Monthly Archives: January 2019

Eskelhemfyndet utställt igen

Igår kom det otroliga fyndet som hittades i en åker på 1800-talet- ett depåfynd från Eskelhem på Gotland – upp i bronsåldersrummet i utställningen Forntider på Historiska. Vi har väntat på det länge!

Det är en hästutrustning för två små, små hästar som dragit en vagn på bronsåldern – Gotlandsruss. Den dateras till VI under bronsåldern, 700-500 f.Kr, dvs. precis innan förromersk järnålder. Tillsammans med hästutrustningen hittades även en bälteskål för en kvinna.

När hästarna rörde på sig så rasslade hängande metallbleck på plattorna. Kanske var de med i någon fin parad. När smyckena var nya i brons så var de ju som glänsande guld.

I montern ligger även andra dräktföremål på sidorna.

Mats Vänehem har ritat det fina hästparet till skylten.

Rasselplatta eller Solsymbol? Foto: SHM.

Kanske är det en solsymbol med solens strålar som stålar ut från mitten. Den tolkas i allafall som det. Skivan var sönderbruten innan nedläggningen i depån.

Detalj med små ankor. Foto: Tania Muñoz Marzá, SHM.

Den fina skivan har tolkats som en symbol för solkulten i Sverige och tänks, redan av Oscar Montelius, ha suttit på själva vagnen, även om inte vagnen hittats. En liknande skiva har hittats i Kurum, Tryserums socken 1987 och totalt i Sverige ska det nu då ha hittats fem stycken “solskivor”.

Ett av de andra fynden är från Härnevi prästgåd från 1902. Då grävdes ett dike på Prästgårdens mark och det hittades en lekrika och i den låg vapen och prydnadsföremål i brons, insydda i skinn. Namnet Härnevi är en helig kultplats, Vi:et, för gudinnan Härn, som kopplats ihop med Freja. Visst är det spännande att det också är vid en prästgård!

Hästen dök upp i Sverige under bronsåldern. De finns ofta bland hällristningar och någon gång läste jag att de kunde vara lite prickiga som Pippis häst.

Munbett. Foto: Tania Muñoz Marzá, SHM.

Tänk att en liten häst för ca 2700 år sedan har haft det här betslet i munnen! Ett betsel är dessutom av järn, vilket är väldigt tidigt!

Den gamla katalogen är så fint skriven. Nu skrivs nästan inget för hand längre på det här sättet. Fast det är ju klart svårt att läsa.

Fyndet hittades vid prästgården 1886 – och jag undrar om det legat en helig plats där under lång tid. (Se även brev nedan). I en uppsats från 2011 menar Louise Pettersson att det funnits en mosse där i vilken fyndet lagts ned.

Bälteskålen, som en gång suttit i ryggslutet på en kvinna, med hjälp av ett bälte.

Fyndet kanske var en gåva till “Gudinnan” i den myrmark som var där då och som sedan blivit en åker. Nerthus, som Tacitus skrev om 98 e.Kr, som bodde i en lund omgiven av vatten. Hon finns i många ortnamn. I form av en gudabild, drogs gudinnan runt i vagn och visas upp för folket emellanåt. Det finns ju en miniatyrvagn med hästar som också hittats i en före detta sjö. Det är ju fint också att det är små änder med i dekorationen, små sjöfåglar 🙂 På utställningsskylten berättas det att kombinationen med hästutrustning och dräktdelar, som tillhör kvinnodräkten, har hittats över hela nordöstra Europa.

2012 hittades det en silverskatt i Eskelhem med ca 650 mynt!

Kram

Fyndet i Sök i samlingarna

Brev och text i Catview

Lästips:

http://historiska.se/upptack-historien/foremal/rasselskiva-fran-hastutrustning/ här.

https://mobil.helagotland.se/nyheter/silverskatt-i-eskelhem-7850602.aspx här.

Ann-Charlott Feldt, En hälsning från bronsålderns soldyrkare. http://www.k-arv.se/posts/1218# här.

