kvinnan fick inte med sig några pärlor i graven.

Det fanns alltså bara en teckning på snodden i Hägg. Vare sig SHM eller Geijer har med bild på den. Nu behöver jag bara tänka ut hur det sett ut… Någon som har några idéer? Det är framförallt hur sidentunikan skulle kunna varit utformad.

Lästips:

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Agnes Geijer, 1938. Birka III, Die Textilfunde aus den Gräbern.

Holger Arbman, 1940 & 1943. Birka I, Text und Tafln.

Kram

Liten snickarverkstad på altanen

Kommentera

Har fått beställning på vikingatida leksaker, så nu blev det ”snickardag” på midsommardagen 🙂

Får hjälp av Vicke Viking. Han är en månad nu och Iris slängde ut honon på altan…

Han är så söt. Iris har fått tre kattungar.

Jag gör det enkelt för mig med spillbitar, som annars bara eldas upp, och grannen Hasse hjälper mig att såga ut bitarna som jag sedan täljer till och filar.

Ankan är i original i älghorn och hittad på Birka och hästen är från Färöarna i furu.

Ankan från Svarta jorden på Björkö. Det vikingatida Birka. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Foto ur Katalogen Viking og Hvitekrist.

Tänker på barnen, om de var leksaker båda två, som en hång i tiden fick en leksak som tagit lång tid att tillverka undet vikingatiden. Älghorn är inte helt lätt att tälja i. Tänk om der var det en kammakare i Birka som gjorde den? Hästen kanske är en bit som blivit över när de byggt någon båt eller så 🙂 Vi kan ju aldrig veta, men det är kul att fundera och fantisera.

Kram

Björkö igår och besök på studentgrävningen av Stadsvallsförlängningen

2 svar

Jag fick en superfin dag igår! Åkte till Björkö trots trötthet och besökte grävningen jag ”väntat” 20 år på! Jag skrev ju min magisteruppsats 1998 och letade då efter förlängningen av Stadsvallen från den befintliga Stadsvallen, över Svarta jorden och upp till Borg.

Båtresan över från Lindby och jag och Malin såg inget för vi var bländade av solen! ?

Fortfarande lite vita blommor kvar i träden.

Igår var jag ”fritidsviking” även om jag inte hade vikingaskor på mig. Behövde ha mina bekvömaste kläder och de bekvämaste skorna på mig! ?

Tänk så många gånger jag gått här…

Ett stopp under den hamlade hasseln.

Dansslätten upp mot Borgs hage.

Alltid denna plats i mitt hjärta.

Mandelblom.

Uppe ifrån Borgvallen skymtas grävningen. Det är ju nästan tomt ute på åkern, då 1000 år av odling skett sedan Birka övergavs.

Grävningen sedd genom en mittersta porten i Borgvallen.

Det var lite nervöst att gå genom grinden för att besöka grävningen och se vad de hittat! Även om de visste att jag skulle komma 🙂

Sett från söder.

Vallen är smal och jag är så imponerad att den ändå finns kvar så tydligt efter all odling! Även om de tagit bort det mesta här.

Sett från norr och det fanns ett stolphål.

En av grävledararna visade och berättade för mig.

När nya fynd eller konstruktioner dyker upp samlas alla och tittar och lär sig. Som arkeolog är det bra att tex kunna datera kammar! Min lärarinna var på plats och det är otroligt med den erfarenheten och kunskapen! Lyckades bara ta kort ryggtavlan…

Hon som håller i kammen skriver sin avhandling om justvkammar, så det var extra kul att det kom kamfragment!

Björkö är en plats jag aldrig slutar att förundras över.

De har tagit upp flera provgropar för att se hur det ser ut på insudan av vallen.

Det blev riktigt djupt i en ruta!

Sötaste blommorna.

Jag gick iväg en sväng för att kolla gravar inför att jag ska ha en visning på Björkö snart.

Även om det finns en utmärkt karta är det inte superlätt att hitta alltid…

Det var en helt fantastiskt dag.

Tänk alla djur och människor som gått här.

Vid Stadsvallen finns flera husterrasser.

Det blåser fast det ser vindstilla ut…

Jag satte mig vid mitt favoritställe.

Det var lä nedanför stenen.

Flera stenkonstruktioner i ritade på kartan syns tydligt.

Och jag hittade det jag ville 🙂

Hittade även fina fårisar ?

En terass och så mycket mer än ögat kan se!

Stadsvallen med Adelsö kyrka i bakgrunden.

Att gå runt på Björkö är lite som att vandra runt i ett vykort ibland!

Bääh!

Det är bondefamiljens fina får! ?

När jag ätit, letat och myst gick jag tillbaka till grävningen.

Spännde saker var på gång! Men inte att förglömma att ’kol’ kan vara det mest spännande! För bland annat dateringar!

Som avslut en liten kamguide från museet.

Jag hade en toppendag och vill tacka mina fina på vänner på Björkö och Strömma och jag längtar redan tillbaka! ?

Kram

Lästips:

Birkas town rampart. Grävningen har en egen facebooksida ni kan följa. https://www.facebook.com/BirkasInvisibleTownRampart/ här.

Varit på föredrag om runspråket – lätt som en barnbok att läsa…

Kommentera

Magnus Källström på Riksantikvarieämbetet och Runverket berättade om språket på runstenar och hur vi kan läsa dem 🙂

Runstenar och ortnamn är del av vårt språkmimne, berättade han. Det är 1000 år tillbaka och språket förändras hela tiden med nytt ordförråd, grammatik och uttal.