Kersti Wistrand, Den mytologiserade hästen. https://humanismkunskap.org/2015/02/24/den-mytologiserade-hasten/ här.

L. Pettersson, 2011. I vatten eller jord, en nytolkning av Eskelhemfyndet, här.

Finklippning :)

Har suttit med Henrik Ahnborg idag på Baluba och finklippt kortfilmerna som kommit till i samband med den kommande tv-serien Arkeologens dotter och som vi ska visa på Historiska museet 🙂 Det är kortfilmer med forntida hantverk och vardagsliv 🌺🌹🌼

Det blir så fint!

Det här med klippning går över mitt huvud men det är kul att tänka och komma på lösningar tillsammans! Det är verkligen ett riktigt hantverk 🌺👀

Är så glad och tacksam att jag har fått vara med om den här produktionen – så lärorikt på många sätt och jag har fått jobba med underbara människor!

Kram

Barnhörnan på Vikingaliv

Lånade ut Allans barnkläder till fotografering för Vikingaliv 🌺 Det är inte en riktig bebis som sitter där, utan en kontursågad skiva. Det ser så bra ut med ljussättningen.

Jag har även gjort trähästen som ligger där, det är en kopia från furuhästen från Färöarna 🐎 Ankan är efter ett Birkafynd och den täljda barkbåten är efter ett fynd från Hedeby.

Ytterligare en av Allans skjortor.

Lekhörnan blev jättefin och jag gillar att det är som inuti ett hus där det hänger mat i taket! Det är kul att de utvecklas och att museet växer fram på ett fint sätt för både barnfamiljer och turister med bra guideturer och teman.

De har även fått upp en vävstol med Historical textiles, spel och annat roligt, som en liten utställning med bilder av de fornnordiska gudarna och jättarna av Johan Egerkrans. Bilderna är så fantastiska och jag tycker att han är som en ny John Bauer.

Fenrisulven och Midgårdsormen.

Idun plockar äpplen.

Loke och Sigyn.

Oden och Mimer.

Tänk vilken skatt! Att kunna omsätta den fornnordiska mytologin i bilder som dessa! Hade gärna köpt den med Mimer som affisch.

Kram

Bj 507 och det tvåfärgade tyget…

Jag fick en fråga igår om blå tyger på Birka och det finns ju flera fynd av det, i någon sorts svartblå kypert och blågrön kypert, men trots att jag läst Inga Häggs bok Kvinnodräkten i Birka fram och tillbaka flera gånger så är det som om det står nya saker i den varje gång jag öppnar den…

Den här kvinnograven, Bj 507, har jag till och med antecknat vid i marginalen och ändå inte registrerat fullt att det finns ett tyg i den med olika färg på garnet i varp och inslag! Det finns till och med en garnsnodd i blått och rött garn!

Teckning av Stolpe, ATA.

Det den här graven är mest känd för är nog örsleven i silver med motiv tolkat som “Freja och Fenrusulven” på alternativt en “valkyria” och något djur.

Örslev ifrån Birkagrav Bj 507. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

På örsleven syns en kvinnodräkt med ett långt plagg och en sjal eller mantel över samt att det möjligen hänger ett förkläde framtill som en panel. I alla fall vad det ser ut som.

Både Agnes Geijer och Inga Hägg skriver om graven (Hägg s. 43, 62, 69, 85, 103, 120, 122, 137).

I Hägg kan man läsa att det i ena spännbucklan finns bevarat en ögla av smal remsa av linnetyg och att det utanpå den sitter en ylleögla i fin yllekypert. Ylleöglan har olika färg på garnet i varp och inslag, och jag läser det som att varpen är brun och att inslaget är i blåsvart – alltså ett garnmässigt tvåfärgat tyg! Det finns även ytterligare en ögla av fin ljusbrun tuskaft som förmodas vara ylle, men det är inte säkert.

Spännbucklor bj 507. Foto: SHM.

Kring nålfästet i den andra spännbucklan finns en ögla av ylle(?) och en till i fin yllekypert med olika färg i varp och inslag, mörkblått och brunt, men här står det i texten tvärtom från den andra öglan med lika tyg. … Förvirring! Jag vet alltså inte vilken färg som är varp och vilken som är inslag och skulle verkligen vilja att Amica tittade på tyget och att vi analyserade färgerna på något vis. Kring nålhållaren finns även en ögla av samma fina kyperttyg, vilket skulle visa att hängselkjolen har ylleöglor uppe och nere i spännbucklan.

Utöver detta finns även en lös linneögla bevarad.

På Häggs illustrationer kan man se sidentyg, S4, och en dekorationssnodd.

Det är inte ett superfoto men textilerna är fastrostade på nålens nedre del.

Diamantkypert W10i, bj 507. Ur Geijer, Taf 4:3.

Hittade några fler foton i min telefon från senaste snabbfotograferingen i Textilmagasinet på W10i.

Ganska stort stycke av diamantkyperten W10i från Bj 507. Foto: Linda Wåhlander.

Bj 507 med vad som ser ut att vara en söm och så nedvikta stadkanter som kanske kan vara ovankanten på en hängselkjol. Foto:Linda Wåhlander.

Flera foton av ett av diamantkyperterna från Bj 507. Foton: Linda Wåhlander

Från graven kommer, enligt Geijer, två olika diamantkypertar, dels den täta, fina i mörkblått, W10i, dels en något grövre och ljusare, W10e (ljusare i vilken färg?). På W10i finns två bevarade vävkanter.

Problemet är ju att Hägg bara såg öglorna i spännbucklorna och kunde därför inte jämföra kypertarna i öglorna med Geijers W10i och W10e. Det vore ju spännande om det är ett stårt plagg med olika färg på garnerna i varp och inslag!

Siden och yllefragment bj 507. Foto: Linda Wåhlander.

Baksidan. Foto: Linda Wåhlander.

W10e finns även på skalet till den ena spännbucklan och samma tyg ligger tillsammans med andra textilrester i flera lager kring en bronskedja, som kniven hängt ifrån. Det finns en silverring (gg), som är strierad, och hör till kniven och ringen finns som avtryck på ett av tygfragmenten.

Kedjan ligger mitt bland andra tygfragment och där har även hittats ekorrpäls!

Inte superbästa fotot. Tror att det möjligen är det finare av diamantkyoerttygerna,W10i. Men det liknar inget av Häggs teckningar… Foto: Linda Wåhlander.

W10e finns i flera lager mot kedjan och bland tygerna anas även linnetyg, med det är inbäddat i vad som verkara vara förmultningsrester 😱Det finns även W10e med avvikande vävriktning från de övriga skikten av diamantkyperten. Tyvärr har jag inget foton på kedjan och kniven.

W10e verkar ha legat både under och över kroppen och bör ha tillhört ett av livplaggen. Det som ligger utanpå spännbucklan kan komma av ett ytterplagg som haft ekorrpäls (T) och sidentyg (S4) fastsytt som dekoration.

Det finns även små sidentygsfragment från okänd plats i graven som häftar fast vid W10e tyget.

Treflikigt spänne bj 507. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Det treflikiga spännet i graven är enligt Hägg omgjort till hänge och därför inte ett tredjesnne, och det finns även en silverstrierad “häkta” (Birka I, Taf 112:4) som möjligen har hört till plagget. Jag vet inte hur den ser ut, men ska gå igenom Arbman också och se vad som finns där.

De små sidenbitarna är av två slag – de är av grövre siden och lite finare siden. Av båda sorterna finns kantbitar bevarade och vid en av kantbitarna finns en fastsydd prydnassnodd av rött och blått garn. Det kan ju även vara en sk.”slitsnodd” som sitter längs kanten på ett plagg för att inte bli slitet i tyget. En del av sidenfragmenten skulle alltså kunna ha varit fastsydda som dekoration på den grövre, ljusare diamantkyperten, W10e och det vore ju fint att tönka att det varit en kappa.