Hur mycket skulle vi kunna förstå? På Mälaröarna finns ett 60-tal runstenar och ca 70 runinskrifter.

I Sigtuna finns revben, som matrester kanske, som någon ristat in futharken på med 16 runor även om ljuden är fler. Magnus berättade om vokaler och konsonanter och kan man runorna så kna vi tyda runstenar utan problem! ?

Vi fick höra om flera runinskrifter på Mälaröarna och de som är på stenar är ofta resta av någon eller några till mina av någon. Personer vi hörde om var Torgisl, Sikniuter, Vik/Vig, Ingimod, Karl, Öpir som ristade, Geirlagir, Gerlög, Gudrik, Inga, Ragnfast, Erik, Torbjörn skald, Ingvar, Anund, Håkon Röde, Tolir och Gylla.

Men ord har även slutat anvädas eller ändrat betydelse, så små inristningar på tex smycken och metallbitar kan vara svåra eller omöjliga att tyda. Kanske har de till och med skrivit på något hemligt vis.

Ett sådant smycke kommer från Birka, grav Bj 552. Smycket har runor på baksidan i 4 rader och dateras till 800-talet. Det är inga skiljetecken och den är i stort sett otolkad. Kanske den varit en doftkapsel? För det är hål i. Vreds den runt när de skrev? Ska den läsas nerifrån och upp? Lite valfritt.

Jag har försökt läsa den för ett tag sedan och jag kan ju inget egentligen om fornnordiska språk, men det var kul att försöka 🙂

Runsmycke Bj 552. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Smycket framifrån. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

”Dat ik uk nona” på andra raden och ”dig” på raden längst ned. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Från andra hållet. Foto: Gabriel Hildebrand, SHM.

Så här långt har någon kommit på Birkaportalen som jag försökt förstå:

þat ik uk (M) nona /
Det jag och Nona

snonk=uk(t)(i)unf(i) /
Snonk och till jungfru

sak a=rf hit(r)k /

þik/ på raden längst ned
Dig

Det är bara att jungfru borde nog varit mö eller liknande… Vi kan väl hjälpas åt? 🙂

Silverhänget påträffades under Hjalmar Stolpes utgrävningar av Birkas gravfält år 1877.

Det var ett spännande och lärorikt föredrag och jag ska absolut försöka läsa smycket igen 🙂

Kram

Läs mer:

Om smycket frpn bj 552 här.

En liten, liten sidenbit från bj 581 – stor värld och kunskap

3 svar

Igår fick jag se något jag velat se länge – sidenet från bj 581 från insidan av mösstoppen !!! Amica kom och hämtade mig och en kollega för att det varit folk på studiebesök som ville se Birkatextilier, så det gäller att passa på 🙂

Inne i mösstoppen, som suttit på mössan, huvudbonaden, på den begravda krigaren på Birka, som visat sig vara en kvinna, fanns det rester av det sidentyg i form sv samitum som mössan var gjord av och som silvertoppen alltså suttit fast på.

Silvertopp från bj 581/ Silver mount from bj 581. Foto: SHM.

Inuti denna fanns det alltså bevarat tyg, som bevarats av silvrets metallsalter som är så giftigt att de microorganismer som bryter ned tyg annars inte kunnat göra det.

Textilrester i små behållare från bj 581 i Textilmagasinet. Foto: Linda Wåhlander.

Sidentextil som hittades inuti mösstoppen från bj 581, i Textilmagasinet. Foto: Linda Wåhlander.

Förstoring av fotot ovan av sidentyget från mösstoppen i Bj 581. Foto: Linda Wåhlander

Det var svårt att fotografera med ljuset lite ovanifrån. Tyget är samitum, som är en vävteknik, och fragmentet är ca 2 cm långt.

Zoomad närbild. Foto: Linda Wåhlander.

Ur Geijer Birka III.

Till hatten hör även de ”korgformade” silvertrådshängena. Det är inte känt hur de hört ihop med huvudbonaden.

Mössprydnaderna från Bj 581. Foto: SHM.

Hjalmar Stolpes gravteckning över bj 581. Bild: ATA.

Enligt Inga Hägg är det en Typ-A mössa och det finns ytterligare en från bj 644 på Birka.

Det har även hittats en i Ukraina, i Šestovitsa nära floden Desna. Där har det påträffats gravfält med skandinaviska, vikingatida tradition, bland annat trettio kammargravar. Där finns även en fortifikation och en boplats från 900-talet.

Hur har då denna mössa sett ut? Det finns ett fynd av en mössa från Moshchevaya balka, där ett folk som heter Alaner begravts. Dräkterna i deras gravar från 800-talet hade bevarats otroligt bra och finns nu på Hermitaget i St Petersburg.

Den här mössan kan vara en ”hjälmmössa”. Men möjligen är mössan i Bj 581 en variant av denna mössa. Kanterna kan rullas upp och knäppas fast på sidan. Jag känner en som sytt denna mössa och den är jättefin!!!

Kram

Lästips:

Jag har skrivit om Bj 581 tidigare här och om mössor här.

Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunde.

Inga Hägg, 1986. Die Tracht, I: Birka II:2.

Moshchevaya balka #6, http://photo.qip.ru/users/zlodey30/3995452/95570791/

I denna katalog står det om Šestovitsatoppen:

Fedir Androschchuck och

Vladimir Zocenko

, 2012. Skandinaviskie drevnosti Južnoj Rusi: katalog/

Scandinavian antiquities of Southern Rus’ : a catalogue. The Ukranian national committie of Byzantine studies.