Snodd i blått och rött garn i bj 507. Foto: Linda Wåhlander.

Hägg tolkar dräkten som hängselkjol med en möjlig tröja. Med tröja menar hon en typ kappa. Lite som en “tröja” i folkdräkten, men vi vet ju inte hur lång den varit.

Bergkristallpärlor och karneolpärlor bj 507. Foto: Christer Åhlin, SHM.

Kvinnan bar även många pärlor av karneol och bergkristall samt en dräktnål i silver. Pärlor som dessa kan kommer från Indien och Kaukasus.

Silvernål bj 507. Foto: Gabriel Hildebradt, SHM.

Den här dräktnålen ser lite annorlunda ut. Undrar om det varit något skrammel i den och hur den anvönts i dräkten 🙂

Med sig i graven hade kvinnan även fått en hink som räknas som irisk, dvs. från Irland.

Jag ska leta vidare efter de färgade textilierna från Birka och fundera över hur den här dräkten kan ha sett ut…

Kram

Ur Sök i samlingarna:

Det är ingen idé att länka till sida för den kommer snart att bytas ut.

Lästips:

Inga Hägg, 1974. Kvinnodräkten i Birka.

Agnes Geijer, 1938. Birka III. Die Textilfunden aus Birka.

Politik och hjärtefrågor

Jag vet hur det känns med osäkra anställningar. Jag fick mitt första fasta jobb när jag var 46 år. Jag vet hur det är att inte veta om jag har jobb eller inte. Att känna att jag aldrig riktigt fick vara med. Att vara otrygg och vara på “överlevnadsmode”. Att ständigt behöva gå tillbaka till arbetsförmedlingen med jämna mellanrum, men så tacksam att de fanns.

Jag vet också hur det känns att behöva lämna mitt hem för att jag inte hade råd att bo kvar, eftersom jag inte hade jobb hela tiden och inte jobbade samma mängd hela tiden. Jag hade tur som hade någonstans att flytta. Att flytta hem till mamma.

Jag vet hur det känns att känna att inte vara eller känna sig anställningsbar pga kronisk sjukdom. Att inte orka jobba lika mycket som alla andra. Att till slut ge upp och aldrig använda mig av försäkringskassan vare sig för vabb eller sjukdom för att det varit så jävligt. Men glad att möjligheten finns så klart.

Om nu tryggheten i arbetsrätt och tryggheten i att hyrorna inte kan ändras hur som helst, tas bort eller luckras upp, så kommer vi få otrygg personal och otrygga människor.

Saker vi kämpat för kommer att behöva kämpas för igen. Otrygga människor är inte bra för ett samhälle och det kommer bli ett samhälle med människor som känner sig “hotade”.

Visst LAS funkar inte jättebra och har unyttjats till max med att utlasa människor, vilket jag också blivit – UtLASad-, men om tryggheten tas bort så kommer människor i Sverige må väldigt mycket sämre. Jag vet, jag känner det redan i maggropen igen. Den trygga anställningen jag trots allt inte riktigt vågat lita på sedan jag fick den…

Jag är så tacksam att jag har någonstans att bo, så tacksam att jag till slut fick ett fast jobb på deltid och klarar mig på det även om jag fortfarande gör andra saker också i någon sorts överlevnadsdriv som inte vill släppa taget.

Jag vill att Sverige ska fortsätta att vara ett tryggt land även om jag blivit mörbultad av hur systemet varit och är.

Det som är bra med det här politiska haveriet är nog ändå att saker och ting blivit tydligare. Vad som känns riktigt viktigt. Länge har det ju bara rullat på lite till höger och lite till vänster men det har inte kännts fel på samma sätt som det gör nu. Demokrati borde vara att det största partiet bildar regering och jag önskar att jag hade varit politiskt intresserad tidigare, för nu märker jag hur lite jag faktiskt vetat om partipolitik.

Kram

Kokosnöten 🥥

Jag har ju inte skrivit jättemycket om mat men nu när jag varit hemma sjuk så ville jag ha fruktsallad och så blev jag sugen på kokos så som i Inden. Jag har en hemsk indienlängtan just nu.

Så vi köpte en hårig kokosnöt… Inte de stora med skal på… Jag fråga på Ica om de visste hur jag skulle kunna öppna den eftersom jag inte har en machete typ, men de visste inte.

Jag tänkte att det löser sig. Kanske kan borra in i den… Elker använda yxa…

Det är ju så gott och så nyttigt med kokos! Så länge de inte trillar ner i huvudet på dig…

Jag youtubeade helt enkelt och de går att hamra dom öppna! Tack du som filmat klippet!

Se själva nedan!

Så titta – den är öppen och det går att göra skålar av halvorna!

Man bara hamrar runt hela – runt, runt, runt… Tills den spricker 😊 Jag hamrade med den smala sidan.

Fick bända bort skalet på ena halvan.

Innannöten ser lite ut som ett dinosaurieägg!

Ville ju få kokosmöjlken drickbar 🙂 Och det gick lätt att skära i nöten.

Jag vet inte men jag tycker det är så coolt och jag är så glad att jag provade 🙂

Behöver bara skala den nu och skära i tunna skivor.

Så gott! Fast kokosmjölken var inte så god. Inte som på stranden i Indien och förska kokosnötter… Men nu vet jag hur jag ska glra för att få skivad kokos på fruktsalladen! 🌺

Kram 🥥

Så se själva 🙂

https://youtu.be/BquPdg_obQQ här.

Smärta i mage och rygg – sedan Shunyata

För snart ett år sedan då jag var i Indien på yogaretreatet Yoga Magic, genomgick jag en smärtsam upplevelse. Jag fick något så vansinnigt ont i magen, nära solarplexix och ut på ryggen. Jag låg helt enkelt och kved i min mycket fina myggnätssäng och svettades. Det var fruktansvärt.

Jag hade då gjort yoga nästan varje dag i tre veckor, både innan i Arambol, och sen intensivare på retreatet. När det utlöstes hade vi en yogalektion med en man som kom och gjorde en mycket märklig yoga och jag kunde inte vara med, så satt och tittade.

Vi hade inte så många dagar kvar och dagen efter så skulle vi på utflykt igen till stranden. Jag trodde inte ens att jag skulle överleva natten.

Mooni, som följde med som magisk massör, tog hand om mig och tittade till mig. Jag har aldrig tidigare upplevt just den där smärtan. Inte ens magmunsbråcket var ju samma sorts fel, även om den upplevelsen är en helt annan berättelse.

Jag har under året tänk på vad som hände och undrat om det hade något med ett Chakra att göra, om det var ett smärtsamt öppnande av något som varit låst så länge eller om det var något annat…

På morgonen, dagen efter, så hade jag ingen smärta. Jag kände ingenting i hela kroppen. Huvudet var tomt och vi tog bussen till stranden. Ett paradis.

Vi gjorde en massa övningar, lekte och gjorde yoga på standen och heka tiden var allt som tomt i huvudet. Inga särskilda känslor, ingen oro, inget ont! Jag som alltid har ont. Men märkligast var ändå tomhetskänslan i huvudet.

Någons foto från retreatet. Lånar några.

Jag berättade om tomheten i huvudet för Neo, han som ordnat retreatet, och han berättade att det var Shunyata.

Shunyata – ett tillstånd av vila för mig – शून्यता, śūnyatā, ett meditativt tillstånd av tomhet, ingentinget (also Shunya).

Jag skulle inte vilja vara utan den dagen. Smärtan var värd det. Det var en underbart skön dag av vila, trots allt vi gjorde 💕🌺

Kram